Lommas nya skrytbygge-förväxlas med det dystra häktet i New York

 

Den översta bilden är en visualisering av hur Lommas tänka kommunhus och gymnasieskola ska se ut i framtiden. Ingen färgglad explosion precis. Några dystra brunaktiga stenhögar. Det går hålla sig för skratt. 

Byggnaden under Lommas tänkta skrytbygge för minst en halv miljard riksdaler är Metropolitan Correctional Center i New York. Numera ett världsberömt häkte efter miljardären, Jeffrey Epstein, begick självmord där. 

Hans musa, Ghislaine Maxwell, satt-sitter-också där. Dömdes till 20-års fängelse för ha konspirerat med Jeffrey Epstein för sexuellt utnyttjande av minderåriga. Utredningar pågår fortfarande. 

Ingen färgglad byggnad precis. Ser faktiskt lika dystert ut som Lommas tänkta skrytbygge med kommunhus och gymnasieskola. 

Tanken slog mig. 

Jag har tillbringat några dagar med våra duktiga fotbollsdamer, VM i friidrott och vilat mitt lilla sargade hjärta. Är man sportnörd, så är man en sportnörd. Då slog mig plötsligt den här kopplingen med herr Dysterkvist trista hus. 

Vi vänder på bilden. 

Det går lika så bra det. 

I byn jublar sossarna som är emot bygget. 

Moderaterna som är för. 

Gnisslar tänderna.

Snacka om lika som bär.

 

Visst blir man förvånad-en gul New York taxi utanför gamla Konsumbutiken i Lomma

 Visst blir en enkel varelse förvånad. Jag svängde upp bakom gamla Konsumbutiken i byn. 

Och där stod den parkerad. 

En klassisk gul New York taxi. 

Det är en sådan liten udda upplevelse som lätt förgyller ens dag. Minns så väl första gången jag kom till New York. Jag hade landat på Kennedy Airport, fått mitt bagage och knallade ut för ta mig vidare in till hotellet på Manhattan. 

Bara en sådan sak, kan få otaliga filmbilder fladdra förbi. Så jag gjorde som i filmerna. 

Viftade med höger hand och skrek: 

”Taxi”! 

Det funkade. 

Genast stannade en gul Checker. En förtjusande kvinnlig taxichaufför hoppade ut och hälsade mig välkommen till New York. 

Sakta gungade vi in (fjädringen paj) mot den väldiga staden. Jag möttes av en skyline med skyskrapor. 

Mer film än så kunde det inte bli. 

Jag lovar, det är ett minne som biter sig fast. Med en gul New York taxi till Manhattan. 

Bara det en filmtitel. 

Så då helt plötsligt en gul New York taxi från 1976 i centrala Lomma. 

Nej, det var inget filmiskt i det. Bara härliga minnen poppade upp från en äventyrlig svunnen tid. 

Tack för den.

 

Coronatider: Tiden är noll-i New York, Lomma och Brahmaputra

Idag är det lördag. 
Det känns som det var lördag igår, när det var fredag som förra veckan då det var lördag fast det var fredag, men är lördag hela veckan. 
Hängde ni med? 
Tiden är noll, i den eviga coronatiden. 
Dagarna, veckorna och månaderna har fått fötter. 
Aldrig har tiden gått så fort. 
Jag är inte ensam om denna märkliga känsla. 
Jag har gjort en hemsnickrad ovetenskaplig undersökning om tiden som inte enbart fått fötter, utan även vingar. 
Alla jag talat med, håller med.
Är lika förundrade som jag. 
Dagarna, veckorna och månaderna rinner iväg i en hisklig fart. 
Varför går tiden så fort i coronatider?
Ett märkligt fenomen.
Idag är det lördag. 
Det känns som det var lördag igår, när det var fredag som förra veckan, då det var lördag, fast det var fredag, men är lördag hela veckan. 
Hängde ni med?
Igen. 
Det är knappt jag själv hänger med. 
Lördag kunde var måndag, tisdag, onsdag, torsdag eller fredag. 
Tiden är noll-i New York, Lomma och Brahmaputra.

Thorleif Håwi-ett liv flyga utan fallskärm

När jag på allvar rullar in i journalistiken i början av 1970-talet, fanns det en stjärnreporter på Aftonbladets sportredaktion som hette, Thorleif Håwi. 
Jag var ung och hungrig. Thorleif några år äldre. Minns mycket väl hans spektakulära stories som imponerade på en gröngöling som jag. 
Plötsligt efter vinter-OS i Sapporo 1972 gick sportjournalisten med dansbandsnamnet Thorleif upp i rök. 
Borta. 
Vart tog han vägen? 
Vet jag att jag tänkte en kort stund. 
Nu vet jag. 
För en månad sedan släppte Ekelids Förlag hans bok, 
”SÖNDAG-MORGON. Berättelsen om mina 40 år som dödgrävare, bordellpianist, journalist och reklamman i Sverige och Asien.” 
Jag blev nyfiken. 
Köpte boken och läste, skrattade och läste och skrattade ännu mer. I reklamvärlden ses Thorleif som en guru. Framgångarna monumentala. Bakslagen också monumentala. Anekdoterna flödar. Jag har hur roligt som helst. 
Thorleif har lätt anslag på tangenterna. Här går det undan som tex berättelsen om skådespelaren Tommy Berggren. 
En nervig Bo Widerberg ska spela in några scener till filmen Joe Hill i New York. Fast kvällen innan går skådespelarna ut på krogen för uppmjukning. Tommy blir genast betuttad i den söta servitrisen. Frågor om hon vill följa med till Hawaii. Ja, svarar hon förvånad. Tommy tar genast hennes hand och drar iväg till Hawaii med den sköna. Bo Widerberg samt hela filmsällskapet får skjuta upp filmplanerna och återvända hem till Sverige. 
Ni förstår själva hur kul jag haft av Thorleif Håwis bok. 
Härlig sommarläsning. 
Nu vet jag vad som hände med honom efter sin lysande men allt för korta karriär som stjärnreporter. 
Det blev ett liv som flyga utan fallskärm. 
Köp och läs.

Nattens boxningsdrama: Badou Jack vs James Degale-ingen vann!

Bältesröran inom den professionella boxningen rullar vidare. Den upphaussade matchen i supermellanvikt mellan Badou Jack vs James Degale som skulle gett en enda världsmästare, slutade oavgjort efter 13 ronder, tidigt i morse i New York. 
Svensken Badou Jacks starka slutforcering räckte inte till. Han till och med fick in en höger i sista ronden. DeGale åkte i golvet.
 Själv fick Jack syna golvdammet redan i första ronden. 
”Jag trodde jag vann fajten, jag avslutade starkare. Jag vann fajten,” säger Badou Jack i Viaplays sändning. 
En domare gav alltså matchen till DeGale, 114-112. De andra två dömde oavgjort. Då slutar det oavgjort. 
Badou Jack boxas i Floyd Mayweather stall. Mayweather klagade genast på domarna. Han ansåg Badou Jack borde fått segern. 
DeGale ville genast ha ny match. Badou svarar att han i så fall får det bli i lätt tungvikt. Ingen vet egentligen hur allt slutar. 
Så är modern boxning i dag. 
Badou Jack borde knockat DeGale för att varit säker på sin sak. 
Nu blev det oavgjort. 
Antiklimax. 
Bältesröran rullar vidare.

Nattens boxningsfight: Badou Jack kan bli världsmästare på riktigt

Svensken Badou Jack, möter James DeGales i nattens fight i New York, klockan 03.00 svensk tid. 
Bältet gäller världsmästerskapet i supermellanvikt. Vinnaren kan då visa upp alla jävla bälten som i dag finns i den professionella boxningen. Badou Jack kan alltså blir världsmästare på riktigt. 
Blir han då lika stor och berömd som Ingemar Johansson blev efter besegrat mot Floyd Patterson 1959? 
Nej, det blir inte Badou Jack. 
I den här sporten är det tungvikt som gäller. När Ingemar tog den titeln fick han till och med en läsk uppkallad efter sig. 
Sedan fick Ingemar styrk i returmötet. Läsken bytte namn till Zingo. 
Fast, visst, en läsk som heter Badou Jack är hur fräckt som helst. 
Favorit i nattens match är James DeGales. Båda boxarna har dynamit i nävarna. Det kan bli hur läskigt som helst. 
Matchen kan du se på Viaplay Fighting med start 02.00.

Rapport från en förbrukad fot

Jag är glad över att jag slipper vara en fot i Kina. Där äter man både kokta som friterade fötter. Går också utmärkt tugga i sig som snacks. 
Visserligen kycklingfötter, men ändå. 
I Sverige är det grisfötter som gäller. 
Antingen som aladåb eller griljeras. 
Det är alltså rena turen man har foten kvar efter jul. 
Annars har jag vandrat omkring i skog och mark. 
Väldigt många städer har det också blivit. 
I New York höll en gul taxibil på köra över mig. 
I Shanghai uppfräschning med en dammvippa och puder. 
På Sri Lanka blev jag bränd av solen. 
Myggbett fick jag i Mora. 
London för mycket gin, så jag blev vinglig. 
Tokyo bjöd på badtofflor som inte ens mina fem tår fick plats i. 
Moskva en brännskada. Trampade på en glödande fimp. 
En kongressman trampade i gengäld på mig i Washington. 
I Nikkaluokta frös jag som satan. 
Så där har det hållit på. 
Då har jag ändå inte berättat om att i Tromsö blev jag gipsad. 
Numera lever jag ett stilla infekterat liv. 
Vacker är jag inte, men förbrukad för stunden.
Nästan på skrumpen.
Det avgör ingenting.
Snart nog kommer jag vandra vidare i livet. 
Jag vill gärna vandra över Golden Gate-bron i San Francisco, eller som en lustigkurre sa: ”Sankte Frans på skridsko”. 
Hänger du med?

Exklusivt: Lommabo jämför sig med Donald Trump

Vi börjar med bilden här ovanför. 
Donald har löshår. 
Det har inte jag. 
Däremot har jag påsar under ögonen. Det har Amerikas nye president fixat till med en skönhetsoperation. Påsar får nämligen alla gamla gubbar, så det så.  
Näsan. 
Titta på Donalds näsa. Rätt liten om man jämför med min stabila kran. 
Näsan växer under hela ens livstid. Donald kan inte haft mer än en prick till näsa som barn.
Donalds ansikte har någon plastikkirurg helt klart städat upp. Han är onaturligt slät och fin, medan mitt ansikte ser mer ut som en obäddad säng. 
Precis som vi män blir som fyllt 70 år. 
Donald föddes 14 juni 1946. Samma datum som jag och min hustru förlovade oss på Kosteröarna 1969. 
Donald är också nästan två månader äldre än jag. 
Pensionär. 
Den äldste som blir president i USA någonsin. 
PRO borde värva honom som medlem. 
När Jan Guillou fyllde 70 år i januari 2014, jämförde han det med dödens zon, 70-90 år. De flesta ”pass away” som Donald säger. 
Här lurar en dödlig fara på oss, Donald.
Donald är självklart vida överlägsen mig rent ekonomiskt. Hans Trump Tower på Manhattan, New York, är jag givetvis avundsjuk på. 
Det gör nästan ont. 
Jag vill också ha ett eget Tower på Manhattan.
När det gäller spel är Donald helt klart sämre än mig. 
För tjugotvå år sedan satte jag en tjuga på 4-0 till Sverige i fotbolls-VM mot Bulgarien. Det blev 4-0 till Sverige. 
Jag kunde kvittera över 1400 spänn. I början av 1960-talet hade jag också alla rätt på dåvarande ishockeytipset. Vann 15 riksdaler. Halva Sverige hade lika många rätt. Ishockeytipset blev ett fiasko. Lades snabbt ner. 
Fiasko har också Donald gjort inom spelvärlden. 
Kasinot, Trump Taj Mahal i Atlantic City, gick i konkurs. Det var nära dra ner Donald i dyn. Han fick leva på lånade pengar. 
Livet var ett elände för Donald. Samtidigt satt jag hemma i Lomma med en flaska Amarone och lite goda ostar. 
Spelvinsten från matchen mot Bulgarien. 
Den enes bröd, den andres död.

OBS! 
BOKSLÄPP LOMMA BIBLIOTEK DEN 3 DECEMBER KL. 12.00-14.00

World Trade Center rasade samman-jag plockade kantareller

Den här underbara bilden fick jag från, Ann-Catrin Hjelte, i september 2011. 
Jag tyckte bilden passade som illustration till var jag befann mig vid terrorattacken mot World Trade Center den 11 september 2001. 
Jag befann mig i den vackra svampskogen i Dalsland. 
På bloggen skrev jag så här, tio år senare. Klicka HÄR!

Bloggäventyr: Sökte en kåt polsk kvinna från Skåne-se resultatet

Mitt bland allt kaos med flyktingar, gränskontroller, dagliga politiska utspel, utspelade sig en lustig historia på bloggen. 
Inte ofta men ibland, kollar jag in trafikflödet till bloggen. Det är inget som är offentligt. Endast jag som driver bloggen har rätt att ta del av statistiken: hur hittar besökarna Calle Rockbäcks BLOGG med 3089 inlägg? 
Vägarna in är otaliga. Mest Google, naturligtvis, men även en uppsjö andra vägar. Så finns också trafikkällor, alltså sökord. 
Det brukar i normala fall inte alls vara spännande. 
Harmlösa.
Tills i går. 
Någon hade googlat på: kåt polsk kvinna Skåne-och hamnat på bloggen. 
Nu blev jag nyfiken på allvar. (texten fortsätter efter bilden)

Mig veterligt har jag aldrig på bloggen skrivit om kåta polska kvinnor i Skåne. Jag skrev in orden på Google. Vips kom det upp en massa sajter till kåta polskor. Men som sagt var, inget som jag pysslat med på bloggen. 
Jag klickade då in mig på Googles bildarkiv för kåta polska kvinnor Skåne. Upp ploppade en drös med bilder, både Fredrik Reinfeldts nya flamma som har en italiensk far, Mikael Wiehes turnéaffisch från 2010 samt någon som pysslade med en toastol-inringad på bilden här ovanför. Den bilden kom just från ett av mina otaliga blogginlägg. 
Den som nu var sugen på en kåt polsk kvinna som hånglade med en toastol klickade sig alltså in den vägen. 
Snacka om överraskning. 
Vederbörande hamnade på ett blogginlägg den 17 maj 2011, Norges nationaldag, som handlade om en skurhink på ett lyxhotell i New York. 
Chefen för den Internationella valutafonden, Dominique Strauss-Kahn, anklagades för att galen av kåthet hoppat på hotellets städerska. 
Jag illustrerade inlägget med en skurhink och städning av toastolen. Någon kåt polsk kvinna fanns inte. 
Snopen blev besökaren. 
Slakare också, kan tänkas. 
Visst händer det roliga saker i världen.

Rekordsöndag med utryckningstutor i Lomma

I går tjöt det som aldrig förr i byn. Utryckningssirenerna skakade om oss boende. Vi förflyttades för en kort stund till självaste New York. 
Det var ingen hejd på allt tutande under söndagseftermiddagen. Det verkade vara något alldeles extra stort på gång. 
En gammal nyhetsmurvel går igång på den typen av horn musik, var så säker på det. Nu låg murveln förpackad i plågor. Kom inte ens ur sängen. Försökte i stället räkna tutorna som är olika för både ambulans, polis och brandkår. Det gick inget vidare. Blev mest en grötig ljudkuliss. 
Det lät i alla fall som något väldigt stort inträffat. Dessutom inte alls långt borta. Alldeles nere i hamnen utanför murvelns huvudkudde. Någon egen utryckning var det som sagt aldrig tal om. Kanske lika så bra det. 
Det visade sig sedan var en gryta som torrkokat på en spis och tog eld. Ja, sedan var det-tack och lov-något annat obetydligt också.
Allvarligare var det då med pappan och sonen som i den hårda vinden var ute på en s k stå-upp-bräda. Plötsligt tog de tuffa frånlandsvindarna tag i pojken. Drunkningstillbud. Dramatik en kort stund. 
Allt slutade lyckligt. 
Tack och lov för att vi har utryckningsfordon som är på hugget. 
Tuta på. 
FOTNOT. Bilden här nedanför är en illustration på en liknande bräda. Personerna på bilden har inte med saken att göra.

Kärlekslåsen i Lomma spirar som aldrig för

Det var alldeles i slutet av oktober 2011 larmet gick: 
”Någon har hängt ett kärlekslås på nya Varvsbron”. 
Utryckning. 
Det visade sig stämma. 
Ingela kom lämpligt nog knallade över bron: 
”Kyss låset, Ingela”, bad jag. 
Ingela var inte nödbedd. 
Där satt bilden av Lomma första kärlekslås. 
Love kisses på Varvsbron. 
Någon hade visat sin kärlek till varandra. (texten forts. efter bilden)

Alltså låst fast ett hänglås på broräcket och slängt nyckeln i Höje å, för det är så det går till ute i stora vida världen. Speciellt i de stora städerna Rom, Paris, New York osv. Nu fanns även Lomma med på kärlekskartan. 
Hur gick det sedan för byns kärlekslås? 
Ja, det vore fel och säga att kärlekslåsens popularitet exploderade. Det har faktiskt segat sig fram. 
En dag hängde det ytterligare ett lås på plats. En annan ytterligare ett. 
Åren rann i väg. Det tycktes stanna vid 14 kärlekslås. (texten forts. efter bilden)

Tills nu i juni 2015. 
När jag kollade in läget kunde jag räkna till över 30 kärlekslås på Varvsbron. Något har alltså hänt. 
Det har hängts kärlekslås lite här och där på den tjocka vajern. 
På ett ställe har låsen klumpat samman sig i en mäktig kärleksrad. 
Så visst tusan spirar kärleken i Lomma som aldrig förr. 
Det kan verkligen behövas i en värld fylld med allt för mycket ond bråd död.
Love kisses på Varvsbron i Lomma. Efter snart fyra år är låsen på väg bli en fluga, fylld med kärlek.
Än en gång.
Tack för din avgörande insats, Ingela. 

Se det själv här: Svenska polishjältarnas ingripande i New Yorks tunnelbana

 
Länkar. HÄR! HÄR och HÄR!

Rusningstrafik i Lomma

Klockan är kvart över åtta på morgonen. En vanlig fredag morgon i februari. 
I världens städer kokar morgontrafiken. Det är minst sagt trångt om saligheten. Långa stunder står allt stilla. Ett osande plåthav. Tusentals bilar. 
Vid den här tiden på morgonen kan det vara jobbigt nog att ta sig in till Malmö. 
Själv har jag en gång kört bil i morgontrafiken på självaste Manhattan, New York. 
En grötig mardröm med nästan, men bara nästan, livet som insats.

I dag har jag åkt bil i Lomma kvart över åtta på morgonen. 
Mitt i värsta rusningstrafiken med stingsliga morgontrötta bilförare. 
Nej, inte alls. 
Det var tomt, tomt och åter tomt. 
Inte en bil så lång ögat kunde se. 
Du milde min tid, var fanns alla människorna? 
Inte i Lomma, i vart fall. 
Alperna? 
Sälen? 
Åre? 
Nej, för tusan. 
Lommaborna har lämnat byn för sol och bad. Lommas kommunhövding, Anders Berngarn, hittade jag i Karibien. I Aruba, 8437 km bort. 
Inte konstigt att det är så tyst i Lomma. 
Nej...jag är inte ett DUGG avundsjuk, så det så. 
Bada i Karibien, när vi har Lomma Beach.
Asch, har någon en sollampa? 

Ny bok om Magister Tutnäsa! ”Rena rama cirkusen”

Min son Johan, har på mindre än ett år gett ut TRE böcker om Magister Tutnäsa på IDUS Förlag, med makalösa illustrationer av Erika Palovaara. Nu kommer den senaste om den galna magistern:
”Rena rama cirkusen”. 
Dessutom har Magister Tutnäsas otroliga äventyr blivit barnens favorit. Skryt? Ja, ta det gärna för det, men det är faktiskt alldeles sant. 
Det första viktiga kornet till Magister Tutnäsa, föddes en oktoberdag för snart 24 år sedan. 
I New York, av alla ställen.

Det förehöll sig nämligen så att Johan, då 13 år, och jag hade ett angeläget ärende att uträtta i USA i oktober 1990. 
Vi landade på Kennedy Airport, New York. Tog en väl nedsutten gul taxi in till Manhattan. Checkade in på ett lika nedslitet Wolcott Hotel. 
Ett klassiskt New York-hotell, skulle det visa sig. 
Här brukade rock legenden Buddy Holly alltid bo under sina framträdande i New York på 1950-talet. 
Jag en gammal rockstöt darrade av upphetsning, medan Johan började darra av en helt annan orsak.

Det visade sig också att vi fått Mark Twains svit i detta skrangliga hotell. 
Superförfattaren bodde under långa tider på Wolcott Hotel efter 1904, då hotellet var sprillans nytt. 
Johan insöp atmosfären. Kunde t o m se Tom Sawyer och Huckleberry Finn knalla omkring i rummet. 
”Magister Tutnäsa har fått låna en bit av Mark Twains mustasch. Banne mig om inte Erika också fått till hårsvallet. För inte tala om det något avlånga ansiktet”, berättar Johan och så skrattar vi gott. 
Medan polisbilarna i New York tutade dag och natt, for vi vidare, i det stora landet. 
Indianhövdingen, Chief Four Bears (Sioux/Lakota), förbarmade sig över Johan. 
Fast det är en helt annan historia.

Beställ nya Tutnäsa-boken. Klicka HÄR!

Datagenier: Lommas egen Steve Jobs

Det här är Martin Bråkenhielm som sitter på löpet. Han grundade Lommaföretaget Alien Interactive för 15 år sedan. 
Med verksamheter i både New York och Silicon Valley, USA, är han på väg att erövra världen. 
Minsann har han inte samma energi och frisyr-se tofsen-som Tintin. 
Martin huserar med sina anställda på hela övre plan i det som en gång i tiden var Eternitkontoret i Lomma hamn. Det är här ifrån han nu ska erövra världen. 
Martin Bråkenhielm är på god med väg med 100 kunder och 10 000-tals dagliga användare av systemet han klurat ut. 
En enkel förklaring: systemet frigör kraften i organisationer och företag. Det blir plötsligt lustfyllt att arbeta.

Martin drar med stor entusiasm för mig, vad själva affärsidén går ut på. Jag som var med på röksignalernas tid, blir lätt snurrig i huvudet. 
Engagement Plattform, BizPart Engage, heter datasystemet som han utvecklat och sjösatt. 
En av Martins kunder är Samsung, ett av världens största företag. 
Mitt Herrskap, det här är bara början. 
”Det har den senaste tiden fullständigt exploderat. Vi ser en fantastisk utveckling framför oss”, säger Martin Bråkenhielm och vevar med händer och armar som om jag vore Kapten Haddock.

Jag blir alldeles matt. Martin hämtar en kopp kaffe åt mig, så jag får landa. 
Inte för inte kallas Martin också för den nya Steve Jobs, datageniet, ni vet, som så tragiskt gick bort i cancer för några år sedan. 
Har då Lomma kommun fångat upp dig? 
Ditt system borde vara som skräddarsytt för kommunens anställda? 
Martin blir plötsligt tyst. Nej, det är inte lätt att bli kung på hemmaplan. Men i övriga världen, går det som tåget. 
Vakna Lomma! 
FOTNOT. Bildkollaget här nedanför på Martin avrundar jag med en bild på Steve Jobs.
Länken. Klicka HÄR och HÄR!

BREAKINGNEWS: Det blir namnet på Lommas nya torg!

Det finns få platser i världen som kan samla medborgarna i sådana massor som ett centralt beläget torg. 
På många torg har det skrivits historia. Mycket blod har förstås spillts, folkfester, brinnande politiska tal, uppträdande, loppisfynd, militärparader, dignande fruktstånd, överraskande möten m m.

Själv har jag haft lyckan att besöka några av världens mest berömda torg. 
Himmelska fridens torg i Peking var hårdbevakat. Den som släppte en fis riskerade fem år i omskolningsläger. 
Till Sarayonu i Nicosia, Cypern, kom jag farande i brådrasket med en taxi. Behövde besöka stadens enda offentliga toalett. Den var ingen höjdare. En mardröm. 
Röda Troget i Moskva var en folktom stenöken under kommunismens tid. 
Times Square på Manhattan, New York, kändes som världens centrum. 
I Budapest gick jag i en demonstration på Hjältarnas torg. 
Självständighetstorget i Kiev har jag aldrig varit. Synd. Jag har några gamla bildäck i garaget. Fast på Trafalger Square i London skådade jag in all duvskit på Lord Nelson, statyn.
 

På tal om statyer. 
Till Lommas nya torg har Grodan fått hänga med. Numera putsad och fin efter gnuggats av parkchefen Lennart Persson. Så till den milda grad att Anita Ekbergs bad i den där fontänen i Rom känns mossig. Dessutom badade hon med kläderna på. 
Lennart Persson hade säkert velat gnugga även henne extra fin. 
Lomma sprillans nya torg ska invigas med pompa och ståt i samband med Lommafesten den 23 och 24 maj. Frågan är då vilket namn torget ska få. 
Innan rivningen hette det Centrumtorget. 
Kommunens utvecklingschef, Maria Heinesson Grynge, avslöjar namnet för oss: 
”Det ska heta Centrumtorget”. 
Tablå. 
FOTNOT; Lomma Hembageri får konkurrens. Det öppnar nämligen en brödbutik i en av torgets nya affärslokaler. Surdegen verkar ha kommit till Lomma.