Jan Guillou har rätt-fallolyckor i hemmen tusentals gånger farliga än alla skjutningar

 

Jan Guillou skriver i sin senaste krönika i Aftonbladet: 

 

”Det är förvisso bekymmersamt och än mer tragiskt (om alla skjutningar, min anm.). Men det är knappast något som ”lamslår allas våra liv”. Våra förluster i människoliv är årligen 200 gånger större till följd av fallolyckor i hemmet. Det krävs blott lite inlevelseförmåga för att föreställa sig all denna tragik i det tysta. För den svenska allmänheten utgör således hala badkar en betydligt större fara än beväpnade tonårsligor ute för att skjuta varandra.”

 Jan G har naturligtvis helt rätt. Jag plockade fram den senaste rapporten om fallolyckor i hemmen från Socialstyrelsen den 22 november 2021. Läs och häpna: 

”67 000 personer faller så illa att de behöver läggas in på sjukhus för vård. Drygt 1 000 personer dör. 7 av 10 av de som faller är 65 år eller äldre. Men med förebyggande insatser kan många fallolyckor förhindras. Fallolyckor är vanliga bland äldre personer och kan orsaka skador, förlorad självständighet, försämrad livskvalitet och dödsfall.” 

 

Siffror från året vi precis avslutat. 

Det är ord och inga visor. 

Tyvärr är det inte politiskt korrekt ta tag i denna ”tysta” tragedi. 

Men drygt 1000 personer som dör i våra hem varje år!? Skjutningarna blir plötsligt blahablaha. 

På det säger jag Gott Nytt År till alla trogna läsare av bloggen. Ni är många, nämligen ca 300 000.

Trehundratusen!

Smaka på den siffran.

Här länken till Jan Guillous krönika. 

 

Lommas gröna Paradis-inte bara ruttna parkbänkar

 

Hägern står och spanar in spegelbilden i vattnet av husen på andra sidan som tillhör brf, Skrattmåsen. Där bor jag för övrigt själv. 

En läcker bild. 

I går skrev jag och publicerade bilder av ruttna parkbänkar, äckliga matförpackningar i en vilt växande djungel i centrala Lomma. 

Reaktionen bland bloggläsarna blev stark. 

Förfärligt! 

Skandal! 

Några hundra meter bort finns motsatsen. 

Lommas gröna Paradis: dammarna ner mot badet, Åkessons glasskiosk och Lagunen (småbåtshamnen). 

Det gröna som friskt gräs: på längden, höjden och tvären. Härliga bilder som får en att glömma ruttna parkbänkar. Mina förnämliga grannar tog bilderna. Inte att förglömma lilla Elsa, vovven. 

Minst lika häpen som hägern. 

Kan ni finna hägern på någon av dessa båda bilder här nedanför? 

Bra. 

Det gjorde jag också. 

Till slut, vill säga. 

Lommas gröna Paradis, var ordet. 

Glöm inte det.

 

Efter 80 dagars torka-regnet kom till Lomma

Det har regnat i Lomma i veckan. Denna torkans sommar som inte är som andra somrar, blir några regndroppar en nyhet. Min förtjusande grannfru, Boel, har samlat veckans skvättar i sin regnmätare. 
”15 millimeter har vi fått,” förkunnar Boel högtidligt för mig. 
Vi står nästan givakt inför dessa millimeter med regn. För när ”Hela Sverige brinner” som Aftonbladet skriver, är det något extra fint med 15 millimeter regn. 
Nu står vi inför två problem. 
Hur länge är det sedan regnet föll över Lomma? 
Boel vänder och vrider på sina tankar om regn. Lite dugg räknar vi inte med. Till slut kommer vi fram till att Lomma måste haft 80 dagars torka innan regnet föll i veckan. 
En eftermiddag i veckan som gått, klippte vår Herre till med hela 5 millimeter. 
Bara en sådan sak. 
Vårt andra problem var hur vi skulle illustrera innehållet i Boels regnmätare (15 mm) för dig som läser bloggen. 
Då slog det mig. 
Det råder något av krigsläge med alla skogsbränder i Svea Rike. Jag tog helt enkelt fram min fars snapsglas från andra världskriget. 
Stiliga saker. 
Takt i ton. 
Ska det vara, så ska det vara. 
Riktigt goa snapsglas. 
Mätte upp innehållet i regnmängden. Det blev inte ens två fyror i glasen. Far drack alltid renat i glasen. Nu blev det två supar vatten.
 Jag tror jag får gå över och bjuda Boel på en sup. Det är hon värd. 
Skål, borgare och bönder!

Midsommar.: Vem minnas 71 midsommarfiranden?

Har man som gammal man haft förmånen få uppleva så många midsommarfirande, känner man sig relativt nöjd. 
Med årets blomstertid blir det hela 71 midsomrar. En ringa del stannar kvar i ens minne som små pärlor.
Lustfyllda upplevelser med gemenskap, glam, skratt och fest. De flesta far tyvärr världshus förbi. 
Minns du själv vad du gjorde midsommaren för 30-40 år sedan? 
Kunde just tänka mig det. 
Inte ens en blomsterkrans. 
Hur ska då en annan kunna hålla reda på 71 midsomrar? 
En omöjlighet. 
Däremot minns jag att midsommarfirandet var både stökiga och tokiga under ungdomsåren. Numera med ålderns rätt, går det stilla till väga som en högmässa i kyrkan. 
Ordning och reda. 
Fast en liten hut till sillen får det allt bli. 
Själv ska jag också krama hustruns sju blomster under huvudkudden. 
De inlagda bilderna, är från just sådana midsomrar jag minns. Det finns ytterligare 69 att redovisa. 
Om jag minns det, får det bli en annan gång. 
Jag vill önska alla mina bloggläsare en trevlig midsommar. 
Tack för att ni finns.