Sverigedemokraterna vill strypa olydiga journalister-se upp Svensson!

Sverigedemokraten, Linus Bylund, har fått stor uppmärksamhet den senaste tiden. Han vill straffa journalister som är partiska. 
Emil Aronsson(SD) har tidigare krävt att riksdagens kulturutskott ska kalla till sig SVT:s och SR:s chefer. 
Landets journalistkår rasar. 
Det med all rätt. 
Sverigedemokraterna är inne på en farlig väg. 
Jag fann följande som Troels Ussing & Andreas Abildgaard skriver den 21.10.19 i Världens Historia, om hur nazismen ströp yttrandefriheten. 
Läs och förvånas. 
Om du glömt historien. 
Jag citerar: 
”Kommunistiska och socialdemokratiska tidningar förbjöds, och hösten 1933 infördes en ny presslag som gjorde att alla journalister i Tyskland plötsligt blev statliga funktionärer. Även radiomediet kontrollerade Goebbels. Han införlivade riksradion i sitt eget ministerium och satte nazister på alla nyckelpositioner. 
Filmer, musikstycken, teaterpjäser och konstutställningar skulle från 1933–34 godkännas av ministeriet. Där ratade Goebbels gröna penna flitigt verk som andades kritik av Hitler och nazismen.” 
Av detta får du som läsare dra din egen slutsats. 
Min slutsats är glasklar. 
Se upp, Svensson!

Coronaviruset-inte drabbas av panik

Det känns så. Vi får verkligen inte drabbas av panik. 
Det går lätt att skriva. 
En helt annan sak, att verkligen inte drabbas av panik. 
Informationen sköljer över oss i ett rasande tempo. 
Resultat. 
Det kryper närmare. 
Bilden här ovanför har jag dumpat ner från den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC (nej, det är inget hårdrocks band). 
Vi kan numera i detta tekniska tidevarv, nästan på sekunden få information om döda och drabbade av viruset. 
Det är väl bra på sitt vis. 
Mindre bra på ett annat vis. 
Till detta laddar kvällstidningarna och, inte minst, SVT stora kanonen. 
Det är nästan så att man till och med börjar jaga dammråttorna, i pur förskräckelse över livets förgänglighet. 
Jag tänker på asiaten, influensan för 60 år sedan. 
Den skördade fem miljoner människoliv. 
Ingen visste någonting. 
Folk blev bara vansinnigt sjuka. 
Vissa dog. 
Fem miljoner. 
Vi har långt dit. Tack och lov.
Någon större information gavs inte för 60 år sedan. 
Folk fick mest gissa. 
Och det gjorde man. 
Jag minns den oro som vuxenvärlden brottades med. 
Idag flöder det som sagt var, över oss arma stackare.
Numera kan det vara betydligt svårare och filtrera fram sanningens alla rundade hörn. 
Dask!
Säger det. 
Så får vi detta, här nedanför, mitt i ansiktet. 
Panik? 
Nej. 
Håll emot!

Varför dör tulpanerna innan de börjar leva?

Ja, det kan man verkligen fråga sig. 
I alla fall när det gäller 12-pack för 29,90 kr. 
Tulpaner är en efterlängtad snittblomma. Krispiga och vackra färger som lyfter in våren i våra hem. 
Så vill vi ha våra tulpaner. 
Det får vi inte. 
Om du köper en 12-pack till lockpris, vill säga. 
I någon av de stora matbutikerna.
Det spelar föga roll om du tar till alla knep som finns. Skär av stjälkarna ca 1 cm, och allt som ska till för denna vackra blomma ska slå ut vackert som, ja, en tulpan. 
Det funkar föga.
Du får snabbt ett nickande döende gäng tulpaner. Snart vilar de sina trötta huvuden mot bordsskivan. 
Varför dör tulpanerna innan de börjar leva? 
Ja, säg det. 
Köper man tulpaner i en välsorterad blomsteraffär, blir priset betydligt högre. Däremot får du levande tulpaner i ditt hem. 
Inte döda, så fort de kommit innanför dörren. 
Någon skojar med oss. 
Tulpaner från Amsterdam...kyss Karlsson.

Norge, Norge...hur roligt är detta?

Ja, hur roligt är detta? 
Egentligen. 
Inte kul alls. 
Sport ska vara kamp om medaljerna in på mållinjen. 
Ser du en match i fotboll, och den ena laget vinner med 10-0, är det rena döden. Ser du en match i handboll, och det ena laget vinner med 20-30 bollar, är det också dötrist. Ser du på Vinterstudion och Norge sopar hem rubb och stubb i skidor, slocknar du framför TV:n. Det värsta är att Norge upprepar detta varje helg under hela vintern. Både norska damer och herrar är oerhört överlägsna. 
Det finns endast ett lag på banan, så att säga. 
Vinterstudion kämpar verkligen i motvind.
Skidsportens begravningsentreprenör.
Är Norge.
Jag sjunger som Bobo Slacke (Moltas Eriksson) i den klassiska Norgevisan. På sin tid retade den gallfeber på norrmännen:
"Norge, Norge, det är ett ruttet land. 
Norge, Norge, ett jävla rövarband. 
Norrmän, norrmän, dom fiskar dålig torsk. 
Så om du ser en slisk 
och han stinker rutten fisk 
är han utan tvivel norsk."

Hanna vann-Nanne försvann

Favoriten, Hanna Ferm, höll för trycket. 
Hon vann Mello från Malmö med, ”Brave”. En bra låt som kan ta, Hanna Ferm, väldigt lång i sin unga karriär. 
Nanne Grönvall däremot försvann. 
I dubbel bemärkelse. 
Inte nog med att hon själv åkte ut direkt. 
Det blev en dubbelsmocka. 
Samma väg gick Jakob Karlberg med, ”Förlåt, men dig saknar jag inte”. En av skaparna till låten är just Nanne Grönvall. 
Ut direkt. 
Ingen rolig kväll för ett gammalt proffs. 
Nanne lyckades med något unikt-baklänges, så att säga. 
Nya friska tag till nästa års Mello, Nanne Grönvall.

Rockbäck tippar Mello-Malmö: Tre vinnare på raken-och Nanne Grönvall!

Fråga mig inte hur det gick till. 
Utan skryt kan jag säga, att jag tippat rätt segrare i tre raka Melloavdelningar. Jag är verkligen inte någon fena på det här. 
Först satte jag Robin, sedan Anna och på det Mariette. 
Hur ska jag kunna toppa det?

Jo, med Nanne Grönvall som river av, Carpool Karaoke,i ett rasande tempo. Nanne erövrar Malmö. 
Hennes entusiasm smittar av sig. 
Hela människan spritter. 
Vem kan stå emot det? 
 Det är full raket från början.

 Annars är Hanna Ferm med, Brave, den stora favoriten. Har följt henne sedan tiden med Idol. Har stora utvecklingsmöjligheter. 
Dock.
Ännu räcker Hanna inte till mot energiknippet, Nanne Grönvall. 
För övrigt. 
Vem överlever Nanne?

Frida Öhrn med, We Are One, är en outsider. 
Hennes låt har sina kvalitéer i sådana här sammanhang. 
Kan överraska. 
Det verkar bli damernas år 2020. 
Resten av deltagarna slår vi samman till ett paket. 
Vem som helst av dessa fyra bidrag här nedanför, kan gå till andra chansen. Ja, förutom då Jakob Karlberg. 
Om du tror jag saknar dig, heter Jakobs låt. 
Förlåt, men dig saknar jag inte.

MFF:s måljubel rena körsången

Isaac Kiese Thelin slår säkert in straffen. MFF tar ledningen med 1-0 i 47 minuten, i början av andra halvlek. 
Med tanke på förra årets straffmissar, kändes det som en förlossning. Vi lyfte en halv meter i TV-soffan. 
TV-bilden här ovanför som jag tog, visar på en glädjeyra som faktiskt påminner om körsång. Melodin entonig. 
Tonhöjningen från Malmöspelarna höga c. 
Texten ska vi inte tala om. Ett enda stort AAA...då mådde vi som bäst, både på plan och i TV-soffan. 
Säg den glädje som varar. 
Redan två minuter senare kvitterar Wolfsburg. 
Ett slumpskott in i röran framför mål. Touchar oturligt på Isaac Kiese Thelin och så står det plötsligt 1-1. Wolfsburg gör också snabbt segermålet, 2-1. Målen kändes som en skänk från ovan. 
Ett bra resultat för MFF ta med sig hem i returmötet. 
MFF förvånade mig storligen. Wolfsburg är mitt inne i tufft ligaspel i Bundesligan. MFF i försäsongsträning med en ny tränare gjorde en strong insats. 
Jag såg också två blivande storspelare stiga fram i Malmö FF. 
Adi Nalic, född 1997. 
Debuterade i Mjällbys AIF:s A-lag 2016. Vad månde bliva av en sådan begåvning? Blev också imponerad när han intervjuades efter matchen. Mogen. Redan MFF:s DNA i kroppen. Honom ska det bli extra intressant att följa. 
Sedan då den unge mittbacken, Anel Ahmedhodzic, född 1999. Reslig typ som redan spelar med stor pondus. 
Jag tror Janne Andersson redan skrivit in båda två i sin bok över framtida extra superlöften. Den 27 februari spelas returmötet. 
MFF är fortfarande med i matchen. 
Tid för ny körsång? 
Visst. 
Nästan så man bubblar över av förväntningar.

Reserapport Wolfsburg-från Lena och Ronny

”Nu är vi i Wolfsburg. Startade 4.20 hemifrån Malmö i morse. 
Körde över bron och vidare till Gedser för färja till Rostock. Därefter ett antal mil till Wolfsburg. 
Mötte där upp sonen som varit på jobbresa i Vietnam (flyg Hanoi-Bangkok, vidare flyg Bangkok-Frankfurt och sen 3 timmar tåg till Wolfsburg. 
Vad gör man inte för en MFF-match! 
Nu har vi varit på byn och ätit. 
Massor med MFF - fans överallt, även hotellet där vi bor är fullt av ljusblå supportrar. Nu ska vi vila oss en stund innan vi ger oss av till matchen. 
Heja på där hemma” 
Oj, det var inte dåligt. 
För inte tala om er son. Hans resa från Vietnam måste varit något av ett rekord för en MFF-supporter. 
Närmare 1000 mil.
Minst. 
Fågelvägen! 
Fast vad gör man inte för se Malmö FF lira en viktig match. 
Tack för den rapporten, Lena och Ronny.
Nu håller vi alla tummar och tår, inför kvällens drabbning. 

Supportermössan som ger vinnarkraft

Idag plockar jag fram supportermössornas mössa. 
Det finns flera syften med det: 
dels ska mössan en sådan här dag luftas extra mycket, dels är mössan den enda i sitt slag, dels en hyllning till alla MFF-supportrar. 
Ingen av de 4300 supportrarna som åker ner för heja fram MFF mot Wolfsburg, äger en sådan klenod. 
Med andra ord finns det inbyggd kraft i denna unika skapelse. 
Min svägerska, Gun-Britt, virkade mössan åt mig i samband med att MFF tog hem det allsvenska guldet 2010. 
En förtjusande skapelse. 
Sedan dess plockas den fram enbart vid unika tillfällen. 
Idag är det en sådan dag. 
All kraft som tänkas kan, måste skapas. 
För det blir inte lätt. 
Tyskarna är mitt uppe i ett rasande ligaspel. MFF har fått värma upp mot lag i diverse bottenträsk från lägre divisioner. 
Dessutom ska MFF spela samman ett nytt lag, inför den allsvenska starten borta mot IFK Norrköping den 6 april. 
För skapa muskler på planen åker 4300 (makalöst) supportrar ner till bilstaden, Wolfsburg. Själv sitter jag hemma i TV-soffan och viftar med- The Famous One-mössan. Tänk om det går vägen? 
Hoppet är det sista som överger människan.
Nu kör vi!
Full gas som man säger inne i den berömda bilfabriken. 

Annie Lööf-partiledaren slår alla med råge

S-ledaren, Stefan Löfven. Förhandlaren. Bökar och stökar för överleva som partiledare. Älskas endast av Miljöpartiet. 
M-ledaren, Ulf Kristersson, letar efter en nyckel för komma åt Löfven. Ser sig i spegeln. Hur gör Sverigedemokraterna? 
SD-ledaren, Jimmie Åkesson, sitter i vanlig ordning still i båten. Svenska folket vallfärdar ändå till partiet. 
V-ledaren, Jonas Sjöstedt, ler förnöjt och läser böcker om Vietnam. 
L-ledaren, Nyamko Sabuni, vet inte riktigt var hon har hamnat.  Kanske där: "Men så står jag till min förvåning här?"
KD-ledaren, Ebba Busch, är nyskild. Poppar upp över allt och över alla. Tusen åsikter på en och samma gång. 
MP-ledarna, Språkrör, som Löfven gett mer makt till, än vad, Isabella Lövin, någonsin kunde drömma om. 
C-ledaren, Annie Lööf, slår alla med råge. Tillbringat 10 veckor på sjukhuset för föda fram sin dotter, Saga. 
Snacka om kris. 
Mitt i livet. 
I verkligheten. 
En kamp. 
En bedrift som är enastående. 
Vilken mamma. 
Jag blir alldeles rörd.

Supermackan skapar MFF:s officiella flaggdag

Jag har genom åren sett många stjärnspelare växa fram i den ljusblåa tröjan. Malmö FF har producerat mängder av stora spelare genom åren. 
Det är en sak. 
Däremot är det en helt annan sak, kvala in genom den smala portgången till legendernas himmelsblåa höjder. 
Ytterst få har klarat av tricket. 
Bosse Larsson är ett lyckat exempel på en legendar som alltid plockas fram. Bosse var ett med klubben MFF under många år. 
Bosse var lika bra på alla platser. 
Bosse var en målskytt av rang. 
Bosse var allt. 
Och lite till. 
Höll hög standard år ut och år in. 
Ett avancerat konststycke. 
Zlatan Ibrahimovic är ingen MFF-legend. 
Han spelade för kort tid i klubben. Satte knappast några avtryck alls, mer än i MFF:s kassaskrin. 
(Och numera som mulad staty) 
Zlatan blev fortsättningsvis en spelande legend, på den internationella fotbollsmarknaden. Det är en helt annan historia. 
Sedan har vi MFF-spelare som dagens unga publik inte har en susning om. Legender som Kjell Rosén (1921-1999) och målsprutan, Lasse Larsson(1962-2015). 
För att nämna några. 
Och nu så Markus Rosenberg. 
Den senaste i raden. 
Dokumentären, Mackan, släpptes i går måndag. 
Jag såg den genast. Ett fint porträtt av en riktig MFF-legend. 
Älskar avslutet. 
Matchen mot Dynamo Kiev den 28 november 2019. I sin sista hemmamatch avgör Markus Rosenberg på övertid, i absolut sista sekunden blir sagan sann. Supermackan får vi aldrig glömma. 
Gör datumet den 28 november till MFF:s officiella flaggdag. En hyllning till alla de som genom åren lirat med klubben samt, inte minst, supportrarna. 
Den 28 november i år, är en lördag. 
Bättre rivstart kan knappast en flaggdag få.

Krossad Zlatan staty har blivit kultur

Plötsligt befinner sig fotbollen i finrummet. 
Jag har naturligtvis följt vandringen, av en sönderslagen och avsågad Zlatan staty från sport- till kultursidorna. 
Det kan många gånger bli en märklig läsupplevelser, när det fina folket ger sin förklaring till dådet. 
Nu senast är det författaren, konstvetaren och kritikern, Linda Fagerström, som i Sydsvenskans söndagstidning luftar sina åsikter i en storslagen uppslagen artikel. Hon skriver. Jag citerar i korta drag: 
”Vi vet inte om det var kränkta supportrar eller vandaler med rasistiska motiv eller något helt annat som ligger bakom dådet.” 
Jag vet Linda. 
För jag har varit MFF:are i 65 år. 
Följt laget i vått och torrt. 
Har lärt mig genom åren hur supportrarna tänker. 
Zlatan köper in sig i Hammarby med en 25 procent ägarandel. 
Det är en affärsuppgörelse. 
Inte mycket att bråka om. 
Sedan kommer det som får MFF-supportrarna att gå i taket. Zlatan firar köpet med att ställa upp på bild och vifta med Hammarbys klubbtröja. Det är i supportrarnas ögon en fientlig handling. 
Dessutom passar han på göra några mindre kloka uttalande som, ”Jag ska hjälpa Hammarby bli bäst i Skandinavien.” 
Det är nu det börjar brinna bland MFF:supportrarna. 
Det är nu toalettringen placeras på Zlatan statyns huvud. 
Det är nu allt börjar och slutar med att statyn totalt krossas. Blir i ett nafs Sveriges hetaste staty på mången goda dagar. Den totalt okända skulptören, Peter Linde, blir plötsligt världsberömd. 
I alla fall i Sverige. 
Snart nog vaknar kulturfolket ur sin djupa dvala. 
Kulturen tar över från sporten. 
Då kan mycket gå fel. 
Och det gör det. 
Det fina folket kan jag konstatera, har ingen aning alls om hur supportrar till ett fotbollslag kan agera. 
När känslorna svämmar över, finns inga spärrar. 
En klassiker är när supportrar till IFK Göteborg 1970 stormade planen i Örebro, och grävde upp målstolparna. 
Fast det är inte bara fotbollssupportrar som våldför sig på konsten. 
"Den lille havfrue" har sprängts, stympats och misshandlats i varierande syften. Halshuggen två gånger, så det så. 
Ett illdåd som inte går att försvara. 
Även avsågningen av Zlatan statyn blev alldeles för mycket. 
Det hade räckt med toaringen.

Rockbäck listar Mello: Hon tar hem Luleå!

Mariette bjuder på en riktig Mellolåt, Shout it out. Fast helt lätt blir det inte för Halmstadstjejen. 
Ska hon ta sig en fjärde gång till finalen i Melodifestivalen? 
Svårt. 
Jag garderar mig. 
Skriver ”hon” i rubriken. 
Fegt? 
Ja. 
Mariette får nämligen en tuff utmaning i debutanten, Faith Kakembo.

Kakembos, Crying Rivers, kan bli en pärla i matbutikerna. Narkossjuksköterskan på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping, har en fin röst. 
Hyfsad bra låt. 
Man vill höra mer av henne. 
Bör gå direkt till Globen tillsammans med Mariette. 
Resten av kvällens bidrag ligger sövda till medvetslöshet i narkoshavet.

Drängarna försöker besegra mig med, Piga & dräng. 
Går inte alls. 
Jag längtar efter Bröderna Djup, om nu någon minns högafflar och bonnläppar.

Amanda Aasa med Late. Prästdottern har en tunn röst som näppeligen når fram till mig. Får stå på tillväxt.

Anis Don Demina framför, Vem e som oss. 
Ja, det kan man verkligen fråga sig.

Livet börjar nu, sjunger Albin Johnsén. 
Det blir inte längre än så. 
Ett kort liv, med andra ord.

Mohombi med Winners. 
Mohombi påminner om en ung, Harry Belafonte. 
Utseendemässigt, vill säga. 
Det är också allt.

En miljon hjärtan har jag omkring mig

Exakt så upplever jag det. 
Överdrift?
Ja, men inte mycket.
Kanske ändå.
Det är väldigt många människor som bjuder mig sitt hjärta, av ren och kär omtanke. Det är inte bara hustrun (pling), mina söner, barnbarnen och svärdöttrarna. Nej, det är många andra människor som visar mig en kärleksfull omtänksamhet. 
Vissa känner jag inte ens, men sitt ömma hjärta bjuder de mig. Det är jag naturligtvis evigt tacksam för. 
För en vecka sedan, var det min hjärtläkare på Hjärtmottagningen i Lund. Han har vårdat mitt tickande hjärta de senaste sexton åren, en internationell auktoritet på just hjärtsjukdomar. 
Herre Gud, vad han har vänt ut och in på mitt hjärta. 
Här lämnas inget åt slumpen. 
De som hävdar att vi äldre får sämre vård i Sverige, för vi ska ändå snart dö, vet inte vad de talar om. 
Jag önskar alla mina fina hjärtan, jag har i när och fjärran, ett evigt liv. 
Tack för att ni finns. 
Ha en trevlig alla hjärtans dag.

Kristi brud riskerar fängelse-Jessica Hayes redan gift med Jesus

Vår knäppa värld rullar vidare utan förbarmande. 
Medan Kristi brud (Åsa Waldau Jacobsson) väntat på att Jesus skulle stiga ner från de himmelska höjderna och ta Åsa till sin hustru. 
Är redan Jesus gift. 
I augusti 2015 gifte sig nämligen den då 38-åriga gymnasieläraren, Jessica Hayes, med Jesus krist. Ceremoni genomfördes i Fort Wayne, Indiana, USA, av biskop Kevin C. Rhoades, vid katedralen för den obefläckade befruktningen. 
Han sa: 
"Det verkar vara mest lämpligt att Jessica ger sig själv helt till Jesus, och blir invigd till ett liv som jungfru." 
Jag hittar denna märkliga historia, i en för mig helt okänd webbtidning (thesheet.ng) med bilder och allt. 
Jessica Hayes säger vidare till Thesheet.ng, att hon kommer att fortsätta att leva sitt normala liv hemma – däremot kommer hon inte att kunna gifta sig med någon annan eller att ha sex resten av livet. 
”Jag är gift med Jesus,” betonar Jessica. 
Åsa Waldau Jacobsson blev alltså brädad på upploppet. 
Av Jessica Hayes och Jesus själv. 
Åklagaren vill i stället skicka Åsa till fängelse i ett år och sex månader. 
Visst är världen allt bra knäpp.

USA: presidentvalet ett pensionärsrace-en ung bög sticker ut

Idag skruvas tempot upp, i kampen om Demokraternas kandidat i höstens presidentvalet i USA. New Hampshire som efter röran med röstningen i Iowa, är den andra delstaten som kan avgöra slaget. 
Det är inga ungdomar, precis. 
Medelåldern väldigt hög för ett sådant tufft jobb. 
Det faller sig naturligt, att jag tänker på deras hälsa. För det är faktiskt rena rama pensionärsracet vi nu skådar. 
Ja, förutom bögen då, Pete Buttigieg. 
Rena ungtuppen i sammanhanget med sina 38 år. 
Bernie Sanders som tror sig ta hem New Hampshire fyller 79 år i höst. Han har en hjärtattack i bagaget. 
Medicinerar, naturligtvis. 
Har viftat med tre läkarintyg som bevis på att han är helt frisk. 
Joe Biden ska fylla 78 år. 
Lider av förmaksflimmer, ett oregelbundet hjärtslag, allergier samt tar lika stora medicindoser som jag själv dagligen stoppar i mig. 
Elisabeth Warren är enligt läkarna, en mycket frisk 70-årig kvinna. Hon sägs vara fräsch som en nötkärna. 
En annan frisk nötkärna är också, Pete Buttigieg, 38 år. 
Han är helt öppen med att han är bög. 
Rätt fantastisk i ett starkt konservativt USA. 
Han får min röst: dels för han är ung och frisk, dels gillar jag främst hans kamp för allas rätt till sjukvård i USA. 
Paret Clinton gick i väggen på den frågan. 
Obamacare blev i slutändan en rörig historia. 
Hur ska Pete Buttigieg klara av Donald Trump i ett presidentval? 
Ja, det är en helt annan fråga, men ack så spännande. 
En bög mot denna machofigur. 
Ja, jävlar. 
Andra sidan. 
Allt är möjligt i USA.

TV-soffan i kaos: Stavhoppet som slog ut Melodifestivalen

Jag minns inte den exakta tiden. 
Jag växlade över till Duplantis stavhopp på 6.17 meter, samtidigt som någon sjöng i rutan. Melodifestivalen utslagen av ett makalöst stavhopp som världen aldrig tidigare skådat. TV-soffan exploderade. 
Inte nog med det. 
Anna Bergendahl sopade banan med deltagarna och vann som jag tippat Mello. Allting blev hur tokigt som helst. 
Kaffekopparna for i luften. 
Jubel. 
Det kändes som jag plötsligt fick full pott. 
Mitt intresse för stavhopp väcktes 1954 EM i Bern. Jag var åtta år och fått en riktig fotboll i födelsedagspresent. 
Stavhopparen, Ragge Lundberg (1924-2011), tog silver, klarade 4,40 med en styv stålstav. Jag var såld för evigt på stavhopp. 
I Malmö såg jag 1991 på plats, när Sergej Bubka höjde världsrekordet till ofattbara 6,10. Förstå då min glädje över Armand Duplantis enorma världsrekord på 6,17. Fullständigt ofattbart. 
En stavhoppare slog ut Melodifestivalen med råge. 
Redan under söndagens förmiddag, fanns det mer än 23 000 000 miljoner sökningar på Google och namnet Duplantis. 
Jag ryser. 
Vad månde bliva? 
Hur många sökningar Bergendahl fick på Google? 
1 270 000. 
Inte illa pinkat det heller. 
Rockbäck då? 
Jo, 11 000, om nu någon undrade.

Rockbäck tippar: Hon tar hem kvällens Mello

Anna Bergendahl med ett inbyggt schweizerur i rösten, går direkt vidare till Globen med, Kingdom Come. Får flest röster i Mellots andra deltävling från Göteborg. Jag är stormförtjust i hennes röst som är överlägset bäst. Fast hennes låt vid förra årets Mello var faktiskt något vassare. Ashes to ashes, lever nu sitt eget liv i matbutikerna. Fått en vinnande startposition som nummer sju.

Mendez feat och Alvaro Estrella med, Vamos Amigos. Låter som en repris på reprisen. Inget nytt alls under stjärnorna. Tjatigt.

Paul Rey ger sig på, Talking in my sleep. Han får fortsätta prata i sömnen utan mitt deltagande. GodNatt!

Linda Bengtzing bjuder på, Alla mina sorger. Vem orkar höra på sorger, när det är fest? Den skrotar vi, innan vi börjar gråta. Fast en stjärna för lång och trogen tjänst.

Dotter jobbar på med låten Bulletproof. Det räcker nu. Tack.

Klara Hammarström går loss med, Nobody. Ja, vem ä denna sångfågel? Jag börjar känna mig för gammal.

Jan Johansen framför avstängda Torstens Flincks låt – Miraklernas tid. Det är Torstens låt-från början till slut. Jan J försöker imitera en raspig Torsten Flinck . Det funkar naturligtvis inte alls.