skip to main |
skip to sidebar
Jag började med regeringskansliet. Trodde i min värld att man lagt ut något på hemsidan om fotbollsvåldet. Djurgårdens supporter, en familjefar med fyra små barn, som slogs ihjäl i Helsingborg i söndags.
En fruktansvärd tragedi som får en annan att bli heligt förbannad.
Men inte då.
I stället toppar man med Annie Lööf och regionalfondsprogrammen.
Det ser absolut inte bra ut.
Radio, tidningar, TV och nätet fylls av det som inträffade i samband med att HIF skulle möta Djurgården hemma i den allsvenska starten. Internationell press förfasas över utvecklingen i Sverige.
En människa har dödats och inte en rad på regeringskansliets hemsida.
Jag fortsatte och kollade riksdagspartiernas hemsidor.
Tomt, tomt, tomt och blankt. Inte en rad. Ingen tar upp det tragiska som inträffat. Herre Gud, man sover hårt.
Inte ens Sverigedemokraterna har fångat upp den starka vind av ond bråd död som drar fram över landet. Det här är inte klokt.
Följer man inte med i nyhetsfloden alls?
Det är alls inte konstigt att vi har det som vi har det med sådana politiska företrädare. Det är nu ni ska agera och rasa och presentera kraftfulla förslag. Vara på tåspetsarna.
Då råder det total tystnad över hela linjen. I alla fall på partiernas hemsidor. För inte tala om regeringskansliets hemsida.
Skäms på er.
Vet hut, som Anders Björck en gång i tiden näpsade Carl Lidbom med!
Min lista över fotbollsklubbar i Sverige med stökiga och livsfarliga supportrar:
Hammarby (Superettan), AIK, Djurgården, Helsingborgs IF, IFK Göteborg och GAIS (Superettan).
Min egen klubb Malmö FF?
Det finns tyvärr rötägg som skämmer ut klubben. Företrädesvis på bortaplan.
Resten av lagen i allsvenskan och Superettan har knappt några resande supportrar alls.
MFF:s nästa hemmamatch är mot Gefle IF den 12 april. Den klubben brukar ha 2-3 supportrar som dyker upp.
Så ser det alltså för det mesta ut. En ganska tom supporterläktare. Fast Falkenbergs FF hade gott om snälla (faktiskt) gossar med sig-bilden här intill.
När dom listade lagens supportrar kommer till Malmö, blir det något helt annat. Då förvandlas Swedbank Stadions omgivning till en stridszon.
I luften smattrar polishelikoptrar.
På marken kravallutrustad poliser.
Ridande poliser.
Mängder med polisbussar.
Civila poliser (många fler än vad vi tror).
Extrainkallade vaktstyrkor.
Det borde inte vara så, men är absolut nödvändigt.
Värst är utan tvekan supportrarna från klubbarna i Stockholm.
Då bör man stanna hemma.
För 20 år sedan ungefär, skrev min son en uppsats om huliganismen. När vi satt på Malmö Stadion, kastade AIK-supportrar (Black Army) enkronor och stenhårda pappersrullar till dåtidens räknemaskiner på oss. Research på stället, så att säga. Det var mycket obehagligt.
I TV:s Agenda ser och hör jag landets justitieminister Beatrice Ask prata på som hon alltid gör. Luft. Kraftlöshet. En tomhet i rösten. Maler strunt.
I dagens DN läser jag vad idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth säger. Luft. Kraftlöshet. En tomhet i texten. Maler strunt.
På Facebook skrev jag tidigt i morse.
”Fotbollstragedin; de senaste 25 åren har vi haft en socialdemokratisk regering, en borgerlig regering, en socialdemokratisk regering samt sedan 2006 en borgerlig regering. Ansvariga politiker pratar luft. I 25 år! Handlingsförlamning kallas det. Vi har dom politiker vi förtjänar. Sorry men sant”.
FOTNOT. Jag har under 59 år sett närmare 1000 fotbollsmatcher på plats.
I dag-söndag-möts klubbarna i den allsvenska fotbollspremiären på Swedbank Stadion i Malmö.
1931 debuterade MFF i allsvenskan.
83 år senare debuterar Falkenbergs FF.
Utan tvekan finns det vissa likheter mellan klubbarna.
Då.
Alltså.
För 83 år sedan. Var inte MFF något större publiklag. Ekonomin skral.
I dag.
Har Falkenbergs FF ungefär samma publikunderlag som MFF hade 1931.
I dag.
Är deras ekonomi inget att skryta med.
Det värsta av allt.
Falkenbergs fotbollsarena hemma håller ungefär samma standard som MFF:s 1931. Färgstarka Falkenbergs FF blir endast färgstarka på bild. I årets allsvenska kan Falkenbergs FF lätt bli färglösa Falkenbergs FF.
Vi fotbollsnördar älskar klubbmärken.
Varje supporter har sin egen klubbs märke närmast hjärtat. Fast vi spanar hemskt gärna in andra klubbsköldar också.
Här ovanför ser ni MFF:s klubbmärke 1931. Påminner inte så lite om dagens Hammarbys. Den berömda och mycket vackra skölden kom några år senare, tack och lov.
Falkenbergs klubbmärke har en gemensam nämnare med MFF, nämligen FF=Fotbolls Förening. Vacker så.
Hur gick det då får MFF debutsäsongen 1931/32?
Laget lyckades hanka sig kvar. Jag tror inte Falkenbergs stolthet lyckas med det.
För övrigt kan det i dag på Stadion bli minst lika mycket folk som det bor i badorten Falkenberg.
20 035!
Jo, jag ska ”po match”.
Givetvis.
FOTNOT. 1931 fanns det inte färgfoto som i dag, fast ändå...
Det här är den oslagbara bilden av ett fotbollslag.
Hattarna.
Resväskorna man sitter på.
Pressveck på byxorna.
Överrockarna.
Bildtexten; med skänka klubbslipsar från Bermans Beklädnadsmagasin.
Bilden togs inför resan till MFF:s bortamatch mot Sandviken 1938. En oslagbar lagbild. Faktiskt helt underbar.
Det finns två spelare jag kanske känner igen; de båda männen utan hattar stående rakt fram, t v Sture Mårtensson (tror jag) och bredvid honom, storbacken Erik Nilsson (säker).
Hur matchen slutade?
Förlust med 1-0.
I morgon möter MFF Falkenbergs FF i allsvensk premiär på Swedbank Stadion. Garanterat kommer ingen spelare i hatt till arenan. I dag odlar MFF:s lirare skägg.
Falkenberg har absolut inga resväskor med sig i spelarbussen. I dag är det trunkar som gäller. Pressveckens tidevarv är också ett minne blott.
En annan gång kanske jag berättar om Ragnar Olsons insats i första världskriget. Centerforwarden spelade 42 matcher för MFF och gjorde 46 (!) mål. Fast det var 25 år tidigare.
Sedan emigrerade Ragnar till Amerika och inkallades till fronten i Europa. Så nära de leriga skyttegravarna i ett världskrig har varken, förr eller senare, någon MFF:are varit.
Fast han återvände hem till Malmö och MFF. Drack punsch på Savoy och drog sitt äventyr.
När jag var en något större Gosse spelade jag fotboll med en kvartersklubb.
Vår tränare var en f d fotbollsstjärna, landslagsspelar på sin tid med en medioker proffskarriär i Italien. Det var roligare med vin, kvinnor och sång.
Tränarens gage vid varje träning var alltid en 75:a renat. Under träningen fungerade kröken som en nappflaska.
Tränaren blev innan sista skottet avlossats upp i krysset ganska rund under fötterna.
Den här omhuldade stjärnan, fick sin fostran på den tiden med rejäla spritfester efter en allsvensk match. Det hörde, så att säga, till dagordningen.
I ovanstående årsbok läser jag om supandet under rubriken, ”Fotbollen och nykterismen”. Öppet och ärligt beskrivs problemet som inte ett problem, utan kanske det är bättre att dela ut spritpengar till spelarna efter matchen.
Till bortamatcherna var det mer vanlig än ovanligt, att ledarstaben langade in halvpannor med renat i bagaget till spelarna.
”För allmän trevnad och umgänge”, som det hette.
Efter matcherna hörde det också till dagordningen, att spelarna vid den efterföljande middagen bjöds på; ”två vita och en brun”.
Klubbrum finnes?!
Jo, jo som sagt var.
Storbacken Erik Nilsson i MFF var en renlevnadsman och drack inget. Min tränare såg alltid till under sin aktiva tid att sitta bredvid Erik. Det blev alltså alltid en dubbel ranson, för hans del.
Hur gick det då med min egen fotbollskarriär?
Jag blev som centerhalv i Rörsjöskolan Malmö Mästare. I finalen mot Kronoborgsskolan med Staffan Tapper som back, vann vi med 2-1. Tog alltså guld. Jag är stolt än i denna dag över bragden.
Efter matchen fick vi inte ens en hallonlemonad, att läska våra torra strupar med.
Svagt Sixten Magnusson, läraren som var vår lagledare.
FOTNOT. Rubriken är en travestering på den kända ramsan, ”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid”.
Jag har tidigare skrivit på bloggen om priskriget i Lomma.
Allt började med att Coop för några veckor sedan invigde sin nya fina butik vid Centrumtorget. Byns övriga matbutiker hakade på.
Priskriget ett faktum. Till gagn för oss konsumenter.
Nu har plötsligt kriget utvecklats sig till Coops eget inbördeskrig.
Det är knappt man tror det är sant. Lommaborna gapar av pur förvåning.
Ännu större Coop Forum vid köpcentrum Nova, Lund och Burlöv, några kilometer bort, dammade i veckan på med den tunga kanonen.
Tre paket Zoega för 59,90 kronor. Det blir storfina 20 spänn paketet.
Detta har medfört att ett lämmeltåg med Lommabor nu gett sig av till stridszonerna, Nova och Burlöv. Ni vet det där med populära kaffe, kaffe, kaffetåren...
I går förhörde jag mig med medborgarna om sakens tillstånd.
Jodå, Coops nyöppnade butik i Lomma har redan efter halva veckan förlorat 10 000-tals kronor. För det är ju så, att folk naturligtvis passar på och handla andra varor också.
Lommas övriga butiker gottar sig åt det interna blodbadet.
Vad Coop i Lomma har för moteld?
Glass.
Det känns som lösa skott.
Jag började samla på MFF:aren när jag var en godmodig liten rar gosse.
Varje år när den allsvenska premiären nalkas, tar jag fram en av dessa klenoder.
Jag sitter där bläddrande och suckande i min ensamhet. Det är också hjärtat för ett fotbollslag som dunkar.
I år blev det MFF:aren från nyåret 1942. Det var på den tiden som man lirade höst-vår, så årgång 1942 handlar egentligen om 1941-års säsong.
Jag fann något som aldrig skulle inträffa i dag. MFF redovisade rubbet i matchen hemma mot Elfsborg den 20 juli 1941 (4-1).
Väldigt kul läsning. Det handlade om korvören mot i dag.
Plötsligt ser jag något som sticker ut. Polisbevakning 30 kronor. För 73 år sedan fick alltså de allsvenska klubbarna själva står för kostnaden.
Det är just detta som det varit en het debatt om de senaste åren. Nu blev det till slut så att endast klubbar som är aktiebolag får står för eventuella polisinsatser.
MFF klarade sig med AIK åkte på en stjärnsmäll.
Jag räknade om listan till dagens penningvärde. Då hade MFF fått betala 588 kronor för polisbevakningen. Överkomligt.
Nu undrar jag hur en sådan här lista ser ut efter söndagens premiärmatch hemma mot Falkenbergs FF?
Jag har skickat över de båda listorna till MFF:s avgående VD, Per Nilsson. Jag räknar inte med något svar.
Bara biljettintäkterna är 12-15 gånger större i den matchen. Allt som allt rör det sig säkert om miljontals kronor år 2014. Bara spelarns löner gör att man sammanlagt årligen drunknar i mångmiljonbelopp.
Fast andra sidan så slipper man resekostnader för spelare i militärtjänst samt planhyra. I dag äger MFF Swedbank Stadion som aldrig blev den kassako man drömde om. Den sinar betänkligt.
Det var kanske t o m bättre förr. Rent ekonomiskt, vill säga. Fotbollsmässigt hade man då som nu: ett blivande stjärnlag.
FOTNOT. Vad menas med resolution? Någon som vet?
Här rivs odjuret bort från takåsarna på Brohus i Lomma. Asbestcementskivorna också kallad kexet.
”Förutom risken att sprida asbesthaltigt damm är risken stor att trampa genom eternitskivorna som har en låg bärighet och som med åren har blivit sprödare av vädrets påverkan,” skriver Arbetsmiljöverket på sin hemsida.
I framtiden är det meningen att skönheten ska träda fram. Därav liknelsen med Disneys berömda film.
Alldeles intill byggnaderna som nu ska renoveras, kan vi se resultatet.
Villa Solsken.
Skönheten finns så att säga redan på plats.
Ägaren till det aktuella Brohusområdet, Robert Hall, fick Lomma kommuns pris för god byggnadskultur 2013. Själv bor han i solskenet, om uttrycket tillåts.
För framtiden smider Robert spännande planer för Brohus. Hela anläggningen ska ryckas upp. Saneringen av det s k kexet, är bara början.
Odjuret ska plockas bort. Bit för bit.
Det planeras Café, Bed & Breakfast, studentboende m m. Lommaborna kan se fram mot en spännande f ramtid.
Skönheten blir en pärla med ljuskraft från Villa Solsken. Redan i dag har för övrigt, den första båten lagt till vid den nybyggda kajen vid Solskensparken.
Myran, heter båten.
Om du undrar.
Det är säkert en och annan som får en tår i ögat vid åsynen av den här förskräckligt härliga mask från Polynesien.
En gång i tiden fanns masken i baren till Malmös i särklass populäraste vattenhål: hotell S:t Jörgens cocktailbar, Tahonga, vid Stora Nygatan i Malmö.
Här samlades en gång i tiden, skådespelare, journalister, politiker, kriminella, stadens lyxfnask och andra folk i farten på nattkröken, för ett sista järn.
Precis alla var där.
Det var tider, Gott Folk. Jag vet, för jag drack GT på stället med en och annan berömd person. Sedan byggdes hela rasket om. 2005 var det slut.
De klassiska inventarierna spreds för vinden. Den berömda masken som fungerade som askkopp och samtalspartner på småtimmarna i bardimman, hamnade i Lomma.
Restaurangchefen och Lommabon, Ruben, köpte den för 50 riksdaler. När jag tittade in åkte den fram i röda rappet.
Hustrun Anna som annars driver Doris Konfektion, kom farande med torktrasan.
De sista askflagorna från Olof Palme cigaretter, Thorbjörn Fälldins pipa, Tom Jones cigarr städades bort.
Jag lovar.
Vi skrattade gott.
Tala om Lommafynd.
Hallå Antikrundan!
Såg du lördagens inslaget om skojaren i Rapport?
Anders blev uppringd. Inte en gång utan flera gånger. Och blev grundlurad.
Den här falska personen, Andrew Smith, är ute efter att kapa och tömma ditt bankkonto. Anders gick alltså på skojeriet.
Den här Andrew Smith ringde också upp mig för några dagar sedan. Han pratade pidgin-engelska som man gör i Indien. Presenterade sig på samma vis som vi såg i Rapport-inslaget. Grejen var den, att han ringde till fel Gubbe.
Jag ströp fanskapet direkt:
”You bloody bastard. GO TO HELL!”
Den sista svordomen skrek jag rakt ut med min tordönsstämma. Mina jättelungor tömdes med full kraft som hördes över hela Indien.
Sedan slängde jag på luren.
Skojaren har aldrig mer hört av sig. Han skulle bara våga.
I Rapport-inslaget berättade en polis att man försökt spåra dessa irriterande samtal, men det tog slut i en indisk bank.
Så blir du uppringd, gör då som jag. Be vederbörande fara till ett varmare ställe än. Det gjorde jag med stor framgång. Kraftspråk är det enda den är typen av människor fattar, så tveka inte.
FOTNOT: You bloody bastard. Go to hell, betyder ungefär; din förbannade jävel. Du kan fara åt helvete.
Johan Rockbäck:
"Jag var mitt uppe i ett samtal med farsgubben när telefonsignalen avbröt oss. Rätt ställd blev jag när han röt till så gardinen korvade sig:
"GO TO HELL!!"
Så jag intygar, samtalet ägde rum på precis det sätt han beskriver. Det är så såna typer ska bemötas.
Bra gjort!"
Jag skulle hur lätt som helst kunna fylla bloggen dag och natt med enastående hjälteinsatser av läkare i absoluta frontlinjen; katastrofer, krig, ofattbar fattigdom, epidemier med dödliga sjukdomar, gräsligt våld, undernäring och kvinnor som löper stor risk att dö när de föder barn.
”Det är vardagen för miljoner människor i några av världens värsta humanitära kriser”, skriver organisationen på sin HEMSIDA.
Fast utan fotfolket; inga Läkare utan gränser.
Tack vare Natalie Gerami bok, ”Uppdrag Sudan-min tid med läkare utan gränser”, (Ordfronts Förlag) har jag nu också fått en insyn hur tufft det kan vara att jobba som volontär, logistiker, administratörer osv, på de mest eländiga platser runt om i vår värld.
Eldsjälar som brinner för uppgiften över att få allt att fungera som alls inte fungerar som det ska fungera. Egentligen.
Trots det verkar det fungera ändå. Någorlunda, i alla fall. Hur det nu gick till.
Det blir givetvis interna sammandrabbningar i den ökenhetta som råder. Trots det lyckas man vaccinera 50 000 barn mot mässlingen. Läkarna kämpar i den afrikanska bushen med operationer, omplåstring osv osv.
Fotfolkets insats är helt avgörande om man ska lyckas. Dessa eldsjälar får verkligen slita. Mediciner och allt som är ett måste, MÅSTE FRAM!.
Det är mycket som bara ska fungera som inte alls fungerar men ändå fungerar. Någorlunda, i alla fall.
Någon uppmärksamhet får man aldrig. Dessutom är det bra om man är utrustad med panzarmage, för maten är i hettan ett kapitel för sig. Lägg där till giftiga ormar och skorpioner. Ja, du milde min tid.
Läs Natalies bok och försök förstå. Hennes berättelse som logistiker i Sudan bränner.
Fotfolket-de glömda eldsjälarna.
FOTNOT: Bilderna från fältarbetet samt vinjetten ingår inte i den bildlösa boken. Dessa har jag lagt till som illustration.
Det händer lite då och då, att jag träffar flyktingar. Nu senast var det en tandsköterska. En helt underbar kvinna som flydde från mullornas Iran.
Efter några jobbiga år i landet, hade hon lärt sig bra svenska. Dessutom skaffat sig en utbildning. Det svåraste av allt, var att lära sig språket.
”Svenskan är ett mycket svårt språk att lära sig. Jag och min man insåg snabbt, att det var viktigt att vi lärde oss svenska så fort som möjligt. Det var absolut nödvändigt för att komma in i det svenska samhället”, berättade hon för mig och log sitt bländvita leende, så jag smalt i stolen.
Vid sådana tillfällen brukar jag tänka tvärt om.
Tänk om jag skulle fly till Iran och söka politisk asyl. Säg att jag var in till döden trött (inget svårt alls) på både Reinfeldt och Löfven och Lööf och Björklund och Hägglund och Fridolin. (texten fortsätter efter bilden)
En dag stod jag alltså inte ut längre. Jag bestämde mig alltså för att fly till Iran.
Språket lär jag mig nog, tänkte jag, men tänkte egentligen inte alls.
För i landet Iran finns det en hel massa språk:
Baluchiska, bashkardi, koroshi, gilaki, mazanderani, shahmirzadi, ashtiani, farsi (= persiska), dari (gabri), gazi, khunsari, natanzi, nayini, parsi-dari, sivandi, soi, vafsi, khalaj, kurdiska, lasgerdi, sangisari, semnani, sorkhei, alviri-vidari, eshtehardi, gozarkhani, harzani, karingani, koresh-e-rostam, razajerdi, rudbari, shahrudi, takestani, taromi, maraghei, kho'ini, kajali, kabatei, dezfuli, lari, bakhtiari, luri och tat. (texten fortsätter efter bilden)
Min tandsköterska från Iran skrattade gott. Hennes bländvita tänder förtrollade mina egna tandstumpar.
”Nej, det hade inte alls gått något vidare för dig. Du hade inte ens släppts in i landet. För i ditt pass står det inte att du är muslim.
Mullorna bryr sig varken om Reinfeldt eller Löfven. De vet garanterat inte ens vilka dom är. Nej, glöm det”, säger min tandsköterska, invandrare från Iran och vrider upp ljummet sköljvatten i muggen åt mig.
”MÖLLÖTTÄÄ!”
In kom Irma, tandläkaren från finska Karelen. Barsk i tonen som finska fruntimmer kan vara. Det var bara till att gapa. Ja, hur nu det skulle gå till.
Jag tror jag skiter i Iran.
Utrikesminister Carl Bildt är utan tvekan en levande legend.
Första gången jag hörde talas om människan var 1973. Det skrevs om att moderatledaren, Gösta Bohman, skaffat sig en ny lysande begåvad briljant talskrivare som hette Carl Bildt. Ung var han också. Inte ens fyllda 24 år.
Snart nog tog han för sig i debatter, munhöggs med den piprökande bondeledaren Torbjörn Fälldin, lät sin vassa tunga svepa över Olof Palme som röt tillbaka.
Vem var han, denna unge raket i svensk politik?
I dag vet vi så mycket mer.
Underbarnet blev statsminister, EU-medlare för att lösa det jugoslaviska kriget m m. Chef för Office of the High Representative. Sedan utrikesminister från 2006. Det finns ingen som flyger och far världen runt som Carl Bildt.
Uppdrag: ett enat Europa.
Det är nu jag kom och tänka på en annan storslagen figur, nämligen kung Karl den store (levnadsår 742-814).
Han drog också ut i den ena fältslaget efter det andra.
Uppdrag; ett enat Europa.
Han kallas ofta för Europas fader. Lyckades delvis. Först med att förena stora delar av kontinenten under ett styre.
Inte minst, så var Karl precis som Carl en lång person till växten. Så jag tog helt enkelt och lyfte över Carls huvud från den officiella bilden av honom till kungabilden av kung Karl-se bilden här ovanför.
I en dokumentär om kungen påstods följande:
”Genom avancerad matematik har professor Mark Humphrys räknat ut att alla nu levande människor i västvärlden härstammar från Karl den store. Teorin heter Most recent common ancestor, och brukar förkortas MRCA.”
Så helt fel ute är jag alltså inte.
Man måste beundra ett sådant kraftkorn som Carl Bildt. Hur orkar människan? 41 år i absoluta hetluften. Dessutom gift med en italienska.
Vem minns inte vulkanutbrottet Anna Magnani.
En dag blir det memoarer.
5000 sidor?
.jpg)
Inlägg
