skip to main |
skip to sidebar
Konsten att se genom en nyhet.
Går det verkligen för sig?
Visst går det. Om man har ett tränat öga för saken.
Själv försöker jag alltid göra nyheterna genomskinliga. Se vidare bakom nyheten. Allt för att få ett bredare perspektiv.
I dag körde tex Rapport ut en nyhet om att regeringen satsar 400 miljoner kronor på förlossningsvården. Det är naturligtvis jättebra. Alldeles utmärkt.
Grejen var den att en gravid kvinna skulle få epiduralbedövning i samband med förlossningen. Det är den effektivaste bedövningsmetoden i samband med en förlossning.
Något gick fel.
Sedan gick det som det gick.
Åt skogen.
Epiduralbedövning används inte enbart vid förlossningar. Det finns många andra sjukdomar i den nedre delen av kroppen, som rygg-,höft-, samt andra sjukdomar i underkroppen. En av poängerna med bedövningen, är att patienten återhämtar sig avsevärt fortare efter operationen, än om man sövs ner med diverse narkospreparat. Risken för kaskadkräkningar minimeras osv.
En nackdel är faran när bedövningen ska läggas. Det är av största vikt att narkosläkaren träffar rätt i ryggmärgen, så nerverna som strålar ut blir bedövade.
Jag har själv fått epiduralbedövning, t o m ett flertal gånger.
Jag gillar det inte alls.
En gång gick det åt helvete. Fick en vansinnig huvudvärk efter operationen och fick ligga tippad i sjukhussängen under ett par dygn: huvudet mot golvet och benen rakt upp i luften. Jobbigt är bara förnamnet.
Därför led jag med kvinnan i Rapports nyhetsinslag som blev så genomskinligt för min egen del. Fast denna gången var det lätt att se förlängningen av nyheten.
I går kväll var det stor baluns i TV3. TV-priset Kristallen delades ut till Sveriges bästa TV-program.
Jag missade helt kalaset som sändes i TV3. Det kan beror på två saker: det sändes i TV3 som jag aldrig tittar på eller att jag aldrig någonsin tittar på TV.
Det första stämmer.
Det andra stämmer inte alls.
Jag ser mycket på TV som nyhetsprogram, dokumentärer, filmer, sport och underhållning. Ofta känns det som om man tittar alldeles för mycket på TV.
När jag borrar ner mig i programmen i de 17 priskategorier som nominerades till årets Kristallen, förstår jag varför.
Endast några enstaka program hade jag sett.
De flesta hade gått värdshus förbi, så att säga.
Vem kan bry sig när Bolibompa-draken och någon som heter, Gunilla Persson, blivit nominerade som årets TV-personligheter?
Inte jag i alla fall.
Den interna TV-festen höll emellertid stilen in i det sista.
När Måns Zelmerlöw delade ut priset till årets underhållningsprogram läste han upp från sitt papper:
”Vinnare är ”Let’s dance”!
Kaos utbröt. Det var nämligen helt fel. Någon hade helt enkelt skrivit fel på Måns papper. Rätt vinnare skulle nämligen vara, ”Idol”.
”Jag förstår fortfarande inte om det här är ett skämt eller allvar”, kommenterade programledaren Pär Lernström fadäsen.
Nu kanske ni förstår bättre varför jag aldrig tittar på TV3. Fast det sista tycker jag var rätt så roligt. Man kanske skulle börja titta på TV?
Bonus: Programledaren för, "Bonde söker fru", Linda Lindorff, blev så arg över att hon inte vann, så hon lämnade galan i vrede. Rätt kul det också.
En sak är då säkert.
Min enorma bloggresa har varit som åka karusellen som ska gå till kvällen, tio för de stora, fem för de små, skynda på, skynda, för nu ska karusellen gå...
På Facebook skrev jag i morse:
3000 inlägg på bloggen. Det tog mig 7 år, 1 månad och 22 dagar, att nå hit. Jag har taget mig igenom operationer, sjukhussängar, rullstolar, rollatorer, kryckkäppar, regn och snö ute, men sol i sinnet. Nu är jag här: 3000 blogginlägg. Vilken enastående fantastisk resa. Ett stort TACK till alla er som följer bloggen. Ett speciellt TACK till hustrun. Utan denna formidabla kvinna, hade allt gått åt helvete.
Här ingår också ett enastående stöd från hela min familj i övrigt.
Minns när sonen Johan, ni vet han som skriver böckerna om Magister Tutnäsa, fick hoppa in för mig i samband med den allvarliga olyckan, den 3 april 2014 som jag råkade ut för. Under lång tid höll han igång bloggen på ett strålande sätt.
3000 blogginlägg!
Ett digert material för framtidens forskare att gräva i. Allt från smått och stort, till historik samt skruvade berättelser. I mångt och mycket en nutidsresa. En lanthandel som inte finns längre.
Framtiden då?
Ja, säg det.
Jag försöker nog åka vidare några varv till med karusellen. Fast det får allt räcka med barnkarusellen. Man är en "old man".
Ni hänger väl med?
BLOGGMUMMA!
Helsingborgs IF-Malmö FF 0-3
Segern kunde blivit avsevärt större, men man får vara nöjd, Ja, om man är blå, vill säga.
Veckans med poppis-inlägg på bloggen blev spolningen av Lennart Hyland.
Sveriges Radio firade sina 90 år med en två timmar lång jubileumsgala i SVT. Det var inget man skrattade sig sönder och samman åt. Det var segt och högtidligt som ett radioprogram 1935.
Det värsta var jättetabben: spolningen av radioikonen Lennart Hyland som ”glömdes” helt bort.
Jag skrev ett blogginlägg om det. Det blev mycket välbesökt.
I veckan har sedan två av ”Hylands pojkar”, Tommy Engstrand och Ingvar Oldsberg, rasat över tilltaget. Det talas om ett haveri för journalistiken.
Programledarna, Annika Lantz och Johar Bendjelloul, försvarar sig med som Bendjelloul säger:
”Vi är för unga och har inte upplevt Lennart Hyland.”
Däremot nämnde man Sven Jerring.
Var Annika Lantz och Johar Bendjelloul yngre på Jerrings tid?
Tala om bortförklaring.
Snömos kallas det också för.
Här kan du läsa mitt BLOGGINLÄGG.
På den tiden den 22 november 1959 höjde knappt någon på ögonbrynet. IFK Malmö blev inbjuden till Madrid för en träningsmatch mot Real Madrid. Även då världens bästa klubblag i fotboll.
Fotbollslegendaren Inge Blomberg-lilla bilden till höger på sin ålders höst-berättade historien för mig.
”En dag ringde telefonen på IFK Malmös kansli. Det var Real Madrid som bjöd ner oss till den spanska huvudstaden för en träningsmatch på Estadio Santiago Bernabeu. Vi fick allt betalt: resa, hotell och mat. Klart att vi flög ner till Madrid.”
Real Madrid hade stjärnforwards som Raymond Kopa, Rial, Alfredo Di Stefano, Ferenc Puskas och Gento-se bilden här nedanför.
Namn som än i denna dag klingar som skön musik i en fotbollsälskares öron. Fantastiska spelare.
Nu skulle alltså plötsligt centerhalvan, Inge Blomberg, som höll svensk landslagsklass, ställas mot Di Stefano och Puskas.
Öga för öga.
Tand för tand.
Hur det gick?
”Ah...det var svårt. Di Stefano var en grinig typ. Puskas teknik enastående. För inte tala om hans skott. Usch! Det gick inte att komma åt honom. Han var sagolik. På kanterna stormade Kopa och Gento fram. Gento snabbare än snabbast. Sicket lag. Vi var helt chanslösa. Flera nummer för stora för oss.”
Real Madrid gjorde snabbt 5-0, sedan slog man av på takten. Man ville inte förnedra sina gäster.
”Det var vi tacksamma för”, berättar alltså Inge Blomberg som gick till de sälla jaktmarkerna julaftonen 2007.
Frid över hans minne.
Jag glömmer dig aldrig, Inge.
Nu ska alltså MFF ställas mot Real Madrid i Champion League. Det är alltså inte nog med Zlatan i PSG. Nu får man även Ronaldo med flera andra världsstjärnor på halsen.
Hoppas det går bättre för Markus Rosenberg än det gick för Inge Blomberg.
FOTNOT. Det är möjligt det finns någon svensk fotbollsspelare (IFK Göteborg, Örgryte IS mfl) efter Inge som mött Real Madrid. Ingen i MFF eller i Lomma, i vart fall. Tror jag. Säker kan ingen vara.
Jag fick ett mail:
Tjena.
Jag glömmer aldrig när Real Madrid kom till Ullevi och mötte Göteborgsalliansen slutet på 50-talet eller början på 60-talet.
Matchen slutade 5-5 och jag glömmer aldrig den lilla Gento, Puskas och di Stefano. Vilka lirare.
Det var en underbar uppvisningsmatch och Alliansens lag var också bra den gången.
Sedan dess har jag alltid gillat Real Madrid.
Rolle.
Det otroliga inträffade.
Malmö FF hamnade i samma grupp som Paris SG. Det innebär att Zlatan Ibrahimovic återvänder hem till sitt MFF, fast i fel lag.
Till Aftonbladet innan grupplottningen sa MFF:s sportchef Daniel Andersson:
"Skulle vi få möta Zlatan hemma, kan vi sälja ut sex stadion."
Det var sagt på skämt.
Nu blir det allvar. Zlatan återvänder hem, men med PSG för att möta MFF i Champion Leagues gruppspel.
Det är helt otroligt.
Övriga lag i gruppen är Real Madrid. Uj, uj...och Shaktar Donetsk.
Matchdatum:
Tisdag 15/9 Paris Saint-Germain - Malmö FF på Parc des Princes.
Onsdag 30/9 Malmö FF - Real Madrid på Malmö New Stadium.
Onsdag 21/10 Malmö FF - Shakhtar Donetsk på Malmö New Stadium.
Tisdag 3/11 Shakhtar Donetsk - Malmö FF På Arena Lviv.
Onsdag 25/11 Malmö FF - Paris Saint-Germain På Malmö New Stadium.
Tisdag 8/12 Real Madrid - Malmö FF på Santiago Bernabéu.
En sak är då säkert.
Det blir ett helvete för MFF att gå vidare från den gruppen. Men, du milde min tid, Zlatan på Swedbank Stadion.
MFF:s tränare Åge Hareide är inte precis jättelycklig över lottningen. Nej, det blir mer än svårt att fixa en vidare resa i Champion League.
MFF:s hemsida kraschade, men är nu uppe igen. Nyheten om Zlatan slog ner som en bomb.
Så här presenterade Expressen/Kvällsposten nyheten om Zlatan.
FOTNOT. All info om biljettsläpp. Klicka HÄR!
Då var det tid igen.
Någon bandit ger sig ut för att komma från Skatteverket. Målet är att kapa din skatteåterbäring.
Jag fick ett sådant mail i natt.
Förutom att det är felstavat på två ställen, vill man du ska klicka på en länk som vid första anblicken ser seriös ut, privat.skatteverket.se samt ett nummer.
Gör absolut inte det.
Allt är bluff.
Jag ringde i stället Skatteverkets säkerhetsavdelning.
”Jaha, så är det tid igen. Fast den här varianten har jag aldrig hört talas om. Du är först med den i år. Vad du än gör, så klicka inte på länken”, sa säkerhetsexperten till mig.
Jag skickade i stället över mailet till Skatteverkets säkerhetsavdelning.
Banditerna.
Blåsta.
Av mig.
FOTNOT. Något senare ett mail från säkerhetsexperten på Skatteverket:
”Jag bett vår växelfunktion att vara uppmärksam huruvida det är fler personer som är drabbade och som hör av sig till Skatteverket.
Återigen, stort tack för att du valde att höra av dig”
En sådan här dag svävar man omkring som en lättad blå fjäril. Dagen förvandlas också lätt till, Slickepottens Dag.
Många anser att en slickepott tillhör köksutrustningens viktigaste verktyg. I dag får jag ta till hela tre stycken för att kunna sörpla i mig allt som skrivs efter MFF:s bragdmatch mot Celtic.
Inte ett ord får missas.
Aftonbladet men främst Expressen/Kvällsposten fullständigt dreglar över med Malmö FF:s makalösa uppvisning i går inför en kokande arena i Malmö.
Det var till och med så, att hela stadions betongfundament gungade oroväckande under fötterna när över 20 000 människor stod upp och hoppade i 95 minuter.
Nu hoppas jag Malmöpolitikerna vaknar. Här har man världens chans och rida på vågen med integration.
För det ska ni veta: på arenan fanns det hysteriskt glada människor från alla möjliga omöjliga länder-både på planen och inte minst i publikhavet.
Alla nationer enades när matchen blåstes av i en enda stor kramfest, t o m 1050 Celtic-supportrar från Skottland, stod upp och applåderade MFF. Malmöpubliken gav en rungande tack-applåd tillbaka.
Det är väl bara vänsterpartiets folk som sitter och surar i en källarlokal i centrala Malmö. En vänsterpartist tycker nämligen ingenting här i livet är det minsta roligt.
SÅ!
Vakna nu övriga politiker i Malmö. Här får ni ert livs chans och haka på. Dansa med när Malmö jublar.
Nu har jag inte tid att skriva mer. Jag måste få slicka i mig allt godis.
Mycket att göra nu.
Det är ju för böveln Slickepottens Dag.
Markus Rosenberg nickar in 1-0 (bilden här nedanför). Det blev till slut 2-0, men segern kunde blivit större. Det var MFF:s match rakt igenom.
Segern innebär spel i Champion League.
Det är inte bara Malmö som jublar. MFF:s kassör slog knut på sig.
Avancemanget innebär minst 143 miljoner till klubbkassan.
Jag är chockad.
Och glad, så jag darrar.
Länken till
Kvällsposten.
Dummare än så kan man inte känna sig, än att få ett plommon till clownnäsa.
Jag har levt större delen av mitt 69-åriga liv bland sladdar.
Det har utomhus varit sladdar både i jorden och i luften.
För inte tala om inomhus.
Sladdröran började förgifta medborgarnas liv när TV-apparaten började yngla av sig den ena mackapären efter den andra.
Sladdhelvetet exploderade sedan i samband med datorns intrång.
Ormbo kallades det för.
När jag nu köpte fyra biljetter på mina årskort till kvällens match mellan MFF-Celtic fick jag emellertid plommonnäsa.
Jag kunde icke skriva ut några biljetter. Trots minst ett halvt dussin ormbon med sladdar runt mina fötter.
Ja, vad gör man?
Jag skrev ett lagom argt mail till Ticnet.
Svar:
”Hej, dina betalda biljetter finns laddade på årskorten".
Plommonnäsa flera gånger om.
Blåst.
Dummare än en clown.
Hur fan gick nu det till?
Dessutom, kära vänner, utan hjälp av alla mina sladdar.
Jag har också glömt bort att jag kan få Alzheimer.
Vad är klockan?
Jag roade mig i helgen med att kolla in publikintresset för de mera kända klubbnamnen inom damfotbollen.
FC Rosengård-Mallbacken sågs av 681 personer.
Det är i det stora hela ingenting. Ett fotbollslag som heter Mallbacken är ett sänke.
AIK-Umeå IK följdes av 258 åskådare.
För en huvudstadsklubb av AIK:s kaliber är det lika med noll (0). Herrlaget drar lätt 15-20 000 personer.
Värst av allt.
Det kom futtiga 422 och tittade på Hammarby-Göteborg.
Hammarbys herrlag drar ett snitt på ca 25 000 åskådare.
Ni förstår själva.
Trots det jättelika utrymme som damfotbollen får i pappersmedia och TV i proportion till intresset, är inte ens kvinnorna intresserad av att gå och titta på matcherna.
Jag som suttit på läktaren och följt MFF herrlag i 60 år, kan rapportera:
De första 20 åren doftade publikhavet brännvin, snus och rök. En typisk manlig bastion som ramades in av varvsjobbarna från Kockum.
Nästa 20 års-period försvann stora delar av publiken. Kockum slog igen. Brännvinsdoften tynade bort. Kvinnorna lös fortfarande med sin frånvaro. På den tiden satt vi rätt öde på läktaren.
De senaste 15-20 åren har det hänt någonting som är glädjande.
Kvinnorna dök upp.
Vilket har resulterat i att det numera är avsevärt fler kvinnor på plats som följer herrfotbollen, än som går och tittar på damfotbollen.
Jag har frågat många av dessa kvinnor till orsaken. Allt för många gör tummen ner för damfotbollen.
Svensk damfotboll är en ballerina som inte får störas.
Det är ett stort problem.
En liten knorr på slutet.
På tisdag när MFF möter Celtic hemma i CL-kvalet med start kl. 20:45, finns en 88-årig kvinna på plats på Swedbank Stadion.
Ingen kvinna eller man i det här landet, har sett eller kan så mycket om herrfotbollen som min älskade 88-åring.
Hela hon är ett svenskt rekord, sanna mina ord.
Henne ska vi vara rädd om.
Sveriges störste radioprofil genom alla tider, fick inte alls vara med. Lennart Hyland (1919-1993) nämndes inte ens med sitt namn i SVT:s pompösa hyllning över Sveriges Radio 90 år.
Hur man kunde missa denna nyskapande tungviktare, är för mig en gåta. Visst har eftermälet efter Lennart Hyland inte varit den allra bästa. Det finns både alkoholism och kvinnoförnedring med i bilden, men ändå.
Ingen har betytt så mycket för Sveriges Radios utveckling som Lennart Hyland. Han var först med allting.
Mycket av det vi ser i dag, är en efterapning av detta monster till radioman som sedan även vände upp och ner på TV-underhållningen.
Vi är några som finns kvar som minns tex Karusellen med Snoddas genombrott 1952 eller frufridagen 1954.
Lennart Hyland var redan i unga år en driven programledare och reporter. Han kom in som en virvelvind i fiina Sveriges Radio i mitten av 1940-talet. Efter det blev inget sig riktigt likt. Innan dess borde du minst vara fil doktor för att få prata i radion.
Vi är några som finns kvar som minns tex alla sportreferat, där Lennart Hyland fortfarande är mästaren. Han byggde på egen hand upp radiosporten till vad den är i dag. Men som sagt var, i SVT:s två timmar långa och sega hyllningsprogram, fanns det inte ens en sekund över åt Lennart Hyland.
Jag tror han roterar i sin grav.
Skäms SVT!
Det är allt tur man har barnbarn.
Nu ska jag skryta så där fritt och härligt. Rena rama travronden i farfars sargade hjärta som nästan hoppar galopp av pur glädje.
I går tog Samuel som ännu inte fyllt 7 år simborgarmärket. Det mäktar knappt ens farfar med. Storstilat. Inte ens fyllda 7 år.
Går det?
Ja, Samuel fixade de 200 meter som krävdes för märket.
Inte nog med det.
I dag hamnade Lommatösen Alva som ska fylla 10 år på pallen i ett travlopp.
Så här skriver Jägersro Travskola på Facebook:
”Idag var det tävling på hemmaplan som stod på schemat för våra shettisar Hoffa och Kelly. Dagens prestationer resulterade i en tredjeplats för Hoffa och super kusken Alva samt en tredjeplats för Kelly och duktiga kusken Anja.”
Superkusken Alva är alltså mitt barnbarn. Talang i travsporten. Jo, jo...och farfar som är så rädd för hästar.
Det är alltså läge att bli stolt två gånger. Farfar slår nästan knut på sig själv.
Det är precis sådana framgångar farfar behöver i dag, efter att Malmö FF kört fast i Häcken. Stryk med 1-0.
Usch och fy.
Nej, då är det allt tur man har barnbarnen.
Heja Samuel och Alva!
BK Häcken-MFF 1-0
(no more comments)
Frågan är naturligtvis helt på sin plats. Även om min anspelning på Häcken som en lustighet är tämligen uttjatat.
Förlåt, men jag kunde inte låta bli. För just MFF har laget från Hisingen genom åren blivit en svårslagen nöt att knäcka.
Hisingen Sveriges femte största ö med 142 000 invånare har inte minst för oss ”blåa” blivit en mardröm.
Vem kan glömma styrk med 5-0 för några år sedan?
Läget inför dagens match ser alltså ut som följer:
MFF har gått som tågen i Japan i de senaste matcherna. Full fart framåt med vinst. Häcken har gått som de svenska tågen. Lite då och då. Men som sagt var. Bara inte Malmö åter fastnar-förlåt-i Häcken.
Sverigedemokraternas stora kommunalpolitiska problem blir i Lomma synliga. Trots att de i själva verket är helt osynliga.
Den senaste mätningen som bedöms av förståsigpåare som tveksam, ger SD över 25 procent av väljarkåren.
Ingen blir egentligen överraskade, mer än de etablerade partierna. Manegen är krattad åt Sverigedemokraterna med både tiggare, flyktingar och sommarens våldsdåd.
Partiledningen behöver knappt lyfta ens ett finger. Allt tycks gå deras väg.
Det är nu som SD:s problem tornar upp sig.
På det lokala planet.
Hur ska man hitta de kraftkorn som är beredda ta strid för partiets politik i landets kommuner? (texten fortsätter efter bilden)
Helt enkelt ta steget från att vara osynliga till att bli synliga.
Lomma kommun är ett bra exempel.
Vid det senaste valet fick Sverigedemokraterna tre mandat i fullmäktige. Nu har det gått en vinter/vår med fullmäktigemöten.
Inte någon gång har partiets företrädare varit upp i talarstolen. Några motioner har man inte lämnat in.
Sverigedemokraterna i Lomma har fått 28 035 skattekronor i kommunalt partistöd för 2015 (6675 kronor i grundstöd och 21 360 kronor i mandatbundet stöd). Uppgifterna har jag fått från Lomma kommun.
För dessa sura skattekronor har Lommas politiska liv fått tre Sverigedemokraterna som är helt osynliga-men finns ändå.
Fullt synliga som åskådare i det kommunalpolitiska livet i Lomma kommun, men helt tandlösa. Värmer endast stolarna i plenisalen.
Tänkte man på det när man lade sin röst på SD i kommunvalet i samband med riksdagsvalet förra hösten?
Jag tror knappast det.
Lurad är ett annat ord.
Här nedanför har jag i alla fall gjord de osynliga Sverigedemokraterna i Lomma politiska liv synliga, fr v Lina Jonsson, Per Jerlenäs och Åsa P Wittenfelt.
FOTNOT. Miljöpartiet har/har haft samma växtvärk i det kommunalpolitiska livet. Fast då möjligen i mindre skala.
Mitt i det s k Lommastråket tronar en dyster klump med ett futuristiskt tak. Det är Konsumbutiken som lades ner i januari/februari 2014.
Sedan dess har jag fått tusen frågor om vad det ska av lokalerna. Gissningarna har varit många. Allt från bostäder till klädbutik/leksaksaffär till Vårdcentral. I dag har den tomma stora butikslokalen blivit något av Lommabornas huvudvärk.
Fastigheten ägs av Öresundslokaler med lokal ovanpå restaurang Azzurro i hamnen. Förvandla den stora butiken till bostäder har kommunen sagt nej tack till. Hänvisar till de fastlagda planerna för byn.
”Det återstår då butiksvarianten. Vi har ett par intressenter och hoppas på att beslut i höst”, bekräftar Öresundslokalers Leif Persson för mig som trots allt inte verkar hoppa upp och jubla över beskedet.
Med andra ord.
Det går trögt.
I värsta fall får Lommaborna bära med sig huvudvärken över den tomma Konsumbutiken över julen.
”Mja...vi satsar på ett besked i höst. Vad det blir för verksamhet, är för tidigt att uttala sig om”. Leif Persson verkar lika dyster som den tronande klumpen med gapande tomma fönster mitt i Lommastråket.
Jag gissar på en julmarknad i lokalen.
Ensam om den.
Det händer att en fotbollsmatch nästan blir för mycket.
Malmö FF är uträknade mot Celtic på bortaplan i Champion League-kvalet. Ligger under med 1-3, efter mål av norrmannen, Jo Inge Berget.
MFF får så en hörna.
På övertid i 95 minuten.
Samtidigt som domaren sätter pipan till munnen, dimper bollen ner framför fötterna på NORRMANNEN, Jo Inge Berget. Han skickar med kraft bollen upp i nättaket. Domaren blåser av matchen.
Nästan på för mycket som sagt var.
Det betyder visserligen en förlust med 2-3, men ack vilka förutsättningar det öppnar på tisdag i returmötet i Malmö.
MFF har avgörandet, mer eller mindre, i sina egna fötter. Det räcker att vinna med 1-0 mot Celtic. Inte alls omöjligt. Då finns också avstängde, Markus Rosenberg, med på planen, så det så.
Bergets mål på övertid kan också visa sig vara värt minst 150 miljoner kronor till klubbkassan.
MFF förlorade men vann, känns det som.
Heja Norge!
Förlåt allt dumt jag har skrivit om er på bloggen.
Jag valde tillverka en tom löpsedel inför play off-matchen till Champion League mellan skotska Celtic-Malmö FF i kväll.
Låt mig förklara.
Inför den här typen av stora spännande idrottshändelser flödar sportsidorna över av sirap åt alla håll och kanter. Gärna i dagar före drabbningen.
Jag blir så trött på att läsa om alla spekulationer, så till slut orkar jag inte ta in mer. En tomhetskänsla infinner sig.
Därför en tom löpsedel med en tom text (hipp).
Löpsedeln ska naturligtvis som fyllas efter halv elva-tiden i kväll med förhoppningsvis pukor och trumpeter. Någon dödsannons har jag svårt att tänka mig.
MFF formar ett defensivt lagtänk. Tar med sig en viktig poäng hem. Tänk om man lyckas peta in bollen? Guld värt på bortaplan.
Drömresultat?
1-1, fast helst 1-2.
Mer kan man inte begära.
Då blir det en returmatch med stort R, hemma den 25 augusti.
Nya fräsiga löp kommer då också att gräddas i bakstugan.
I går kunde jag berätta om söndagens utryckningar i Lomma.
I dag kan jag också berätta om dramat i Lomma som fick ett lyckligt slut. Detta tack vare ett rådigt ingripande av en irländare.
En 14-årig pojke gav sig ut med sin pappa på en s k stå-upp-bräda. Straxt utanför Lomma Beach fångade de hårda frånlandsvindarna upp pojken på bräden. De bar av ut mot öppna Öresund.
Brädan med pojken kapsejsade. Desperat rop på hjälp.
En mycket sjövan irländare i en kajak uppfattade nödsituation och räddade pojken.
Varför ger man sig ut på en bräda när det blåser stormbyar?
I går drunknade en man och hans 14-åriga dotter, när strömmarna tog dem utanför Haväng, Österlen.
Varför badar man när det finns varningsskyltar för just livsfarliga strömmar?
Själv hoppade jag en gång i plurret tillsammans med mina båda vuxna söner på den amerikanska ostkusten. Vi tog ett härligt uppfriskande bad.
Något förvånad var vi allt över att hela den fantastiska milslånga sandstranden var folktom. Orsaken upptäckte vi när vi stod och torkade oss.
Varningsskylten.
Förbud att bada.
Hajar.
Jag skäms än i denna dag över att jag riskerat mina söners liv.
Hatt på en spann.
Det var jag det.
I går tjöt det som aldrig förr i byn. Utryckningssirenerna skakade om oss boende. Vi förflyttades för en kort stund till självaste New York.
Det var ingen hejd på allt tutande under söndagseftermiddagen. Det verkade vara något alldeles extra stort på gång.
En gammal nyhetsmurvel går igång på den typen av horn musik, var så säker på det. Nu låg murveln förpackad i plågor. Kom inte ens ur sängen. Försökte i stället räkna tutorna som är olika för både ambulans, polis och brandkår. Det gick inget vidare. Blev mest en grötig ljudkuliss.
Det lät i alla fall som något väldigt stort inträffat. Dessutom inte alls långt borta. Alldeles nere i hamnen utanför murvelns huvudkudde. Någon egen utryckning var det som sagt aldrig tal om. Kanske lika så bra det.
Det visade sig sedan var en gryta som torrkokat på en spis och tog eld. Ja, sedan var det-tack och lov-något annat obetydligt också.
Allvarligare var det då med pappan och sonen som i den hårda vinden var ute på en s k stå-upp-bräda. Plötsligt tog de tuffa frånlandsvindarna tag i pojken. Drunkningstillbud. Dramatik en kort stund.
Allt slutade lyckligt.
Tack och lov för att vi har utryckningsfordon som är på hugget.
Tuta på.
FOTNOT. Bilden här nedanför är en illustration på en liknande bräda. Personerna på bilden har inte med saken att göra.
.jpg)
Inlägg
