skip to main |
skip to sidebar
Min hårda löpsedel om skolkrisen i Lomma i går, har väckt berättigad uppmärksamhet. Jag drog paralleller med de demonstrerande mödrarna på Plaza de Mayo i Buenos Aires, Argentina.
Nu vet jag hur förbannade folk i byn är över politikernas handel och vandel med skolan. En skola som vi en gång var så stolta över.
Inte nog med det.
Även jag har fått mig en åthutning:
”Rockbäck, du gullar alldeles för mycket på bloggen med kommunalrådet Anders Berngarn (m)”.
Jag kan bara hålla med. Det har blivit lite väl mycket gulligull i vårt umgänge.
Jag får skärpa mig.
Den här bilden har jag hämtat från TCO-tidningen. Det var när Lomma kunde vara stolt över sina skolor.
Fast redan då var dåvarande ordförande för lärarfacket i Lomma, Lisbeth Andersson (nr två från höger på bilden), besk i sin kritik över hur politikerna skissade framtidens skola i kommunen.
Lisbeth Andersson varnade för de nedskärningar som redan då smögs in i skolverksamheten. Ingen lyssnade.
Nu är vi där.
Inte minst framtiden för barn med särskilda behov. De går inte en rolig framtid till mötes i Lommas skolliv. Jag lider med dessa föräldrar.
Någon måste ryta till.
Gör det genom att gå in och skriv på protestlistan genom att klicka HÄR!
PRESSMEDDELANDE
Angående badvattnet vid T-bryggan,
Hamnhusen, i Lomma. Jag ger er slutklämmen i kommunens rapport.:
"Någon enskild anledning till att den långsiktiga badvattenkvaliteten på badplatsen Hamnhusen (T-bryggan) har fått klassificeringen dålig har inte kunnat hittas, utan det är troligtvis en kombination av fler olika faktorer inom och utanför vår egen kommun.
Ett tänkbart förslag till lösning är att ersätta betongpiren med en vanlig brygga, för att på så sätt få till en bättre vattengenomströmning. Vi planerar även att göra en utökad provtagning längs kuststräckan i Lomma för att få fler prover att använda oss av i det fortsatta arbetet med att utreda vilka faktorer som påverkar badvattenkvaliteten negativt".
Lomma som en gång hade Sveriges bästa skolor, rustar ner skolverksamheten.
Anställda sparkas.
Barn med särskilda behov drabbas hårt. Det är ett förödande slag.
Tänk om vi skulle göra om Lomma till en ort i Argentina.
Vad hade då inträffat?
Jo,följande.
Mammorna hade mangrant ställt sig utanför Lommas kommunhus varje dag klockan 12.00 och demonstrerat med megafoner och plakat.
Buuu...ropen skalla!.
Till slut hade Rapport vaknat. Hela det väldiga media tåget i Stockholm rullat söder ut. Det hade blivit ett jävla liv.
Kommunpolitikerna hade fått det hett om öronen, för en dag knackade också Janne Josefsson på dörren.
Lommas idyll raserad.
Länken till protestlistan, där man kan skriva under.
Klicka HÄR!
Sydsvenskan om protestlistan HÄR!
I går presenterade P1 årets sommarpratare. Det är nästan finare än bjudas in till hovet för en medalj ur konungens hand.
I vanlig ordning finns där ingen Lommabo med i denna särskilt utvalda församling för prat och musik till mänsklighetens fromma i hängmattan.
Jo, en person hittar jag.
Komikern Anna Blomberg.
Hon bodde som barn under några år i Lomma.
Räknas knappt, men ändå.
Vad göra åt saken?
Löpsedeln blir aldrig verklighet.
Verklighet blir den här löpsedeln. Redan i dag.
För en tid sedan skrev jag om EU:s badrapport.
Tummen ned för populära T-bryggan (Hamnhusen) i centrala Lomma.
Bajs.
Badförbud.
Förskräckligt.
Min badplats.
I går kom Lomma kommuns egen badvattenrapport. Vattenprover togs i förra veckan.
Svaret glasklart:
T-bryggan får godkänt för bad. Likaså Lomma Beach, Habo Ljungs camping och Långa Bryggan i Bjärred.
Se där.
En löpsedel som blivit till verklighet.
En nyhet som hamnade längst ner.
Det var väl en trevlig avrundning på ett blogginlägg.
Bada på!
Franska nerver-så här ser dom alltså ut. På franska. Rena rama ormboet.
Franska nerver.
Jag har hört detta uttryck sedan jag var barn. Främst som humorinslag, när något bara blir för mycket. Eller inför något som kan komma och bli alldeles för mycket. Då får man nippran och hela havet stormar i kroppen. Du har fått franska nerver.
Det är så jag ser kvällens skånska fotbollsderby mellan MFF-HIF på Swedbank Stadion.
Mina franska nerver har fått nippran.
Rubbet.
Både det autonoma-som parasympatiska nervsystemet, för att göra saker och ting ännu mer obegripligt.
Malmö FF har i de senaste matcherna TAPPAT allt.
Helsingborgs IF har under den pågående säsongen HAFT allt.
Stabila.
Ruggigt.
Franska nerver.
Jag vågar inte ens tippa utgången.
Det borde bli en brakseger för HIF.
Synd och skam.
Delar man upp mina franska nerver i små detaljer, ser det likt förbannat ut som ormboet till min fasta dator.
Ja, ni förstår själva vilket helvete jag går igenom just nu.
Men jag kommer att våga mig dit.
Till matchen.
Men mina franska nerver stoppar jag ner i en ryggsäck, så det så.
Jeux commencent (spelet kan börja).
Usch, ja.
Hur det egentligen slutade?
Jo,1-1
Man får vara glad för det lilla.
Mina franska nerver vilar sig i form tills på lördag. Då möter MFF Brommapojkarna på bortaplan. Matchstart klockan 13.00.
Mina franska nerver finns på plats.
I TV-soffan.
Det här är Kaj-Åke. Han tillhör kråkfamiljen kaja. Således en intelligent pippis.
Mina grannar har under en längre tid odlat dess bekantskap. Varje morgon dukas kaj-frukosten, torrt bröd, upp i deras Täppa.
De har fyndigt döpt pippin till Kaj-Åke.
En dag satt Kaj-Åke på staketet och spanade in en förtjusande människa som satt i granntäppan och lögade sig i solen.
”Hej Kaj-Åke”, sa jag, för det var jag som satt där och lögade mig.
”Sugen på lite pannkaka”?
Kaj-Åke tvekade några sekunder.
"Man vet väl hur falska människor är", tycktes han tänka.
Kunde han verkligen lita på den där egendomliga varelsen?
Frestelsen för stor. Kaj-Åke kastade sig ut i det okända. Det blev bingo. Varelsen visade sig vara helt OK.
För så är det. Jag älskar nämligen pippis.
Snart äter Kaj-Åke också direkt ur min hand, så det så.
Numera språkas vi vid. Dagligen.
Om vad?
Nja, det är en annan kråksång.
En helt vanlig skånsk pilallé som de flesta av oss har sett på otaliga vykort.
Själv tänker jag också på någon kornig och raspig Edvard Persson-film.
Jag kom körandes på Fjelie Lillebyväg (underbart namn), i gränslandet mellan lärdomssätet Lund (kommun) och Maja Gräddnos Lomma (kommun).
Inget konstigt med det.
Det har jag gjort många gånger, men varit hemmablind.
Nu steg plötsligt naturens eget konstverk fram och bjöd in mig på vernissage.
Den kraftiga stammen har kluvits i tre delar som böjer sig urholkad majestätiskt som tomtebloss mot skyn. Vindpinad av slättens hårda vindbyar, men vid liv.
Märkligt segt virke.
Ålder?
Har ingen aning, men säkert mycket, mycket gammal.
En bit bort, ett annat av naturens mästerverk.
Pilens krig mot de hårda vindbyarna, har nästan fått ner pilen på knä. Sakta pressas lövkronan ner och böjer järnröret som bildar staket till hästhagen.
Det ska helt enkelt inte vara möjligt, men ni ser själva bildbeviset.
En äkta skånsk pil i dödsryckning?
Kanske bäst att sätta dit ett frågetecken, för det är som sagt var, ett märkligt seg virke i detta egendomliga träslag. Med pilar vet man varken ut eller in.
Hallå Lomma kommun!
Jag har plötsligt hittat en turistattraktion.
Ännu en bit bort stannar jag till vid denna böjda pil med uppfläkt trädstam. Nästan kluven på mitten.
En pil i samma pilallé ut efter Fjelie Lillebyväg (underbart namn). Fast här är det något egendomligt.
Inbäddad vid pilens rot ser jag det ovanliga inslaget.
En tömd spritflaska.
Vin, kanske?
Det har varit Lommafesten i dagarna tre.
Har jag hamnat i pilalléns efterfest?
Tro vad ni vill.
Härliga bilder blev det.
Vackra Skåne med gula rapsfält.
Och en helt vanlig pilallé som bockar sig för vinden.
Kan det blir bättre?
"Det är tavlor", sa hustrun om bilderna.
Ligger något i det.
Lasse är ett känt ansikte i Lomma. Det är Lasse som jag på bloggen för några vintrar sedan kallade för Lommas saltaste man.
Det är nämligen han som saltar lite här och var i byn när halkan sätter in.
Nu är emellertid vintern ett minne blott. Då sadlar Lasse om och plockar fram kameran.
Så här såg en helt vanlig Lommabo, Lommafesten genom sitt kameraöga.
Den första inlagda bilden visar hamnkaptenen, Lars Jörnvi, som styde och ställde i hamnen. Det var nämligen trångt om saligheten. Många valde nämligen ta sjövägen med båten till festen.
Lägg märke till hamnkaptenens underbara flytetyg. Arvid Posse heter den lilla båten. Bara den värd en egen story,
Avrundningsbilden ser vi Ulla-Greta som pustar ut med sina väninnor. Det kunde allt behövas. Det är jag som lagt in tankebubblan.
Tack för de salta bilderna, Lasse.
FOTNOT: Lommafesten avslutas i dag med Alnarpsdagen mellan klockan 10-16. Ta er dit.
I kväll gick Gunhild Carling & Carling Family, loss på den stora scenen på Varvstorget, så segelbåtarna som låg förankrade nedanför i Höje å stampade takten i sjögång.
Sicket ös!
Den tösen kan verkligen få det att svänga ordentligt. Lommafesten jazzade ut i Öresund.
Tack för bilderna, Boel.
Rapa-dapp-dapp-doo!
Mitt i värsta Lommafesten, slår jag till och bjuder med kommunhövdingen, Anders Berngarn, på Puccinis berömda opera, Tosca.
Kommunens högste politiker fryser till i solgasset.
För sanningen (1) är den, att kommunalrådet Anders Berngarn aldrig någonsin sett en opera. För sanningen (2) är också den, att vi båda hör mer hemma i rock`n`roll-facket.
”Ja, hur ska det här sluta. Nej, jag har aldrig sett en opera. Det är väl inte riktigt min bag, så att säga. Men jag ställer upp”, säger Anders Berngarn och så skrattar han åt min kupp.
Rapa-dapp-dapp-doo!
I kväll kl 19.00 drar Gunhild Carling & Carling Family i gång på Varvstorget i Lomma.
Senast Gunhild var i Lomma var för några år sedan. Då var hon en tämligen okänd artist.
Det blev en improviserad spelning på Aq va Gott.
Succé!
Alla som var där, glömmer det aldrig.
Bilderna är från bloggen den gången.
I dag är Gunhild med all rätt en stjärna.
I kväll blir Gunhild med sina trumpeter, en lagom uppvärmare för Anders Berngarn inför opera äventyret den 10 november. Dessutom direkt från Metropolitan i New York, nertankad till Bibliografen i Lomma.
En kvart innan Gunhild tutar i gång, håller nämligen också kommunhövdingen kommunens jubileumstal (50 år), inför menigheten.
Hur som helst så släpptes operabiljetterna i går. Lommafestens största kupp säkrad.
Rapa-dapp-dapp-doo!
Kolla in kvinnan på bilden. Utan att tveka körde hon upp bilen på cykel-och gångbanan i centrala Lund och parkerade helt sonika sin Volvo, en 744-883 GL modell-88.
Efter det klev hon ur bilen och började putsa bort fågelskit från motorhuven med en liten pappnäsduk. Jag trodde inte mina ögon. För den röda tegelbyggnaden som skymtar fram på bilden är nämligen...
LUNDS POLISHUS!
Med kanske 100 polisögon som vittne. Här kan man faktiskt tala om årets felparkering.
Den olagliga parkeringsplatsen var inget som den äldre kvinnan hade i tankarna.
Lunds polishus?
Ja se, det sket hon bokstavligt talat i, för det var fågelskiten som gällde.
Hon gned för Kung och Fosterland med en liten pappnäsduk.
Hur det slutade?
Jag vet inte. Möjligen inte alls så bra.
Jag var tvungen att köra vidare och såg två uniformerade polismän förvånat närma sig årets felparkering. I alla fall i Lund.
Livet har sina överraskningar. Skönt det.
I kväll drar också Lommafesten i gång. Man har hållit på och bygga den stora scenen under hela dagen.
Programmet hittar du HÄR!
I veckan kom EU med årets sammanställning över badvattenkvaliteten i Europa.
I Lomma får populära T-bryggan vid Hamnhusen underkänt. Lomma Beach och campingens badplatser får däremot godkänt.
Allt tyder nu på att det är tarmbakterier, alltså bajs, som ställt till det. Det är orsaken till att även Barnviken i Sibbarp fick underkänt.
Lommas miljöstrateg, Helena Björn, ger mig följande besked:
”Just nu arbetar tjänstemän på flera förvaltningar med att utreda orsakerna till varför den långsiktiga badvattenkvaliteten på badplatsen Hamnhusen (T-bryggan) har blivit klassificerad som dålig och vilka åtgärder som kan bli aktuella.
I början av nästa vecka kommer nya skyltar att sättas upp på badplatserna och då kommer även ett pressmeddelande”.
Lomma kommun tar alltså larmrapporten på största allvar.
Badplatsen vid T-bryggan har blivit allt mer populär för varje år som gått. Den är också en omtyckt badbalja för många småbarnsfamiljer. Det vore alltså förödande med ett badförbud i sommar.
Bilden här ovanför tog jag på badplatsen den 24 juli förra sommaren. Det var trångt om saligheten.
Fast det finns hopp inför årets badsommar.
Helena Björn:
”Lomma kommun tog det första provet för i år den 21 maj. Resultat av denna provtagning kommer i början av nästa vecka, det kommer då att publiceras på www.badplatsen.smi.se".
FOTNOT: Det är jag som lagt in texten och pilarna på Bathing Water Quality.
I morse fick jag ett tips om gårdagens egendomliga transport av Roslagsbanan genom Lomma. Det väldiga ekipaget FASTNADE i den ovala rondellen mellan kommunhuset och biblioteket. Efter viss trixande med Roslagsbanan på svaj, kom ekipaget loss och kunde fortsätta ut genom Lomma. Det var då jag kom körandes.
Sossarnas 1 maj tåg med TUT-orkestern i spetsen, hade emellertid inga som helst problem med rondellen. Däremot Roslagsbanan. Trots man också äger en tuta.
Nu väntar jag bara på att någon Lommabo har en bild på Roslagsbanans dilemma.
Är det inte tågförseningar på grund av snö, regn eller solkurvor, så ställer en oval rondell i Lomma till det.
TUT-TUT!
Det finns stunder på vår jord som får världen att stanna. Det här är en sådan stund.
Plötsligt dök det här ekipaget upp under eftermiddagen i Lomma framför min skruttiga bil.
Ett tåg?
Pågatåg?
Redan i Lomma?
Visserligen matade jag landshövdingen i Skåne, Margareta Pålsson, hårt i bloggens inlägg i måndags om ett pågatåg till Lomma. Men kunde det vara möjligt?
Jag gasade förbi. Upptäckte att något inte stämde. Det stod nämligen Roslagsbanan på tågvagnen.
Ska Roslagsbanan lägga till Lomma som en ändhållplats?
Pågatåget blir Roslagsbanan?
Det kan väl aldrig vara möjligt.
Nä, just det.
Vagnen skulle nämligen till Stockholm.
Varför den hamnat i Lomma vet ingen, men kul bilder blev det.
Och landshövdingen Margareta Pålsson, får sig ännu en tankeställare.
Hipp som i Hepp Film.
För Malmöbolaget Hepp Film planerar nämligen en storfilm om Greta Garbo. Nu söker man med ljus och lyckta efter en Greta Garbo kopia för huvudrollen.
Hallå!
Här har ni Christel från Lomma!
Och som jag tidigare skrivit om på bloggen.
Ring Christel. Bättre Garbo kan ni inte få. I alla fall inte utseendemässigt.
Pling-Plong!
I kväll håller min bostadsrättsförening, Skrattmåsen i Lomma, årsmöte.
Nej, jag ska inte gå dit.
Det är inte så, att jag är förbannad på varken styrelsen eller de boende. De är alla utomordentligt hederliga människor som jag tycker mycket om.
Jag vet vad jag skriver, för jag är åldermannen i föreningen som varit bosatt här i snart 26 år. Jag har alltså varit med på tåget längst av alla boende. Sedan området byggdes. Då kallad Guldkusten i Lomma. Gjort mitt , så att säga.
De första åren led styrelsen av inbördeskrig. Det var ett herrans kattrakande om parkeringsplatser och buskar och 1000 saker till.
Jag valdes snart in i valberedningen.
Med varsam hand städade jag ut de flesta vildhjärnorna som visste och kunde bäst av alla. Sedan gjorde jag ett stort misstag.
Jag såg till att föreningen fick en ordförande som inte borde blivit ordförande. Visserligen kortvarig, men ändå.
Han var ett stolpskott som sedan flyttade och fick ett dramatiskt slut i livet. Nog om detta sorgliga kapitel.
I stället såg jag till att Bosse blev ordförande i mitten av 1990-talet. Han var precis vad föreningen behövde. Det blev lugn och ro. Fred, om inte på jordklotet så i brf Skrattmåsen.
Bosse satt i många år och skötte fogderiet alldeles utmärkt, även om underhållet i området delvis blev eftersatt.
Bosse var en mycket försiktig general. Jag vet, för jag satt en period i styrelsen. Han efterträddes för några år sedan av Anki.
Med en kvinnas hela energi tog hon sig an uppgiften. Underhållet rycktes upp. Det blev plötsligt fest, tjo och tjim. Kul, värre.
Anki har emellertid haft svårt att delegera arbetsuppgifterna, så nu har hon bränt sitt krut.
Ny ordförande som kommer att väljas i kväll blir Jan-Åke, kallad Flax av alla.
Han är chef för Hasselakollektivet i Skåne. Organisationsmänniska. Ingen trött pensionär som jag själv.
Flax blir säkert hur bra som helst. En rutinerad herre, dessutom en trevlig prick, precis som Anki, inte minst viktigt i sammanhanget.
För det ska ni veta. Det är verkligen inte lätt att styra och ställa till allas belåtenhet i en bostadsrättsförening som är en demokratisk församling.
Folk flyttar ut. Nya flyttar in.
Vissa nykomlingar röjer i gång samma gamla visa om parkeringsplatserna, el-och vattenförbrukningen, soprummet och 1000 samma saker till.
Då gäller det för ordföranden att hantera detta på ett lämpligt sätt. Styra snyggt och fint.
De nyinflyttade tror oftast att de är unika i sitt tänk. Snart nog lär de sig, att så inte är fallet.
Lycka till, Flax.
Glöm inte att omge dig med arbetshästar.
Calle Rockbäck
Det här är Cecilia.
Medan Laszlo på Ryggcentrum i Lund, knådar min ömmande rygg, sköter Cecilia om allt annat i receptionen.
Cecilia har varit med förr på bloggen. Det var i julas, när hon julpyntade mottagningen.
Nu sopade hon i stället in en rak höger med sommarblomster:
”Du borde hotta upp bloggen”, larmar Cecilia som trots sin ungdom följer bloggen.
”Hotta och hotta”, svarar jag, en mossig kvarleva från Per-Albin Hanssons folkhemsideal. Sedan skrattar vi gott, så mina ryggkotor dansar polka.
Cecilia är nämligen den perfekta sällskapsdamen, innan Laszlo slår ihjäl all form av Let`s Dance i ryggraden.
Starten på veckan har alltså varit tuff.
Inte nog med att jag nu måste hotta upp bloggen. I går fick jag också en rejäl snyting av Skånes landshövding, Margareta Pålsson, och Lommas kommunhövding, Anders Berngarn-se bilden.
När vi sammanstrålade i Lomma, ställde de en rak fråga till mig.
”Hur många kommuner har Skåne”?
Det blev en sänkning.
”Kan du inte det, Rockbäck”?
Jag stod tyst som ett annat fån, medan hövdingarna skrockade förtjust och brände av uppföljaren.
”Där satte vi dig på potten ordentligt”.
”33”, kluckade hövdingarna till slut.
Det kändes som om vi borde röka fredspipa.
Jag knallade stukad hem.
I mailboxen ett mail från Hannah som ville ”rock on” med hotta Gubben.
Ja, jävlar i min lilla låda.
Sicken start på vickan.
.jpg)
Inlägg
