skip to main |
skip to sidebar
I morgon, måndag, skulle jag till Handkirurgen på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Planen var att eventuellt operera mitt onda vänstra pekfinger.
Oron över regnkaoset fanns där under söndagskvällen.
Skulle jag kunna ta mig in till sjukhuset, utan riskera drunkna i bilen?
Då ringer telefonen. Det var från just Handkirurgiska kliniken.
”Vi kan tyvärr inte ta emot dig i morgon. Vi kan inte ta emot några patienter alls. Jag sitter nu och ringer runt. Hela källaren på Handkirurgen är vattenfylld och har slagit ut allting”, berättar en sköterska för mig.
Ja, det är t o m så illa att hon sitter i en helt annan byggnad och ringer runt. Hela Handkirurgen är nämligen stendöd. Absolut ingenting fungerar.
Den stressade kvinnan lovar höra av sig, när de får ordning på den vattensjuka verksamheten igen.
”Då får du en ny tid”.
Vi enades om att jag fortsätter käka två tunga penicillinsorter.
En lättnad infann sig. Jag slipper ut bland vattenmassorna i morgon.
Det blev i alla fall en sen kvällsnyhet.
På bloggen.
På vindrutan smattrar regnet.
Vi drar en suck av lättnad.
Äntligen hemma i Lomma igen. Det gick faktiskt bättre än vad vi trodde.
Vi har precis stannat efter kört nio skånska mil i regnkaoset.
Vår regnmätare i Täppan är toppad, 60 mm. Mer går inte i den. Fylld till bredden, så det rann över. Ja, du milde min tid.
I morse körde vi från Degeberga på Österlen. Vi har varit och firat (lördag) vår 45-årig bröllopsdag tillsammans med familjen på Brösarps Gästis (jo, skånsk äggakaga).
I TV och i radion varnade man folk för att gå ut.
I Malmö fick Mustapha, enligt Sydsvenskan, t o m simma från sin bil.
Vellinge höll på att flyta bort. Inre ringledningen genom Malmö avstängd osv osv.
Vågade vi köra hem till Lomma? För på Österlen och Degeberga inte en droppe.
Vi körde, rättare sagt hustrun, efter som jag ännu efter olyckan icke är i kördugligt skick.
Vid Ekerörasten kom ösregnet. Det vräkte ner. Hustrun körde säkert genom vattenmassorna. Vid Gårdstånga torra vägbanor. Inte en droppe.
På bilradion nya varningarna från myndigheterna:
"Håll er inne"!
Och här satt vi. Eller körde vi.
Mot alla regler.
Motorvägen avstängd vid norra påfarten till Lund. Alltså bilisterna fick ta vägen mot Bjärred och Göteborg. Vi körde naturligtvis av.
Hustrun rundade Lund. Inget regn att tala om. Vägbanan tämligen torr. Märkligt.
Nu var vi snart hemma. Kändes skönt när skylten med Lomma dök upp.
På Lidl:s parkering i Lomma forsade en bil genom vattenmassorna-se bilden här nedanför.
Det gick också bra.
Vi var hemma.
Hustrun hade kört som Tom Trana, om nu någon minns honom.
Det var tid att tömma Täppans regnmätare.
Ska bli skönt att kura skymning. Se MFF tvåla till Djurgården.
Ja, så fortsätter vi färden mot vår 46-åriga bröllopsdag nästa år.
HURRA!
FOTNOT 1. Övriga familjemedlemmar kom också hem helskinnade. Tack och lov för det.
FOTNOT 2. Grann-Boel rapporterar. "Sammanlagt har våra Täppor fått 115 mm regn. Så här långt, vill säga".
Från och med när göken gal, ska det svenska kungahuset enväldigt bestämma om vilka som ska få Nobelpriset i samtliga grenar, Lilla-och Stora Augustpriset, Guldbollen, vinnare i samtliga OS-, EM-, VM-, SM-, DM-grenar, inte minst.
Av bara farten har det även beslutats om att kungahuset också ska bestämma vilka som ska vinna Allsvenskan, SHL , NHL, KHL, Vasaloppet, Tour de France samt något överraskande, div 5 i handboll.
Kungen själv, ville också bestämma över vilka som i framtiden ska få gonorré. Då satte emellertid Hushållningssällskapet ner foten.
Det får räcka med att kungen utser Årets Mjölkerska.
Nästa års Polarpristagare utser drottningen enväldigt. Går ej att överklaga.
Det går också bra att föreslå nya prisgrenar.
Skickas till Kungliga slottet, 111 30 Stockholm.
Tack.
Partyt kan börja!
Grupp A
Atletico Madrid
Förlorade förra årets final mot Real Madrid. Blev däremot spanska mästare. Har tappat en hel del tongivande spelare. Blir trots det en svår nöt och knäcka för MFF.
Juventus
Usch, säger jag. Visserligen tappat Vidal, men det blir hårda bud. Här får Åge Hareide använda alla knep han har i sin tränar utrustning. Svårast. Tar MFF en pinne mot Juventus, får man vara mer än glad. Något får jag allt bjuda på.
Olympiakos FC
Grekerna är en mardröm på hemmaplan. Går att komma till tals med på Swedbank Stadion i Malmö. Den tidigare Malmöspelaren, Jimmy Durmaz, har nyligen skrivit på för klubben. Publikfavorit när han lirade i MFF. Om han får spela, får han det hett om öronen vid sin hemkomst.
Jag tror faktiskt att MFF slår grekerna på hemmaplan.
Tar MFF tre poäng i det här gruppspelet, får man var mer än nöjda. Hur som helst. Kul ska det bli.
Spelschemat. Max Wiman, Sydsvenskan. Klicka HÄR!
Du fångar den bäst själv. Blicken som sprutar ut från löpsedeln.
Skräcken i mina ögon.
Nej, det är inte läsken som smakar pyton.
Det är skräcken inför kvällens match mellan Malmö FF- FC Red Bull Salzburg på Swedbank Stadion i Malmö.
Vinner MFF matchen, 1-0 räcker (gärna fler mål), går man vidare till drömmen, Champions League.
Då plockar klubben hem minst 80 miljoner kronor.
Det finns bara ett stort problem. Ett mycket, mycket stort problem:
österrikarna är så mycket bättre.
De får helt enkelt inte göra något mål. Om man gör ett mål, måste MFF göra tre mål.
En omöjlighet.
Förstå min desperata blick på löpsedeln.
Det finns endast ett vapen att ta till.
Catenaccio=låskolven.
System 5-4-1. Kallas också död boll.
Defensivt.
Intill döden.
Det var faktiskt en österrikare, Karl Rappan, som uppfann denna dödande, men framgångsrika taktik på 1930-talet.
Argentinaren och tränaren, Helenio Herrara, introducerade catenaccio i Inter 1960. Italienarna skördade stora framgångar.
Än i dag använder det italienska landslaget, från och till, själva grunderna i systemet.
Jag minns Herraras Inter. Dötråkig fotboll att titta på. Inte alls publikvänligt. Fast Inter vann ofta sina matcher med just 1-0. Det räckte långt.
I dagens match mot FC Red Bull Salzburg borde MFF:s tränare, Åge Hareide, använda sig av catenaccio, dvs med en sopmaskin bakom de fyra försvararna.
Det kommer Hareide däremot inte alls att göra.
Det blir tuta och kör.
Offensivt.
Jag ryser.
Nej, jag får ta mig en slurk till.
FOTNOT. Matchen sänds i TV6. Sändningarna börjar kl. 20.00. Matchen kl. 20.45.
Det var för snart 50 år sedan i Köpenhamn. Vi satt några vänner på en väl inrökt krog och läskade oss med några Tuborg. Livet var så där vänligt som det bara kan bli i glada vänners lag.
Plötsligt bröts friden av gap, skrik och skarpa ljud från knallskott som trängde in från gatan utanför. Det visade sig att vi satt nästan mitt i den första sammandrabbningarna mellan polisen och de hårda autonoma grupperingarna i Köpenhamn.
De hade nämligen ockuperat ett hus mitt emot.
Vi avslutade snabbt våra öl. Tog oss med snabba steg genom rök och stök ner till hamnen och båten hem till fridsamma Malmö.
Det var alltså så det gick till för snart 50 år sedan. I Köpenhamn som blivit en världsberömd stad, tack vare musikalen, HC Andersen från 1952 med Danny Kaye.
Nej, jag var inte i Limhamn, men läser i Sydsvenskan vad Jalle Lorensson, munspelaren i Wilmer X som var på plats, skriver:
”Kravallerna har skildrats på många håll, få skildrar de maskerades attack, vilket för mig är en fullständig gåta”.
På min tid fylldes tidningarna av vänstergruppernas framfart. Till en början med.
Sedan tog rödrockarna över redaktionerna.
Det blev tyst och vinklat.
I dag är väldigt många f d rödrockar mediachefer. Kanske därför, Jalle.
Visste ni att redan runt sekelskiftet 1900, hade det gått mode i solbrillor. Gula, blå och bruna glas, var det som gällde.
Nu i sommar, 140 år senare, tog faster Anki en fin bild på Elina, medan fartvinden rufsar runt i hennes hår.
När jag drog upp bilden, så ser man tammetusan farfar Börje spegla sig i solbrillorna . Kolla själv in här ovanför.
Visst är det fräckt.
Farfar, mera känd på bloggen som Hyvel-Börje, rattar sin älskade Dodge.
Jag slog samman bilderna. Elina sitter så att säga i bilen.
Inte nog med det.
För en tid sedan skrev jag om Börjes senaste fynd.
Den engelska telefonhytten/kiosken: 750 kg skrot som nu plockas sönder.
Bit för bit.
”Det rör sig säkert om närmare 100 bitar, innan jag är klar. Sedan är det bara till att ta itu med näst fas. Mycket jobb återstår”, berättar Börje.
Fast en dag ska den står där. Röd och granner som aldrig förr.
Tänk vad man kan göra med ett par solbrillor och en söt flicka.
Mitt i fartvinden.
I bland blir livet inte riktigt som man tänkt sig. Margot Wallström lanserades hårt som sossarnas vallok i valrörelsen som nu rullat i gång.
Första stoppet för Margot blev inte riktigt som hon tänkt sig. Det blev nästan upp-och-ner.
I fredags kom hon till Hyllie Stadion i Malmö för att hålla valtal.
Valloket pustade in till ett folktomt torg. Nja, inte riktigt. Där fanns några glada kissnödiga SSU:are.
Inga fler.
Jo, massmedia som vänligt nog inte skrev många ord om det socialdemokratiska mässfallet. För Margot ställde in.
Det var inte roligt längre. Tala valfläsk inför ett tomt torg?
Vallok med förhinder.
Bättre lycka nästa gång, Margot.
Det är inte bara SJ som har problem med tågtrafiken.
Fast Margot höll i alla fall tiden. Fattas bara annat.
Partiet har tågtiderna med i sitt valpaket.
Kvinnan på bilden med sitt dödliga vapen, är en peshmerga.
Det kurdiska ordet betyder, ”De som möter döden”.
Det är lika så bra ni lär er namnet. För redan i dag i Sverige lär man ha tryck upp t-shirt med ordet, peshmerga.
När den irakiska armén föll samman i juni, gick i stället de hårdföra kurdiska peshmergastyrkorna in i kriget mot den Islamiska Staten (IS).
Den framgångsrika kurdiska armén, peshmerga, har också fyra bataljoner som består av kvinnliga krigare.
Det förvånade mig.
Trodde inte kurderna lät sina kvinnor kriga.
Min okunskap är talande.
När jag på nätet i diverse kurdiska publikationer hittade orsaken, förstår jag bättre.
De kurdiska kvinnornas engagemang som peshmerga, beror på följande: kvinnlig könsstympning, införandet av niqab och slöja, gifta bort kvinnor mot deras vilja och främja sexuell jihad på alla områden som omfattas av den Islamiska Statens kontroll.
Förbannade fruntimmer ska man se upp med. Det vet vi män mer än väl.
Frågan (1) är om inte skäggen i IS, därför är på väg att skjuta sig själva i foten.
Frågan (2) är vad Fi med Gudrun i spetsen gör för sina medsystrar: de tuffa kvinnliga peshmerga i Irak.
Svar.
Ingenting.
Två tomma stolar får illustrera Sverigedemokraternas frånvaro från kommunfullmäktiges sammanträden i Lomma. Stolarna har nämligen stått tomma i hela fyra år. Sverigedemokraterna i Lomma fick vid förra valet (2010) två mandat i Lomma kommun. Enligt kommunlagens reglering ska det då utgå s k kommunalt partistöd under den innevarande mandatperioden.
Även om platserna inte var besatta som i fallet med de två tomma stolarna i Lommas kommunfullmäktige. Sverigedemokraterna som valts in i den kommunalpolitiska värmen, kom nämligen aldrig.
Kommunerna tvingas alltså ändå betala ut pengar.
”Totalt under mandatperioden har partiet erhållit 82 579 kronor med anledning av de två mandat det erhöll i fullmäktige vid förra valet, bekräftar Lomma kommuns kanslichef, Eva Elfborg, för mig.
82 579 sura skattekronor till Sverigedemokraterna i Lomma.
För två tomma stolar!?
Det är vad du och jag fått punga ut med. För det fick vi alltså två tomma stolar. Roligare kunde vi allt haft för de pengarna.
Nu är det inte enbart Lomma som drabbats. Det finns flera andra kommuner i landet som tvingats betala ut s k partistöd till tomma partistolar. En av de värsta syndarna är just Sverigedemokraterna.
Det är naturligtvis åt helskotta fel.
Därför kommer nu en lagändring.
I framtiden ska inte tomma stolar i kommunfullmäktige kunna mjölka pengar hur som helst till partierna.
Det blir bara till att packa samman de svindyra stolarna.
82 579 kronor. Skattekronor, mitt Herrskap.
Utan sittdynor.
Det var en helt vanlig grå vardags morgon i förra veckan. Då ringde plötsligt telefonen.
”Jag har ordnat en akutremiss till röntgen och akuten. Du kan hämta den i receptionen”.
Det var min husläkare på Vårdcentralen. Han ville skicka mig till akuten.
Nu. Med. En. Gång.
Akuten i Lund, av alla ställen.
”Jaha, där rök denna dag”, tänkte jag, för det vet väl alla hur illa ställt det är med landets akutmottagningar: överbefolkade med hostiga, snuviga, och benlösa patienter. Sjuklingar som ligger på längden och tvären i en aldrig sinande kö.
63 500 patienter söker sig årligen till akutmottagningen i Lund.
Jag med mitt finger skulle få vänta. Låg-låg, prioriterad.
Tolv timmar.
Minst.
Men tänk så fel jag hade.
Ett mirakel.
Där fanns nämligen ingenting. Inte ens minsta snuva. Tomt på folk. Jag med mitt sjuka finger var helt ensam.
”Har alla sjuklingar avlidet”, tänkte jag i mitt förvirrade tillstånd.
Den stunden var akuten i Lund min egen akut.
Jag blev både röntgad och fick träffa läkaren med blixtens hastighet. Det fanns inte ens minsta lilla tid över, för att öppna den medhavda utgåvan av dagens Kvällsposten.
Så visst händer det märkliga saker här i livet. Svensk akutsjukvård är högeffektiv. Utan patienter, vill säga.
I bland ska man dra en vinstlott.
En annan gång ska jag berätta om hur det är att komma till akuten med ambulans. Då pratar vi plötsligt om motorväg rakt in i hela härligheten.
Ni minns säkert hur det var en gång i tiden.
För övrigt inte alls många år sedan. Ja, det kan fortfarande vara hur segt som helst.
Internetuppkopplingen.
Sedan kom bredbandet och nu kommer det supersnabba bredbandet. En fiberanslutning snabbare än blixten.
Det ska nu installeras i Lomma tätort.
Det kan vi tacka den ideella föreningen Bredband i Lomma för. Starkt jobbat!
Läs mer här.
Lomma kommuns hemsida. Bredband i Lomma.
Grattis alla Lommabor.
Vi är på väg att bli riktigt moderna.
Allt fler kommuner i landet tvingas lägga 100-tals miljoner på flådiga inomhushallar eller fotbollsarenor.
I Lomma kommun nöjer man sig med en glassig gympasal för ca 30 miljoner.
Det finns två saker som talar för ribbstolar och plintar i Lomma:
dels har man inget elitlag, i varken fotboll eller ishockey,
dels har 400 elever på nybyggda Fladängskolan en bit bort, ingen gympa sal.
Det kommer man ha till höstterminen 2015.
Sveriges finaste.
Dessutom.
En gång i tiden hade Roy och Roger en mack här (ja,ja).
Det var ett av vattenhål i Lomma. Inte bara för att tanka bensin och byta tankar om kardanaxeln (bilden till höger). Det gick också bra och få sig till livs dagens skvaller i byn.
Jag har tidigare skrivit om det på bloggen-se löpet här ovanför.
Det var då det. Nu ska här byggas Sveriges finaste gympasal. Inte alls dåligt.
Inte bara det, för kommunen skriver på sin hemsida:
Slättängshallen blir cirka 1 500 m² och kommer att inrymma en plan (20x40m), med en mindre läktare. Utöver planen kommer det bl.a. att finnas omklädningsrum, klubbrum och kontor. Slättängshallen kommer att användas som idrottshall för skolelever dagtid och som träningslokal kvällstid.
Grattis säger vi också till innebandy-, handbolls-och basketlagen. På fredag tas första spadtaget kl 13.15.
Väl grävt.,
FOTNOT. Jag vet att det inte heter gympasal utan idrottshall, men lite knorrar får man allt bjuda på. Så var det med det. Det där med humor, är inte alltid så enkelt som man kan tro.
Det har i dagarna varit Elvis-auktion på Graceland, Memphis, USA.
Jag har följt den på nätet. Det har varit mest skräp som ropats ut. Till svinpriser som placerar Antikrundan i gärdsgårdsserien.
Ta bara Elvis Presleys sunkiga stekpanna. Inte alls märkvärdig på något vis i världen. Ett helt vanligt stekjärn.
Om det inte varit för en sak.
Elvis Presleys hushållerska, Nancy Rooks, har stekt pannkaka på den åt Elvis.
Den gick för 34 691, 52 riksdaler.
”Världsrekord för en stekpanna”, skreks det ut över Graceland.
Elvis älskade pannkaka.
Varje gång Nancy (bilden till vänster) serverade rätten tackade Elvis artigt, och stack åt henne 100 dollar.
”Berätta det inte för någon”, viskade Kungen av rock förläget.
Nu hör det till saken, att jag har varit hemma hos Elvis Presley på Graceland.
Jag passade då på att köpa familjens Presleys kokbok av Nancy Rooks. Elvis farbror, Vester Presley, har t o m skrivit sitt namn i boken.
Jo, jo, minsann.
Därför kan jag så här i matkockarnas hysteriska tidevarv, bjuda er på smeten till Elvis favorit pannkaka-se ovan.
Inget märkvärdigt det heller.
Jo, en sak.
Elvis ville ha kanel i smeten.
Det måste jag testa nästa gång.
Rock `n` Roll på er.
I bland gör man mindre bra saker i livet. Det kan också vara så, att det t o m är så genomuselt, att 34 år senare blir det till en skämskudde.
En tung kudde. Den får man bära med sig den livet ut.
Jag nämner som hastigast min skämskudde i mitt kåseri, du fick med Lommastråket i dagens brevlåda.
Jag skriver lite kort (inringat), när jag tog med mig familjen och rundade Europas största fastlandsglaciär, Jostedalsbreen, Norge, med bilen.
Jag skrev däremot aldrig om vad som höll på att inträffa.
Det var så att vi stannade till: jag, hustrun och våra två söner, Daniel, 6 år, och Johan, 3 år.
Far ville gärna visa familjen den väldiga glaciären. Det blev till att vandra. Uppåt.
Efter en stund dök det upp skyltar med varningstext om glaciären. Hustrun ville vända. Men nej, jag tvingade familjen vidare.
Snart var vi framme vid den stora sjö som bildats av glaciärens vatten. En bit bort låg själva glaciären med en 100 meter hög isvägg.
Här fanns också skyltar med texten:
LIVSFARA! GÅ INTE LÄNGRE! VÄND OM!
Detta stoppade naturligtvis inte far. Däremot en fly förbannad hustru som stannade kvar med Johan.
Han i hand, knallade jag och Daniel mot isväggen. Nästan framme kom det en jätteknall som om åskan slog ner. Högt i skyn såg jag stora isblock som singlade ner mot oss.
Jag tog Daniel under min arm och sprang (jo, far kunde springa på den tiden) allt vad jag orkade.
Glaciären kalvade.
Daniel hängde och slängde under min arm. Det gällde livet.
Men vi klarade det.
Överlevde.
I förra veckan dog ett tyskt par i samma glaciär som kalvat. Deras två små söner som var med överlevde. En djup tragedi.
Då, för 34 år sedan, kunde vi slå oss ner i blåbärsskogen och vila nerverna.
Hustrun skäller än i denna dag över mitt dumdristiga tilltag.
Jag ligger under skämskudden.
Det går aldrig över.
FOTNOT: Mina söner är i dag 40-och 37 år. De har själva små barn. Dock undviker dom alla tänkbara glaciärer.
.jpg)
Inlägg
