Göran Greider möter döden med poesi som vapen

 

Två Svarte Petter har Göran Greider dragit ur leken. Den förste överlevde han. 

Malignt lymfom, aggressiv blodcancer. 

Fick sista behandlingen i somras. 

Knäckte Svarte Petter 1 med poesi i sjukrummet. 

I början av december åkte han på Svarte Petter 2. Ett så kallad RF-virus. 

Till Expressen sa han: 

”Svår lunginflammation, organsvikt och sepsis (blodförgiftning, min anm).” 

Respirator i nio dagar. 

Hamnade i ett drömland. 

Jag beundrar storligen hans livsgnista. Har själv dyster erfarenhet slåss mot ett vissnat tillstånd. Greider gör vad jag aldrig klarat av. 

Möter döden med poesi som vapen. 

Synar omgivningen. 

Skriver ner sina tankar på sin hemsida på Facebook. 

Poesi, mina vänner, av hög kvalité.

Idag lördag den 8 januari noterar hans skarpa öga som icke förtröttas av dimmiga sjukslöjor:

"Fem taxibilar på rad

utanför mitt sjukhusfönster.

Men ont om körningar.

Chaffisarna kliver ibland ut, går

ett huttrande varv i snöfallet, tänker

på en usel dagskassa och en familj

de inte ska se på tolv timmar.

Himlen är ogenomtränglig."

Eller när han den 4 januari hoppades få åka hem. Noterar och skriver ner läkarens dystra besked:

"Läkaren kommer in på mitt rum,

berättar om dåliga njurvärden.

Det blir dropp idag och jag måste

dricka minst två liter.

Ser på karaffen med vatten.

Den reser sig som ett vattentorn.

Minns plötsligt den snårigt

hemliga backen upp till vattentornet

i Vingåker för ett liv sedan."