En dag i moll-slutade med Sophia Loren

Ni vet hur det är. 
Det kommer vissa dagar då livet går i moll. 
Allting känns motigt. Läget är helt enkelt inte kul. 
Hur man än vänder och vrider på tankarna, så hamnar man bland moll ackorden. Blott en dag, ett ögonblick i sänder-sjunger du i moll. 
Inte blir du gladare av det. 
Bra i alla fall att det inte är bland moln ackorden. 
Du vänder på ett papper. 
Du vänder på ännu ett papper. 
Du tittar ut. 
Du tittar på väggen. 
Det är en dag i moll. 
Skam den som ger sig. 
Du drar ut en låda. 
Rotar planlöst runt, för du vet inte varför du rotar planlöst runt i röran. Plötsligt slår blixten ner. 
Där bland alla meningslösa sparade papper, lyser livet plötsligt upp. Sophia Lorens autograf med många tack. 
Ni förstår själva. 
Tyvärr minns jag inte varför hon tackar mig. 
För det är givetvis mig hon tackar. Fattas bara annat.
Finns mycket att tacka för.
Bilden är säkert inte från filmen, Den syndfulla mjölnerskan, som kom 1955. Även om jag vill tro det. 
Dagen som gick i moll, slutade i ur och skur, skulle man kanske kunna säga. 
Då säger vi det. 
Tro det eller ej.