Det var från sin inglasade balkong som Leif Henriksson upptäckte den sällsynta snögåsen. Aldrig kunde vi föreställa oss, att det rikliga fågellivet i Lomma mitt i den svenska högsommaren fått besök av en snögås. Vi tog den minst sagt ovanliga besökaren för en vanlig sketen grågås, fast en albino. Bara det originellt nog. På avstånd fick jag t o m för mig att det var en vanligt vit svan. Tack vare signaturen Zeppo knäcktes gåtan: Det är en förrymd snögås som Leif spanade in från sin inglasade balkong. Den verkade dessutom helt tam. När jag smög mig fram på indianvis, för att ta bilden brydde den sig inte det minsta utan behandlade mig som en gammal bekant. Märkligt. Den verkade dessutom trivas ypperligt bland de vanliga grågässen. Det kanske var ett besynnerligt släktmöte jag och Leif bevittnade. Hela tjocka gåsasläkten. Ja, förutom då Mårtens gås, men det firar vi andra sidan sett inte förrän den 10 november i år. Vart snögåsen tagit vägen i dag, vet vi inte. Förmodligen har gåsen sökt sig till nya jaktmarker. Leif Henriksson fortsätter sin fågelspaning från balkongen. Jag glömde fråga honom om han har en fågelbok. För här kan dyka upp nya intressanta ting framför näbben på Leif. FOTNOT: Har du missat storyn om upptäckten av den unika snögåsen i Lomma? Scrolla nedåt på BLOGGEN.
Det var i söndags som vännen Leif Henriksson larmade mig, om en märklig gås som låg och vilade utanför hans fönster vid en av dammarna vid Lomma Centrum. Jag ryckte givetvis ut. Både Leif och jag var helt övertygade om att den vita gåsen var en grågås, men en albino. Jag körde ut gåsen på BLOGGEN. Tämligen omedelbart hörde signaturen Zeppo av sig. Han skrev till mig:
”Det här ser ut som snögås faktiskt. Ingen albino. En rymling från någon fågelpark.”
Här krävdes utredning. Eftersom BLOGGENS egen fågelexpert Tobias Christoffersson tydligen helt snöat in, gjorde jag jobbet själv. Visst är det en snögås och inte alls en albino grågås som vi trodde. Ni kan lätt kolla in likheterna på bilderna här. Leif Henriksson har alltså gjort en unik upptäckt. Mig veterligt är detta den första snögåsen i Lomma någonsin. Det är helt unikt. Så här skriver nätets uppslagsverk Wikipedia:
”Snögåsen häckar i nordvästra Grönland, norra Kanada och Sibirien. Den övervintrar huvudsaklig i USA. Sällan träffar man denna art i Europa. Vid flyttningen finns stora flockar med några tusen djur. Eftersom snögåsen är en vanlig parkfågel så anses ofta de fåglar som ses i Europa vara parkrymlingar.”
-Det var det värsta rent, säger en förvånad Leif Henriksson. Visst är livet bra fantastiskt. Ja, så finns det även blågås, fast det är en helt annan story. Fast, tro det eller ej, men den är faktiskt släkt med snögåsen. EXTRA tack till signaturen Zeppo.
Vi har haft en myshörna i vår Täppa i över tjugo år. Med tiden har den utvecklats och t o m begåvats med ett namn-Teneriffa. Här finns den ljuvligaste morgonsolen och den skönaste svalkan på eftermiddagen under heta somriga dagar (som i dag tex). Här finns den godaste sillen, ölen, och kylda nubbar Här finns en plats även för stillsamma studier av bibeln. Nu behövdes Täppan få ett uppsving i livet med 18 nygamla cementplattor Det är därför ni sett världens bästa granne Peter: hoppat högt, vevat med både en spade och yxa. Fast ta det lugnt. Peter är världens snällaste granne (här borstar jag rygg). Hur som helst, allt för konstens skull att sälja ut läsning om 18 gråa, trista och stendöda cementblock. För visst åkte ni dit och blev nyfikna på vad Peter sysslat med? Annars hade ni inte häng med i texten hit. Därför får ni en extra bildresa som bonus. Vassego!
Så här skrev jag på bloggen lördagen den 11 juli i år. ”Min härliga granne Stig kom med detta klipp till mig. -Calle, han med den där italienska maten i TV har tagit efter din hatt. Nja, det tror jag inte, men märkligt är det. Och en kul hattbild blev det. Heja alla trevliga sommar hattar! Tack Stig! BONUS STIG Visste ni att Stig har en utsökt fin sångröst? Och spelat i en orkester. Och fortfarande är ute och lirar med sin bror. Ja, så gillar han en whisky. Vem gör inte det?” Livet är bra besynnerligt. I dag sprang jag av en händelse på just Bo Hagström. Han kände igen mig och jag kände igen honom ännu mer. Vem gör inte det efter alla hans härliga italienska matprogram i TV? Jag drog raskt Stigs story om hatten. Bo skrattade och sa: -Nej, hatten var med redan när jag gav ut min första bok om solens mat för flera år sedan. Bo fyllde på med: -Just nu redigerar jag sex nya program som kommer i december. TV vill ha fler, men jag vet inte om jag orkar. Och till slut: -Det var trist det där med Stig. Min vän och goda granne Stig dog nämligen helt hastigt i går. Han efterlämnade emellertid ett fint visitkort efter sig. Så här trädde han fram med sin humor i bloggen i samband med den franska nationaldagen den 14 juli i år. Frid över Stigs minne. Vi saknar dig.
ÖVRIGA NEWS FRÅN LOMMA Sydsvenskan skriver i dag om otjänligt vatten vid en av våra badbryggor. Vi får väl ha stängd trut när vi badar. Läs Alf Sjögrens artikel HÄR!
När vi badkrukor sitter och trycker i vassen, får Ronny plats för sitt muskeldunder. Monstret är utrustat med städklor som fått den bästa tant med städdille att gå i spinn. Stranden är helt tom på badande. Varför begriper jag inte, för vattnet är under eftermiddagen i Lomma gott för kropp och själ. I regel städas stranden på morgonkvisten. Sedan drar armadan in på beachen, belägras helt enkelt av badsugna från Lund, Eslöv och det inre av Skåne. Nu när den tom på folk men ton med tång som flyter i land från danska korvstånd (förlåt, men Danmark ligger rakt fram), passar Ronny på. Här två andra smånyheter från Lomma, en mulen dag med över 26 grader i luften: Fiskboden. Den mest populära krogen och butiken i Lomma har fått vin-och spriträttigheter. Alla tillstånd är klara. Premiär med ett glas vitt till fisken eller en sup och öl till sillen blir det förhoppningsvis i september. Först måste personalen utbildas i att slå upp en åtta renat till mig och så krävs det ett nytt kylsystem, så ölen är kall och go. Vi har också fått nya grannar, Boel och Benny. Det verkar vara bra människor. Jag träffade i alla fall aldrig Benny på Kumla. Vi ska nog komma överens. Bara man låter mig vara galen ska nog allt gå bra. FOTNOT: Ordet muskeldunder har jag hittat på. Jag skickar över ordet för en utredning till BLOGGENS språkliga öga, vännen Jürgen i Torsby.
Ja, så har man sällat sig till de andra krukorna. För en tid sedan skrev jag om grannen Kent som tog sitt premiärdopp efter åratal som kruka. Då fick man nästan på brännskador av vattnet. Det var sommarhetta i Lommas badbalja. Nu är läget något annorlunda. I morse rådde stor förvirring bland morrondopparna. Buden på tempen i vattnet blev till rena rama auktionen. -15 grader, sa Ulla. -Han där borta sa 16 grader, fortsatte Lennart. -17 grader fick jag, avrundade Eva. -Men så har jag glömt mina glasögon, urskuldade sig Ulla med. För min egen del är saken biff. Jag taxar in bland badkrukorna. På den tiden kvinnorna tog fel på mig och Clark Gable, badade jag även med isbjörnar. Den tiden är förbi. Numera kan jag ligga sömnlös över 15 futtiga grader i vattnet. Årets bad sommar kan väl inte vara finito alla redan? Då ska ni veta att det blåste västliga vindar. Om ostan legat på, hade det t o m varit en bit under 15 grader. Låt oss be en stilla bön för badbaljan i Lomma. Och sommaren.
För en stund sedan ringde vännen Leif till mig och slog larm. -Calle, det ligger en albino gås utanför mitt fönster! Givetvis ryckte jag ut. I Lomma är vi duktigt trötta på gässens vidriga träck som de sprider omkring sig. Vi vandrar i deras skit. Är det inte kanadagäss så är det grågäss. I Lomma råder nästan alltid invasion av grågäss. Och visst var det en grågås som var vit. Det har varken jag eller Leif någonsin sett i Lomma. Då ska ni veta att Leif har fönsterplats rakt in i gässens rike ut mot en av dammarna i Lomma.Han har så att säga fönsterbord och följer fågellivet in i minsta fjäderskrud. Bilden ni ser här ovanför är alltså alldeles unik. En äkta albino grågås. I bakgrunden kan ni se vanliga grågäss som verkar helt oberörda av uppståndelsen. Jag får koppla in BLOGGENS fågelexpert, Tobias Christoffersson, för en mindre utredning. Frågan är hur pass ovanligt det här är. Tack Leif för signalen. Bilden blev väldigt fin. Och originell.
Det ni just nu läser är Calle Rockbäcks BLOGG:s inlägg 501. Det första premiär inlägget på denna blogg gjorde jag i juli 2008. Det har alltså sedan dess blivit hela 500 inlägg här på bloggen: "En förunderlig resa som jag aldrig kunde drömma om. Det är utan tvekan det mest intressanta jag gjort i mitt omåttligt spännande liv som journalist. Och roligaste. Bloggen har verkligen blivit en diversehandel. Bland dessa 500 inlägg finner du de mest skilda ämnen. Jag har faktiskt farit världen runt, men mest har det handlat om min hemby Lomma, utanför Malmö. Jag tycker om att blanda och ge. Full swing, så att säga. Vilket av alla dessa 500 inlägg tycker jag då varit mest intressant? Det är utan tvekan den fantastiska historien om fakiren Kjell Swing. För ungefär ett år sedan la jag ut efterlysningen-se den översta vinjettbilden. Aldrig kunde jag föreställa mig det enorma gensvar jag fick. Det hörde t o m av sig läsare av bloggen från Finland. Alla hade intressanta saker och berätta om Kjell Swing-mannen som gick upp i rök. I slutet av januari i år kunde jag till slut berätta hela den makalösa storyn om fakiren Kjell Swing. Jag hade lyckats gräva upp hela hans tragiska liv. Inte nog med det. Fortfarande hör människor av sig och vill berätta om fakiren som dessutom höll världsrekordet i att ligga på spikmatta. Då ska ni veta, att det inte handlade om några löjliga plastmattor som är så populära i dag. Nej, Kjell Swing låg på riktiga sylvassa spikar. Han var grabben hela dagen, men så kostade det också honom livet. Heja Kjell Swing! TANKENÖT: Många vill att jag ska skriva en bok om Kjell Swing. Bara hälsan håller samman mig själv någorlunda, så får vi se. Material finns i överflöd.
Det här är dramatiska bilder. Vi ser en demokrati som städar upp slemklumparna på samhällskroppen. Titta noga. För i Sverige får vi aldrig se något liknande. Här göms all korruption under en tjock svällande matta. Det svenska samhället äger nämligen inga sådana här effektiva städmaskiner. Vår demokrati är tämligen bräcklig. Trist men sant.
Detta är högst besynnerligt. Mellan berömda Lomma Beach och Habo Ljungs campings badplats ligger en strandremsa utefter Trekantsdammen som är några hundra meter lång. Alla i Lomma vet vad nu vad det handlar om, nämligen kommunens helt annorlunda nakenbad. Inte alls något etablerat nudistbad med ordning och reda. Ni vet ett sådant utan en tråd på kroppen, men med tydliga skyltar som talar om, att här får man bada i bara mässingen. Så förnämligt fungerar det absolut inte i Lomma. Vi pratar plötsligt om ett ytterst ”hemligt” nakenbad: ett paradis för alla Gubbar som vill blotta sig och visa upp sitt tjäderspel. Min senaste expedition gick just dit. Jag ville kolla läget en mulen sommar dag. Vid första anblicken verkar strandremsan med det höga vassgräset helt öde. Jag hör endast en kråka kraxa i fjärran. Plötsligt poppar en Gubbe upp ur det höga gräset som binder samman dynorna av sand. Han står där naken som vår Herre skapat oss. Tjäderspelet är redan nästan i full sving. Ja, Herrskapet förstår säkert vad jag menar. Jag ropar till Gubben att jag är journalist och vill ta en bild av ”Eder uppenbarelse”. -NEJJJJ! Gubben vrålar i falsett. Jag föreslår att han kan dra en handduk över huvudet så känner ingen igen honom. Med slokad fjäder (ja, ni förstår...) försvann Gubb-Blottaren som en oljad blixt in i närmaste buskage. Tjäderspelet tvärdör som om jag avlossat en dödande kula. När jag kommer hem, söker jag en ansvariga på Lomma kommun. Jag tycker det är hög tid att styra upp detta märkligt nakna skådespel och göra det seriöst och smakligt. Då kommer förhoppningsvis Gubbarna att söka nya jaktmarker. Tyvärr har alla bossar på kommunen semester. De kanske är och lögar sig i alla nudisters mecka, Cap d'Agde i Frankrike. Vem vet?
LYSTRING! Vi smyger igång en liten omröstning. Längst upp till höger på BLOGGEN kan du helt anonymt lämna din röst.
Det är vad f d ägaren till den nu nerlagda Lomma Camping riskerar få punga ut med. Markägarna C A Fastigheter hotar med ett vitesföreläggande med en miljon darriga svenska riksdaler. Kravet är att kåken ska bort omedelbart. Enligt de ursprungliga planerna skulle området ha varit helt rensat från byggnader redan till förra årsskiftet. Markägarna ska nämligen dra igång en ny etapp av den väldiga utbyggnaden av Lommas centralort. Campingägaren, som alltså numera inte äger en camping, utan endast några ruckel är hårdare än flinta. När jag tittar in ser det mesta ut som förr i tiden. Ja, förutom då, att det inte finns några campinggäster kvar. Vildmarken är på väg och ta över. De kvarvarande rucklen svajar för vinden. Dansbanan där jag en gång hörde Mikael Wiehe sjunga Titanic, ser ut som en skakning på nedre däck. Det verkar som den f d campingägaren inte bryr om några vitesföreläggande i miljonklassen. Han har sin egen syn på saken. -Byggnaderna som är rester från 1930-talets eternitfabrik borde få stå kvar, menar han lakoniskt, enligt Sydsvenskan. Vi lommabor följer med spänning vad C A Fastigheters nästa drag blir. Det lutar åt ett totalt krig. Kostnad? Minst en miljon svenska kronor. Allt för ett ruckel.
År ut och år in har jag vandrat utefter MUREN i Lomma. Den byggdes som en barriär mot havet 1989. Trots jag nästan på dagligen följde det väldiga bygget kan jag ha tagit fel på ett år, hit eller dit. Tjugo år låter jämnt och bra. Det var också samma år i november som den riktiga Berlinmuren revs. Frisk luft släpptes in i Östtyskland. Det kommunistiska paradiset rasade, tack och lov, överraskande samman. I morse stod Ulla där i sin badrock. Ulla tillhör det hårda gänget av morrondoppare (18 grader i morronbaljan) som inte viker ner sig i första taget. Badräven Lennart dyker också upp. Himlen är blyertsgrå över Centrumbadet i Lomma. Den väldiga muren som är några hundra meter lång, men upplevs som evigheten, ser extra dyster ut. -Rena rama Östtyskland. Du vet, muren, säger plötsligt Ulla. Det blev mitt-i-prick. Usch vad vi i Lomma är trötta på denna trista mur, färgad i grått, kommunisternas favoritfärg. Det märkliga är att kommunens moderata styre tillåter denna färg på en iögonfallande mur i Sveriges, tillsammans med Danderyd, rikaste kommun. Detta förskräckliga murverk är ett monument över en svunnen tid som ingen vill ha tillbaka. Kan inte Lomma konstförening vakna till liv. Dess ordförande badar här varje morgon. Kan inte pigga Lomma Event med digert aktivitets program, få konstnärerna i Lomma att sätta färg på murhelvetet? Moderat trojkan då? Gör något. Sätt färg på MUREN i Lomma!
Det var från sin inglasade balkong som Leif Henriksson upptäckte den sällsynta snögåsen. Aldrig kunde vi föreställa oss, att det rikliga fågellivet i Lomma mitt i den svenska högsommaren fått besök av en snögås.
Tack vare signaturen Zeppo knäcktes gåtan:
.jpg)
Inlägg
