Jag stupade i morse-ingen galen cowboy sköt mig

 

För en tid sedan skrev jag om Jan Guillou. Med tanke på allt skjutande i Sverige skrev Guillou: 

”Våra förluster i människoliv är årligen 200 gånger större till följd av fallolyckor i hemmet.” 

Naturligtvis har Guillou rätt. 

Jag lutade mig mot den senaste rapporten om fallolyckor i hemmen från Socialstyrelsen den 22 november 2021. 

Repris: 

”67 000 personer faller så illa att de behöver läggas in på sjukhus för vård. Drygt 1 000 personer dör. 7 av 10 av de som faller är 65 år eller äldre. Fallolyckor är vanliga bland äldre personer och kan orsaka skador, förlorad självständighet, försämrad livskvalitet och dödsfall.” 

För den delen ska vi naturligtvis också se ytterst allvarligt på alla dödsskjutningar som sprider sig runt om vårt rara lilla land. Fast fallolyckor bland oss äldre i hemmen är ett otyg. 

Själv stöp jag i morse. 

Dessutom utan skottlossning. 

Mina halvlama fötter hängde plötsligt inte med. Trasslade in sig i sig själva. 

Jag stöp som en klubbad oxe. Alldeles intill sängen. Kunde med nöd och näppe med hjälp av hustrun kravla mig upp i sänghalmen. 

Ett sår stort som ett större skotthål på höger knä som hustrun(beundransvärd) pysslade om med sorbact och kompresser. 

Ringde till Lomma Vårdcentral. 

Ville gärna få tid till en sköterska. 

Där var det stopp. 

”Många som ringer. Kan inte ta emot ditt samtal”. 

Tur man inte var döende. 

Alltid något.

Suck!

 

Jan Guillou har rätt-fallolyckor i hemmen tusentals gånger farliga än alla skjutningar

 

Jan Guillou skriver i sin senaste krönika i Aftonbladet: 

 

”Det är förvisso bekymmersamt och än mer tragiskt (om alla skjutningar, min anm.). Men det är knappast något som ”lamslår allas våra liv”. Våra förluster i människoliv är årligen 200 gånger större till följd av fallolyckor i hemmet. Det krävs blott lite inlevelseförmåga för att föreställa sig all denna tragik i det tysta. För den svenska allmänheten utgör således hala badkar en betydligt större fara än beväpnade tonårsligor ute för att skjuta varandra.”

 Jan G har naturligtvis helt rätt. Jag plockade fram den senaste rapporten om fallolyckor i hemmen från Socialstyrelsen den 22 november 2021. Läs och häpna: 

”67 000 personer faller så illa att de behöver läggas in på sjukhus för vård. Drygt 1 000 personer dör. 7 av 10 av de som faller är 65 år eller äldre. Men med förebyggande insatser kan många fallolyckor förhindras. Fallolyckor är vanliga bland äldre personer och kan orsaka skador, förlorad självständighet, försämrad livskvalitet och dödsfall.” 

 

Siffror från året vi precis avslutat. 

Det är ord och inga visor. 

Tyvärr är det inte politiskt korrekt ta tag i denna ”tysta” tragedi. 

Men drygt 1000 personer som dör i våra hem varje år!? Skjutningarna blir plötsligt blahablaha. 

På det säger jag Gott Nytt År till alla trogna läsare av bloggen. Ni är många, nämligen ca 300 000.

Trehundratusen!

Smaka på den siffran.

Här länken till Jan Guillous krönika. 

 

Hallå Jan Guillou! Här har du pensionär Hamilton-jag kommer som ett ryggskott

 

Läste i Aftonbladet, att Jan Guillou arbetar just nu med det sista kapitlet i en kommande "Hamilton"-bok, som han kallar för "ett pensionärsäventyr". 

Guillous skapelse, Carl Gustaf Gilbert Hamilton, har blivit pensionär. Greve, underrättelseofficer och attackdykare i Svenska flottan med specialistutbildning hos Navy Seals och FBI. Det var då det. 

Numera har stjärnan blivit åldring. 

Höftledsopererad. 

Knallar omkring med kryckkäppar bland bokbladen. Guillous alter ego, Erik Ponti, har opererat ryggen och går med käpp. Eftersom jag själv platsar både med höftledsoperationer och ett diskbråck som borde opererats, plus lite annat smått och gott, borde jag platsa som Hamilton i en kommande film. Guillous böcker blir nämligen alltid filmatiserade. 

Kryckor, käppar och rullstolar har också varit ett ständigt återkommande tema i mitt liv de senaste 35 åren. Bortsett från det, är jag en ovanligt välbehållen 75-åring. 

Pensionärsboken, ”Den som dödade helvetets änglar”, beräknas släppas i januari nästa år. 

Aftonbladet skriver vidare: 

”Den 77-årige författaren stänger heller inte dörren för att det kan komma fler böcker om pensionärsduon framöver”. 

Så, Jan Guillou, slå mig en signal. 

Jag kommer som ett ryggskott.

 

Prinsessan Madeleine gravid-blev en pudel

I kväll-torsdag-visar SVT1 första avsnittet av dokumentären, Den överlägsne journalisten. Det handlar om min favoritjournalist, Jan Guillous bravader inom mitt skrå. Tyvärr är inte dokumentären i samma klass som Guillous journalistik. Vi får en resa i ett hopkok av Mästarens pennfäktande inom branschen sedan 1960-talet. Allt tidigare känt och redovisats. Tyvärr inget nytt under solen. 
Ett helt annat kaliber visar, Hänt Extra, upp i ett augustinummer. Utan darra på manschetten kör skvallertidningen ut storyn om prinsessan Madeleines oväntade gravidbesked. Hela ettan ges stort utrymme-se bilden här ovanför. 
Nyfiken som jag är bläddrar jag raskt fram till artikeln inne i tidningen. Hänt Extra hänvisar också till Svensk Damtidning i sin formidabla journalistiska undersökning om den kungliga graviditeten. 
Ett tungt scoop väntar på få sina läsare. 
Yrkesskadad som jag är, läser jag febrigt texten. 
Det visar sig att Madde-kallas så av vännerna-graviditet slutade med en pudel.
Av blandras. 
En dröm gått i uppfyllelse för familjen, klämde Hänt till med.
En vovve!
Jo, ni läste rätt.
En vovve! 
Prinsessan Madeleine gravidetet blev alltså en pudel.
Inte ens Jan Guillou hade kunnat fått till det bättre eller sämre. Han kallar det säkert som jag för rötmånadsjournalistik. 
Undersökande journalistik salighetens år 2020 som nästan knäckte pandemin. 
Du milde min tid.
Ja, oväntat var det allt.
Teddy heter vovven. 
Om någon undrar. 
Fotnot: Bilden här nedanför är en illustration. En mix mellan en Yorkshire terrier och en pudel.

Filmen Tårtgeneralen: Tusen om budet-endast Köping hade Tårtgeneralen

Vi som har varit med en god stund i livet, vet det finns minst 1000 om budet i striden om Sveriges tråkigaste stad/plats. 
Redan 1967 utsåg bildtidningen SE Eksjö i Småland till Sveriges tråkigaste stad. Tidningens mästerkåsör, Gits Olsson, åkte dit och skrev roligt om tråkigt. 
Sedan dess har otaliga svenska städer och orter tävlat om titeln. Domare har alltid varit tidningar, radio och TV. I dag även sociala medier. 
Tråkmånsarna har radats upp: Åmål, Boden, Bollnäs, Sollefteå, Skövde med flera i all oändlighet och till slut Eslöv. 
Eslövsborna spjärnade emot. 
Visst hade man mer än järnvägsstationen att visa upp? Eslövsborna blev faktiskt sura. På riktigt. Är faktiskt så än i dag på sina håll. 
Därför drog man en suck av lättnad, när Jan Guillou i ett TV-program 1984 utsåg Köping till Sveriges tråkigaste stad. 
Jag har varit i rätt många svenska städer. Begrep därför aldrig varför just Köping var tråkigare än många andra tråkmånsar som Eslöv eller Sölvesborg. För inte tala om järnvägsknuten Flen. Sala en vardagskväll är ingen höjdare. 
Så där kan man hålla på, i all oändlighet. 
1984 blev det alltså Köping. 
Då inträffade två avgörande saker. 
I Köping fanns en halvalkis och original som kallades för Hasse P. Han rustade till strid som Tårtgeneral. Folk gick man ur huse för vara med om skapa en halv kilometer lång smörgåstårta i centrala Köping. 
Det andra som inträffade var att Köpingesonen, Filip Hammar, 10 år, följde tårtbygget med spänning. En upplevelse han aldrig skulle glömma. 
Tillsammans med kompis Fredrik Wikingsson skrev paret boken , Tårtgeneralen, som kom ut 2010. 
Nu har också filmen haft premiär med buller och bång med Mikael Persbrandt som Tårtgeneralen. 
Köping får reklam som endast Esköv kan drömma om. 
Alla svenska städer/platser som stred om titeln saknade det viktigaste: en Tårtgeneral och Filip Hammar. 
Ja, så fick Köping också sin egen Mikael Persbrandt som hyllas i rollen som Tårtgeneralen. Fast Eksjö var faktiskt först. 
Dock utan någon Tårtgeneral.

Jan Guillou till attack mot Sven Melander

Jag Guillou har tydligen tillsammans med hustrun varit på en semestertripp till Mallorca, eller Mallis som vi svenskar kallar håll-i-gång ön. 
Det är på sitt vis märkvärdigt då Guillou bojkottat ön i ett halvt århundraden. Visst det var på alla sätt en trevlig upplevelse. 
Om det inte varit för den där förskräckliga typen Berra Olsson i Sven Melanders tappning. Ni minns fyllot från Lasse Åbergs film, Sällskapsresan. 
Den mest sedda svenska film någonsin. 
Jan Guillou skriver i sin kolumn i helgens Aftonblandet: 
”1980, kom det där nästan lika avskräckande med Sven Melander. Eller rättare sagt hans förfärliga rollgestalt ”Berra Olsson” i Lasse Åbergs film ”Sällskapsresan”. Även i ett numera demokratiskt Spanien är Berra Olsson en mardröm som granne på planet eller på stranden eller än värre på krogen. I all synnerhet om Berra Olsson uppträder i flock.” 
Jan Guillou sopar alltså till Sven Melander. I alla fall Melanders rolltolkning av ett svenskt fyllo anno 1980 som även finns på plats i dagens enorma turistflod på Mallorca, förlåt, Mallis. Inte enbart politiken hindrade alltså Jan G från att åka till Mallorca. 
Mest av allt hatar han Berra Olsson som Sven Melander gav ett ansikte åt för all framtid.

Exklusivt: Lommabo jämför sig med Donald Trump

Vi börjar med bilden här ovanför. 
Donald har löshår. 
Det har inte jag. 
Däremot har jag påsar under ögonen. Det har Amerikas nye president fixat till med en skönhetsoperation. Påsar får nämligen alla gamla gubbar, så det så.  
Näsan. 
Titta på Donalds näsa. Rätt liten om man jämför med min stabila kran. 
Näsan växer under hela ens livstid. Donald kan inte haft mer än en prick till näsa som barn.
Donalds ansikte har någon plastikkirurg helt klart städat upp. Han är onaturligt slät och fin, medan mitt ansikte ser mer ut som en obäddad säng. 
Precis som vi män blir som fyllt 70 år. 
Donald föddes 14 juni 1946. Samma datum som jag och min hustru förlovade oss på Kosteröarna 1969. 
Donald är också nästan två månader äldre än jag. 
Pensionär. 
Den äldste som blir president i USA någonsin. 
PRO borde värva honom som medlem. 
När Jan Guillou fyllde 70 år i januari 2014, jämförde han det med dödens zon, 70-90 år. De flesta ”pass away” som Donald säger. 
Här lurar en dödlig fara på oss, Donald.
Donald är självklart vida överlägsen mig rent ekonomiskt. Hans Trump Tower på Manhattan, New York, är jag givetvis avundsjuk på. 
Det gör nästan ont. 
Jag vill också ha ett eget Tower på Manhattan.
När det gäller spel är Donald helt klart sämre än mig. 
För tjugotvå år sedan satte jag en tjuga på 4-0 till Sverige i fotbolls-VM mot Bulgarien. Det blev 4-0 till Sverige. 
Jag kunde kvittera över 1400 spänn. I början av 1960-talet hade jag också alla rätt på dåvarande ishockeytipset. Vann 15 riksdaler. Halva Sverige hade lika många rätt. Ishockeytipset blev ett fiasko. Lades snabbt ner. 
Fiasko har också Donald gjort inom spelvärlden. 
Kasinot, Trump Taj Mahal i Atlantic City, gick i konkurs. Det var nära dra ner Donald i dyn. Han fick leva på lånade pengar. 
Livet var ett elände för Donald. Samtidigt satt jag hemma i Lomma med en flaska Amarone och lite goda ostar. 
Spelvinsten från matchen mot Bulgarien. 
Den enes bröd, den andres död.

OBS! 
BOKSLÄPP LOMMA BIBLIOTEK DEN 3 DECEMBER KL. 12.00-14.00

Bokmässan i Göteborg: Lagercrantz-Guillou-Jonasson-Leif GW och Johan Rockbäck

Bokmässan i Göteborg som öppnar upp på torsdag, är som en jättelik cirkus med boken i centrum av manegen. Här vill ALLA författare vara med. 
Helt enkelt få synas med sin senaste skapelse. 
Har året i stället gått åt till ladda batteriet, för nya spännande bokprojekt, kan du alltid hoppas på en inbjudan. Där är det många som kommer till korta. Ja, de flesta. Snopna får de icke vara med när cirkusen spelar upp i dagarna tre. (texten fortsätter efter bilden)

Min egen son, författaren Johan Rockbäck, har laddat klart och är på gång med nya spännande bokprojekt. 
Jag kan även avslöja, att en ny Magister Tutnäsa ligger och puttrar i agendan. Givetvis med den mycket begåvade Erika Palovaara som illustratör. 
Då plötsligt får Johan en inbjudan av Statens Kulturråd till Bokmässan i Göteborg. Jag förstår givetvis att det är väldigt fint. 
Statens Kulturråd. 
Jo, jo, jag säger då det. 
Far har aldrig ens varit nära. 
Ett stabilt kvitto på att man är etablerad som författare. Johan blev naturligtvis både glad och förvånad. Mest glad blev förstås mor och far. 
Tänka sig att Magister Tutnäsa sticker fram sin hippa uppenbarelse bland de riktigt stora elefanterna. 
Författare som säljer så mycket böcker att t o m kulramen bryter samman. 
Heja Johan!

Fruntimmersmarschen

Så här såg det ofta ut i hemmen när jag var barn: mammor städade, lagade mat, lappade kläder, piskade mattor på mattebommen, snöt ungar, manglade lakan på stenmangeln och dammsög gärna en extra gång i veckan. Till helgen. 
Papporna kom hem från ”jobbet” på varvet, kliade på en svetsloppa, åt under tystnad, läste Kvällsposten och tog en napp på sofflocket. Till helgen en kvarter renat. 
Det svenska folkhemmet i ett nötskal. 
Så såg det alltså ofta ut under 1950-talet och bakåt. 
Sedan kom p-piller och spiraler, kvinnomarschen, Grupp 8, Fi, Ebba Witt-Brattström och i dag ännu mer, Ebba Witt-Brattström. 
Alla hemmets normer löstes upp från 1960-talet och framåt.
Hemmafru blev till ett skällsord.
Nåde den man i dag som inte säger sig vara feminist. Är du dessutom manlig politiker riskeras offentlig stegling. 
En sådan brushane som, Jan Guillou, har t o m i sin senaste bok, ”Blå stjärnan”, lagt sig platt. Rak lång. 
Allt för att godkännas av, gissa vem, Ebba-Witt Brattström. 
Detta rasande kraftkorn till kvinna andas nämligen ut: 
”Jan Guillou har äntligen blivit feminist”

PS: Illustrationen här ovanför är en egen skapelse, men det kanske kommer bli verklighet en vacker dag.DS.

Kriget i sandlådan: Vem vann andra världskriget?

Är det inte det ena, så är det det andra. 
Det råder en rasande debatt i den svenska sandlådan. 
I maj är det 70 år sedan andra världskriget tog slut. 
Det började med att Aftonbladets kulturchef, Åsa Linderborg, tog hink och spade och knallade till sandlådan. 
Eftersom hon älskar Sovjetunionen över allt annat på denna jord, började hon genast kasta sand omkring sig. 
Hennes slutsats: 
Röda Armén räddade Europa undan från nazismen.
Sovjetunionen vann andra världskriget. 
Nu tog det hus i helsike. 
Alla andra kultur-och ledarskribenter från de fina tidningarna hoppade i sandlådan. Skottade grus över Åsa och skrek; 
”Fel, fel och åter fel. Det var de allierade som vann andra världskriget."

Själv stod jag och begrundade smulorna av den klassiska stationskiosken i Lomma. Där köpte jag Aftonbladet när vi flyttade till Lomma 1982. Väldig trevlig personal. 
Av kiosken fanns inget kvar i dag. Kunde varit träffad av en bomb. 
Samtidigt som jag fällde en tår, hoppade Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou, 71 år, ner i sandlådan. 
Han fick ett helt uppslag i Aftonbladet. Debattens mästare som t o m beskyllts som KGB-agent visste (naturligtvis) att berätta SANNINGEN, men först grävde han upp Åsa Linderborg. Sedan skrev han. 
”De tar i så de kräks för att nita vänstern.”
"Guillou brakar in som ett hotellfyllo", svarar Erik Helmerson i DN.
Så där håller man på. Nivån i knäled.
Den svenska debatten om vem som vann andra världskriget rasar vidare. Det viner Stalin-orglar kring våra öron.
Det ryktas om att Jan Björklund vill sätta in bandvagnar utrustade med Carl-Gustaf (pansarvärnsvapen) i sandlådan, fast det är bara rykten. 
Är det inte hög tid att växa upp? 
FOTNOT. Än så har inte kriget i den svenska sandlådan nått TV-rutan, men det kommer. Var så säker på det.

Jan Guillou-Supermannen! Tacka HATARNA för succén

Jämt och ständigt denna Superman till författare, journalist, debattör, jägare och fan och hans moster. 
Jan Guillou är på sitt vis en variant av Ernst Kirchsteiger: antingen hatar folk honom eller så höjs han till skyarna. Älskas över alla hinder. 
Inga jämförelser i övrigt. 
Däremot är garanterat alla landets författare avundsjuka på Supermannens förmåga att virvla runt i publiceringsmaskinen. Hans nya bok som ingår i släktkrönikan kommer att sälja smör. Mycket tack vare HATARNA!

Jan Guillous senaste bok, ”Att inte vilja se” (Piratförlaget), hade inte ens hunnit landa på bokhandelsdiskarna, förrän ett gäng forskare, författare och journalister anklagade honom för historieförfalskning. 
Det var Supermannens fiende nummer ett som slog till. Fiina DN. 
Det mest egendomliga är att boken inte ens hade kommit ut. Man behövde alltså inte ens ha läst Supermannens senaste bok innan slakten började. 
Det är helt otroligt. 
Jan G har nu fullt upp med att ränna runt bland TV-kanaler och förklara sig. Det gör han mer än gärna.

I dag tittade jag in på Akademibokhandeln, Burlövs köpcentrum. 
Var fann jag Supermannens omstridda bok som nyligen släppts? 
Jo, mitt i själva gången in i butiken. 
Jag fick se upp, så jag inte krockade rullatorn med bokhögen. Det är en placering som alla författare hade älskat. 
Tyvärr är den platsen enbart reserverad för Supermannen. 
HATARNA gör sig icke besvär.

Den stora utmaningen

Varje år kommer det ut några hundra barnböcker. Vuxenböcker som ges ut, går knappt att räkna. 
De allra flesta dansar knappt tills löven faller av. Eller snön faller. 
Oddset för en debutant att slå igenom, är som krypa uppför Mount Everest. 
Baklänges! 
När nu min son Johan, debuterar som författare med barnboken, Magister Tutnäsa, som släpps den 15 augusti av Idus förlag, rider han i strid för sin skapelse. 
Tämligen omgående springer Magister Tutnäsa in i en bergvägg i form av jätten Jan Guillou. Några veckor senare släpper nämligen JG sin tredje bok i sin romanserie om det stora århundradet med titeln, Mellan RÖTT och SVART. En bok som naturligtvis blir en bestseller.

På nätet syns också den skarpa skillnaden mellan förlagens sätt att matcha böckerna. 
Bokmaskinen Jan Guillou kommer ut på sitt ägandes Piratförlaget. Johans bok om Magister Tutnäsa ges ut av Idus förlag i Lerum. 
Det är ett litet men naggande gott förlag som bl a specialiserat sig på barnböcker. Och det är svårare än svårast. 
Trots all motvind lyckas Idus över all förväntan. 
Kanske Jan Guillou t o m får träffa Magister Tutnäsa på höstens bokmässa i slutet av september i Göteborg? 
Däremot vet jag, att en annan författargigant, Björn Ranelid, också finns på plats i Göteborg, för att presentera sin nya bok. 
Björn kommer utan tvekan att krama om min son Johan (lilla bilden), både länge och väl. Det är inte det sämsta. 
Se där! 
Där fick ni två stora boknyheter på ett bräde. Ja, så då Johans bok om Magister Tutnäsa. Den är lika rolig och underfundig att läsa som själva titeln. 
Tala om den stora utmaningen.
FOTNOT: Björn Ranelid kommer ut på Bonniers kring den 13 september med boken, Förbjuden frukt från ett fruset träd. 
Länken om du vill beställa Johans bok. 
Klicka HÄR!