skip to main |
skip to sidebar
Det började med Barack Obama som inför presidentvalet 2008 kampanjade på sociala medier. Svenska politiker skakade på huvudet (utom Carl Bildt).
Dumheter, hette det då.
President Donald Trump använder sig av Twitter. Svenska politiker skakar på huvudet (utom Carl Bildt).
Dumheter, heter det idag.
Moderatledaren, Ulf Kristersson, slog in en kil.
Skrev svensk politisk historia.
I fredags gick han ut på Facebook.
Avslöjade sitt regeringsalternativ som han bett Alliansparterna ta ställning till. Utspelet lade sig som ett plåster över Allianskollegerna.
Både Liberalerna och Centerpartiet blev tagna på sängen. Det rasades i nyhetssändningarna. Facebook av alla ställen.
Givetvis hade Ulf Kristersson en baktanke.
Med sitt utspel på Facebook (har Carl Bildt tipsat?), slapp han journalisternas alla frågor. Det vanliga är annars att man kallar till presskonferens.
Räkna med att tilltaget nu kommer att studeras noga av de andra partierna. Genomslaget är viktigt. Det blev det.
En gång i tiden fylldes Facebook av folks maträtter och fötter i solen. Med Kristerssons metod kan Facebook i framtiden bli en tummelplats med tunga politiska utspel. Inte alls bra för journalistiken.
Hallå, tidningen Journalisten.
Tid gå i taket.
Idag-söndag-meddelade Ulf Kristersson, att han gått in i kaklet med sina regeringsalternativ. Ny talmansrunda i morgon-måndag-med de övriga sju partiledarna.
Kommer någon av dessa att läcka på Facebook?
Spännande.
Moderatledaren ligger i bitar i kakelhögen.
Facebook äger.
Det trodde ingen.
Anders Borg som varit en firad finansminister i Reinfeldts regering stupfull på Husarö i Stockholms skärgård.
Tappat all sans och måtta.
Det normala är att man säger om en sådan person att han uppträtt som en svin-fyllesvin. Provkartan inget att skryta med: visat sitt kön. Tagit andra män i skrevet. Kallat kvinnorna för slampor och horor.
Tala om en sommarfest som spårat ur.
Anders Borg.
Av alla människor.
Ja, jag säger då det.
Visserligen har han bett om ursäkt för sitt minst sagt udda uppträdande. Vad hjälper det en f d finansminister och omhuldad personlighet?
Ingenting.
Inte när man har tunga uppdrag inom det privata näringslivet som vice styrelseordförande för familjen Stenbecks investmentbolag Kinnevik.
Undrar just vad Cristina Stenbeck tycker om det?
Det skulle jag bra gärna vilja veta.
Jag fick ett telefonsamtal i går.
”Hallå”, svarade jag försiktigt.
”Hej, jag ringer från Kirgizistan. Från vår underrättelsetjänst HZH12-P18X. Är det Peter Hultqvist?”
”Peter Hultqvist?”
”Japp. Försvarsministern.”
”Försvarsministern?”
”Sluta krångla nu”
”Krångla. Hur då?”
”Maria Ågren, generaldirektören på transportnånting sa Hultqvist träffades på detta nummer.”
”Maria Ågren? Generaldirektören?”
”Anders Ygeman bad mig ringa Maria Ågren som gav mig detta nummer till Peter...seså, raska på."
”Peter Hultqvist. Hörde jag rätt? Vill tala ni med honom?”
”Ja, för helvete. Vad är det för jävla tomte jag pratar med?”
”Tomte?”
”Ja, TOMTE. En sådan där satans helvetes skit med skägg.”
”...ursäkta, tomten är säker på du måste ha ringt fel.”
”Ringt fel?! Så i helvetet heller. Det går omöjligt ringa fel när vi får uppgifter från Maria Ågren. Att det ska vara så svårt fatta.”
”Vänta nu lite. Du ringer från Kirgizistan?”
”Ja, är det något konstigt med det? Vi har mycket berg.”
”Eheee...nä...berg...kanske bättre du ringer till Stefan Löfven direkt i stället. Måste gå smidigare.”
”Stefan Löfven?”
”Ja, landets statsminister.”
”Nej för fan. Det här är hemligt. Avslöja inget för honom att jag sökt Hultqvist eller Ygeman. Aldrig någonsin. Hör du det. Jag har aldrig ringt dig. Du vet inte ens att jag finns till. Jag har aldrig ringt dig. Fattat.”
”Men infrastrukturminister Anna Johansson då?”
”Klick”
Olof Palme varnade ofta för ”högerspöket”.
När Anna Kinberg Batra blev Moderatledare varnade jag sossebossen, Stefan Löfven, för högerspöket.
Två år senare dyker spöket upp.
Idag meddelade Moderatledaren, att hon är beredd fälla regeringen med hjälp av Sverigedemokraterna.
Ett gemensamt budgetförslag med de övriga i Alliansen är tydligen en utopi. För driva igenom budgeten, utesluts inte ett stöd från SD i de olika utskotten, enligt Anna Kinberg Batra som vässar klorna.
Statsminister, Stefan Löfven, kallar till presskonferens.
”Det ger intrycket av ett moderat ledarskap som totalt har tappat sin kompass,” säger han och rynkar ögonbrynen.
Moderatledaren laddar alltså för att fälla regering Löfven. Allianskamraterna vill inte alls hänga på. Jo, Kristdemokraterna som är på väg raderas ut, vet egentligen inte varken ut eller in. De övriga tar avstånd.
I vassen lurar Sverigedemokraterna.
Stefan Löfven har fått sitt högerspöke.
Dubbelt upp.
Det var Olof Palme som myntade uttrycket. Dåtidens moderatledare, Gösta Bohman, fick ge högerspöket ett ansikte.
”Det är här nu och visar sitt fula tryne,” sa Olof Palme.
Det är ord som Stefan Löfven nu tar med sig in i nattsömnen.
Politisk cirkus kan det också kallas för.
Ägnade två dyrbara timmar av mitt liv, genom att följa partiledardebatten i SVT.
Den öppnade med frågan för dagen. Decemberöverenskommelsen som sköts i sank av Kristdemokraterna.
Den debatten slutade med att Jimmie Åkesson (SD) i sin tur sköt käbblet i sank. Alliansen eller f d Alliansen kritiserade regeringens budget. Vänsterblocket kritiserade i sin tur deras olika budgetalternativ.
”Det är ett spel för galleriet, det ni håller på med, sa han bitskt, vänd mot de borgerliga partiledarna och fortsatte:
”Ni kommer ändå att rösta på regeringens budget”.
Ingen opponerade sig. Hela gänget såg snopna ut. Så var det alltså med den decemberöverenskommelse som sköts i sank.
Jag fastnade också på jobbfrågan.
Si och så många ska ha ett jobb, hette det. Då upptäckte jag, att alla de nya arbetstillfällen som regeringen lovat inte alls rörde flyktingarna som väller in i landet.
De måste väl för böveln också ha ett jobb.
Inte nog med det.
Välfärdssystemets kollaps, något som oroar ute i stugorna.
Boendefrågan. Den sociala sektorn måste genomgå en omfattande utbyggnad, inte minst sjukvården. Lomma Vårdcentral är redan i dag alldeles för liten.
För inte tala om skolan som ska svälja alla nya barn i det svenska samhället.
Dessutom pratar ingen svenska.
Det fanns ingen, absolut ingen av politikerna som kom med någon fräsch idé till lösning. Bara gammalt mög som vi säger i Skåne. Frågor som mer eller mindre viftades bort.
Nej, det var en usel tillställning jag offrade två timmar på. Inga nyheter alls. Bara käbbel, käbbel.
Då ringde kompis Leif Georg och sa:
”Goddag yxskaft”.
Där satt den.
Rakt ner i kubben.
I går skrev jag om Drutten ocd Krokodilen i svensk politik.
Rätt så hyfsad träffsäkerhet om Löfvens och Romsons politiska handel och vandel.
Möjligen blev Fridolin ledsen, då han inte fick plats i inlägget på bloggen. Då säger jag bara Björklund.
Den mannen har det riktigt tufft i kampen mot, ”The three Amazons”, låter som en filmtitel. Han har alltså tre amazoner emot sig i den flagnande Alliansen.
I går klampade tex moderaterna in på hans område, skolan. De föreslog en skolcoach.
Räkna med att partiledaren Batra inte vill höra Björklund nämna fiaskot med jobbcoach. Nej Fridolin, folkpartiledaren kommer att få ett glödhett helvete.
Det blir nämligen också mycket välling-, napp-och blöjprat i Alliansen.
Kristdemokraternas Busch har redan fått en baby.
Centerledaren Lööf går också i väntans tider.
Frågan är, Björklund, hur länge Batra kan stå emot drömmen om ett litet nytt knytte. Säkert kommer det ett förslag om en revolutionerande baby-lag (HIPP!).
Lägg där till att samtliga tre kvinnliga partiledare för de borgerliga partierna är riktiga amazoner; laddade med ungdomens kraftkorn, vassa armbågar, slängda i käften och, inte minst, begåvade.
Fast det kan gå åt pipan ändå.
Begåvning är ingen garanti. Se hur det gått för språkröret Romson.
Partiledare Batras begåvning kommer också att prövas. Hon ska lotsa igenom en skärpning angående flyktingmottagandet. Då får man allt vara smart för att lyckas.
Det stundar hårda tider, Björklund.
Byt till långbyxor.
.jpg)
.jpg)
Inlägg
