Rapport från en förbrukad fot

Jag är glad över att jag slipper vara en fot i Kina. Där äter man både kokta som friterade fötter. Går också utmärkt tugga i sig som snacks. 
Visserligen kycklingfötter, men ändå. 
I Sverige är det grisfötter som gäller. 
Antingen som aladåb eller griljeras. 
Det är alltså rena turen man har foten kvar efter jul. 
Annars har jag vandrat omkring i skog och mark. 
Väldigt många städer har det också blivit. 
I New York höll en gul taxibil på köra över mig. 
I Shanghai uppfräschning med en dammvippa och puder. 
På Sri Lanka blev jag bränd av solen. 
Myggbett fick jag i Mora. 
London för mycket gin, så jag blev vinglig. 
Tokyo bjöd på badtofflor som inte ens mina fem tår fick plats i. 
Moskva en brännskada. Trampade på en glödande fimp. 
En kongressman trampade i gengäld på mig i Washington. 
I Nikkaluokta frös jag som satan. 
Så där har det hållit på. 
Då har jag ändå inte berättat om att i Tromsö blev jag gipsad. 
Numera lever jag ett stilla infekterat liv. 
Vacker är jag inte, men förbrukad för stunden.
Nästan på skrumpen.
Det avgör ingenting.
Snart nog kommer jag vandra vidare i livet. 
Jag vill gärna vandra över Golden Gate-bron i San Francisco, eller som en lustigkurre sa: ”Sankte Frans på skridsko”. 
Hänger du med?