Lomma klipper till: Full attack mot paradisbusken

Ni vet hur det är. 
När våren förskräckt börjar titta fram i Lomma i mars, studeras minsta lilla knopp på buskarna som ett underverk. 
Själv följer jag vårens blyga utvecklingen med största intresse. 
I april slår det försiktigt fram pyttesmå gröna babyblad. 
”Babyblad!” 
Skriker jag med andtäppa till hustrun. 
”Ja, ja. Det blir nog bra med det,” svarar hon, lätt ointresserad, men så är hon också ”bonnadotter” med mylla under naglarna. 
I maj exploderar grönskan i ett crescendo. 
Jag ler i mjugg bland alla blommor som också slår ut. 
Målgång även i år. 
Lyckan total. 
I juni börjar Täppan drunkna i all grönska som växer över alla bredder. Paradisbusken har genom tidigare års hårda klippning drabbats av okontrollerad tillväxt. Syrenblomningen hänger rostig och eländig. 
Om det nu fanns några doftande syrener. 
Larmet går. 
Storsonen infinner sig med nödvändig utrustning. 
Förr i tiden klippte jag själv. 
Njöt av det. 
Blev så fint. 
Sedan slog sjukdomarna omkull mig. 
Vad har man då sina barn till? 
Storsonen klipper till. 
Lillsonen handlar i coronatider till far och mor. 
Barnbarnen jublar. 
Allt frid och fröjd. 
Bilderna här nedanför visar Täppan före och efter. Visst blev det fint, så säg. Våren har vi alla glömt. 
Det var så länge sedan.

Coronaviruset: Antikroppstest blir Öländska kroppkakor-rena soppan

Sällan har väl en illustration av MAD:s Don Martin soppar till det, passat bättre än i dessa dagar. 
Maken till röra angående antikroppstester har sällan skådats. I landet finns det 21 sjukvårdsregioner. Gemensamma riktlinjer för antikroppstest tycks saknas. Var och en kör sitt eget lopp. 
En sak är då säker. 
Vi 70 plus som är i riskzonen och vårdats ömt i närmare fem månader, har glömts bort. Alltså alla vi som inte platsar på Region Skånes lista, som ser ut så här för antikroppstest: Du behöver vårdas på sjukhus. Du bor på ett äldreboende eller kommunalt omsorgsboende. Du har hemtjänst. Du har en sjukdom och din läkare bedömer att det är viktigt för din behandling att veta om du har covid-19.  
Och så hänvisas man till Vårdguiden som ger en bred information. När jag sedan loggar in i guiden, finner jag länken, covid-19-test och provsvar. 
Det ser lovande ut. 
Jag klickar mig vidare. 
Upp kommer då hemtest för klamydia och gonorré samt övriga Halland. Självprovtagning covid-19 för dig på besök i Halland (kräver kod). 
Klamydia och gonorré och Halland? 
Apoteken ska sälja tester, men inte Hjärtat i Lomma. 
På nätet hittar jag ett kit för antikroppstest för några hundralappar. Doktor.nu hoppar in i handlingen. 
Fattar nada. 
Jag ger upp.
Don Martin drunknar i soppan.
Tror jag tar Öländska kroppkakor i stället för antikroppstest.
Det funkar.
Alltid. 

Sicken morgon: Från Lommas badparadis till björnsaxar i fjällvärlden

Om livet är tjatigt i livets karantänläge med pandemin som en hotande skugga, får man ta tillvara guldkornen som bjuds. 
Fånga tillfället i flykten som det också kallas för. I morse dök plötsligt ett sådant guldkorn upp på WhatsApp. 
En bild på två björnsaxar som väggprydnad i en stuga i Marsliden Fjällby. I runda slänger ca 140 mil norr om Lomma. 
Jag stirrade förhäxat på björnsaxarna. Då klickade plötsligt upp en nytagen bild av björnspår i snön. (texten fortsätter efter bilden)

När solen började steka Lomma, satt jag alltså i sängen och glodde storögd på två björnsaxar och fräscha björnspår i snön. 
Häpen blev jag. 
Det visade sig att det var bloggens egen äventyrare, Rolla af Trollhättan som skickat bilderna. Rolle tröttnade på sitt karantänläge. Drog iväg på motorcykeln upp till kompisen Kalle som äger Marslidens Fjällby med stugor att hyra. (texten fortsätter efter bilden)

”Välkommen upp hit,” sa Kalle till Calle (mig, alltså). Kalle direkt från vackra Marsliden vid foten av Marsfjället med topp på 1589 meter. 
”Då får jag ta med mig ett akutintag,” svarade jag och fick skratt på det. 
”Inga problem. Ambulansen klarar inte av vägen hit upp. Så vi har ambulanshelikopter. Tar endast 40 minuter hit,” kontrade Kalle och så skrattade vi igen. 
Jag hade fått dagens guldkorn. 
Tog min elskoter för en tidigt morgonsväng ner till ett av Lommas paradisbad. Där fick jag en annan bild av livet. 
I solen. 
Någon hade slagit läger mitt ute i vattnet på en liten sandremsa. Tyckte mig även upptäcka en barnvagn. 
Jaha.
Tänk vad björnsaxar kan leda till.
Och björnspår i snön. 

Årets första drunkningstillbud i Lommabadet

Det var efter femtiden igår eftermiddag som larmet gick. Två barn mellan 5-10 år höll på drunkna vid Centrumbadet i Lomma. 
Full utryckning av Räddningstjänst. 
Sirenerna skar olycksbådande mellan huskroppar. För landa i min risiga kropp i karantän, när jag sökte Täppans skugga. 
Mina öron spetsades. 
En gång journalist. 
Alltid en journalist. 
Sirener är alltid sirener. 
Ett skrikigt olycksbådande tonläge som kan väcka de döda. Det är sådant som vi gamla journalister går igång på. 
”Måste veta. Bråttom, bråttom.” 
Sitter i blodet. 
Årets första riktiga baddag med en värme som påminde om den grekiska övärlden. Jag ryckte ut med min elskoter. 
Kryssade ett hundratal meter mellan huskropparna. 
Tomt på folk. 
Min egen listiga väg (avståndet, mina vänner), för undvika väldiga skaror med badsugna gäster som söker sig till Lommas stränder. 
Jag körde i stället näsan rakt in i Räddningstjänstens fordon. Fick efter en stund ett lugnande besked av dessa hjältar: 
”Drunkningstillbud. Två barn-pojkar-mellan 5-10 år höll på drunkna. Nu slutade det lyckligt. Läget under kontroll. Barnen mår bra.” 
Det var då för väl. 
Såg för övrigt hur badgästerna fullständigt sket i Lomma kommuns lappar på marken om två meters avstånd-se bilderna här nedanför. 
Idag bjuds vi på en ny het dag i Lomma. 
Måtte vi slippa den olycksbådande musiken av ilskna sirener.
Och.
Glöm inte avståndet.
2 meter. 

Calles under dunder kur mot värmen

För många år sedan, reste jag i ett ökenrike. 
Hettan svår. 
Brännande sol. 
Törsten i kamelklass. 
Vräkte i mig litervis med vatten på flaska. 
Hjälpte föga. 
Varje dag kom huvudvärken smygande. 
En annan dag sprang jag på en förtjusande svensk(!) sjuksköterska på den lokala marknaden, en s k souk. 
Jag beklagade min nöd. Min tillfälliga sjuksköterska gav mig lösningen. Ett recept som följer här: 
Varje morgon tar du en tesked socker samt en tesked salt. Blanda sockret och saltet ordentligt i ett glas med lite vatten. Drick allt i ett svep. Smakar pyton, men är en under dunder kur mot både värmen och huvudvärken. Upprepa gärna din självpåtagna medicineringen under eftermiddagen. 
Jag gjorde så. 
Det funkade alldeles utmärkt. 
Ingen huvudvärk. 
Kände mig avsevärt piggare. 
Jag har sedan dess alltid blandat mig en salt/socker grogg, när värmeböljan fångat Lomma i sitt grepp. 
Idag-torsdag-har vi årets varmaste dag. 
Gissa vad jag redan satt i mig? 
Just det. 
Du har helt rätt. 
En oförskämt billig kur är det också. 
Blanda på, Gott Folk!
En sommardrink med krut i. 

Coronapappan Anders tar semester

Ni vet hur det är när pappa tar semester. 
Det är så mycket som ska göras. 
Lasta in familjen i bilen. Målet är en hyrd lägenhet utanför Barcelona eller köra åt andra hållet till Nordkap. 
Längdmässigt går det på ett ut, med ca 180 mil från Lomma. 
Alla lyckliga. 
I alla fall i starten. 
Sämre med glada tillrop, när vi kommer fram. 
Motorstopp både i ett semesterrusigt Frankrike och på Finnmarksvidda, en ödemark med 50 000 renar i Nordnorge. 
Det är sådana äventyrliga resor jag sitter och tänker på, när jag lyssnar på Anders Tegnells sommarprogram i P1. 
Mannen som blivit något av allas vår coronapappa, sedan det där förbannade viruset för flera månader sedan flyttade in i våra liv. 
Under lång tid, meddelade Anders Tegnell från Folkhälsomyndigheten dagligen oss drastiska beslut som inkräktade på våra liv. 
Han fick en tung börda. 
Direkt i TV.
Dra ett tungt lass som våran coronapappa. 
Talade forskarens språk. 
Sa bara det som han visste var alldeles sant. 
Bland politikerna rådde borgarfred. 
Alla höll käften. 
Det var partiledaren Ebba Busch (KD) som till slut bröt tystnaden. Anklagelserna haglade. Hon visste mest och bäst och pratade en massa strunt. 
Sant eller inte? 
Skit samma. 
Politikerna tog över ruljansen. 
Samhället öppnades upp. 
Nu blev det plötsligt farligt på riktigt för oss medborgare. 
Anders Tegnell, våran coronapappa, fick mest stå och dra en massa kurvor för oss i TV. Politikerna käbblade om vilken som hade ansvar, för att gamla människor dog som flugor av covid-19. 
I sitt sommarprogram meddelade ”pappa” Anders, att han ska gå på semester. Han ska safta, sylta och jobba i sin trädgård hemma i huset i Vreta kloster som är hans barndomshem med en tomtstorlek på över 12 000 kvm. 
För övrigt är Anders Tegnell som jag född i Uppsala, så det så. 
Trevlig semester.

Lommabor! Andas ut-inga rasistiska statyer i kommunen

Träskulpturen skrattmåsen som står i hamnen i Lomma ser något förvånad ut. De otäcka bilderna av hur en amerikansk polis, sakta ströp den försvarslöse afroamerikanen,George Floyd, har upprört en hel värld. Black Lives Matter-rörelsen har fått fotfäste mitt i den plågsamma pandemin. 
Statyer av diverse obehagliga rasistiska berömda personer har välts på ändan. I Sverige är det främst kultursidorna som ägnat sig åt en svensk inventering av statyer med rasistiska förtecken. 
Statyer av botanikens fader, Carl von Linné, har plötsligt hamnat i skottgluggen. Det känns plötsligt bara för mycket. 
En som i alla fall sitter säkert på sin stubbe, är träskulpturen av Lommas kommunfågel-en skrattmås, i hamnen. 
Skapad av motorsågskonstnären, Daniel Andersson 2013. 
Jag roade mig med att kolla över de 18 objekt av konst i det fria som finns på plats, enligt kommuns hemsida. 
Det blir en provkarta av allt möjligt skapande som flyger fritt: från en gåspenna via segel till en groda och toalettkonst. 
Någon staty av en rasistisk general, kung eller diktator, finns ej inom Lomma kommuns gränser. 
Det var väl för väl det. 
Lommaborna kan andas ut. 
Frid i stugan. 
Fast säker kan ingen vara. 
I ett konstverk, går det läsa in precis allting. 
Tolkningsrätten är än så länge fri. 
Tack och lov. 
Skrattmåsen i hamnen håller med. 
Andra sidan är det inget att skratta åt. 
FOTNOT: Carl von Linné var aldrig ens i Lomma under sin skånska resa 1749. Han nämner orten en gång med att Lund ligger 1 mil från västra stranden Lomma. Däremot skriver han om almskogen i Alnarp.
 

Saga från verkligheten-en kvinnas flykt över sommarängen i Lomma

Titta noga på den här bilden från Lomma. 
Visst kan ni fånga livet i det märkliga trädet, som graciöst lätt bakåtlutad tar sig fram över ängen. 
En kvinna på flykt med plymer i hatten, iförd en krinolinkjol från modeåret 1860. Med lite fantasi, kan vi också föreställa oss händer och armar som sträcks ut för balansens skull. 
"Hjälp mig någon," tycks kvinnan skria. 
Jag stannade länge, och tittade på den märkliga flykten över ängen med Slättängsdammen bakom buskaget. 
Undrade givetvis vad som jagade den förskrämda kvinnan. Det enda som jag kunde höra men inte se, var grodsång och fågelkvitter. 
Inget vara rädd för. 
Det måste varit något annat. 
Jag tog bilden av kvinnan: en blodbok på vild flykt över en sommaräng i Lomma. Visst är livet fantastiskt.

Lommaflädern blommar-luktar apa

Nu sätter säkert många midsommarens flädersnaps i fel strupe. Det saftas, snapsas av hylle som växten också kallas för i Skåne. 
I Lomma blommar den nu för fullt. 
Överallt kan du se flädern stå i blomning. 
Flädern omhuldas av många medborgare. Den som då påstår den luktar apa ska steglas, utvisas och bötfällas. 
Dessutom är den samlade lukten unken. 
Jag märker det tydligt, när jag med min lilla elskoter tuffar in i Lommas fläderrike: luktar som en hel apflock. 
Flädern tar sig också fram överallt. 
Se den översta bilden här nedanför. 
Fläderbusken är på ner mot den lilla strandremsan till Lommabukten. Andra sidan har den sin plats i naturen. 
Kanske ska tilläggas, att jag varken tycker om flädersaft eller som snaps. Smak av unkna gamla kläder som hängt på vinden alldeles för länge. Nu kan ni få skälla på mig, alla fläderälskare. 
Jag tål det.
FOTNOT: Precis när jag skrivit färdigt detta, ringde Hyvel-Börje och bjöd upp mig till Kungsbacka, och lukta på deras fläderblomning...he,he... 

Rutiga Gubben som majstång-minns i spridda skurar

Min första midsommarafton var fredagen den 20 juni 1947. Vädret laddade upp med rekordvärme. 
Nio dagar senare slog Målilla till med 38 grader. Fortfarande svenskt rekord (Wiki). Klimatförändringar fanns inte på kartan. 
Inte Miljöpartiet heller. 
Midsommaren 1947 har jag för övrigt inget minne av alls. 
Det är inget konstigt med det. 
Först den 11 augusti samma år fyllde jag nämligen 1 år (tut-tut). Förmodligen hoppade pappa groda med ett litet munspel i munnen, samtidigt som han körde barnvagnen runt majstången. Det är mycket möjligt att det är sant. 
Jag minns inte ens att jag låg i barnvagnen. 
Vad begär ni?
Nästa minne av en midsommarafton är även det ett minne blott. Jag var och campade i Falsterbo med Leif Georg och Swidde. 
Sedan minns ingen av oss mycket mer. 
Så kan det bli om man premiärdricker Star gin i tidiga tonåren. 
Roligt hade vi. 
Det minns jag. 
Sa någon. 
Året efteråt upprepades proceduren i Furuviksparken, söder om Gävle. Fast nu var det en halv böj som Cornelius uttryckte det. 
Åter uppstod minnesförlust. 
Även denna gång var det buskul. 
Det sa i alla fall Britt-Lena. 
Sedan var det tid igen med camping i Falsterbo. 
Mats kröp omkring bland sanddynorna och råmade som en kronhjort. Dans kring majstången på vårt lilla vis. 
Möjligen spelar minnet mig ett spratt.

Vad begär ni efter snart 60 år? 

Nu är jag i den åldern, då man inte ska minnas något alls. Möjligen röra samman år, dagar, timmar, sekunder med 73 midsomrar. 
Dessutom sitter man numera i karantän. I riskzonen med ett lapptäcke av sjukdomar. Det som var så roligt förr, är nu utbytt till ett glas vatten samt ett apotek som sköljs ner morgon och kväll. 
Försök bli rolig på den kuren, om du kan. 
Det närmaste jag kommer är Rutiga Gubben som majstång i Täppan. Inte ens barnbarnet, Liv 7 år, tycker det är kul. 
Hon sätter sig i fåtöljen och läser en bok. 
Upp och ner eller ner och upp. 
Trevlig midsommar. 
We meet again, som Vera Lynn sjöng. 
Vera, 103 år, dog för övrigt i veckan. 
Det minns jag.

Törstig i Lommabadet? Här kommer Läsk-Bruno, 11 år

Det här initiativet gillar jag verkligen. 
Det är näst intill omöjligt skaffa sommarjobb för en skolelev idag. Annat var det på springpågens tid, när jag var grabb. 
Det var då det.
Numera en annan och stökigare tid.
Ett barnbarn till mig har sökt över 30 sommarjobb i sommar. 
Kammat noll. 
För Lommagrabben Bruno som är 11 år och går i fjärde klass på Fladängskolan, har det inte ens varit lönt att söka något sommarjobb. 
Vad gör då påhittiga Bruno? 
Jo, han laddar en liten kärra med is, läsk och vatten. 
En trevlig hatt på huvudet. 
Drar sedan ner till stranden och svalkar av badande för 15 spänn burken med kall läsk och vatten. 
”Det har faktiskt gått bättre än vad jag trodde. Roligt är det också,” berättar Läsk-Bruno för mig. 
Folk blir glada när han dyker upp med sin lilla kärra, proppad med kall läsk och vatten. Då ligger badsäsongen trots allt ännu så länge i sin linda. 
Sommaren är lång. 
Det stundar goda tider för Läsk-Bruno. 
Köp er sommarläsk av Bruno, säger jag. 
Det är han värd. 
En blivande affärsman, sanna mina ord.

Dplay mardröm för oss TV-tittare

Jag har sett allsvensk fotboll på C More i drygt 20 år. Det har fungerat alldeles utmärkt. Endast några få gånger tekniska problem. 
Från och med i år har Dplay tagit över sändningarna från allsvenskan och superettan. Det har blivit en mardröm för oss TV-tittare, med ständiga laggar och buffar i bilden. Om man nu har fått bild, vill säga. 
Folk rasar. 
Är med rätta fly förbannade.
Dplay mumlar i skägget. 
Skyller på tekniska problem. 
Jobbar på det, lyder deras nonchalanta förklaring. 
Ändå händer ingenting. 
Trots TV-produktion funnits i över 60 år här i landet. 
Jag misstänker Dplay är som den privata havererade åldringsvården: det gäller tjäna så mycket pengar som tänkas kan på kortaste tid som möjligt. 
Brukarna skiter man i. 
Den tekniska TV-utrustningen som IKEA-möbler på 1950-talet. 
Billigt skräp. 
Nu sitter man där med skägget i brevlådan, med en utrustning som endast klarar av Bianca Ingrosso. 
Tack för kaffet.

Kristi Brud dramaserie på Netflix?

Just nu kan man se sex dokumentära avsnitt om och med Kristi Brud och Knutby på SVTplay. Det blir en skakande upplevelse, när religionen går fasansfullt snett. Vi som trodde allt tog slut med Helge Fossmo 2004, trodde helt fel. 
Serien bjuder på hela det kristliga paketet som havererar: från oklar död till mord, livstids fängelse, vånda, församlingsmedlemmarnas självmordsfunderingar, rättegången i år, kåta pastorer samt en apkåt Kristi Brud som knullar runt med s k lyktstolpar som förberedelse till fästmannens, Jesus, ankomst till det fridsamma kyrkolivet i Knutby. Redo att gifta sig med sin kåta Kristi Brud. 
Ja, min Herre skapare, vad ska man säga? 
Värst illa drabbas barnen som träder fram i dokumentären och berättar. Det gör ont att lyssna på. 
Knutby har allt som tänkas kan, till en dramatisk TV-serie på Netflix. Märk väl att jag skrev ett frågetecken i rubriken. 
Intresset bland allmänheten är emellertid på topp. Det senaste inlägget på bloggen om det kristliga haveriet i Knutby, skrev jag den 15 maj 2019. 
Det har sedan dess, varit ett stort inflöde av bloggläsare till just det inlägget på min blogg. För tillfället slår Knutby till och med ut coronaviruset. Intresset för den märkliga historien är alltså enormt. 
Vi kan bara hoppas på att det blir en TV-serie i framtiden. På Netflix som har både pengarna och resurserna.

Coronasmittan: Ingen skitsak gå på badtoan i Lomma

Nej, det är verkligen ingen skitsak använda badtoaletten nere vid småbåtshamneni Lomma. Ordning och reda-köa med avstånd. 
Det är dagens melodi i det svenska samhället. 
På marken har kommunen sett till, så rejäla streck med bestämda avstånd målats upp. För badande som köar till den offentliga toaletten. 
Ordning och reda, som sagt var. 
Så är det också BÄST att leva i Lomma i hela landet. (texten fortsätter efter bilden)

En bit bort från toan, har även mjukglassen fått sina nödvändiga streck på marken. Glass-Ola har själv sett till att det köas ordentligt med noga uppmätta avstånd. Inget fusk, här inte. Glass som glass. 
Kampen mot coronasmittan och den stundande badsäsongen, har börjat med badtoaletten i Lomma. 
Fast se ändå upp. 
Det där förbannade viruset verkar vara listigare än vad vi tror. Inte ens Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten är säker på sin sak. 
Testa badtoan i Lomma, Anders. 
Det är ingen skitsak, precis.
Undrar just hur det ser ut på insidan? 

Hallå Lomma! Sätt upp skylten

I slutet av förra veckan utsågs Lomma kommun BÄST att leva i, av den tunga tidskriften Fokus. För övrigt mitt eget veckouniversitet. Även om den börjat svikta det senaste året. Börjat bli lite väl röd. 
Hur som helst. 
Landets kommuner rankades efter en speciell skala. 
Lomma tog hem hela rasket. 
Vi som bor här, är givetvis stolta. 
BÄST i Sverige. Smaka på den. 
Det går bra nu. 
Utom i äldreomsorgen som är ett kommunalt sorgebarn. 
Bättre upp. 
Inget covid-19 har drabbat våra äldreboende eller hemtjänsten. Så här långt, är kanske bäst att tillägga. 
Senast Lomma tog hem Fokus storslagna utmärkelse var 2011. Då hette det, ”Här är det BÄST att bo”. 
Även på den tiden, var inte äldreomsorgen mycket bättre än idag. Det som borde göras, gjordes aldrig. 
Däremot skröt vi 2011 över den flott utmärkelsen. Skyltar åkte upp vid varje infart till Lomma-se bilderna här på bloggen. 
Tjusigt värre. 
Något år senare tog Solna kommun över den fina titeln. 
Skyltarna åkte ner, och har sedan dess samlat damm i något kommunalt förråd. Lomma fick ta ner skylten. 
Nu är det tid sätta upp den igen. 
Fast ändra texten till leva i stället för bo. Andra sidan kan det väl gå på ett ut. 
Upp med skylten, Lomma!

Lommarosen rena raketen-skiter i coronaviruset

Finns det något vackrare än ett hav med rosor? 
Knappast. 
På bilden ser ni vår jättelika ros i Täppan. 
Vi planterade den för mer än 30 år sedan. En liten rackare som knappt var en tvärhand hög. Framtiden oviss. 
Visserligen älskar vi rosor, men är definitivt inga experter på rosor. 
Tvärtom. 
Vi snackar mest med våra rosor i rabatterna. 
Ja, så då också med den väldiga rosen på bilden, här ovanför. 
En spaljé skulle se till så formen höll sig. 
Starten för rosen svajig, minst sagt. 
Efter något år tog den plötsligt fart. 
Växte som en raket. 
Det knakade om spaljén, för att till slut sprängas.
Rosen fortsatte med åren upp mot takåsen, och har fått kapas i tukt och Herrens förmaning. Många medborgare i Lomma har genom åren frågat vad vi gör, för få en sådan fantastisk ros. ”Ingenting,” blir svaret. 
Vi snackar i bästa fall med rosen. 
Den verkar gilla det. 
I år när alla är deppade över det där förbannade viruset, trodde vi rosen skulle visa sympati med vår ångest. I stället har den som vanligt valt sprida glädje. Den skiter fullständigt i coronaviruset. 
Nu sträcker den sig redan upp ovanför syrenhäcken-bilden här nedanför-och är åter på väg upp mot takåsen. 
Raketrosen, är namnet. 
Vårt namn på rosen. 
Nu ska jag se den allsvenska premiären i fotboll utan publik. Undrar just om den premiären blommar som rosen? 
Tveksamt.

Lommabon, Janne 82, introducerade svenska köttbullar i Durban, Sydafrika

Det finns möten. 
Och så finns det möten som sätter sig. 
Janne och jag brukar de senaste åren sammanstråla med våra elskoter på Centrumtorget i Lomma. 
Inget märkligt med det. 
Vi pratar om ditt och datt och löser diverse världsproblem. Det är däremot givetvis hur märkligt som helst. 
Janne är för övrigt en mycket behaglig person. 
Om våra tidigare liv i vår krafts dagar tas av någon anledning aldrig upp. Jag har givetvis förstått, att Janne har en jätteskopa med livserfarenhet. 
Denna sköna sommarlördag med endast den ständigt irriterande vinden i sitt sköte, beslutade jag lyfta på locket till Jannes tidigare liv. 
Det gick trögt, men så kom det. 
”Jag har introducerat Swedish meatballs i Durban,” berättar plötsligt Janne, för mig. Jag stirrar förvånat på honom. 
Svenska köttbullar i Durban, Sydafrika? 
Durban är en hamnstad i provinsen KwaZulu-Natal i Sydafrika, vid Natalbukten cirka 50 mil sydöst om Johannesburg. 
”På den tiden var jag sjöman. Arbetade som köksmästare ombord, men fick malaria. Så jag fick mönstra av i Durban. Sedan blev jag frisk. Under tiden jag väntade på nästa båt, tog jag jobb på en restaurang i Durban som köksmästare. Det var då jag introducerade svenska köttbullar på menyn. Det blev succé,” fortsätter Janne och vi myser ikapp i solskenet. Blir nästan på sugen på köttbullar. 
Hemma i Sverige har Janne varit kock på dåvarande Bjerreds Saltsjöbad och Grand Hotell i Lund, men det är en helt annan historia. 
Det räcker med svenska köttbullar i Durban. 
Vad Janne helst lagar till sig själv? 
Tournedos Rossini.
Tack Janne, för storyn.
Köttbullarna i Durban satt som smäck. 
FOTNOT: VM i fotboll 2010 spelades också i Durban, bland annat semifinalmatchen mellan Tyskland-Spanien 0-1.

Lomma BÄST i Sverige-nu med nybakad badstrand

Idag kom tidskriften Fokus ut med sin ranking, vilken kommun i Sverige som är BÄST att leva i. Lomma kommun toppar listan. 
Alltså BÄST i landet. 
Sämst på plats 270 hamnade Bromölla. 
Vi som bor här, säger bara: ja, vadådå. 
Vår hövding, Robert Wenglén (m), pryder tidskriftens första sida med den äran-se lilla bilden, här ovanför. 
En härlig bild som jag gillar skarpt. 
Den 5 juni skrev jag här på bloggen om arbetet med att baka en ny badstrand i Lomma. Några hurtiga damer och jag döpte den till Muffinstranden, efter en omtyckt bulle. Blogginlägget oerhört populärt. 
Kunde aldrig drömma om det stora intresset. 
Däremot missade Fokus det märkliga baket. 
Nu är stranden nybakad och fin. 
Havets sand knådats, torkat och utkavlat. 
Lomma BÄST på allt. 
Även på baka badstränder. 
Det enda sorgebarnet är äldreomsorgen som ger Robert Wenglén huvudvärk. En öm punkt, att ta tag i. 
Vilket även görs.
På bästa sätt.
Hoppas vi som bor här.
Ändå. 
Lomma kommun är BÄST i landet. 
Sträck på er, Lommabor!

Honung: Rapsfält på burk i Lomma

Inget snack om saken. 
Min favorithonung är rapshonungen med sin vita färg. 
Ni har säkert sett de vackra gula rapsfälten. Många skåningars favoritmotiv, när våren står i blom. 
Vad inte många vet, är att rapsen inte enbart förvandlas till olja utan även läcker honung. Jag sprang på Lommabon Ronny Karlsson, som satt på Hamntorget utanför biblioteket med sitt bord, laddat med nyslungad rapshonung. 
Rena godiset. 
Honungen kommer från biodlaren, Anders Bergström, i Kävlinge. Fast honungssäljaren, Ronny, var inte glad. 
Han är nämligen förvisad av kommunen till Hamntorget. Ali har tagit över hans plats med jordgubbar på Centrumtorget. 
Hamntorget är en klart sämre försäljningsplats. Mycket mindre med folk som rör sig på det annars öde torget. 
Ronny Karlsson är alltså förvisad från Centrumtorget som har hur mycket plats över som helst. 
”Det är märkligt, men så är det, berättar Ronny Karlsson för mig. 
Nej, inte ens ett litet honungsbord kunde Lomma kommun ge tillstånd till. Nu får han sitta där han sitter i sin ensamhet. 
Mest bokmalar passerar förbi. 
Tänk som det kan bli. 
Trots Karlssons honung som är rena festen för gommen.
Jag köpte fem burkar för 80 riksdaler stycket. 
Klart värt sina pengar. 
Men hallå Lomma kommun! 
Låt honungs-Ronny få en liten hörna på Centrumtorget.