Facebook en guldgruva-kusin dök upp efter över 60 år!

 

Den här lilla flickan på bilden heter Lena. Hon är fyra år gammal. Året är 1956. Under sommaren skulle jag fylla tio år. ”Du var lång och hade Elvisfrisyr,” minns Lena idag som 70-årig kvinna. 

Jag hade nämligen fått det stora uppdraget, att passa lilla Lena 1956. Det gick bra. 

Lena var ett gudomligt snällt barn. 

Inga problem. 

Möjligen sjöng jag Tutti-Frutti för henne. Elvislåten som slog igenom med rock`n`rollen 1956. Malmö FF kom på andra plats i allsvenskan. Tre poäng efter segrande IFK Norrköping. Vad det har med saken att göra återkommer vi till. (texten fortsätter efter bilden)

Några år gick innan våra liv skingrades för vinden. Lena växte upp. Utbildade sig till lärare. Gifte sig, fick två barn och fyra barnbarn. 

Jag växte upp. Försvann in i journalistikens förunderliga värld. Gifte mig, fick två barn och fem barnbarn. 

Allt således frid och fröjd. 

Vad våra liv tog vägen, hade vi ingen aning om. Kontakten bröts på grund av familjeförhållanden. Tills den där profilbilden av Lena som barn dök upp på Facebook. 

Men Herre min Gud! 

Det måste vara kusin Lena som jag passade för mer än 60 år sedan. På pricken lik som jag minns henne. 

Kontakt togs. 

Var det så? 

Visst var det så. 

Helt otroligt. 

Inte nog med det. 

Vi delar också vårt stora intresse för Malmö FF. Lena och hennes man missar aldrig en match på Himma Borgen som hon kallar Stadion för. 

Tänk som det kan sluta. 

Livet är allt bra förunderligt. 

Jag kan inte släppa blicken från barnbilden av Lena. Den värmer fortfarande 66 år senare. 

Jag växte med uppgiften som tioåring. 

Stort ansvar. 

Viktigt minne att vårda. 

Tack för du finns kvar i mitt liv idag också, Lena.

Jag en gammal gubbe. Du en förtjusande kvinna.

Humorn delar vi också, så det så.

 

 

Reserapport Wolfsburg-från Lena och Ronny

”Nu är vi i Wolfsburg. Startade 4.20 hemifrån Malmö i morse. 
Körde över bron och vidare till Gedser för färja till Rostock. Därefter ett antal mil till Wolfsburg. 
Mötte där upp sonen som varit på jobbresa i Vietnam (flyg Hanoi-Bangkok, vidare flyg Bangkok-Frankfurt och sen 3 timmar tåg till Wolfsburg. 
Vad gör man inte för en MFF-match! 
Nu har vi varit på byn och ätit. 
Massor med MFF - fans överallt, även hotellet där vi bor är fullt av ljusblå supportrar. Nu ska vi vila oss en stund innan vi ger oss av till matchen. 
Heja på där hemma” 
Oj, det var inte dåligt. 
För inte tala om er son. Hans resa från Vietnam måste varit något av ett rekord för en MFF-supporter. 
Närmare 1000 mil.
Minst. 
Fågelvägen! 
Fast vad gör man inte för se Malmö FF lira en viktig match. 
Tack för den rapporten, Lena och Ronny.
Nu håller vi alla tummar och tår, inför kvällens drabbning.