Lommarosen rena raketen-skiter i coronaviruset

Finns det något vackrare än ett hav med rosor? 
Knappast. 
På bilden ser ni vår jättelika ros i Täppan. 
Vi planterade den för mer än 30 år sedan. En liten rackare som knappt var en tvärhand hög. Framtiden oviss. 
Visserligen älskar vi rosor, men är definitivt inga experter på rosor. 
Tvärtom. 
Vi snackar mest med våra rosor i rabatterna. 
Ja, så då också med den väldiga rosen på bilden, här ovanför. 
En spaljé skulle se till så formen höll sig. 
Starten för rosen svajig, minst sagt. 
Efter något år tog den plötsligt fart. 
Växte som en raket. 
Det knakade om spaljén, för att till slut sprängas.
Rosen fortsatte med åren upp mot takåsen, och har fått kapas i tukt och Herrens förmaning. Många medborgare i Lomma har genom åren frågat vad vi gör, för få en sådan fantastisk ros. ”Ingenting,” blir svaret. 
Vi snackar i bästa fall med rosen. 
Den verkar gilla det. 
I år när alla är deppade över det där förbannade viruset, trodde vi rosen skulle visa sympati med vår ångest. I stället har den som vanligt valt sprida glädje. Den skiter fullständigt i coronaviruset. 
Nu sträcker den sig redan upp ovanför syrenhäcken-bilden här nedanför-och är åter på väg upp mot takåsen. 
Raketrosen, är namnet. 
Vårt namn på rosen. 
Nu ska jag se den allsvenska premiären i fotboll utan publik. Undrar just om den premiären blommar som rosen? 
Tveksamt.

Lomma kyrkogård förvandlad till monsterplats

Visserligen är det snart Halloween, men ändå. 
Döm om min förvåning, när jag besökte min mammas grav i veckan på Lomma kyrkogård. Gravstenen hade spänts fast med en variant av ett spännband samt stagats upp med en stör liknande föremål. 
Det såg inte klokt ut. 
När jag såg mig omkring, hade de flesta gravstenarna på den annars så fridsamma kyrkogården, samma utrustning. 
Jag kan inte hjälpa det. 
Jag kom och tänka på monstret Hannibal Lecter. 
Ni vet det där fasansfulla människoätande monstret i Anthony Hopkins tappning. Filmen blev i början av 1990-talet en världssuccé.

Orsaken till att kyrkogårdsförvaltningen i Lomma församling spänt upp/fast riskfyllda gravstenar, beror på att det har inträffat olyckor med gravstenar som vält. 
För några år sedan inträffade t o m en dödsolycka i Bollebygd. En gravsten välte över en liten flicka som dog. 
I brevet från förvaltningen som jag fått, står det att mammas grav saknar dubbning. 
”Där finns dubbningar, men vi sätter dit lite extra lim,” säger GRF Gravvårdar som satte upp stenen till mig. 
Liknelsen med Hannibal Lecter är inte alls fel. 
Gott Folk! 
Halloween nästa helg. 
"Bus eller godis?"
"Lim. Tack!"

Dagens ROS:
ger jag till dr Annika Widerberg på Handkirurgen i Malmö. Tack för din stora omsorg och att jag fått ta del av din kunskapsflod. Nu kan jag åter peka finger, t.ex. åt ubåtsjakten.

Calle Rockbäck: "Hemsjukvården i Lomma får min rödaste ros"

Så här skrev jag i morse på Facebook:
"GodMorgon i Stugan. Jag har sedan olyckan den 3 april, fått en unik inblick i den svensk akutsjukvård. När kampen ställs mot döden, skys inga medel. Allt skruvas upp till topp. Blixtrande hjärnor tar rekordsnabba beslut. Nålar hit och nålar dit. Vätskor in och vätskor ut. Du själv befinner dig i en slags centrifug som snurrar ut ditt liv-eller in. Tempo-tempo! Det gäller att överleva. Jag överlevde. Tack till den svenska akutsjukvården. Jag har mycket att berätta. Kommer kanske på bloggen en vacker dag. Bilder finns!"
Numera åker jag med sjuktransport några gånger i veckan in till sjukhuset i Lund för omläggning av de skador som återstår efter olyckan. Räknar med ytterligare en operation.
Trots det går det framåt.
Skönt det.
Om några veckor eller så, kan jag (hoppas, hoppas) braka i gång med bloggen fullt ut. Jag längtar och har saknat alla mina läsare något ofantligt.
Ännu är jag inte där. Blir väldigt fort trött. Återhämtning, men så har jag också farit runt i en centrifug med livet som insats. Sådant kostar på.
En annan dag kommer jag också att berätta om hemsjukvården i Lomma som gjort en fantastisk insats.
De får redan nu den rödaste ros som jag kunde uppbringa.