Jag var ung och hungrig. Thorleif några år äldre. Minns mycket väl hans spektakulära stories som imponerade på en gröngöling som jag.
Plötsligt efter vinter-OS i Sapporo 1972 gick sportjournalisten med dansbandsnamnet Thorleif upp i rök.
Borta.
Vart tog han vägen?
Vet jag att jag tänkte en kort stund.
Nu vet jag.
För en månad sedan släppte Ekelids Förlag hans bok,
”SÖNDAG-MORGON. Berättelsen om mina 40 år som dödgrävare, bordellpianist, journalist och reklamman i Sverige och Asien.”
Jag blev nyfiken.
Köpte boken och läste, skrattade och läste och skrattade ännu mer. I reklamvärlden ses Thorleif som en guru. Framgångarna monumentala. Bakslagen också monumentala. Anekdoterna flödar. Jag har hur roligt som helst.
Thorleif har lätt anslag på tangenterna. Här går det undan som tex berättelsen om skådespelaren Tommy Berggren.
En nervig Bo Widerberg ska spela in några scener till filmen Joe Hill i New York. Fast kvällen innan går skådespelarna ut på krogen för uppmjukning. Tommy blir genast betuttad i den söta servitrisen. Frågor om hon vill följa med till Hawaii. Ja, svarar hon förvånad. Tommy tar genast hennes hand och drar iväg till Hawaii med den sköna. Bo Widerberg samt hela filmsällskapet får skjuta upp filmplanerna och återvända hem till Sverige.
Ni förstår själva hur kul jag haft av Thorleif Håwis bok.
Härlig sommarläsning.
Nu vet jag vad som hände med honom efter sin lysande men allt för korta karriär som stjärnreporter.
Det blev ett liv som flyga utan fallskärm.
Köp och läs.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar