Valborgsfirande under protest!

Förra året hälsade jag våren välkommen i Bjärred, ca en halv mil från Lomma. Det var stort. Ett minne för livet. Mitt Valborgstal smekte menigheten som en tidig sommarvind. Det var nämligen precis så jag upplevde det. 
Bjärreds Saltsjöbad spirade vackert av vårens skira grönska. Bjärredsbornas sista gröna lunga. Någon vecka tidigare grönska då än i dag. En stillsam och behaglig plats 2012.
2013 är läget ett helt annat. 
Vårtalare är bibliotekschef Göran Schmitz, lilla bilden till höger, som hamnar mitt i skärselden. 
Precis där elden flammar vill nämligen de som makten haver, bygga ett hotell med SPA!
NEEEEJ! RÖR INTE VÅR GRÖNA LUNGA!
Vrålar Bjärredsborna. 
Hur som helst så kommer våren att få ett hett välkomnande i Bjärred. Det är nästan så folk vill byta ut "Sköna maj..." mot "Upp till kamp...", fast där går nog gränsen för borgerliga Bjärred.
Lycka till, Göran.
Det kan du behöva.
FOTNOT: Bilderna är från förra året.

Programmet får Valborgsfirandet i Lomma och Bjärred. Klicka HÄR!

När Gossen höll på att drunkna

Här sitter den lilla Gossen tryggt i sin pappas stadiga knä. Platsen är Rocknöbäcken i norra Uppland. 
Gossens pappa var en rejäl arbetsmänniska som jobbade tungt som armerare i byggbranschen. Några år senare skulle han framgångsrikt driva ett eget företag. 
Gossen visste ingenting om livet. Det var bara så tryggt i pappas famn. 
Det var det goda livet. 
Ett år senare förändrades allt för Gossen. 
Det goda livet slogs i bitar. 
Gossens föräldrar genomgick en uppslitande skilsmässa. Därför fick Gossen bo en tid hos sin älskade moster i Bulltofta utanför Malmö. 
Det var vinter. Stränga förbud att inte gå ner till Sege å. Det gjorde den lilla Gossen ändå, tillsammans med sin några år äldre kusin. 
Istäcket spännande, men isen brast och Gossen for i åns kalla vatten. Efter mycket om och men lyckades till slut kusinen dra upp honom på landbacken. 
Dyngsur. 
Naturligvis. 
Men vid liv. 
Det var första gången som Gossen förstod, att livet var en skör tråd.  
Dödlig rädsla. 
Ångest. 
Jag kom och tänka på denna dramatiska upplevelser som satt sina spår, när jag i morse läste i Sydsvenskan om bilen som körde ner i Sege å. Inte alls långt borta från den plats, där Gossen ramlade i och höll på att drunkna får 52 år sedan. 
Mer har jag inte att berätta. 
Just nu.

GodMorgon i Stugan

Lyssnar till koltrastens lockande morgonsång. 
Han sitter på Täppans staket. 
Livet. 
Vackert. 
Blir säkert en bra dag.
 

Konsten att vila sig i form

Konsten att vila sig i form, är i sig en konstform. Speciellt om man ska ge sig på och forma en vovve av 3 ton granit diabas. 
Jag lovar. 
Det är ett helvetiskt konstnärligt projekt som kräver sin man. 
Därför är det inte alls konstigt att konstnären och skulptören Christer Bording, sträcker ut sig på kolossen från Boalt i norra Skåne. Tala om att vila sig i form. 
Den 15 april skrev jag här på BLOGGEN om Christers nya storslagna projekt. 
Det väldiga diabasblocket på 3 ton ska formas och skapas till en hund av rasen, ”Black Flat-Coated Retriever”. 
I dag-lörddag-åke jag hem till Christer, ca 13 mil från Lomma mitt inne i den täta Göingeskogen. 
"Hej, Christer"! 
"Hej, Calle"! 
"Ligger du här på stenen och knoppar som en annan Kronblom"? 
"Ja, jag vilar mig i form. Det kan behövas". 
Christer reser sig upp och visar var hundens öra ska mejslas fram av hans känsliga händer-se bilden här nedanför. 
"Låt inte mig störa. Vila du på." 
"Tack, Calle" 
"Jag återkommer när hunden fått sitt öra framtrollat ur din väldiga säng". 
"Ja, gör det. Välkommen". 
Sedan körde jag mina 13 mil hem igen till Lomma. 
Efter det behövde jag också ta en napp. 
Så det kan gå.

 

Fotbollsplanen

Fotbollsplanen, Slätan, får mig nästan att falla i gråt. För 55 år sedan spelades här hårda matcher. 
Planen gropig, älgskit och kottar från den täta skogen. Bondpojkarna fläskade på. Det var här pojkar förvandlades till män. 
Någon organiserad klubbverksamhet existerade inte. Fann man en plätt, åkte bollen fram och man lirade tills solen gick ner. 
Slätan mitt i storskogen i norra Uppland blev mitt elddop som fotbollsspelare.

 Det var kanske därför det gick som det gick med min fotbollskarriär. Aldrig någonsin kom jag i närheten av de stora arenorna med en riktig fotbollsplan. 
Nej, i stället samlades vi varje torsdagskväll under sommaren, när stöket med ladugården och mjölkningen var avklarad. 
Slätan låg djupt inne i storskogen. Vi delade upp oss huller-om-buller: män, gossar och fjuniga ynglingar, sedan small det så älgskiten virvlade i luften. Myggen älskade våra svettiga ansikten.

 Målställningarna tillverkades av gran-eller tallslanor. Bollen läder med snörning. Tung som en fylld resväska vid dåligt väder. Stjärnspel vid varje nick. 
Jag fick de nytagna bilderna i veckan av kompis Lennart. Bolltalangen Lennart gick själv till historien som den råaste och hårdaste jävel en moder fött fram till denna värld. Jo, det är "gossen" på den lilla bilden, här intill.
Jag sitter länge och tittar på bilderna. Tankar. Hur har det gått i livet för de andra som lirade på Slätan? Tänk att den finns kvar än i dag. Att inte skogen erövrat Slätan? Det är minst 50 år sedan, det lirades boll på denna s k fotbollsplan. Märkligt. 
Vackra drömmar från en helt annan tid. 
Jag får snyta mig.

 

Ilmar Reepalus efterträdare 1-maj talare i Lomma

Socialdemokraterna i Lomma slår på stora trumman i årets 1-maj firande i Lomma. Ilmar Reepalus efterträdare, Katrin Stjernfeldt Jammeh, som är kommunalråd i Malmö blir årets 1-maj talare vid Dansrotundan. 
Det är verkligen ett både spännande och hett namn som ska peka ut socialdemokraternas väg till makten. Och hon gör det i Lomma. Kul. 
Det bör utan tvekan locka en hel del publik. Inte nog med det. 
Romele Musikkår kommer också att tuta för en bättre framtid. 
Äntligen, säger jag. För tidigare år har det varit väldigt dystra tillställningar, enbart för de närmast sörjande. 
Lomma lyfter-med Malmös glödheta kommunalråd.

Kärleken i Lomma växer

Det vore synd att påstå, att kärleken i Lomma växer som kryddskotten på Sri Lanka. 
Men det tar sig. 
Kärlekslåsen på Varvsbron eller Oscars bro som vissa fortfarande envisas med att att kalla den, blir allt fler. 
En dag i oktober 2011 dök det första låset upp. Någon bedyrade sig kärlek för varandra, låste fast hänglåset och kastade nyckeln i Höje å. Jag skrev om det på bloggen. 
Sakta men säkert har kärleken i Lomma sedan dessa segat sig fram. 
I dag hänger det 19 kärlekslås på brons vajrar. 
Bara i vinter har fem nya turturduvor låst fast sin kärlek till varandra.

Äntligen har fler än jag uppmärksammat kärlekslåsen. 
Den märkliga tidningen, Galore, som delas ut till hushållen, har en liten bild och text om låsen-se ovan. 
Sydsvenskan och Skånska Dagbladet lyser med sin frånvaro. De har nobbat denna trevliga kärleksyttring. 
Det är tidningar som brottas med stora ekonomiska svårigheter och borde alltså vara ytterst rädda om Lommabornas kärlek. 
OK, det är inte kommunala handlingar direkt. Det är inte heller polissirener. 
Ingen hård nyhet, men en mjuk och rar liten kärleksförklaring till det fina och goda livet. 
I dessa tider behöver vi mycket av den varan.
Det tycker varken Sydsvenskan eller Skånska Dagbladet.
Skäms på er.

Konsten att göra nyheter av ingenting

Jag sitter försjunken i TV-soffan, för att titta på supermatchen i fotboll mellan Bayern München-Barcelona. 
Plötsligt kommer vackra Suzanne (nej, inte hon i badet) inrusande med andan i halsen: 
”Titta Calle. En hackspett har hackat”. 
Jag studerar hennes bilder av hackspettens framfart i Lomma. 
Minnesbilder från barndomen poppar upp. Det där ihåliga klara ljudet som gav storskogen atmosfär spelas upp för mitt inre. 
För inte tala om (1) älskade Hacke Hackspett i tecknad version. Buspippin. För inte tala om (2) Kitty Hackspett som jag skrattat åt många jular

 Tänk om det är den utrotningshotade vitryggiga hackspetten som endast finns i ringa antal i Värmland och Dalsland? 
Jag får kolla.  
Vem vet vad det är för het nyhet som plötsligt damp ner i TV-soffan?
Givetvis har fågelskådaren, esset, Lars Nilsson i Lomma redan i början av året hängt in hackspetten i sin samling. Han skådade den i Kyrkfuret, 4-5 km bort från stökcentrum i byn.
Fast naturligtvis inte en vitryggig utan en vanlig större hackspett. 
Nästa gång sköna Suzanne kommer instörtande, kan jag berätta att det var Hacke Hackspett som skapat hennes hål på bilderna. 
Om det varit en vitryggig hackspett, hade det varit en första klassens sensation. 
Av detta lär vi oss, att man ska aldrig kolla en bra nyhet. 
Fast Hacke Hackspett får vara bra nog.

”Den blobbstertid nu kobber”

Det här är en liten rar och elak nyhet för alla som lider av vårens helvete: Pollenallergi. 
I går var jag på lungdivisionens allergiklinik på Universitetssjukhuset och fick två sprutor av syster Ann mot, ”Den blobbstertid nu kobber”. 
Det är ca 3-4 veckor senare än vad som är normalt. 
Jag är från och med nu bättre skyddad mot vårens försenade pollenattack, än vad Svea Rike är mot ryska bombplan. 
Om det nu ska vara någon tröst i det obefintliga svenska försvarets luftrum.

Tack vare sprutorna vågade jag alltså knalla ner till pollenallergikernas största fienden, björkarna. 
De stod där stumma och iakttog mig illmarigt vid kanten av Höje å i Lomma. I vårdiset kunde jag konstatera, att björkens musöron är på G. 
Det betyder två saker: 
I slutet av veckan kan du klippa dina rosor. Räkna också med att björkpollen då också på allvar drar i gång vårens krig med kliande rinnande ögon, våldsamma nysattacker, kranen rinner som en yster Rocknöbäcken i Uppland, trött som en häst samt pip i bröstet.

Nu finns det bara en sak att göra. 
Se genast över ditt medicinförråd. 
Fast se ändå upp med cirkusens sågspån. Sågspånen kan nämligen vara en mycket förrädisk fiende i dessa tider av pollenallergi. Man blir nämligen lika känslig som en Stradivariusfiol mot yttervärlden, i den blobbstertid nu kobber.

 

Lommabad för isbjörnar!

Sugen på ett dopp? 
Glöm det. 
Mina undersökningar som inte på något vis är vetenskapligt förankrad, visar på en badtemp som mer hör hemma bland isbjörnarna. 
Min badplats är Lomma Centrum. Ganska naturligt. Jag bor nämligen en bit bort från bryggan. 
Därför knallade jag dit och sänkte min termometer som guppade trivsamt. Det visade på 11-12 grader. På vattenytan. 
Räkna med att gradantalet sjunker otrivsamt ner till 8-10 grader, bara en bit lägre ner under själva ytan. Eftersom jag är en förtjusande badkruka, knallade jag hem igen. 
Men äger du en isbjörn i ditt hem. Låt hen (hoppla-där passade detta förtretliga ord in) bada. FOTNOT: Enligt Språktidningen fanns ordet hen i vårt språkbruk redan på 1200-talet, så det är egentligen inget att bråka om. År 2013 är vi bara härmapor.

Veteranbilar: Succé för Börjes startbil!

Jag har på bloggen de senaste åren berättat om, ”Hyvel-Börjes”, storslagna bilprojekt. 
Han köpte för en lagom peng Åby Travbanas gamla startbil, en Dodge 880 Custom cabriolet årsmodell 1963. Den hade endast rullat 500 mil framför jagande travhästar. 
Efter många fler pengar, huvudbry, nattlampa och delar som fick beställas från USA, kunde Börje i höstas visa upp gräddbakelsen på Åby Travbana inför publik. 
Nu har den glassiga tidningen ”Bilsport Classic” gjort ett stort reportage om Börje och den unika dodgen. 
Det innebär att Börje med sin ombyggda startbil blir en het klenod på sommarens alla veteranbilsträffar. Den enda i Sverige i sitt slag.
Tala om succé. 
Grattis Börje! 
En hyvens kille.

Här kommer 19-åringen att begravas levande

Alcatraz of the rockies. 
Det är här som USA begraver sina terrorister levande. Ett superfängelse maxat till tusen. 
Det handlar inte om vård eller rehab, utan om inlåsning i ensamcell. För alltid. I bästa fall kan fången få se en skymt av himlen. 
Någon form av kontakter med utomstående existerar inte. Du blir levande begravd för resten av ditt liv. De futtiga möblerna är fastgjutna. Betong. Dusch och toa på "rummet". Regleras med timer. Omöjliggör översvämning, osv osv. Cellen hermetiskt tillsluten.
På Alcatraz of the rockies sitter absolut de farligaste terroristerna som unabombaren, skobombaren, den blinda shejken som organiserade 1993-års bombning av World Trade Center, Zacarias Moussaoui, mfl. 
Ingen har någonsin rymt från detta kusliga fängelse. Det är alltså här som 19-åringen Dzjochar Tsarnajev, nu kan komma att få tillbringa resten av sitt liv. Om han nu överlever sina skador som det sägs att han hade vid själva gripandet i den där båten. 
Jag tycker inte synd om honom. 
Utan som man bäddar får man ligga.
På Alcatraz of the rockies, får han en filt.

”Jag älskar dig”! Carola i mail till mig

Det finns dagar då man tappar andan av pur förvåning. Fredagen blev en sådan dag. 
Mitt under en seriös mailkonversation angående nobelpristagaren i litteratur, Mo Yan, med vännen Peter A, damp det ner ett mil från allas vår sångfågel Carola: 
”I love You”. 
Ja, ni förstår själva. 
Världen stannar. 
Drömmar spinnes. 
Mo Yan kastas på sophögen. 
Visserligen är åldersskillnaden mellan Carola och mig 20 år, men kan playboykungen Hugh Hefner, 86, gifta sig med Crystal Harris, 26 år, så ska det säkert ordna sig. Dessutom vet jag sedan länge att Carola jagar en ny kärlek. 
Det blir till att raka öronen och klippa näshåren.

Jag klickade vidare och åkte in på hennes blogg. Det var kärleken mellan henne och dottern hon menade. 
Ridå. 
Man får aldrig vara glad. 
Det blev till att sätta på sig dumstruten och kravla in i Gubbträsket igen. Fast bra nära var det allt. Håll med om det. 
Jag avrundar med samma ord som Carola har för vana att använda: 
”I love You and God bless You”

 

IKEA säljer tryckkokaren ”DILLKÖTT”!

Det var inte så här, jag tänkt mig skriva om dagens stora terrorbomb: En tryckkokare laddad med spik och metallskrot. 
Det var nämligen en sådan som förvandlade Boston Marathon till ond bråd död med kapade armar och ben. 
Redan i Stockholm sprängde sig självmordsbombaren Taimour Abdulwahab till döds med en laddad tryckkokare. 
Nej, jag hade tänkte skriva om när mormor i min barndom, konserverade mer än gröt med en tryckkokare. 
Fridfullt. 
Safta och sylta. 
Ungefär.

Nu har FBI släppt bilderna på ett förvridet skelett av tryckkokaren-se bilderna längst ner-som fick målgången i Boston Marathon, att förvandlas till ett blodigt helvete. 
Det blir knappast bättre av att jag finner att IKEA säljer en tryckkokare för 499 riksdaler. Det värsta är att IKEA har valt att kalla tryckkokaren för, håll i er nu, ”Dillkött”. Det är t o m så att berömda Billyhyllan svajar betänkligt av obehag. 
Dillkött? 
Vem blir i dag sugen på den tryckkokaren. För inte tala om dillkött.
Nej, det är nog allt tur att inte mormor lever. 
Hon hade slängt sin tryckkokare i skogen.

 LOMMANEWS
Lomma kommunhus byggs ut. 
Utbyggnad av kommunhusets entré kommer att påbörjas under vecka 17 och pågå till och med vecka 23. Läs mer HÄR!

Blåsippan

Blåsippan ute i backarna står 
niger och säger att nu är det vår 
Barnen de plocka små sipporna glatt 
rusa sen hem under rop och skratt 

Texten skrevs av Anna Maria Roos. 
De välkända tonerna avAlice Tegner. 
Sjunga får du göra själv. 
FOTNOT: Blomman för dagen. AIK-MFF 0-1!

 

Hög Hatt

Danskungen, Fred Astaire i Hög Hatt i den klassiska filmen, ”Top Hat”. 
Hög Hatt, en symbol för utsökt elegans. Kallas också för cylinderhatt. Den hopfällbara sorten, oftast sidenbeklädd, chapeau-claque (Wikipedia). 
Chapeau-claque. Smaka på ordet. Stiligt och klädsamt. Flott.Vid rätt tillfälle. 
Hög Hatt finns också på fotbollsplanen. Spelare med resning, elegansen i brytningarna, följsamheten, fältherreblicken, rakryggad samt gärna ett markerat hakparti. 
DET är lirare med Hög Hatt.
 

I Malmö FF spelar en mittback med Hög Hatt. Han heter Filip Helander, fyller 20 år den 22 april. Helander är det största fyndet jag sett på den positionen på årtionden. 
Spelare med Hög Hatt är lika sällsynta som cylinderhatten är i dag. 
När jag ser Helander på planen, tänker jag alltid på Bengt ”Julle” Gustavsson, mannen som införde Hög Hatt i svensk fotboll. De har samma resning, rörelsemönster, elegansen i brytningarna, långa benet, följsamheten, eldgaffel i ryggslutet, hakan samt den där blicken. Örnkoll. På motståndarna.
Det svåra ser så enkelt ut.

På Julles tid hette mittback centerhalv. Julle tog SM-guld med IFK Norrköping 1952, Guldbollen 1953, proffs i Atalanta, VM-silver 1958 och 57 landskamper. 
Julle Gustavsson är en av våra riktigt stora lirare genom alla tider. Filip har alltså en hel del kvar att leva upp till. 
Kolla in Filip Helander i kvällens match mellan AIK-MFF på Friends Arena. Det är en arena som passar en elegant lirare med Hög Hatt. Kanske Julle 85 år, t o m är på plats. 
Visst finns likheterna där. Även på bild. 
Det hade kunnat bli många fler landskamper för Julle. Utlandsproffsen var nämligen avstängda från svenska landslaget i fotboll fram till VM 1958. 
Kvällens match då? 
Vågar inte tippa. 
Fegis kallas det för. 
Utan Hög Hatt.

 

När våren kom till Lomma med sommarvärme. Livet upp-och-ner!

Plötsligt fanns den där. Våren med sommarvärmen. 
Överraskande. 
För ingen såg den komma. 
Klockan hade slagit halv fyra. Det var måndag eftermiddag med sommarklang i kläppens enda slag. Den digitala termometern inomhus visade på 22,5 grader UTOMHUS. 
Ofattbart. 
Jag tog på mig kortbyxorna och sandalerna. Strumplös. Benen vita som snö, precis som en engelsk gentlemans vita ben i kolonierna. 
Sakta vandrade jag ut. Omslöts av det varma sköna livet. Nästan som en gentleman i tropikerna.  
Livet blev för en stund, upp-och-ner

Jag slog mig ner vid bryggan. Njöt med skjortan vidöppen, så vinterns alla otäcka händelser seglade ut över en nyligen sjösatt segelbåt. 
”Adjö mina plågoandar. Låt mig slippa se er mer”. 
Vännerna Erik och Rune kom promenerande i vinterrockar. 
Instängda. 
De hade överraskats av värmen. 
Nu såg de avundsjukt på min sommarlätta klädsel.  Vi pratade väder. Givetvis.
På andra sidan mitt bostadsområde blev byggkranarna trånsjuka och kramades bara så som byggkranar kan kramas, när sommarvärmen smeker vinterkalla stålbalkar. 
Den 15 april blev en dag att minnas. 
Då gör vi det. 
I dag också.

Christer skapar världens tyngsta hund-3 ton!

I vilket fall som helst, så väger det enorma stenblocket i diabas på bilden sina modiga 3 ton. 
Under våren och sommaren, ska den svart klumpen som är hårdare än hårdast skalas av. Formas till en vovve under skulptören Christer Bordings skapande händer. 
Fram kommer till slut att titta en hund av rasen, ”Black Flat-Coated Retriever”. Ett alldeles kolossalt underbart förvandlingsnummer som inte ens Joe Labero klarar av. 
Slutfacit blir hur som helst världens tyngsta hund. 
Vet ni någon som är tyngre? 
Nej, inte ens Harry i Höör. Den lilla bilden. Harry nästan döljer husse. 
Det krävs alltså en rejäl kluns till diabas för att slå gosingen Harry.

Jag har skrivit om Christer förr på bloggen. Han är internationell berömd skulptör i diabas, guldet från norra Skåne. 
Vem minns inte, när han förvandlade ett ännu större diabasblock till en förtjusande fontän som kan skådas på Värla köpcentrum utanför Helsingborg. 
Om vem som får äran att äga vovven i diabas, svarar mästaren själv något kryptiskt. 
”Det är en privat beställare”. 
Jag lär få återkomma, var så säker på det. 
Än så länge återstår det bara att säga: 
”WOOF, och lycka till, Christer”.