Vasaloppets sötaste böna-Josefin Larsson

Bilder kan ljuga. Även så i detta fallet. 
Mina bilder på Josefin blev alldeles förträffliga. Sötare Vasaloppsåkare som står på startlinjen på söndag, är svår att finna. 
Där ljuger inte bilderna. 
Vad ni inte vet, att bakom den yttre fasaden finns en sockrad vilja som kan förflytta berg. 
Den bruden är verkligen inte att leka med. 
Jag vet. 
För hon är min medicinska kiropraktor på Ryggcentrum i Lund. 
Utan Josefins tuffa behandling hade Rockbäck fått förflytta sig med hjälp av en skottkärra, så det så. 
Känner ni igen henne? 
Mycket möjligt. 
Tidigare knådade hon ömma ryggar på Kiropraktorkliniken i Lomma. 
Förra året bestämde sig Josefin för att genomföra klassikern. Avverkade i tur och ordning: Vätternrundan på cykel, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. 
Tre tuffa tävlingsmoment. Kvar är alltså Vasaloppet på söndag. 
Ingen lätt uppgift. 
Nio mil mellan Sälen till Mora med ytterst lite skidträning i benen. Skåneland har mest haft barmark. 
Räkna med att Vasaloppets sötaste böna är totalt raserad vid målgången i Mora. För bryta finns inte på kartan. 
Vi håller alla tummar och tår för Josefin. 
FOTNOT. Den äkta mössan från Mora fick hon av mig. Blir en maskot under loppet.

Olof Palme-moderaterna en liten sekt

Det har pågått en vecka nu. Hyllningarna och minnesberättelserna monumentala. 
Olof Palme. 
Mannen och politikern som växer i styrka för varje årtionde som går sedan mordet. 
Jag har sett och läst åtskilligt, men inte allt. 
Väldigt mycket är repris från 1996 och 2006. Fast ännu mer formulerade eftertankar 2016, med sorgens skrynkliga ögonbryn som inramning. 
En sak har inte varit med. 
För några årtionde sedan var Moderaterna så obetydliga att Olof Palme kallade partiet för ”En liten betydelselös sekt på högerkanten”. 
En liten sekt på högerkanten! 
Ord och inga visor. 
Raka rör.
Partiledaren Gösta Bohman, högerspöket kallad, gick i taket. Plockade in en ung begåvad och helt okänd spökskrivare. 
Carl Bildt, 23 år. 
Resten är historia. 
Olof Palmes ord kunde bitas. 
Jag gillade det. 
I dag upplever vi mest bludderpolitiker på riksplanet. 
Trist.

Zlatan-Frans till finalen

Jag drog en suck av lättnad. Zlatan-Frans gick direkt till finalen i Globen tillsammans med Molly. 
Molly var favorit före Melodifestivalen i Gävle. Jag tyckte låten var en sammanblandning av allt möjligt. Inte min cop of tea. 
Däremot gillade jag Frans Jeppsson-Wall, 16 år, från Ystad. Ni minns honom som liten gosse med Zlatanlåten. 
Jag blev irriterad över att programledaren Gina Dirawi lurade honom med att de kontaktat Zlatan. Det får programledningen reparera till finalen. 
Hur som helst så har landet fått en ny flickidol. Hur det än går i Globen kommer Frans att få fullt upp i sommar. 
Ett nytt Hasse Andersson-brake?
För Linda Bengtzing gick det som jag befarade. 
Hon blev sist. 
Ett nytt Mello Yello. 
Till andra chansen gick Panetoz och förfärliga Dolly Style. 
Heja Zlatan-Frans!

Jag vill Linda Bengtzing vinner Melodifestivalen i Gävle

Nej, jag har inte ens hört Lindas låt, ”Killer girl”. Ändå vill jag att Linda Bengtzing tar hem Mellot i kväll. 
Nej, jag är inte ens ett fans till Linda B. Ändå önskar jag henne en framgång för lång och trogen tjänst. 
Det finns väl få schlagerbönor i det här landet som strider om en plats i rampljuset som Linda Bengtzing. 
År ut och år in. 
Hon vill så hemskt gärna ta steget från schlagerträsket till absoluta elitnivån, där Carola och Perrelli lirar. 
Gång efter annan blir det Mello Jello med smak av citrus. 
I år stal hon t o m rubrikfloran med sitt avslöjande om att hon sjunger utan trosor. 
Rubriker, rubriker. 
I själva verket kommer hon att ha bikinibyxor på sig. 
Japp, som sagt var. 
Mello Yello redan innan start. Så då förstår ni hur det slutar. Fast Linda Bengtzing är säkert med nästa år igen. 
Nu med trosor. 
EXTRA-EXTRA 
Linda Bengtzing fick i morse akut söka tandläkare. 
Orsaken är en inflammerad visdomstand. 
Så här såg jag själv ut vid ett akut tandläkarbesök. 
Inget kul alls. 
Och inte kunde jag sjunga.
Hur ska det här sluta? 

En sorglig historia om en spargris

Det började för 47 år sedan. 
Ett nyförälskat par borde givetvis ha en spargris. Tiderna var inte alltid så feta. Spelreglerna klara. 
När grisen blev full skulle pengarna användas till något kul tillsammans. Det var på den tiden det fanns både 1-5-10-25-50-öringar. Några ören i grisen när fickorna tömdes visade sig, att en full gris gav över 1800 kronor om året. 
En bra grund till semesterkassan. 
En gång kom vi hela familjen till Hardangervidda, Norge, där vi tältade. (texten fortsätter efter bilden)

Spargrisen kallade vi kort och gott, ”Grisen”. 
Åren gick. 
Alla örena försvann. Öre för öre. 
Femmor och tior i sedlar byttes ut mot mynt. 
Det gav vår gris ett lyft i tillvaron. 
Vid den årligen tömningen-sprängfull-blev det hela ca 5000 kronor. Nu hamnade vi t o m i Mexico. 
Kära älskade spargris som fått utstå så mycket. 
En gång åkte du i golvet och sprack. Operationen gick emellertid bra. 
En annan gång rök dina öron. Hur minns jag inte. 
Skamfilad efter 47 år, men ack så söt. 
Sammanlagt genom åren har grisen sparat in över 140 000 kronor åt oss. Ja, vi har satt sprätt på rubbet. 
Nu är det slut. 
Mynten ska bort. Senast den 30 juni 1917. 
Sedlar är inte lika kul att spara. De skramlar inte. 
Tack för allt älskade gris. 
FOTNOT. Läste att barn nu i stället för en spargris kan spara via en app, fy fan...

Integrationen: Lomma Hembageri utmanas med persiskt bröd

Jag sitter här på min kammare och gör absolut noll (0) insats för integrationen i det svenska samhället. 
Bot och bättring. 
Det blev en tur in till Lund och Mormors Bageri vars ägare kommer från Mellanöstern. 
De bakar ett väldigt populärt persiskt bröd som heter, Nane Barbari, men säljs på svenska som sesambröd. Det är gott, långt och platt bröd med två olika sesamkryddor: en vanlig sesam samt en mörkare med löksmak. 
Jag köpte ett bröd med hem till berömda Lomma Hembageri som värnar om den gamla fina svenska bakkulturen. 
Heder. 
Bagaren själv, Per Ståhl (lilla bilden till höger), vände och vred på brödet. 
Kunde Per möjligen börja baka sesambrödet?
För själva bröd integrationen skulle det kunna bli något för Lommas flyktingar och boende att mötas kring. 
Frågan är om Lomma Hembageri vågar anta utmaningen? 
Börja baka Nane Barbari. 
Per såg tveksam ut. 
Jag kände mig nöjd. 
Jag hade i alla fall gjort en insats för integrationen. 
Möjligen tar det stopp redan med brödet.

Ryggcentrum i Lund rånat

I fredags i förra veckan blev Ryggcentrum i centrala Lund rånat. Rånaren kom över kassan och flydde sin kos. 
Laszlo Halasz (bilden på löpet) som driver den populära kiropraktiken, tog genast upp jakten tillsammans med en av sina anställda. 
Efter en vild jakt längs med Lunds affärsgator kunde Laszlo själv gripa rånaren. 
Polisen tog sedan hand om banditen. 
Laszlo sin dagskassa. 
Det finns två märkligheter med den här historien. 
Egendomligt nog har inte TV-Skåne sagt ett pip. Tidningarna inte skrivit om rånet. Inte ens Sydsvenskan. 
Rån har blivit vardag. 
En kuslig utveckling. 
Ryggcentrum ligger på andra våningen i ett hyreshus. Ganska klyddigt (skånska) att hitta. Inte minst att ta sig in. 
Om man inte som jag som är patient där, vill säga. 
Rånet visar, att ingen, absolut ingen, går säker i dag. Det lutar åt att vi som Laszlo får bli vår egen Lucky Luke. 
Ska det behöva vara på detta viset? 
Nej, självfallet inte. 
Massmedia borde vakna. 
Skäms på er.

Ungliberalerna: Sex med en biltvätt-TEST!

Liberalernas ungdomsförbund i Stockholm beslutade vid årsmötet i söndags, att de vill att incest och nekrofili ska tillåtas. 
”Puckon”, röt partiets ålderman i form av Carl B Hamilton. För trissa upp det hela föreslog han också sex med flodhäst?! 
Ungtupparna i gamla tiders folkpartiet har skruvat upp debattnivån. Inte ens Åsa-Nisse och Klabbarparn hänger med längre. 
Själv drog jag i väg för att ha sex med en biltvätt. Det är väl det närmaste man komma en flodhäst, i alla fall. 
Hur det gick? 
Åt helvete. 
Det hade krävt minst två dussin Viagrapiller för fixa de runkande tvättkolvarna. Fast rätt så galet blev det ändå. 
Blogginlägget alltså. 
För partiledaren Jan Björklund kommer tider han helst vill glömma. Jag förstår honom. Det har sina aviga sidor med kåta ungdomar.

Rött kort till sportpanelen i SVT:s Gomorron

Gonatt Gomorron. 
Det handlar om SVT:s sportpanel i morse (måndag). 
Programledaren, Lennart Persson, bollade över första frågan till Johan Esk, Anna Pohjanen och David Fjäll i panelen: helgens norska skidframgångar. 
Redan där säckade vi sportfånar samman vid frukostbordet. Är det något som vi är trötta på, så är det just norska skidframgångar. 
I åtta minuter plågades vi med analyser om hur allt motstånd krossats i helgens skidbackar. 
Lite Kalla hängdes på i slutet. 
Sedan över till Zlatans målfrossa.  
Zlatan platsar alltid.
Kort avrundning med FIFA-skandalen. 
Sedan slut. 
Tid för nyheter. 
Hallå sportpanelen! 
I helgen rullades Svenska Cupen i fotboll i gång. Inte mindre än 15 matcher spelades. Själv kunde jag glädjas åt att MFF slog Sirius från min födelsestad Uppsala. 
Sportpanelen med f d fotbollsstjärnan, Anna Pohjanen, ägnade inte ens en sekund åt premiäromgången av Svenska Cupen.  
Den fanns inte alls.
Jag gillar Anna. 
Hon borde slagit näven i bordet. 
Någon jävla ordning får det allt vara även i en sportpanel i SVT. 
En råsop från Lomma.
Ett klockrent rött kort. 
Gonatt Gomorron.

Mello: Gina Dirawis trumlir chockade trumläraren

Melodifestivalen i Norrköping var inte många minuter gammal, när chocken kom. 
Henrik Schyffert med gitarr. Då sätter sig Gina Dirawi bakom trumsetet. Drar igång ett trumlir som fick tankarna att gå till den legendariske trumslagaren, Gene Krupa( 1909-1973).
 ”Först sa trumläraren att det är omöjligt att lära sig spela trummor på fyra lektionstimmar. Då gjorde Gina det. Trumläraren helt chockad över hur duktig hon var. Helt fantastiskt”, berättar Henrik Schyffert efter programmet. 
”Jag älskade det. Det fick jag aldrig göra som barn”, kontrade Gina Dirawi. 
En tusenkonstnär till programledare, sanna mina ord.
Många tycker hon är för mycket. 
Det är ett svensk syndrom. 
INGEN absolut INGEN får vara sååå duktig i Sverige, nä nu jäv.... 
Någon måtta får det allt vara. Den berömda svenska avundsjukan.
Siewert Öholm mår speciellt illa.
Redan för 40 år sedan berättade TV-superstjärnan, Lennart Hyland (1919-1993), för mig om framtidens programledare i TV: 
”Framtiden med TV är storslagen, Rockbäck. Monopolet kommer att brytas upp. Du kommer att få se en uppsjö av talangfulla programledare, men endast ett litet fåtal håller måttet. För det är ett ytterst svårt hantverk. Fast en dag kommer det att komma fram en riktigt, riktigt stor talang. Jag tror det blir en kvinna.” 
Lennart Hyland fick alltså rätt. 40 år senare. Kvinnan har du här, Lennart. 
Jag skrev om Gina och Hyland på bloggen redan den 24 februari 2013. 
Heja Gina!

Mello Norrköping: Rätt låt-utslagen "Boom-Chicka-Boom-Boom"

Det blir aldrig som man tänkt sig. Här bjöds jag på Swingfly feat med Helena Guitarra som rev av en kommande internationellt hit, så gick allt åt putten. 
Deras ”You carved your name” tog fäste i min trasiga body. 
Det går aldrig som man tänkt sig. Den får inte ens en andra chans. 
Rätt låt som borde gått vidare. 
Väldigt bra, men utslagen. 
"Boom-chicka-boom-boom"
Synd på en sådan pärla
Den var helt enkelt för bra för sällskapet.
Förra året var det Hasses ”Guld och gröna skogar” som fastnade. Jag skrev då att det blir sommarens stora hit. Det blev den också. Fast andra sidan Hasse Andersson gick trots allt vidare. 
Nu fick jag trösta mig med att en fotbollslirare gick till andra chansen. Artistnamn Boris Renè och som spelare i Degerfors IF, Boris Lumbana. Fast jag saknade att inte profilen från Degerfors, Tord Grip, kom in mitt i låten med sitt dragspel.
Tänk om?
FOTNOT. Till finalen gick Oscar Zia och Lisa Ajax. Till andra chansen gick också Saraha med Kizunguzungu som blir en käck sommarplåga. Jag lovar.

Lommas bryggor avstängda

Det hör numera inte till vardagen, att jag tar en promenad i hamnen. Fram till för två år sedan tog jag nästan dagligen under många år en trivsam runda. Jag bor trots allt drygt 100 meter bort. 
I veckan rullade jag emellertid ut med rollatorn för andas in lite frisk vinterluft. 
Hamnen med sina långa bryggor låg kvar. Båtarna ännu så länge i vinterdvala på uppställningsplatsen vid den norra infarten till Lomma. 
Utan båtarna kändes hamnen nästan naken i all sin tomhet av mörkt vatten. 
Då upptäckte jag något alldeles nytt för mig. 
Aldrig tidigare har bryggorna varit avstängda vintertid. 
Varning för såphala bryggor. 
Ett väldigt klokt beslut. 
Själv har jag varit på väg slå en och annan frivolt vid tidigare bryggvandringar vintertid. Min promenad i hamnen med avstängda bryggor blev på så vis händelserik. 
Det är inte mycket man kräver av livet numera. 
Privilegierad? 
Japp.

Bokförlaget IDUS chef Ulrika Slottner avslöjar framgångsreceptet

”Hjärtat hos författarna, är verkligen det som är viktigast i vår verksamhet,” avslöjar Ulrika Slottner förlagets framgångar de senaste åren, för mig. 
Det är en tuff marknad som Ulrika och hennes man gett sig in på. 
Det hade utan tvekan varit många gånger lättare plocka lingon i skogen till försäljning. Nu har hon i stället till stor del valt barnböcker som en annan Putte i blåbärsskogen. 
Inte lättplockat precis. 
Förlaget har i dag 200 författare i sitt stall. Det är en ökning de senaste åren med ca 130. Samtliga med utrustade stingsliga känsliga hjärtan och, inte minst, ömma tår. 
Varje enskild författare måste vårdas som bebisar som Zlatan säger. (texten fortsätter efter bilden)

Fast det stora kruxet är att få bli en av Ulrikas bebisar. Varje svenskt bokförlag får in tusentals manus varje år. IDUS är inte sämre. 
Ytterst få kommer igenom det berömda,  "kamelen och nålsögat." Bonniers endast några promille som får debutera. Även om du är etablerad författare kan du få nobben.
Ingen, absolut ingen, går säker, bara så du vet.
När jag pratar med Ulrika Slottner, blir jag än mer imponerad av min son Johan Rockbäck som lyckats kravla sig igenom det där berömda nålsögat. Där tar många författardrömmar slut. 
Johan ger nu ut sin fjärde bok på förlaget. En viskning i mitt öra säger, att det kan bli fler Johanböcker under året. 
Kanske till och med en ny Magister Tutnäsa, fast i en annan form. 
Johan har bevisat att det faktiskt går att ta sig igenom det där förbannade nålsögat. Fast räkna med att du får slita för det. 
Hårt. 
Ett nålsöga är trångt. 
Avrundar med en härligt teckning av, David Parkins, som säger det mesta. 
Håll till godo. 
FOTNOT. Läs mer om Johans senaste bok, Flax & Rekordfarfar, här nedanför

Lommaförfattaren Johan Rockbäcks nya bok: Flax & Rekordfarfar jagar världsrekord

Det finns några läckra händelser med den här löpsedeln: författaren och Lommabon, John Rockbäck, fyller år i dag. Min son såg livets ljusbåge för 39 år sedan på Kärnsjukhuset i Skövde. 
Inte nog med det. 
Grattis-ballongerna som lyfter boken med Flax & Rekordfarfar, är på väg segla ut från löpsedeln. 
Ut i världen för jaga världsrekord. 
Det gäller vara het på gröten. 
Nu till det som är tuffast av allt för en författare som skriver barnböcker. Johan har gett ut tre böcker om Magister Tutnäsa på IDUS-förlag. 
Barnen fullständigt älskar Tutnäsas alla galenskaper. Utbildningsminister Gustav Fridolin borde läsa böckerna. 
Om inte annat, för att få sig ett gott skratt i den allt mer dystra politiken. 
När alla då väntar på en fjärde bok med Magister Tutnäsa, vänder Johan blad. Hittar i stället på en helt ny figur. 
Det blir Flax & Rekordfarfar i en halsbrytande jakt efter världsrekord. 
Just det där att plocka fram en helt ny figur visar på en ovanlig kreativitet och uppslagsrikedom som är få författare förunnat (visst, min son, låt mig då få skryta). För att markera det nya, så är det Johanna Arpiainen som denna gången står som illustratör till de nya sköna vanvettiga äventyren med Flax & Rekordfarfar. 
FOTNOT. Boksläpp kan det bli på Lomma bibliotek. Meddelas senare. Det går bra att redan nu gå in på IDUS-förlag och beställa boken. Klicka HÄR! 
Trevlig läsning.

Lommas sista tjock-TV

Plötsligt stod den där. 
Alldeles ensam med bildrutan tryckt som i skam mot förrådsväggen. I väntan på transport till slutstationen. Sopstationen. 
För säkerhets skull markerad med texten, Grovsopor. 
Var det Lommas sista tjock-TV jag hade framför mig? 
Förmodligen inte, men ändå. 
Jag kom rullande med min rollator. Stannade till. Fångade upp den pinsamma situationen för en 28-tums TV:s sista färd till de sälla jaktmarkerna. 
För bara 15 år sedan var tjock-TV något de flesta var stolta ägare till. Sedan kom platt-TV. Klumpen till TV fick plötsligt ett eget namn. 
Min sista klump försökte jag sälja för en (1) krona. Jag blev utskrattad. Sällan har väl framtidens elektroniska utveckling varit så tydlig. 
Jag var med från början. 
1957 sändes det första svenska programmet för oss skåningar. Det snöade så in i helvetet, att vi inte uppfattade mycket av bilden. Ljudet brummade som en cylinder på en kraftstation. Vi barn samt vuxenvärlden stirrade förhäxat på den unika skapelsen. 
En Metz, tysk 17-tums TV. 
Nu det är.
Död.
Ensam i världen stirrandes in i förrådsväggen som om den ville be om ursäkt för sin långa karriär som klump. 
”Adjö, du var länge en god kamrat,” mumlade jag tyst och rullade vidare.

Inbördeskrigets Syrien-en Ding, Ding, Ding, Ding värld

I början av 1960-talet kom denna skrattfest på bio. Över 50 år senare kan delar av filmaffischen användas som illustration till det vansinniga inbördeskriget i Syrien. För det är verkligen just nu en ”Ding, Ding, Ding Ding” världen upplever. 
Sydsvenskans ledarsida försökte under måndagen bena upp slagfältets aktörer i detta blodiga drama. 
Så här skrev man:  
”Extrema sunnitiska islamistiska grupper slåss mot ännu extremare sunnitiska sunnitiska islamistiska grupper som alla slåss mot Assadregimen som i sin tur stöds av shiamuslimska Iran, libanesiska Hizbollah och Ryssland. USA och dess allierade (NATO, min anm.)), däribland Saudiarabien, slåss mot terrorgruppen Islamiska staten i både Irak och Syrien. Turkiet och Saudiarabien hotar sätta in marktrupper, medan Turkiet slåss med den kurdiska gerillan YPG som anses lierad med den kurdiska upprorsrörelsen PKK i Turkiet. USA krigströtta. Vilket öppnat för Ryssland och Iran.” (texten fortsätter efter bilden-häng på)

Sydsvenskan klarade av uppgiften sådär. Verklighetens Syrien är avsevärt mer komplicerat än Sydsvenskans text. 
Jag skrev in, ”syria civil war wiki”, upp poppade bland annat ovanstående bild på de stridande parterna. 
Nu började det genast likna något. 
Wikipedias sammanställning visar med all tydlighet, att det i stort sett pågår ett världskrig över ett enda land, nämligen Syrien. Det är en ruggig läsning som gör vem som helst förskräckt. 
Det talas om ett fredsavtal. 
Glöm det. 
Bilden som följer här nedanför, visar på röran med minst 55 överbefälhavare och ledare från länder, terrororganisationer m m inblandade. 
Hur ska det här sluta? 
Jag kunde absolut inte reda ut någonting. 
En ”Ding, Ding, Ding, Ding” värld. 
Stämmer. 
Med råge. 
FOTNOT. Klicka på bilderna. De blir då förhoppningsvis större och går möjligen att läsa.

Memoarflik: Okokt ägg

Påsken kommer ovanligt tidigt i år. Redan den 25 mars är det långfredagen. 
Sedan blir det äggfest. 
Någon vill ha ägget kokt i tre minuter, andra fem och Storsonen 12 (!) minuter. 
Själv har jag varit ett okokt ägg efter olyckan i april 2014. Skör i skinnet som skalet till ägget. Familjen har vårdat detta okokta ägg på ett fantastiskt vis: vakande skarpa ögon när jag gått, stått, till och med när jag suttit stilla eller legat rak lång i sängen. 
De första sex månaderna har förflyttningar omgärdades med alla tänkbara åtgärder för undvika äggtoddy. 
Omsorgen total som det vore ett dyrbart Fabergéägg. 
Vuxenvärlden ögon i nacken. Främst hustrun. Maken till street-smart fruntimmer får man leta efter. 
Inte minst har barnbarnen vårdat sitt okokta ägg. Ta t.e.x. Jonathan 9 år, som varit generalen. Detta lilla kloka barn, har lagt stor energi på att farfar ska må gott i sitt sköra skal. 
Det har givetvis under resans gång uppstått dråpliga situationer som framkallat skratt, så farfar till och med fått hosta. 
Sönerna planerar fortfarande längre förflyttningar med säkerhetsåtgärder som gör Secret Service grön av avund. 
Efter mer än 21 månader med risk för äggtoddy, börjar äntligen det okokta ägget bli någorlunda kokt. 
Löst och fullt ätbart. 
Med salt på.