Vinnaren i höstbudgeten-SNUS!

 

Glömmer aldrig regeringen Reinfeldt. Det första man gjorde efter kommit till makten hösten 2006 var att chockhöja snuset. Enda dagen betalade jag 17-18 kronor för en dosa. Nästa dag fick en stackars sate punga ut med 45-50 spänn för en snusdosa. Det var en höjning som nästan fick oss gubbar trilla av pinn. Snus-Sverige skakades om rejält. 

Därför blev vi extra glada igår då regeringen Kristensson sänkte snuset med hela tre kronor per dosa snus. Det är det lilla som numera skapar glädje bland allt skjutande i landet. Ack, ja. (texten fortsätter efter bilden)

Utan regeringen tänkte på det skapade man ett hockeysnus. Tre Kronor på den klassiska hockeytröjan. Bättre reklam kan icke snusande få. 

Tre Kronors sänkning. 

Bättre ändå var det på min morfars tid. 

Lanthandeln vägde upp en halv brun påse med lössnus för några korvören. Men så såg gubbarna ut på den tiden som min morfar, på bilden här nedanför. 

Snus är gött.

 

 

Lomma kvider: Rör inte mitt snus-EU vill krossa en miljon svenskars fröjd och lycka

 

Själv testade jag för första gången snus för snart 60 år sedan. I ungdomligt övermod. 

Lössnus. 

Ärligt talat. 

Det var ingen hit. 

Spottade och fräste som en ilsken kobra. Portionspåsar var ännu inte uppfunnet. 

På den tiden var det mest gamla gubbar som köpte sitt snus i lanthandeln. Fick det inslaget i ett brunt papper. Starka saker som brände sig fast under överläppen. 

1967 kom så den runda dosan. Röda Lacket, om någon minns den. (texten fortsätter efter bilden)

En rund röd dosa. Lössnuset poppades upp. Målgruppen var vi ungdomar. 

Givetvis åkte vi dit. 

En kort stund.

I alla fall jag. 

Det var först under några år in på 1970-talet som portionssnuset såg dagens ljus. 

Tre Ankare. 

Fruntimmerssnus, sa vi tuffa grabbar. Nej, jag gick vidare till grovsnus. 

Ska det vara, så ska det vara på riktigt, liksom. Det blev både cigaretter och snus.

Truten full.

Cigaretterna plockade jag bort för mer än 30 år sedan. Snuset blev kvar.  

Nu är snuset åter under attack. EU verkar hata en miljon svenskar som snusar. 

Redan för tio år sedan ville man införa ett totalförbund mot allt snusande. Det blev ett Herrans liv bland oss snusare. Den gången vann vi matchen. 

Nu vill EU chockhöja snuset. En dosa kan komma kosta 120-130 kronor. 

Vettlöst. 

Fast den var den borgerliga regeringen i Sverige som började. Redan när de kom till makten 2006 höjdes en dosa från ca 18 kronor till mer än det dubbla. 

Tack för det, Fredrik Reinfeldt. 

Nej, tacka vet min morfars snusdosa. Snuset kostade några korvören. 

Det var bättre förr.

 

 

Damfotbollens helvete

Jag roade mig i helgen med att kolla in publikintresset för de mera kända klubbnamnen inom damfotbollen. 
FC Rosengård-Mallbacken sågs av 681 personer. 
Det är i det stora hela ingenting. Ett fotbollslag som heter Mallbacken är ett sänke. 
AIK-Umeå IK följdes av 258 åskådare. 
För en huvudstadsklubb av AIK:s kaliber är det lika med noll (0). Herrlaget drar lätt 15-20 000 personer. 
Värst av allt. 
Det kom futtiga 422 och tittade på Hammarby-Göteborg. 
Hammarbys herrlag drar ett snitt på ca 25 000 åskådare. 
Ni förstår själva. 
Trots det jättelika utrymme som damfotbollen får i pappersmedia och TV i proportion till intresset, är inte ens kvinnorna intresserad av att gå och titta på matcherna. 
Jag som suttit på läktaren och följt MFF herrlag i 60 år, kan rapportera: 
De första 20 åren doftade publikhavet brännvin, snus och rök. En typisk manlig bastion som ramades in av varvsjobbarna från Kockum. 
Nästa 20 års-period försvann stora delar av publiken. Kockum slog igen. Brännvinsdoften tynade bort. Kvinnorna lös fortfarande med sin frånvaro. På den tiden satt vi rätt öde på läktaren. 
De senaste 15-20 åren har det hänt någonting som är glädjande. 
Kvinnorna dök upp. 
Vilket har resulterat i att det numera är avsevärt fler kvinnor på plats som följer herrfotbollen, än som går och tittar på damfotbollen. 
Jag har frågat många av dessa kvinnor till orsaken. Allt för många gör tummen ner för damfotbollen. 
Svensk damfotboll är en ballerina som inte får störas. 
Det är ett stort problem. 
En liten knorr på slutet. 
På tisdag när MFF möter Celtic hemma i CL-kvalet med start kl. 20:45, finns en 88-årig kvinna på plats på Swedbank Stadion. 
Ingen kvinna eller man i det här landet, har sett eller kan så mycket om herrfotbollen som min älskade 88-åring.
Hela hon är ett svenskt rekord, sanna mina ord.
Henne ska vi vara rädd om.

Försäljningsstopp av cigaretter och snus på Lunds lasarett

I dag infördes ett totalt försäljningsstopp av snus och cigaretter på Lunds Universitetssjukhus. 
Pressbyråns rökhylla var fylld med mjukvaran lotion, våtservetter m m. Skåpet med snus gapade tomt. 
Den patient som i framtiden vill blossa och lägga in en paj, får be besökaren ta med sig den eftertraktade varan. 
Faktum är att det har man alltid gjort. Försök själv nyopererad ta dig ner och handla snus eller röka. Det går inte. 
Nej, de som drabbas är den stora gruppen av sjukhusanställda och besökare. Så var det med den saken.

I dag hade jag ett av mina otaliga ärenden till sjukhuset. Självklart tittade jag in i Pressbyrån, för att se om folk var galna när nikotinhyllorna gapade tomma.
Det var folk inte alls. Däremot en och annan förbannade.
”Ja, så är det. Det blir väl värre fram på dagen. Kommersen har inte hunnit komma igång riktigt”, svarade en Pressbyråanställd på min fråga.
Universitetssjukhuset i Lund slår nu till stenhårt mot alla som röker och snusar. Utanför entrén finns en radda skyltar om rökförbud, men dock inte snusförbud.
När jag tagit bilden här nedanför, kom det en man i 60-års åldern. Han ställde sig under skylten och tände en cigarett.
Jag valde att inte visa honom på bild. Det kanske jag borde gjort.