Så bjuder man på ett gott skratt-mitt aprilskämt en FEMETTA!

 

Lommabutikerna ska börja sälja kokta ägg i påskvecken. Årets aprilskämt på bloggen gick hem i stugorna. 

Oförargligt, lättsamt och kul. 

Många hörde av sig och skrattade gott. 

Ingen tog det på allvar, utan enbart en kul grej som piffade upp dagen. 

Även om tanken fanns där, kanske ändå?

Precis alltså som ett lyckat aprilskämt ska vara. 

Jag fick idén vid frukostbordet på morgonen den 1 april. 

PING! 

Sa det i mitt huvud. 

Och så satt årets aprilskämt där.

Sedan var det bara till plocka fram lämpliga bilder och skriva ut texten. 

Svårare än så var det alltså inte. 

Äggstra var mitt femtonde aprilskämt på bloggen genom åren. Alla inte lika klockrena som årets. 

Här är tre andra som jag är nöjd med. (texten fortsätter efter bilden)

Ärligt talat. Det hittades ingen guldgruva i Lomma2018. (texten fortsätter efter bilden)

Jag satte en glaskupa över Gröna Ön som ligger i en av Havsblicksdammarna. Tekniskt svårt på sin tid år 2011. Lomma fick en tropisk ö. Bästa aprilskämtet är från 2010.Länken HÄR!

 

 

 

 

 

 

 

Facebook en guldgruva-kusin dök upp efter över 60 år!

 

Den här lilla flickan på bilden heter Lena. Hon är fyra år gammal. Året är 1956. Under sommaren skulle jag fylla tio år. ”Du var lång och hade Elvisfrisyr,” minns Lena idag som 70-årig kvinna. 

Jag hade nämligen fått det stora uppdraget, att passa lilla Lena 1956. Det gick bra. 

Lena var ett gudomligt snällt barn. 

Inga problem. 

Möjligen sjöng jag Tutti-Frutti för henne. Elvislåten som slog igenom med rock`n`rollen 1956. Malmö FF kom på andra plats i allsvenskan. Tre poäng efter segrande IFK Norrköping. Vad det har med saken att göra återkommer vi till. (texten fortsätter efter bilden)

Några år gick innan våra liv skingrades för vinden. Lena växte upp. Utbildade sig till lärare. Gifte sig, fick två barn och fyra barnbarn. 

Jag växte upp. Försvann in i journalistikens förunderliga värld. Gifte mig, fick två barn och fem barnbarn. 

Allt således frid och fröjd. 

Vad våra liv tog vägen, hade vi ingen aning om. Kontakten bröts på grund av familjeförhållanden. Tills den där profilbilden av Lena som barn dök upp på Facebook. 

Men Herre min Gud! 

Det måste vara kusin Lena som jag passade för mer än 60 år sedan. På pricken lik som jag minns henne. 

Kontakt togs. 

Var det så? 

Visst var det så. 

Helt otroligt. 

Inte nog med det. 

Vi delar också vårt stora intresse för Malmö FF. Lena och hennes man missar aldrig en match på Himma Borgen som hon kallar Stadion för. 

Tänk som det kan sluta. 

Livet är allt bra förunderligt. 

Jag kan inte släppa blicken från barnbilden av Lena. Den värmer fortfarande 66 år senare. 

Jag växte med uppgiften som tioåring. 

Stort ansvar. 

Viktigt minne att vårda. 

Tack för du finns kvar i mitt liv idag också, Lena.

Jag en gammal gubbe. Du en förtjusande kvinna.

Humorn delar vi också, så det så.