Redan 1967 utsåg bildtidningen SE Eksjö i Småland till Sveriges tråkigaste stad. Tidningens mästerkåsör, Gits Olsson, åkte dit och skrev roligt om tråkigt.
Sedan dess har otaliga svenska städer och orter tävlat om titeln. Domare har alltid varit tidningar, radio och TV. I dag även sociala medier.
Tråkmånsarna har radats upp: Åmål, Boden, Bollnäs, Sollefteå, Skövde med flera i all oändlighet och till slut Eslöv.
Eslövsborna spjärnade emot.
Visst hade man mer än järnvägsstationen att visa upp? Eslövsborna blev faktiskt sura. På riktigt. Är faktiskt så än i dag på sina håll.
Därför drog man en suck av lättnad, när Jan Guillou i ett TV-program 1984 utsåg Köping till Sveriges tråkigaste stad.
Jag har varit i rätt många svenska städer. Begrep därför aldrig varför just Köping var tråkigare än många andra tråkmånsar som Eslöv eller Sölvesborg. För inte tala om järnvägsknuten Flen. Sala en vardagskväll är ingen höjdare.
Så där kan man hålla på, i all oändlighet.
1984 blev det alltså Köping.
Då inträffade två avgörande saker.
I Köping fanns en halvalkis och original som kallades för Hasse P. Han rustade till strid som Tårtgeneral. Folk gick man ur huse för vara med om skapa en halv kilometer lång smörgåstårta i centrala Köping.
Det andra som inträffade var att Köpingesonen, Filip Hammar, 10 år, följde tårtbygget med spänning. En upplevelse han aldrig skulle glömma.
Tillsammans med kompis Fredrik Wikingsson skrev paret boken , Tårtgeneralen, som kom ut 2010.
Nu har också filmen haft premiär med buller och bång med Mikael Persbrandt som Tårtgeneralen.
Köping får reklam som endast Esköv kan drömma om.
Alla svenska städer/platser som stred om titeln saknade det viktigaste: en Tårtgeneral och Filip Hammar.
Ja, så fick Köping också sin egen Mikael Persbrandt som hyllas i rollen som Tårtgeneralen. Fast Eksjö var faktiskt först.
Dock utan någon Tårtgeneral.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar