Regeringskrisen som kåseri-när regering Löfven trampade i klaveret

Jag fick ett telefonsamtal i går. 
”Hallå”, svarade jag försiktigt. 
”Hej, jag ringer från Kirgizistan. Från vår underrättelsetjänst HZH12-P18X. Är det Peter Hultqvist?” 
”Peter Hultqvist?” 
”Japp. Försvarsministern.” 
”Försvarsministern?” 
”Sluta krångla nu” 
”Krångla. Hur då?” 
”Maria Ågren, generaldirektören på transportnånting sa Hultqvist träffades på detta nummer.” 
”Maria Ågren? Generaldirektören?” 
”Anders Ygeman bad mig ringa Maria Ågren som gav mig detta nummer till Peter...seså, raska på."
”Peter Hultqvist. Hörde jag rätt? Vill tala ni med honom?”
 ”Ja, för helvete. Vad är det för jävla tomte jag pratar med?” 
”Tomte?” 
”Ja, TOMTE. En sådan där satans helvetes skit med skägg.” 
”...ursäkta, tomten är säker på du måste ha ringt fel.” 
”Ringt fel?! Så i helvetet heller. Det går omöjligt ringa fel när vi får uppgifter från Maria Ågren. Att det ska vara så svårt fatta.” 
”Vänta nu lite. Du ringer från Kirgizistan?” 
”Ja, är det något konstigt med det? Vi har mycket berg.” 
”Eheee...nä...berg...kanske bättre du ringer till Stefan Löfven direkt i stället. Måste gå smidigare.” 
”Stefan Löfven?” 
”Ja, landets statsminister.” 
”Nej för fan. Det här är hemligt. Avslöja inget för honom att jag sökt Hultqvist eller Ygeman. Aldrig någonsin. Hör du det. Jag har aldrig ringt dig. Du vet inte ens att jag finns till. Jag har aldrig ringt dig. Fattat.” 
”Men infrastrukturminister Anna Johansson då?” 
”Klick”