Mermoarflik: Jakten på svenska nunnan i Frankrike

Som journalist har man gett sig ut på en och annan udda resa. En gång gav jag mig av i all hast mot Frankrike. 
Jag hade fått igenom ett reportageuppslag om en ung svensk nunna som vigt sitt liv till ett strängt klosterliv i landet. 
Kunde bli bra och intressant läsning. 
Om jag nu fick tag i nunnan. 
Vill säga. 
Det borde också vara rätt nunna. Det skulle se ut om jag kom hem med fel nunna. 
På den tiden fanns varken Google eller Internet. 
Det blev till hasta iväg till Frankrike. 
Kasta sig ut för stupet utan skyddsnät.
Jakten efter en svensk nunna skulle visa sig bli lika svår som finna en nunna i helvetet. Mitt franska ordförråd var inget skriva hem om. Det var magert. För inte säga obefintligt. Min engelskan var inte mycket till hjälp. 
Under 1970-talet talade varken fransoser eller fransyskor engelska. Ett svårt handikapp redan i starten. 
Varje liten by jag tvingades köra igenom höll jag utkik efter en kristen helgedom. För det mesta stirrade en förvånad munk på mig. 
”Suédoise-nun, hasplade jag ur mig. 
Så där höll jag på. 
Dag ut och dag in. 
När kvällen kom tog jag in på ett litet pittoreskt hotell med kyrkan mitt i byn. 
Till slut fick jag napp. 
Fann den unga svenska nunnan som valt det kompromisslösa klosterlivet på sitt vandring genom livet. Jag bjöds på te och franska skorpor i den välskötta klosterträdgården. 
På hemresan stannade jag till för avkoppling i Paris. Det var jag värd, tyckte jag allt. Valde äta middag på restaurangen i Eiffeltornet. Nu när jag ändå var där. 
Aldrig kunde jag drömma om att 40 år senare skulle Frankrikes president, Emmanuel Macron samt USA:s president, Donald Trump, också äta på restaurangen i Eiffeltornet. 
Undrar om de också åt banana split som dessert? 
Den var god. 
Detta på tal om nunnor. 
Hur det gått för den svenska nunnan sedan dess, har jag ingen aning om. 
Någon som vet? 
FOTNOT. Bilden av nunnan på löpsedeln är en illustration.