Jakten på min hjärtmedicin-så slutade det

 

Apotek Hjärtat är Sveriges största apotekskedja med närmare 400 apotek och över 4 000 anställda. En nog så jobbig arbetsplats, så här i läkemedelsbristens tidevarv. 

Orsaken är flera. 

Läser på nätet om att leveransstoppen kan bero på problem i tillverkningen. Råder brist på ett verksamt ämne i läkemedlet. Oväntat hög efterfrågan osv. 

De apoteksanställda kan alltså inte göra mycket åt saken. Själv trodde jag det enbart drabbade andra. 

Inte mig själv. 

Så hade plötsligt inte längre mitt Apotek Hjärtat i Lomma min livsviktiga hjärtmedicin. 

Kände av paniken.

Den här typen av medicin är tuff. Måste vara inlagd när den sätts sin på en patient.

Nu fick jag ta tag i saken själv, vilket naturligtvis inte ska behövas. 

Efter mycket om och men kunde jag till slut hitta en sista laddning av min hjärtmedicin på Apoteket i Lund. Familjetransport in i går lördag för köpa den sista medicinpakten. 

Nu är Lund också tömt på min variant av hjärtmedicin. Glad för egen del är jag. 

Men sedan då? 

Alla andra som blir utan? 

Enligt branschen ska min typ av hjärtmedicin åter komma i full produktion i mitten av mars. 

Den som lever får se. 

Fan tro't!

 

VARNING: Min virusspårning kunde slutat i katastrof

Från och till genom åren har den här-se bild här ovanför-virus varianten dykt upp på Facebooks Messenger. 
Vad ni än gör: 
klicka inte på länken Cali 23 som är ett virus. 
I det verkliga livet kämpar vi med ett annat hotfullt dödligt-i värsta fall-virus, covid-19. Cali 23 kan trots allt enbart i sämsta fall ta död på din dator som infekteras eller hackas. Kan bli jobbigt nog.
I verklig livets virus jobbas det stenhårt på få fram ett vaccin. Covid-19 kommer naturligtvis med tiden att knäckas. 
Mot Cali 23 finns det inget vaccin alls, mer än säkerhetsprogram för PC-marknaden med ojämn kvalité. 
Dessa varianter av datavirus har plågat oss i mer än 20 år. 
Märkligt det får fortgå. 
Jag bestämde mig för spåra Cali 23. 
Var kommer det ifrån? 
Vem ligger bakom skiten? 
Varför får detta fortgå? 
År ut och år in. 
Jag kom så långt, att en webbsida jag surfade in på i jakten efter Cali 23, visade sig vara infekterat med-URL:Blacklist. 
Då slog mitt säkerhetsprogram till med pukor och trumpeter: hot säkrades! Stopp och belägg. Det knäckte mig. 
Längre än så kom jag inte. 
Jag gav helt enkelt upp. 
Mina kunskaper för dåliga. 
Räcker inte till. 
Vågade helt enkelt inte fortsätta. 
Cali 23 skyddas alltså bakom Blacklist. 
Alltid något, om än långt från hela sanningen. 
Skit också.
Kanske du som läser detta vet mer än jag.
Hoppas på det. 

Mermoarflik: Jakten på svenska nunnan i Frankrike

Som journalist har man gett sig ut på en och annan udda resa. En gång gav jag mig av i all hast mot Frankrike. 
Jag hade fått igenom ett reportageuppslag om en ung svensk nunna som vigt sitt liv till ett strängt klosterliv i landet. 
Kunde bli bra och intressant läsning. 
Om jag nu fick tag i nunnan. 
Vill säga. 
Det borde också vara rätt nunna. Det skulle se ut om jag kom hem med fel nunna. 
På den tiden fanns varken Google eller Internet. 
Det blev till hasta iväg till Frankrike. 
Kasta sig ut för stupet utan skyddsnät.
Jakten efter en svensk nunna skulle visa sig bli lika svår som finna en nunna i helvetet. Mitt franska ordförråd var inget skriva hem om. Det var magert. För inte säga obefintligt. Min engelskan var inte mycket till hjälp. 
Under 1970-talet talade varken fransoser eller fransyskor engelska. Ett svårt handikapp redan i starten. 
Varje liten by jag tvingades köra igenom höll jag utkik efter en kristen helgedom. För det mesta stirrade en förvånad munk på mig. 
”Suédoise-nun, hasplade jag ur mig. 
Så där höll jag på. 
Dag ut och dag in. 
När kvällen kom tog jag in på ett litet pittoreskt hotell med kyrkan mitt i byn. 
Till slut fick jag napp. 
Fann den unga svenska nunnan som valt det kompromisslösa klosterlivet på sitt vandring genom livet. Jag bjöds på te och franska skorpor i den välskötta klosterträdgården. 
På hemresan stannade jag till för avkoppling i Paris. Det var jag värd, tyckte jag allt. Valde äta middag på restaurangen i Eiffeltornet. Nu när jag ändå var där. 
Aldrig kunde jag drömma om att 40 år senare skulle Frankrikes president, Emmanuel Macron samt USA:s president, Donald Trump, också äta på restaurangen i Eiffeltornet. 
Undrar om de också åt banana split som dessert? 
Den var god. 
Detta på tal om nunnor. 
Hur det gått för den svenska nunnan sedan dess, har jag ingen aning om. 
Någon som vet? 
FOTNOT. Bilden av nunnan på löpsedeln är en illustration.