Lommaborna har blivit kräsna

En gång i tiden var jag tämligen ensam om att skriva om tidens gång i Lomma kommun. Visst fanns Sydsvenskan. Fast de fastnade ofta i smeten med kommunala handlingar samt en daglig polisringning för allmän koll. 
Min blogg sjösattes i juli 2008. 
Rätt snabbt fick den genomslag bland Lommaborna. 
Jag rörde mig i samhället. Skrev om smått och gott som inträffade i kommunen med kikarsiktet inställt på centralorten Lomma. 
Jag möttes ofta av glada tillrop när jag visade mig ute. Folk hörde av sig med tips. Det var en kul kommunikation med ömsesidigt utbyte. 
Efter ca 4-5 år slog de sociala medierna igenom med full kraft. Dragloket skulle visa sig bli Facebook. 
Mobiltelefonen med utmärkta kameror blev snart var mans egendom. På Facebook, Instagram m m poppade det upp mängder av lokala händelser. 
Varje människa började bevaka sitt revir som värsta Stasi-agent. Det blev och är ett enormt flöde. 
Lomma kommun vaknade och började pumpa ut sina ”nyheter”. Sydsvenskan hängde på. Ersatte sin resande lokalredaktör från centralredaktionen i Malmö med en Facebooksida om Lomma. 
Plötsligt såg det över hela linjen ut som bevakningen av Lomma blivit maffigare. Det hade den också, på sätt och vis, men ändå inte. 
Jag såg naturligtvis vad som var på gång. Hängde med i utvecklingen genom att avveckla mycket av mina bloggskriverier om smått och gott i Lomma. Fick bjuda på rent allmänt godis i stället. 
Ett minne blott är tiden då jag skrev om en vildvuxen gräsmatta i Lomma. För att nästa dag upptäcka kommunens entreprenör i full färd med klippa gräsmattan för glatta livet. 
Ett minne blott är också tiden, då jag möttes av glada tillrop av Lommabor som sa: 
”Tack vare dina skriverier på bloggen, blev det fart på kommunen”. 
I dag har de boende dränkts av de sociala mediernas enorma informationsflöde. Lommaborna har blivit kräsna. 
Jag har full förståelse för det. 
Fast skam den som ger sig.
Här nedanför gräsmattan i juni 2010. 
Blev på sin tid ett mycket populärt blogginlägg