skip to main |
skip to sidebar
Under en följd av år har Lomma kommun utsetts till Sveriges tryggaste kommun. I Lomma är brottsligheten låg. Med andra ord, en säker plats att bo på. Det har kommuner och landsting (SKL) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) kommit fram till i sina undersökningar.
Den låga brottsligheten i kommunen har också uppmärksammats internationellt. Det är egentligen vad befolkningen i alla världens länder drömmer om. Därför har FBI i USA beslutat, att på ort och ställe (Lomma) lära sig av polisens unika samarbete med kommunen. Finns det lärdomar, som kan överföras till de amerikanska förhållandena med städer som har hög brottslighet?
Därför kommer FBI skicka över agenter under ett års tid, för följa upp arbetet mellan polisen, kommunen och de boende i Lomma kommun.
Agenterna får låna ett utredningsrum av polisen.
”Det känns nästan högtidligt,” kommenterar Lommapolisen.
”Spännande. Tänk om Lomma kan bilda skola. Kanske vi till och med får ordning på den väldigt höga brottsligheten i Detroit, med hundratals mord varje år,” skriver FBI-agenten, Mike Hammer, till mig i ett mail.
Ja, den som lever får se.
Här sitter jag. En vanligt fuckad svensk.
På min mammas sida fyllde driftiga hantverkare Dalarna med Moraklockor. Det är för mer än 170 år sedan. Fanns ledig tid över, höggs timmerkojor, så folk hade någonstans att bo i under de kalla och snöiga vintrarna.
Det vandrade också in finnar som bildade finnskogar, lite här och var. Mest i Värmland. Vilda men duktiga huggare.
Till bruken i Uppland kom valloner redan på 1700-talet. Invandrare från Belgien för lära upp konsten med att hantera masugnar.
På min pappas sida grundlade släkten ett framgångsrikt jordbruk över hela Halland. Ja, men ändå.
Kvinnorna började i regel som pigor på andra gårdar. Blev med barn med drängar och storbönder och spred så släktens kreativitet inom jordbruksnäringen även över till Amerika. Fast det här var för 130-150 år sedan.
Under en längre tidsperiod på 1800-talet invandrade tyska tegelbruksarbetare till Lomma. De lärde upp den svenske bondlurkan hur man gjorde Sveriges bästa tegel.
I Lomma.
Numera har vi Amerikas nye president, Donald Trump.
En gång i tiden som tysk sperma i pappan Freds pung hemma i sin tyska by, Kallstadt. Själv hävdade Donald för mer än tre år sedan att han var kommen ur en svensk sperma. Härstammade från Karlstad i Värmland du sköna.
Det var lögn.
Möjligen en alternativ sanning, vem fan vet.
Det är en tysk spermie som skapat talet om fake-news.
Glöm inte det.
I dag har vi söndertrasiga muslimer av krigets helvete som kommit till Sverige. Väldigt många är kreativa inom handels-och restaurangnäringen samt sjukvården. De skulle säkert kunna hyvla Moraklockor om det skulle bli på modet igen.
En sak är då säkert.
Muslimerna ringer inte på min dörr och vill frälsa mig som Jehovas Vittne.
Det kan också vara jävligt gråa trista kostymer från USA som viftar med Mormonernas bok i ansiktet på mig.
I natt drömde jag om att jag stod på Gustav Adolfs Torg i Malmö och skänkte bort herrkalsonger från Dressman till frusna svenska mäns rövar.
Det gick så där.
Polisen kom och körde bort mig och kalsongerna. Trosor från Hennes och Mauritz till damernas frusna svenska rövar vågade jag mig inte på. Då hade jag väl blivit dömt för förargelseväckande beteende. Snusk på allmän plats.
Ja, det var detta som jag vaknade med i huvudet klockan fyra i morse. Jag gick upp och skrev av mig. Det kändes befriande.
Moraklockan som ger så mycket inspiration började plötsligt ticka. Den kunde ha tillverkats av min morfarsfarfar i Malungtrakten ca 1840.
En jävligt fuckad svensk klocka.
Larsson hette han som hyvlade bäst.
Om det nu har någon betydelse.
Larsson.
Svenskt så det förslår.
Förresten hette min mor också Carlsson, Nilsson och Svensson.
Något mer?
För att göra saker och ting enkelt.
Det började för mer än 200 år sedan: trappers, en och annan udda äventyrare.
Trappers kom till indianland för jaga ”gott om vilt”. Snart följde handelsmännen efter.
Upprättade handelsstationer i vildmarken med en storslagen prärie, berg och djupa dalar. Indianerna bytte till sig gevär för några djurhudar.
Efter det kom guldgrävarna och de enorma karavanerna med nybyggare från Europa som erbjöds land och ett hårt liv.
Indiankrigen blomstrade.
Järnvägen byggdes från öst till väst.
Kavalleriet från Washington gjorde resten: slarvsylta av10 000-tals indianer samt deras levebrödet, bisonoxen. Överlevande stängdes in i reservat.
I dag vill myndigheterna bygge en jättelik pipeline, Keystone XL, från Kanada till Texas. En rörledning med råolja rakt igenom den sista biten av heligt indianland.
Indianerna protesterade på plats utanför Vita Huset i Washington.
Barack Obama lyckades stoppa 7 miljarders (dollar) projektet 2015.
Sedan blev Donald Trump president i Amerika.
Det första han gjorde på sin post var att skrota miljöavtal och annat. Full satsning framåt på gas, olja och kol. Allt för skaffa jobb.
Indianerna förlorar den sista striden mot den vite mannen.
Det känns inte riktigt rättvist.
Det började med att jag mjukade upp veckan i måndags, med en personlig betraktelse av den lilla pingstförsamlingen i Knutby.
Intresset för den kristliga lekamen som havererade 2004 i Knutby, visade sig avsevärt större än jag tänkt mig. Intresset bland mina läsare klart jämförbart med när jag skriver om en ny krog på gång i Lomma.
I tisdags skrev jag om ett märkligt intresse bland fransmän. Inte halva Frankrike men inte långt borta, invaderade plötsligt bloggen.
Jag begrep ingenting.
Jag begriper fortfarande ingenting.
På det följde ett nästan lika stort intresse från Litauen.
Mysko.
Veckans bloggtopp kom när jag i torsdags och i fredags skrev om min son Johan. Hans dramatiska öde och äventyr i USA för 26 år sedan, sprängde alla gränser.
Även från Litauen?
I dag lördag släpper som bekant Johan sin senaste bok på Lomma bibliotek mellan klockan 12.00-14.00.
Lycka till, Johan.
Jag laddar för en ny spännande vecka.
Kan inte släppa årets telefonsamtal.
Donald Trump RINGER upp statsminister Stefan Löfven.
”Hello, Stefan. Donald här."
”Hej Donald. Grattis till presidentposten. Du kör så det ryker?”
"Jadu, det är lite körigt nu. Mycket att stå i. Alla nya ansikten som dyker upp. Till slut vet man inte vilka man hälsat på.”
”Ha-Ha, Känner igen det där, Donald. Sover du bra?”
”Kan inte klaga. Bara man fick vara i fred om nätterna för Melania. Göran, du vet kvinnor med sina nakspiel.”
”Nachspiel. Ja, jo, vi har skilda sovrum, Ulla och jag. Det blir mer ordning och reda på så vis. Ulla stod inte ut med att jag låg och läste promemorior natten lång.”
”Shit in hell, det har jag inte tänkt på.
Sa du det hette premiorier?”
”Ja, ungefär-promemorior. Det fixar du.”
”Jag tror inte Melania är så intresserad av premiorier.”
”Promemorior, Donald, promemorior.”
”Vad har du och Ulla för er den närmaste tiden?”
"Mycket. Rörigt med både Lööf, Batra och Busch.”
”Vad säger du? Har du också fått en Bush?"
”Nä, Busch. Inte Bush”
”Ja, Göran, de har ynglat av sig överallt.”
”Sedan är det stök med en fyllbult och slagskämpe i Sverigedemokraterna.”
”Skicka honom till Guantanamo, Stefan.”
(Skratt från både hållen)
”Jo, jag och Melania vill att du och Ulla tittar in på en kopp te nästa gång ni kommer till Washington?”
"Te, nä fy fan. Det ska vara kokkaffe. På termos.”
”Visst ja, glömde bort din bakgrund som svetsare. På tal om det. Jag har lite kladd i Trump Tower.”
”Fixar jag. Har du svetsutrustning?”
”OM jag har. Melania tycker det är det mest sexiga som finns. Nej, nu kommer CIA in i rummet. Vi får sluta.”
”Hälsa grabbarna.”
"Yes, det ska jag göra. Hälsa du Schweiz. Vi hörs, Stefan.”
”Hej, tack för du ringde.”
”Vem var det du pratade med i telefonen, Stefan?”
"Donald, Ulla, han vill vi ska titta över. Behöver ha lite svetsat.”
”Stackars min gulleponke. Allt ska då köra ihop sig.”
”Ja Ulla, svetsaggregatet finns i alla fall på plats.”
Vi börjar med bilden här ovanför.
Donald har löshår.
Det har inte jag.
Däremot har jag påsar under ögonen. Det har Amerikas nye president fixat till med en skönhetsoperation. Påsar får nämligen alla gamla gubbar, så det så.
Näsan.
Titta på Donalds näsa. Rätt liten om man jämför med min stabila kran.
Näsan växer under hela ens livstid. Donald kan inte haft mer än en prick till näsa som barn.
Donalds ansikte har någon plastikkirurg helt klart städat upp. Han är onaturligt slät och fin, medan mitt ansikte ser mer ut som en obäddad säng.
Precis som vi män blir som fyllt 70 år.
Donald föddes 14 juni 1946. Samma datum som jag och min hustru förlovade oss på Kosteröarna 1969.
Donald är också nästan två månader äldre än jag.
Pensionär.
Den äldste som blir president i USA någonsin.
PRO borde värva honom som medlem.
När Jan Guillou fyllde 70 år i januari 2014, jämförde han det med dödens zon, 70-90 år. De flesta ”pass away” som Donald säger.
Här lurar en dödlig fara på oss, Donald.
Donald är självklart vida överlägsen mig rent ekonomiskt. Hans Trump Tower på Manhattan, New York, är jag givetvis avundsjuk på.
Det gör nästan ont.
Jag vill också ha ett eget Tower på Manhattan.
När det gäller spel är Donald helt klart sämre än mig.
För tjugotvå år sedan satte jag en tjuga på 4-0 till Sverige i fotbolls-VM mot Bulgarien. Det blev 4-0 till Sverige.
Jag kunde kvittera över 1400 spänn. I början av 1960-talet hade jag också alla rätt på dåvarande ishockeytipset. Vann 15 riksdaler. Halva Sverige hade lika många rätt. Ishockeytipset blev ett fiasko. Lades snabbt ner.
Fiasko har också Donald gjort inom spelvärlden.
Kasinot, Trump Taj Mahal i Atlantic City, gick i konkurs. Det var nära dra ner Donald i dyn. Han fick leva på lånade pengar.
Livet var ett elände för Donald. Samtidigt satt jag hemma i Lomma med en flaska Amarone och lite goda ostar.
Spelvinsten från matchen mot Bulgarien.
Den enes bröd, den andres död.
OBS!
BOKSLÄPP
LOMMA BIBLIOTEK
DEN 3 DECEMBER KL. 12.00-14.00
I ena ringhörnan en söt flicka (nåja). I den andra en mindre söt jultomte (jadå).
Matchen gäller världens tuffaste och mäktigaste jobb: Presidents of the United States of America.
Jag har under min levnad upplevt 12 amerikanska presidenter. Från Harry S Truman (1945-1953) till Barack Obama (2008-2016).
Harry ”atombomben” Truman minns jag inte. Tur är väl det. Dwight Eisenhowers (1953-1961) boning i Gettysburg, har jag besökt.
Grunnar fortfarande över den halva toarullen som satt kvar i behållaren på toaletten. Generalen och presidenten dog trots allt 1969.
Den förste valkampen som väckte mitt intresse var Kennedy/Nixon 1960. Sedan dess har jag följt varje presidentval i USA.
Aldrig tidigare har jag upplevt ett sådant ramaskri som mellan Clinton v/s Trump. Inte minst de svenska medierna satsar som det vore olympiska spel.
Det har faktiskt blivit rena rama sportjournalistiken med sina överdrifter över hela linjen: tidningarna, webben, radio och TV.
Nu har vi också fått Aftonbladet TV3.
Rolig kvällstidning i TV-soffan.
Det är liksom ingen hejd på utbudet.
Fullt ös.
Den seriösa politiska journalistiken har offrats på altaret. Galenskapen i USA ger oss sportdragningar med löddriga spekulationer och djärva vinklingar.
Till USA har det skickats ett batteri med svenska journalister. Alltså precis som under ett OS eller ett VM.
Allt ska täckas.
Varje amerikan ska intervjuas i TV.
Varje stålbit från nedlagda amerikanska stålverk granskas.
Delstaterna manglas: swing states och blå väggen som Hillary har greppat och Donald ska krossa.
I TV5 åker Filip och Fredrik till USA. Gör en amerikansk variant av kass humor, ”Uti Bögda”. Vi skrattar i TV-soffan.
Vad göra?
FBI-chefen sparkas ena dagen.
Kanske en annan dag.
Opinionsmätningar blir till loppor i pälsen.
Det börjar faktiskt bli mycket nu.
För mycket.
Vem vinner då?
Hillary Clinton.
Clintons triumf över Trump.
Visst, så blir det. Amerika får sin första kvinnliga president.
Tack vare ett par himmelsblåa ögon.
Sällan har världens karikatyrtecknare haft så roligt inför ett amerikanskt presidentval.
Det är främst de amerikanska tecknarna som jublar om rena rama julaftonen. Den ena efter den andra julklappssäcken sprängs med lustigheter.
Det går inte en dag utan nya plumpheter ramlar ur Donald Trumps mun. Av bara farten blir då också Hillary Clinton ett tacksamt objekt.
De politiska karikatyrtecknarna blandas med humoristiska tecknare i en salig röra. Kreativiteten flödar på ett sätt som man inte sett sedan Richard Nixon trasslade in sig i Watergateaffären på 1970-talet.
Det är ingen hejd på lustigheterna.
När jag går igenom en del av lustigheterna finner jag sådant som är både bra, mindre bra och dåliga. Fast kul är det. Saknar storligen den här traditionen i Sverige.
En gång i tiden hade vi EWK (Ewert Karlsson 1918-2004).
Makalöst skarp.
Världsklass.
Efter Mästaren blev det tomt i Sverige.
Trist men sant.
Här ett litet axplock om Trump vs Clinton.
Efter nattens debatt mellan Clinton v/s Trump, hade världens journalister fullt upp med två saker: dels den stora frågan vem som vann matchen, dels hur många gånger Donald Trump avbröt Hillary Clinton. Alltså sköt sig själv i foten.
Jag har från tidig morgon följt kampen från TV-soffan. Carina Bergfeldt fanns på plats för SVT. Hon lät meddela mig att det slutade oavgjort. Den oändligt mycket mer rutinerade, Rolf Porseryd i TV 4, fanns också på plats. Han var smart. Lutade sig mot CNN som först rapporterade 60/40 till Clinton.
Samtidigt som det gissades vilt i världen, räknade förståsigpåare hur många gånger Trump avbröt Clinton. SVT rapporterade för en stund sedan hela 51 gånger.
Det där är något som tittarna i USA, ca 100 miljoner, retar sig på. Det normala är att presidentkandidaterna får tala ostörda i sina inlägg i två minuter. Donald Trump uppförde sig alltså ohyfsat.
Det överraskade egentligen ingen, men ändå.
Precis innan jag slår igen butiken kommer CNN med nya siffror 62/27 till Hillary Clinton. Räkna med att siffrorna kommer att justeras upp eller ner. Jag räknar med upp för Hillary. Och ner för Trump.
Jodå, det blir returmatch. Den 9 oktober drabbar kombattanterna samman igen på Washington University i St Louis.
Tills dess får väl Trump se över skottskadorna.
Det är inget ovanligt med privata donationer till presidentkandidater i USA. Det är för övrigt en absolut nödvändighet.
En amerikansk presidentvalskampanj kostar inte bara skjortan, utan hela jävla skräddarsydda kostymen eller dräkten (Hillary Clinton).
Utan privata donationer hade varken Bill C, Reagan, Nixon, Obama med många fler, knappast blivit presidenter i Amerika. Givetvis kör miljardären Donald Trump samma race.
På hans hemsida ser jag hur han tigger pengar av vanliga amerikanska knegare för sin kampanj: allt från några futtiga dollar till nästan hur mycket som helst.
Då är människan ändå rikare än självaste Joakim von Anka i Ankeborg. Enligt Forbes har Trump en förmögenhet på upp emot 40 miljarder riksdaler.
Inte småpotatis, precis.
Donald Trump har också hotat med en egen presidentvalskampanj om han ratas som republikanernas kandidat till posten som landets president.
Hotet får republikanerna att darra.
Fastighetsmogulen Trump är beredd ta 10 miljarder ur egen fick, om det skulle behövas. OPS! Där glömde han berätta om de fattiga satar han nu försöker lugga på kulor.
De största tiggarna sitter vid kungens bord, lyder ett ordspråk.
Jo, jo...fläska på.
Furry är inte direkt någon fnurra på tråden, utan hur allvarligt som helst.
Det finns redan furries i Sverige. I mindre omfattning, kanske bäst att tillägga.
I USA är det däremot hur stort som helst. Där har man t o m återkommande event och har hur kul som helst tillsammans. Subkulturen furry är med andra ord ett mycket känt fenomen i Amerika.
Då vet vi hur det brukar sluta. Snart har vi också detta märkliga fenomen i vårt land.
En furry ÄLSKAR klä ut sig i djurdräkter.
OBS!
Inga barn utan vuxna personer. Män som kvinnor.
Och det rör sig inte om någon maskerad. Allt är mycket allvarligt och seriöst (sägs det).
På deras event samlas man och myser tillsammans utklädda till björnar, vargar, rävar, katter osv. Det funkar även med fantasidjur.
Det finns även speciella butiker som säljer alla möjliga omöjliga djurkläder för vuxna människor.
Galet?
Kanske det, men bättre än vapen och krig, om mitt Herrskap förstår.
Själv måste jag tillstå; mitt intresse för att dra på mig en sådan här djurdräkt är obefintlig. Däremot är jag intresserad av fenomenet som sådant.
Därför efterlyser jag om det finns några furries i Lomma.
Är du en furry?
Hör av dig till mig. Du får gärna vara anonym.
Har du en bild på dig som furry?
Maila över den till mig: callerockback@rocketmail.com
Välkomna alla furries!
Det känns något besynnerligt, att sitta i Lomma och klämma ur sig en internationell nyhet med tyngd.
Om folket på Internet får bestämma, är den amerikanska hamburgaren biff; Hillary Clinton blir demokraternas presidentkandidat och USA:s nya president 2016.
Det tog mig två röda sekunder att fylla löpsedeln med Hillary for president 2016.
Det finns t o m muggar m m i Hillary-kampanjen som rasar med stor intensitet.
Förvånad blev jag.
Självklart finns Hillary Clinton i full vigör både på Facebook och Twitter. Miljoner följer hennes görande och låtande.
Helt klart har klanen runt Hillary lärt sig ett och annat av Obamas kampanj 2008. Den första presidentvalskampanjen som mer eller mindre avgjordes på Internet.
På nätet är som sagt var saken biff; Hillary Clinton blir demokraternas kandidat till presidentposten efter Barack Obama 2016.
Fast själv tiger hon ännu så länge som muren.
En sak är då klar.
Det är många om budet. Närmare 30 demokrater slåss om posten. Däribland skådisen, George Clooney.
Ännu så länge har matchen gått in i halvtid. Den som lever får se.
FOTNOT. Republikanerna har ungefär lika många kandidater. Men ingen så färgstark som Hillary Clinton. Här nedanför några av demokraterna som kan bli aktuella.
Det har i dagarna varit Elvis-auktion på Graceland, Memphis, USA.
Jag har följt den på nätet. Det har varit mest skräp som ropats ut. Till svinpriser som placerar Antikrundan i gärdsgårdsserien.
Ta bara Elvis Presleys sunkiga stekpanna. Inte alls märkvärdig på något vis i världen. Ett helt vanligt stekjärn.
Om det inte varit för en sak.
Elvis Presleys hushållerska, Nancy Rooks, har stekt pannkaka på den åt Elvis.
Den gick för 34 691, 52 riksdaler.
”Världsrekord för en stekpanna”, skreks det ut över Graceland.
Elvis älskade pannkaka.
Varje gång Nancy (bilden till vänster) serverade rätten tackade Elvis artigt, och stack åt henne 100 dollar.
”Berätta det inte för någon”, viskade Kungen av rock förläget.
Nu hör det till saken, att jag har varit hemma hos Elvis Presley på Graceland.
Jag passade då på att köpa familjens Presleys kokbok av Nancy Rooks. Elvis farbror, Vester Presley, har t o m skrivit sitt namn i boken.
Jo, jo, minsann.
Därför kan jag så här i matkockarnas hysteriska tidevarv, bjuda er på smeten till Elvis favorit pannkaka-se ovan.
Inget märkvärdigt det heller.
Jo, en sak.
Elvis ville ha kanel i smeten.
Det måste jag testa nästa gång.
Rock `n` Roll på er.
Det här är den oslagbara bilden av ett fotbollslag.
Hattarna.
Resväskorna man sitter på.
Pressveck på byxorna.
Överrockarna.
Bildtexten; med skänka klubbslipsar från Bermans Beklädnadsmagasin.
Bilden togs inför resan till MFF:s bortamatch mot Sandviken 1938. En oslagbar lagbild. Faktiskt helt underbar.
Det finns två spelare jag kanske känner igen; de båda männen utan hattar stående rakt fram, t v Sture Mårtensson (tror jag) och bredvid honom, storbacken Erik Nilsson (säker).
Hur matchen slutade?
Förlust med 1-0.
I morgon möter MFF Falkenbergs FF i allsvensk premiär på Swedbank Stadion. Garanterat kommer ingen spelare i hatt till arenan. I dag odlar MFF:s lirare skägg.
Falkenberg har absolut inga resväskor med sig i spelarbussen. I dag är det trunkar som gäller. Pressveckens tidevarv är också ett minne blott.
En annan gång kanske jag berättar om Ragnar Olsons insats i första världskriget. Centerforwarden spelade 42 matcher för MFF och gjorde 46 (!) mål. Fast det var 25 år tidigare.
Sedan emigrerade Ragnar till Amerika och inkallades till fronten i Europa. Så nära de leriga skyttegravarna i ett världskrig har varken, förr eller senare, någon MFF:are varit.
Fast han återvände hem till Malmö och MFF. Drack punsch på Savoy och drog sitt äventyr.
Våra tänder har genom århundraden varit ett gissel för mänskligheten. Den moderna tandvården är historisk väldigt ung.
En sådan herre som Josef Stalin, hade ett helvete med sina tänder. Fick i unga år sina gaddar lagade med arsenik.
När Stalin dog, upptäcktes det att han var fullproppad med arsenik. Det är kanske därför han blev en av mänsklighetens värste mördare. Arsenikgalen.
En annan gentleman med enorma tandproblem var Amerikas förste president, George Washington (1732-1799).
Han började som alla andra på den tiden tappa sina tänder redan i 20-års åldern. Nu var han en fin herre i staten. Det gick inte att gå till byns smed och få tänderna fixade-läs utdragna. Nej, nu kopplades experter in. (texten fortsätter efter bilden)
Det gjordes löständer åt honom av trä. Det höll inte. Då försökte man med elfenben från noshörning och vanliga kossor. Ja, man drog t o m ut tänder på unga slavar. George Washington ägde 300 slavar, så det fanns gott om tänder att rycka loss.
De sista på bilden här ovanför är just av snidade tänder från kossor och en noshörning. De sattes fast i presidentens trut med fjädrar gjorda av metall.
Hur människan kunde tugga med dessa monstertänder är en gåta. Jag tror det vankades mest soppa i dåtidens Vita Huset. I
dag har forskare i Baltimore med laser-och datateknikens hjälp,
undersökt hans lösgaddar som finns till allmän beskådande på National
Museum of Dentistry.
De har också konstruerat en bild av hur han
egentligen borde sett ut med rätt käkparti och inte som han ser ut på
alla dollarsedlar.
Av denna berättelse, lär vi oss att inte klaga över våra tänder.
Det hade kunnat varit värre.
FOTNOT 1: Källor: Baltimore Sun, Viasat History, Wikipedia mfl samt diverse böcker om Stalins liv.
.jpg)
.jpg)
Inlägg
