Vasaloppet lika intressant som titta på målarfärg som torkar

Vasaloppet lika intressant som titta på målarfärg som torkar. 
Det trodde jag aldrig jag skulle skriva. 
Jag som kan det mesta om de flesta sedan Ernst Alm 1922, tog hem premiärloppet på tiden 7,32,49. 
I oplogad terräng. 
På skidor som jag klappat om på Vasaloppsmuseet i Mora. Rejält hyvlade brädor. En bragd köra nio mil på dessa laggar. 
Mitt intresse för Vasaloppet har alltid varit enormt. 
En gång när barnen var små, körde jag loppet baklänges. Började vid målgången i Mora och gick i mål i Berga by i Sälen. 
Med bilen. 
Tog även en paus i klassiska Mångsbodarna för blåbärssoppa. Sönerna pratar än i dag om färden en solig sommardag. 
Vasaloppet har också varit något som sätter punkt för vintern med sköna vår välkommen. I årets Vasaloppet gick allt fel för min egen del. 
Intog TV-soffan i god tid före starten. Laddade med kaffe, kokt ägg samt en ostmacka. Redan där kände jag mig obekväm. Det var något som inte stämde med årets Vasalopp, sett från TV-soffan. 
Förstod ingenting. 
Såg inget roligt alls i att 15 000 människor gav sig iväg nio idiotiska mil på skidor. 
Somnade till och med i Mångsbodarna. 
Vaknade först till några mil bort i Evertsberg. Här kunde man på Alms tid valla om över öppen eld. Inte ens det nöjet finns kvar. 
Inte blev det bättre av att en norrman tog hem segern i årets Vasalopp. Det ska vara en yngling från Mora.
Äkta vara.
Damernas tävling i Vasaloppet är en rörig historia. Där tappade jag tråden tämligen omgående.
Lämnade TV-soffan som i dimma. 
Orkade inte ens kolla in eventuellt roliga blåbär som knappt lämnat Berga by. 
Har jag inte en målarburk i förrådet?