Är det inte det ena, så är det det andra.
Det råder en rasande debatt i den svenska sandlådan.
I maj är det 70 år sedan andra världskriget tog slut.
Det började med att Aftonbladets kulturchef, Åsa Linderborg, tog hink och spade och knallade till sandlådan.
Eftersom hon älskar Sovjetunionen över allt annat på denna jord, började hon genast kasta sand omkring sig.
Hennes slutsats:
Röda Armén räddade Europa undan från nazismen.
Sovjetunionen vann andra världskriget.
Nu tog det hus i helsike.
Alla andra kultur-och ledarskribenter från de fina tidningarna hoppade i sandlådan. Skottade grus över Åsa och skrek;
”Fel, fel och åter fel. Det var de allierade som vann andra världskriget."
Själv stod jag och begrundade smulorna av den klassiska stationskiosken i Lomma. Där köpte jag Aftonbladet när vi flyttade till Lomma 1982. Väldig trevlig personal.
Av kiosken fanns inget kvar i dag. Kunde varit träffad av en bomb.
Samtidigt som jag fällde en tår, hoppade Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou, 71 år, ner i sandlådan.
Han fick ett helt uppslag i Aftonbladet. Debattens mästare som t o m beskyllts som KGB-agent visste (naturligtvis) att berätta SANNINGEN, men först grävde han upp Åsa Linderborg. Sedan skrev han.
”De tar i så de kräks för att nita vänstern.”
"Guillou brakar in som ett hotellfyllo", svarar Erik Helmerson i DN.
Så där håller man på. Nivån i knäled.
Den svenska debatten om vem som vann andra världskriget rasar vidare. Det viner Stalin-orglar kring våra öron.
Det ryktas om att Jan Björklund vill sätta in bandvagnar utrustade med Carl-Gustaf (pansarvärnsvapen) i sandlådan, fast det är bara rykten.
Är det inte hög tid att växa upp?
FOTNOT. Än så har inte kriget i den svenska sandlådan nått TV-rutan, men det kommer. Var så säker på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar