Sverige tog emot 10 000 ungerska flyktingar! Ungerns tack-vill stoppa Sveriges NATO-ansökan

Det var hösten 1956. Den högröstade demokratirörelsen i Ungern blev för mycket för Sovjetunionen. En kommunistisk lydstat ska veta hut. De ryska tanksen rullade snart in i landets huvudstad, Budapest. 

Krossade allt och alla. 

Demokratirörelsen mosades sönder och samman under de ryska larvfötterna. 

Det blev en oerhört blodig uppgörelse. 

Jag som var 10 år satt hemma i Malmö. Följde Kurt Anderssons dramatiska rapporter i ångradion. 

TV fanns inte. 

Den svenska befolkningen öppnade sina hjärtan. Tog med förtjusning emot närmare 10 000 ungerska flyktingar. I min skolklass dök det en dag upp en ungersk flyktingpojke. Den första flyktingen som vi barn fått träffa och lära känna. Vi tog väl hand om honom. 

Någon rasism fanns inte på kartan. I stället lärde vi honom svenska. Snart var han en i gänget. 

Det var så det gick till i Sverige för snart 70 år sedan. Av bara farten blev ungerska fotbollsspelare med Puskas i spetsen något av våra hjältar. 

För inte tala om löparna, István Rózsavölgyi(1929-2012) och Sandor Iharos( 1930-1996). De tävlade till och med på gamla Idrottsplatsen i Malmö 1957. 

Gjorde världstider på kolstybben. Jag var där med min ungerska kompis. 

Nu sitter jag i Lomma och tänker tillbaka på en svunnen tid. Blir förbannad när Ungern med Orbán i spetsen vill stoppa det svenska NATO-medlemskapet. 

Sverige som gjorde så mycket för en sargad ungersk befolkning. Tack för kaffet, Viktor Mihály Orbán. 

Ni borde skämmas.

 

 

Facebook en guldgruva-kusin dök upp efter över 60 år!

 

Den här lilla flickan på bilden heter Lena. Hon är fyra år gammal. Året är 1956. Under sommaren skulle jag fylla tio år. ”Du var lång och hade Elvisfrisyr,” minns Lena idag som 70-årig kvinna. 

Jag hade nämligen fått det stora uppdraget, att passa lilla Lena 1956. Det gick bra. 

Lena var ett gudomligt snällt barn. 

Inga problem. 

Möjligen sjöng jag Tutti-Frutti för henne. Elvislåten som slog igenom med rock`n`rollen 1956. Malmö FF kom på andra plats i allsvenskan. Tre poäng efter segrande IFK Norrköping. Vad det har med saken att göra återkommer vi till. (texten fortsätter efter bilden)

Några år gick innan våra liv skingrades för vinden. Lena växte upp. Utbildade sig till lärare. Gifte sig, fick två barn och fyra barnbarn. 

Jag växte upp. Försvann in i journalistikens förunderliga värld. Gifte mig, fick två barn och fem barnbarn. 

Allt således frid och fröjd. 

Vad våra liv tog vägen, hade vi ingen aning om. Kontakten bröts på grund av familjeförhållanden. Tills den där profilbilden av Lena som barn dök upp på Facebook. 

Men Herre min Gud! 

Det måste vara kusin Lena som jag passade för mer än 60 år sedan. På pricken lik som jag minns henne. 

Kontakt togs. 

Var det så? 

Visst var det så. 

Helt otroligt. 

Inte nog med det. 

Vi delar också vårt stora intresse för Malmö FF. Lena och hennes man missar aldrig en match på Himma Borgen som hon kallar Stadion för. 

Tänk som det kan sluta. 

Livet är allt bra förunderligt. 

Jag kan inte släppa blicken från barnbilden av Lena. Den värmer fortfarande 66 år senare. 

Jag växte med uppgiften som tioåring. 

Stort ansvar. 

Viktigt minne att vårda. 

Tack för du finns kvar i mitt liv idag också, Lena.

Jag en gammal gubbe. Du en förtjusande kvinna.

Humorn delar vi också, så det så.

 

 

Tusentals ungrare dödades-då upptäckte jag fotbollslaget Juventus

 

Här sitter jag med en pärm fylld till bredden med bilder på fotbollslag. 

Lagbilder jag samlade på som barn. Klippt från dåtidens sportbibel, Rekordmagasinet. 

Det är den andra veckan i november 1956. Samma vecka som tusentals ungrare dödas och ännu fler skadas. Sovjetunionen gick in i Ungern. Krossade effektivt upproret för frihet från det kommunistiska oket. 

Min värld som tioåring fanns inte där just då. Jag stirrade på lagbilden av Juventus. 

Mitt första möte med den italienska storklubben som bli fångad av, Sagan om Ringen. 

Overkligt. 

Från en annan tid som vi inte ens kan föreställa oss i dag.

På lagbilden längst ner till höger svensken, Kurre Hamrin. Nästan som Gud Fader själv. 

Tjugo år senare skulle vi tillsammans äta en formidabel middag på ett värdshus i de Toscanska bergen. 

Det kunde jag inte ens drömma om 1956. 

Herrens vägar äro outgrundliga som det står skrivit, sanna mina ord. 

Det är så mina tankar far omkring inför kvällens match i Champions League mellan Malmö FF-Juventus. 

Minns jag tyckte för 65 år sedan, att lagets svart-vit randiga tröjor var häftiga. 

Minns också att jag efteråt slog på ångradion och lyssnade på Kurt Anderssons dramatiska rapport från slakten i Budapest. Visste absolut inte att Juventus också kallades för, La vecchia signora (den gamla damen). 

Kan det hjälpa i kväll?

BONUS! BONUS! BONUS!

Idolporträttet på motsvarande sida är MFF-legendaren, Kajan Sandell(1927-1992). Han lirade också som proffs under ett par säsonger för italienska Spal. Vi var också arbetskamrater på Kvällsposten.
 

Memoarflik: Jag var med om fotbollsvåldets premiärsmocka

Den 3 juni 1956 presenterades den första diskmaskinen för hushållsbruk på möbelmässan i Dortmund. 
Det var i stort sett allt som hände denna försommardag i världen. Jo, så var det kvalmatch till allsvenskan mellan IFK Malmö-Brage på Malmö idrottsplats. 
Jag var 9 år gammal-se löpsedel. Rätt skör efter en lång sjukhusvistelse. En hjärnhinneinflammation höll på skicka mitt unga liv, till de sälla jaktmarkerna. 
Mot alla odds överlevde jag (tack penicillinet). 
Nu skulle jag piggas upp med mitt livs första fotbollsmatch. Det blev alltså kvalmatchen med 12014 åskådare på läktaren. 
Jag satt tillsammans med min anhörig vid ena långsidan med ryggen mot Malmö Stadsteater. Vid sidlinjen/innerkrets som det också kallades för. Alldeles intill planen. Man kunde nästan ta på lirarna. 
Gubbarna brukade böka en håla i kolstybben för lätta på blåsan. Upplevelsen av blåsor och matchen lever starkt kvar i mitt minne. 
Det blev allt tydligare i söndags då jag såg dödsannonsen i Sydsvenskan. Den tidigare IFK Malmö-spelaren, Sture Tarring, hade gått bort, 87 år gammal. Resten påminde mig sportjournalisternas sportjournalist, Håkan Malmström, om. 
Det var Sture Tarring som blev kapad av en sällsynt ful Bragespelare under den aktuella kvalmatchen. En supporter i hatt som satt en bit från mig, rusade in på planen och sänkte Bragespelaren med en högerslägga, säger vi att det var. 
Premiär för fotbollsvåldet. 
Tumult. 
Och jag var på plats. 
Rolfs pappa som var vakt rusade in och grep den vilt viftande supportern, så hatten for av. Den berömde domaren, Bertil Lööw, hade fullt upp innan han fick ordningen återställd. Förövaren fördes ut. 
Matchen kunde fortsätta. 
Det blev 2-2, men eftersom IFK vunnit med 1-0 i Borlänge, var IFK Malmö klara för allsvenskan. 
Vi cyklade hem till Ellstorp. 
Jag var något förbryllad över supportern i hatt. 
I Dortmund körde en hemmafru en första test med en diskmaskin. 
Det skrevs historia. 
Även i Malmö. 
Bilden från händelsen här nedanför, är tagen från Fotbollsboken. 
Roligare än en diskmaskin.