Jag stupade i morse-ingen galen cowboy sköt mig

 

För en tid sedan skrev jag om Jan Guillou. Med tanke på allt skjutande i Sverige skrev Guillou: 

”Våra förluster i människoliv är årligen 200 gånger större till följd av fallolyckor i hemmet.” 

Naturligtvis har Guillou rätt. 

Jag lutade mig mot den senaste rapporten om fallolyckor i hemmen från Socialstyrelsen den 22 november 2021. 

Repris: 

”67 000 personer faller så illa att de behöver läggas in på sjukhus för vård. Drygt 1 000 personer dör. 7 av 10 av de som faller är 65 år eller äldre. Fallolyckor är vanliga bland äldre personer och kan orsaka skador, förlorad självständighet, försämrad livskvalitet och dödsfall.” 

För den delen ska vi naturligtvis också se ytterst allvarligt på alla dödsskjutningar som sprider sig runt om vårt rara lilla land. Fast fallolyckor bland oss äldre i hemmen är ett otyg. 

Själv stöp jag i morse. 

Dessutom utan skottlossning. 

Mina halvlama fötter hängde plötsligt inte med. Trasslade in sig i sig själva. 

Jag stöp som en klubbad oxe. Alldeles intill sängen. Kunde med nöd och näppe med hjälp av hustrun kravla mig upp i sänghalmen. 

Ett sår stort som ett större skotthål på höger knä som hustrun(beundransvärd) pysslade om med sorbact och kompresser. 

Ringde till Lomma Vårdcentral. 

Ville gärna få tid till en sköterska. 

Där var det stopp. 

”Många som ringer. Kan inte ta emot ditt samtal”. 

Tur man inte var döende. 

Alltid något.

Suck!