skip to main |
skip to sidebar
Så var det klappat och klart. George Lucas säljer Lucasfilm till Disney för 28 miljarder kronor. Därmed hamnar Star Wars-figurerna bland Kalle Anka och hans vänner. Affären förvånar mig inte. Däremot fanns det inte på kartan 1977, när den första Lucas-produktionen, ”Stjärnornas krig”, rullade ut över filmvärlden. Av någon anledning gick jag och min kamrat och såg den här filmen. Efter halva filmen orkade vi inte längre med alla pipande robotar. Vi reste oss i biomörkret och gick vår väg. ”Barnfilm”, sa vi hånfullt.
Nu i efterhand vet jag att jag gjorde mitt livs felbedömning. Mina söner som då var små rara blöjbarn, växte upp till större rara gossar. Snart nog satt de fast i Star Wars smeten. Och som mina större rara gossar fastnade i videoversionen av ”Stjärnornas krig”. Det är här som mitt livs stora misstag kommer in i bilden. Jag berättade för gossarna att, ”Den skiten till film reste vi oss och lämnade. Mitt bland alla pipande robotar. Vi gick hem”. Därmed hade jag som pappa gjort självmål. Jag kan än i denna dag se deras förvånade uppspärrade ögon. Och besvikelse över sin fina pappa. ”Vad har du gjort”, liksom.
Efter det började en livslång pappa mobbing som pågår än i denna dag. Lucas-filmerna blev allt mer bisarra. Befolkade med vanskapta figurer. Sönerna intresse trappades upp. De är fortfarande helgalna i alla dessa pipande robotar. ”Stjärnornas krig”, har de säkert sett 100 gånger. Minst. Inte nog med det. Barnbarnen hjärntvättas också med Solo, Darth Vader och allt vad galenpannorna heter i Lucas-produktionen Star Wars. Numera matas också barnbarnen, med liv och lust, om farfars snedsteg i robotvärlden. Jag sitter förkrossad i mitt hörn och surrar om ”Tarzan från apornas land”. Fast det värsta är, att Kalle Anka på julaftonen nu riskeras fyllas med pipande robotar. Nu får jag väl skit, för att jag skrev det också. Suck.
Det här är Torbjörn. Jag har skrivit om honom förut på bloggen. Vi sprang på varandra på parkeringsplatsen hemmavid. Torbjörn kom kånkade på en bordsskiva. Inget märkligt med det. En helt naturligt företeelse när man jobbar med att renovera möbler i Lomma. ”Hej”, sa vi till varandra, för det brukar man göra i byn. Han berättade om dottern Elin som varit med om och ta EM-brons i truppgymnastik. Torbjörn var naturligtvis glad, men mulnade plötsligt till rätt så rejält. ”Alla nyinflyttade i Lomma hälsar inte när man möter dom. Det har vi alltid gjort här i byn. Hej, säger man”, röt han nästan fram. Ja så gnisslade vi tänder tillsammans, för även jag har märkt att nyinflyttade från Lund och Malmö, tror de bor kvar i storstadens röra.
Även myrorna hälsar på varandra när de möts. De fångar även in varandras arom. Doften. Fast det är naturligtvis överkurs. Vi i byn brukar inte springa omkring och lukta på varandra. Däremot ett käckt, ”Hej”, förenklar dagen. Trevlig är det också. Nu vet ni alla nyinflyttade i Lomma: Glöm inte HÄLSA. Inget skrikande utan bara ett kort vift med handflatan eller en liten nick med skallen och så då det lilla ordet: ”Hej”!
Enklare än så kan inte en lathund skrivas. Heller hur Torbjörn?
Monsterstormen Sandy drog i natt, amerikansk tid, in över USA:s östkust. Just nu är 6,5 miljoner hushåll utan ström. Ungefär samma tid satt meteorologen Lage Larsson i SVT:s morronsoffa och gav Sandy ett mera bekant ansikte. "Vindstyrkorna just nu är som Gudrun", förklarade Lage och då förstår vi genast mycket bättre, vilka krafter det rör sig om. Det var Gudrun som i stort sett släckte ner Småland 2005. I Sverige blev 341 000 hushåll strömlösa. Jämför det med 6,5 miljoner. Vi slapp i alla fall evakuera patienter från något sjukhus. Det har man fått göra i New York City. I Sverige var 100 000 människor fortfarande utan ström efter fyra dygn. Jag vill inte ens tänka på konsekvenserna för de 6,5 miljoner hushållen. Storbrand rasar i Quenns. Tunnelbanestationer står under vatten. Katastrof! Just nu har mint 14 människor omkommit. Den siffran kommer garanterat att stiga.
Här stoltserar älgjägaren Glenn Magnusson, med sina offer. Han sköt tre älgar inom sex minuter. Det blev ett fasligt liv. Glenn seglar just nu runt i massmedia som rekordskytten med tre älgar på ett bräde. ”Glenns bedrift helt unikt”, tjoar Solveig Larsson, förbundsordförande på Jägarnas riksförbund. ”Nej, inte alls unik”, svarar jag omedelbart och tänker på mannen i beredskapsuniform på bilden här nedanför.
För Gerhard Johanssons bedrift är däremot helt unik. Denna legend till mästerskytt lyckades under 1960-talet fälla FYRA älgar under ungefär samma tidsperiod. Det kallar jag för unikt skytte. Jag skrev om Gerhards bedrift på bloggen, i samband med att älgjakten började i Sydsverige den 8 oktober. Du hittar inlägget HÄR! Frågan är om det inte t o m tog mindre tid än sex minuter innan ett fyrtal av skogens konungar fälldes med några välriktade skott. Gerhard berättade själv för mig om bragden. För Gerhard var det en helt vanlig dag i älgskogen, om än ovanligt lyckad. Tidningarna skrev. I bygden var ingen förvånad. Alla visste att Gerhard var en eminent tävlingsskytt med prisskåpet fullt. Än i denna dag är det förmodligen ingen som totalt skjutit så många älgar som Gerhard. Han dog 2010 91 år gammal, men hustrun Signe, 88 år, lever. Hon minns jaktlyckan som det var i går. Här nedanför kan ni se paret i sin krafts dagar. Och när ålderdomen knackade på stugdörren. Gerhard Johansson i Hulta, söder om Göteborg, har fortfarande svenskt rekord i antalet fällda älgar på ett bräde. 4 stycken. Basta!
När bloggen fyllde 1900 inlägg i går, firades det med en fröjdefull afton. Det började med att jag till bloggens ära, bjöd på champagne. Sedan värmde Caroline upp oss med inlagd sill med riven Västerbottenost som var visade sig vara en originell men god smakupplevelse. Varmrätten torskrygg lindad i bacon hörde egentligen hemma på en flott stjärnbeströdd restaurang. Kerstin i sin tur tog sig en sup. Blev glad i hatten. Tafsade på mig. Det är härligt med ostädade fruntimmer. Sjöng gjorde världen Mikael, med en röst som som fick oss att tänka på Peter Mattei som invigde ”Friends Arena” i SVT1. Benny för dagen en städad karl, men hjärtligt glad över livet. Förundrad blev jag över Peters planer på att dra till Panama och fiska blåval. Fotograf var ingen mindre än Rita Hayworth. Dagen till ära något i höjden, trots hon ratade snapsen. Över oss alla vakade, ”Lilla frun”. Precis så gick det till, när bloggen fyllde 1900 inlägg som nu plötsligt blivit 1901 inlägg med detta. Sedan lirade Johan Blohm i ”The Refreshments”, hela natten lång. Nu går jag och lägger mig.
Efter att ha skapat 1900 inlägg här på bloggen, känner jag mig som en av Don Martins märkliga och galna gubbar i tidningen MAD. Du läser alltså just nu inlägg nr 1900 på Calle Rockbäcks BLOGG, sedan den taffliga starten den 8 juli 2008. Då lästes bloggen av de närmast sörjande. Familjen samt en och annan förvirrad kompis. I dag är situationen en helt annan. Sammanlagt har bloggen haft närmare en halv miljon besökare, från när och fjärran. Ut över detta ska ni också veta, att bloggen har besökare från alla världens kontinenter. Det är, mitt Herrskap, en helt osannolik resa som jag inte ens kunde drömma om, den där sommardagen 2008. Absolut det roligaste och märkligaste jag varit med om som journalist. Oslagbart. Nu tuffar vi vidare mot inlägg nr 2000. Jag kör tills jag stupar. Med stövlarna på. Till alla mina läsare återstår det att säga: ”Tack för att ni finns till och står ut med mig. Ni ger mig inspiration. Hör gärna av er”.
FESTIVITAS: Prinsessan Madeleines blivande man, Herr Christopher O'Neil, kommer naturligtvis att få ett hertigdöme. På frågan om vilket landskap han ska bli hertig över, svarade han så här:
FOTNOT: Originalvits och montage callerockback.blogspot.com. Foto: Kungahuset.se
Det händer att jag skojar om att det var bättre förr. På indianernas tid. Röksignal. Skojet åker ofta fram när mobiltelefonen bråkar med en gammal sate. Annars är numera den moderna röksignalen enbart till för rökare. Jodå, jag har rökt själv. Tillverkade min egen pipa-se den lilla bilden-när jag var 9-10 år gammal. Det slutade 40 år senare med cancer. Jag överlevde, men det gjorde inte cigaretterna. Slutrökt. Tvärt. Utan någon som helst hjälp. Jo, cancern. En obehaglig läromästare. I Sverige säljs annars produkter för att få folk att sluta röka för 700 miljoner årligen. Här kommer den senaste: e-cigaretter.
Nu visar det sig att marknaden är på väg att fyllas av just dessa e-cigaretter som är av rostfritt stål. Ett litet batteri hettar upp den vätskefyllda patronen som i sin tur innehåller nikotin samt smakämnen. Ut blåser man en vattenånga-se damen på bilden. Den här märkliga batteri cigaretten, är på väg att bli en stor succé i både Storbritannien och USA. Över en halv miljon britter suger numera på sin batteri cigarett.
Johnny Depp rökte tex en sådan cigarett i filmen, ”The Tourist”. I Sverige är det skådisen Joel Kinnaman som suger på batteriet. Poängen är att den innehåller varken papper eller den livsfarliga tjäran. I Sverige godkänner inte Läkemedelsverket nikotin i e-cigaretten. Här får man nöja sig med att dra i sig smaksatt vattenånga. Och blåsa ut den, men man får ett längre liv. Undrar just om man kan blåsa ringar med röken? Jag var bra på det. Och indianerna, som sagt var. Suga på ett batteri...låter inget vidare. Ärligt talat.
Ni vet hur det är. När det stundar bröllop blir det bråda tider för gästerna. Stressnivån blir än högre när det är en släkting av kunglig börd. Alla ni som följer bloggen, vet att jag är en försynt varelse som ALDRIG skulle få för mig att spana genom ett nyckelhål på någon. Däremot åkte jag hem till prins Daniels alldeles vanliga föräldrar i Ockelbo och tryckte mitt öra mot det deras lilla rara vanliga hus.
”Ewa, nu blir det ett sådant där förbannat bröllop igen”. Olle får höja rösten. Hustrun Ewa laddar tvättmaskinen i köksingången med blodiga kläder. Älgjakten. Det skramlar. ”Vad säger du”, ropar Ewa tillbaka. Förbannat också tänker han men skriker: ”Jo jag sa, att nu blir det ett sådant där förbannat bröllop igen”. ”Ska Gustafssons gifte sig”? ”Nej, det är Madeleine. Det står i bladet. Hon ska gifta sig med den där amerikanaren, finansvalpen”. ”Vaaa, ska de köpa ny valp”. ”Nej, GIFTA SIG”. ”Gifta sig”? Ewa kommer utrusande i köket med Olles blodiga keps i näven. Olle sitter vid köksbordet och knäcker en helt vanlig pilsner. Det luktar skog. Kåda.
”Ja, fy fan. Nu är det tid igen”. Olle suckar. ”Får jag en slurk”. Ewa tömmer glaset i ett drag. ”Olle lille. Din frack. Du har ätit dig ur den. Du måste börja banta”. ”Banta! I helvetet heller, förresten du då? Klänningen kommer att korva sig”. ”Ja, Olle, jag får köpa ny klänning. Det förstår du väl att jag inte kan visa upp mig i samma blåsa som när våran Daniel blev prins”. Det förstår Olle, men fan så dyrt det blir med ny blåsa till kärringen. ”Kanske du kan lägga ut den”? ”Lägga ut, men Olle då. Hur skulle det se ut om Carl Gustaf fick se mig i hemkört”.
Över den helt vanliga stugan tornade det upp sig ett tungt moln: presenten. Vad ger man två unga människor som redan har precis allting. ”Presenten, Olle”, pep Ewa. Olle halsar den sista pilsnerskvätten. Han kväver en lätt rapning. ”Nämn inte det Ewa. Jag får magsår av bara tanken”. Olle drar en djup suck. Fan vad grabben ställde till det. Kunde han inte nöjt sig med Elsas Britta i Skogstjärn. ”Ring Carl Gustaf och hör när det blir bröllop”. ”Det går inte. Han är inte hemma. Bortrest”. En flykt. I kväll visar nämligen Debatt i SVT1 ett nytt råkurr om den där evinnerliga kungaboken. ”Bortrest”? ”Ja, till Hottahejti”. ”Hottahejti”? Olle plockar med mobilen. ”Ja, hallå! Är det resebyrån. Kan jag få beställa två biljetter till Hottahejti”! En ovanlig dag i ett litet rart rött vanligt hus i Ockelbo. Örat mitt blev också rött.
Läser till min förskräckelse, att 14 höga militärer i Nordkorea sopats bort från jordens yta, sedan "babyface", Kim Jong-Un tog över styret i Nordkorea. Fadern Kim Jong-Ils dog i december förra året. Molotovcocktails? Visst, ta dig gärna ett järn till. Om du hinner.
Det amerikans presidentvalet spås bli en jämn holmgång. Det kan t o m komma avgöras på målfoto. I så fall vinner demokraten Barack Obama. Orsaken heter Michelle, Amerikas First Lady sedan valsegern 2008. När jag har läst på, framgår det med all tydlighet, att Baracks hustru är populärare i USA, än presidenten själv. Anna Romney då, gift med presidentutmanaren, republikanen Mitt Romney, undrar du förstås. Nej, hon är i jämförelse med Obamas hustru, så gott som osynlig. Michelle Obama har ett handfast grepp om det amerikanska folket. Hon är oerhört populär. Vacker och begåvad. Dessutom 15 år yngre än Ann Romney som är född 1949. Inte alls oviktigt. Faktiskt.
Jag far in på Facebook och kollar in deras hemsidor. Titta på bilderna här ovanför. Det är de s k banners, alltså som möter besökaren längst upp på sidan. Jag har fått lägga in en pil, så att ni kan hitta Ann Romney på bilden till höger. För inte tala om gilla-markeringarna. Michelle Obama har 8 613 517 gilla-markeringar och 1 313 668 pratar om detta. Ann Romney i sin tur har 394 051 gilla markeringar och 187 518 pratar om detta. Du milde tid, spel mot öppet mål.
Michelle Obamas popularitet är alltså enorm, jämförelsevis med Ann Romney. Fast då får man ta med i beräkningen, att dessa hemsidor ingår i den officiella kampanjorganisationen i det amerikanska presidentvalet. Vilken presidentfru genom tiderna som är min favorit? Hillery Clinton. Det är den vassaste kniven någonsin i Vita Husets låda. Med viss konkurreras från Eleanor Roosevelt . Gammal kärlek rostar aldrig. Så sant som det är sagt. Puss på dig, Hillery.
Så tänder vi ett ljus. Skådespelerskan, Anita Björk, har gått till de sälla jaktmarkerna. Hon blev 89 år gammal. Första gången vi träffades var 1957. Jag var barn och fick hennes autograf. 1976 bjöd jag Anita Björk på grillat. Fast det är en helt annan historia. Vila i frid, Anita.
Det är väl lika så bra, att erkänna det med en gång: jag är ingen spelare. I ärlighetens namn, så är jag helt värdelös. Finner inte det minsta spänning i att slänga ut surt förvärvade pengar (läs-pensionen) på varken, tips, lotto eller hästar. Black Jack kan vara kul vid rätt tillfälle, om Herrskapet förstår vad jag menar. Nu ska vi emellertid vara seriösa. Fast folk får göra precis som dom vill. Går det åt helvetet, så går det åt helvetet.
En bekant till mig spelade bort rubb och stubb på hästar. Ja, även kärringens guldsmycken rök i pantbanken. En dag sköt han skallen i bitar med sin älgstudsare. Det var hur sorgligt som helst. Begravningsgästerna emellertid skitförbannade. Även de blåsta. De önskade kistan med resten till ett varmare ställe. Dit gick också färden. Speldjävulen gick med andra ord upp i rök. Frid vare med honom.
ATG:s braskande annonser, ”Jackpot-vinn 100 miljoner till helgen”. Känns åt helvetet för mycket. Vad ska en stackars sate med obefintlig ekonomisk utbildning med 100 miljoner riskdaler till? Jo, folk super skallen i bitar. Äktenskapet kraschar. Plockfåglar i form av pinups dyker upp och slutför kalaset. Nu förstår ni kanske varför jag inte är någon spelare. Fast för en tid sedan lurade en god kamrat med mig på en V75:a.
Han som är andelshästägare, ungkarl med söta drömmar, tog ut spelet som vi delade på, 31 kronor var. Vi fick sex rätt. Belönades med 9 kronor för bragden. Det blev 4,50 kr vardera.Vår jackpot. Eftersom det inte finns några 50-öringar kvar, tvistar vi om potten. Vi får såga den ena kronan mitt itu. Nej. livet är bra orättvist. Ge mig en pilsner.
FOTNOT: Det går utmärkt att ladda ner bilderna. Jag tog själv bilderna. Gör ditt eget vykort. Moster blir säkert glad. Simsalabim!
Jag har sällan träffat en mer entusiastiskt kommunhövding än moderaten, Anders Berngarn, som är kommunalråd i Lomma. Då ska ni veta, att jag under mitt långa spännande liv i journalistikens värld, träffat åtskilliga kommunala höjdare från norr till söder i Sverige. Anders Berngarn är barnfödd i byn och BRINNER för sitt Lomma. När han drar sitt bildspel över utbyggnaden av Lomma, bubblar han över av lycka. Här existerar ingen byggkris. Det är full rulle. Tyvärr kan jag av bloggens begränsningar, endast redovisa en liten bråkdel av alla spännande nyheter.
Den översta bilden är som det ser ut i dag. Tagen från Varvstorget med Kajgatan och Fiskboden längre ner till vänster. Den undre bilden är som det kommer att se ut i framtiden. Kvarteret kryssaren med bostadsrätter och affärer på första våningsplanet. Kajgatan blir i morgondagen ännu en affärsgata i Lomma. Förhoppningsvis kanske vi även får lite publiv i Lomma?
Havsblick, bortre byggnaden på den översta bilden, byggdes som äldreboende under 1980-talet. I dag är det i stort sett avvecklat. I stället ersatt med Vega, alldeles utanför den översta bilden till vänster. Invigdes för några år sedan av äldreministern Larsson. På den tomma gröningen som ni kan se på bilden, kommer nu att uppföras ännu ett äldreboende. Bilden undertill visar hur det kommer att se ut färdigt. Här ligger man i startgroparna. Maskinerna rullar in vilken dag som helst.
På bilden ser ni jultomten i höjden under förra årets Julmarknad, tillsammans med den kommunala julgranen. I framtiden får både jultomten och granen flytta på sig. För granne med Vårdcentralen kommer att byggas ett hus med bostadsrätter och affärer på bottenplanet. Vi slår igen Pandoras Ask för den här gången. Anders Berngarn fortsätter att bubbla över. Man blir glad över entusiastiska människor. Men så har han också heta kontakter. Härligt, sanna mina ord...
.jpg)
Inlägg
