Hoppas jag. Jag gör det, i alla fall.
Vi ojar oss en stund. Förfasar oss över bilderna, sedan går livet vidare.
När det rullade in rapporter om en jordbävning i Nepal, blev min reaktion annorlunda. Den senaste siffran jag hörde var ca 2000 döda och den stiger hela tiden (skrivs söndagen den 26 april).
”Rolle af Trollhättan-bloggens egen äventyrare”, tänkte jag, mitt i detta oändliga lidande. Jordbävningen kom plötsligt flera steg närmare mig.
Rolle är väl hemma i Trollhättan?
Jag slog en signal.
Jo, han var hemma.
Det var i höstas han körde omkring med en motorcykel i Nepal. Inte nog med det. Rolle fräste fram exakt på den plats där själva epicenter för dagen jordbävningen finns.
Det känns ruskigt att bara tänka tanken.
"Håller med", svarar Rolle mig.
Jordbävningen stod plötsligt i vår hall.
Rolles tankar var däremot helt upptagna av BAS som arrangerar dessa motorcykelutflykter som ingår i en del av finansieringen, för sin verksamhet i detta fattiga land.
"BAS verkar som samhällsbyggare i Nepal och hjälper behövande nepaleser att uppfylla sina mest grundläggande behov såsom vård och utbildning", läser jag på deras hemsida.
Nu funderat Rolle på och flyga till Kathmandu och hjälpa BAS. Deras hus har skadats svårt. Alla sjuka, barn och gamla, har fått sova utomhus i natt. Läget om döda och skadade ovisst. Nöden är obegripligt stor.
Jordbävningen ca 600 mil bort har flyttat in i Lomma.
Här får du länken till BAS hemsida.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar