Alla på ”frälsis” knäppte på en Levin-gitarr. Där av namnet; Jesusknäpparen.
På löpet är det min son Johan som letat fram min mormors Jesusknäppare från anno dazumal. Fast ska sanningen fram är den i uselt skick; minst en spricka, stenhårda stålsträngar som aldrig bytts ut och stallet på vift.
För en tid sedan såg jag en intressant dokumentär på TV om gitarrtillverkaren Levin som gick i konkurs 1982.
(texten fortsätter efter bilden här nedanför)
Min egen ”Levin-gura” med nylonsträngar som jag fick 1959 eller så, var i ännu sämre skick.
Totalt sönderspelad. Har fått lappat samman den.
Jag lirade mycket gitarr fram till början av 1980-talet. Sedan tvärt slut.
Fråga mig inte varför.
Om jag nu på väg in i ålderdomen skulle ta upp spelandet igen?
Man kanske t o m behöver en någorlunda fräsch Jesusknäppare i färden upp till vår Herre Skapare.
För att få ordning på gitarrerna krävs det en gitarrernas arkeolog. Så jag bestämde mig för att ge mig ut i världen och leta upp denna sällsynta instrumentmakare.
Vi får se hur det går.
Knäpp på er.
FOTNOT. Inte ens Google klarade av att förklara vad Jesusknäpparen var/är för något. Nu vet ni.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar