Julskinkan slut-inte ens marsipangrisen överlevde

 

Det är inte så konstigt att min marsipangris, Gusten på bilden, ser förvånad ut. Det finns nämligen endast ett slut för stackaren. Han verkar dessutom väldigt medveten om det. 

Ack ja. 

Sicket öde.

Jag får nästan ångest.

Gustens blick säger en hel del.

Det slaktas ca 642 000 vanliga grisar varje år för få fram 9000 ton julskinka i Sverige. 

Nu är julen som skinkan ett minne blott. 

Inte ens marsipangrisen överlevde julens alla fröjder. För även marsipangrisen, Gusten, har sin plats på julens gottebord. Den bjuds ut med eller utan chokladöverdrag. 

Gärna ett marsipanäpple i truten. 

Min gris som Bagar-Per som driver Lomma Hembageri skapat, fick i stället en liten röd trevlig hatt på skulten. 

Visste ni att det faktiskt finns vett och etikett för hur man äter en marsipangris? 

Enligt alla konstens regler, ska den bäst ätas med början av rumpan. Sedan tuggar man sig framåt. 

Så nu vet ni det till nästa jul. 

Därför fanns det endast kvar en bit av Gustens röda lilla hatt under Trettondagen. 

Bara nu inte alla djurvänner blir förbannade.

Förlåt mig.