Rapport från en fot i vit frack

Den andra januari i år skrev jag på bloggen en rapport från en förbrukad fot. En liten blodblåsa hade plötsligt slagit upp, en bit från lilltån. 
Det var inflammerat. 
Läkaren på Vårdcentralen i Lomma gick till attack. 
Beväpnad med diverse penicillinkurer. 
”Blodblåsan får absolut inte spricka,” sa läkaren och tittade allvarligt på mig. Jag raljerade om det på bloggen. 
Väldigt många engagerade sig i blåsan. 
Tack. 
Det bar sig inte bättre än blodblåsan började läcka och tömmas på blod och äckelpotta var. Inte alls fort. 
Till slut bildades ett djupt hål rakt in i foten, precis som ett kulhål. 
Skjuten i foten? 
Nej, inte alls, även om det såg så ut. 
Numera går jag på omläggning på Vårdcentralen var annan dag. Sjuksköterskan Linda kämpar tappar med hålet. Mellan varven tittar en läkare in och mumlar något. 
Än så länge vet vi inte hur dramat slutar. 
Foten utrustades i går med en vit frack. Fick ett lyft i tillvaron. 
Alltid något. Kampen rullar vidare. 
I sådana här lägen bryr man sig inte ens om Trump.