Brita Backgärde vår tids ”gåramålare”-sätter färg på livet i Lomma kommun (Här får du reda på vem hon är)

 

Jag som många andra upptäckte denna fantastiska kvinna på Facebook. Brita Backgärde 80-årig kvinna(fyller 81 i november) bosatt i Bjärred bjuder in oss i sina fantastiska målningar i akvarell. Svårt, färgen flyter gärna. 

Skriver mjuka behagliga texter om sina cykelturer vida omkring. Varför inte en glass i Landskrona? 

Och så fotograferar hon. 

De skånska vita kyrkorna blir till gräddbullar i naturen. Dagens moderna ”gåramålare” har ögat för fånga det sköna livet. Det är bara till tacka och ta emot. 

Jag blir bergtagen av kvinnan. 

Vem är hon då? 

Jag ringde upp Brita Backgärde. Hennes liv rann ur henne som ett vackert vattenfall: bonnatös från Harlösa utanför Lund, utbildad ateljèsömmerska, kokerska, husmor Bergagården i Bjärred och varit kallskänka hos Per på Lomma Hembageri. ”Ja, så har jag varit gift två gånger. Har både egna barn och barnbarn som älskar mina bullar,” berättar Brita för mig i ett virvlande tempo. 

Och skulle hon kunna tillägga: fånga livet i akvarell målningar, fotografier och texter. 

En sak är då säker. 

Brita Backgärde har utvecklat gamla tiders ”gåramålare” till en modern virtuos i konstens sköna värld. Det ska vi vara tacksamma för. 

FOTNOT: Brita har gett mig tillstånd få använda hennes omfattande bildflöde. Här ett pyttelitet axplock av hennes rikliga produktion. Ett foto av Burlövs kyrka finns med. Kolla in hur förvånad kyrkan blir när Brita dyker upp.

 

I denna ljuva sommartid: När jag fick en pausfågel på riktigt

 

Hustrun slog larm för en tid sedan om en liten pippi flaxade omkring i mitt lekrum. Jodå, fågeln slog sig ner på toppen av bokhyllan. Parkerade sig på året 1954 av min samling När-Var-Hur böcker. Möjligen pippin var intresserad av den uppblåsbara bysten för 8 kronor och 75 öre. 

Snart nog steppade min egen pausfågel vidare. Slog sig ner år 1991.Tydligen var det mer spännande med Berlinmurens fall. Det kan man gott hålla med om. 

Vad göra? 

Jag öppnade fönstret på vid gavel. Klappade försiktigt med händerna. En klapp visade sig räcka. Min gäst tackade för sig och flög ut. 

Hur den kom in i denna ljuva sommartid? 

Tydligen genom den öppna altandörren i köket. 

Kommunornitologen i Lomma, Lars-Göran Lillvik, fick se bilden jag tog av besökaren. 

"Det ser ut som en ung gråsparv. De är ju ganska hudnära.” Kort och gott så. 

Pippi på loftet. 

Visst. 

På riktigt. 

Inte bara det. 

Vår vän hade tidigare varit inne och hälsat på hos grannfrun, Boel. Passade på dra i sig hennes tåbira, så det så.

 

Veckans bloggskörd makalösa 5000 besökare-dödsolyckan i Lomma i topp

 

I somras fyllde Calle Rockbäcks BLOGG mot alla odds 14 år. Det har blivit över 5400 publicerade blogginlägg. Det i sin tur en väldig mängd text som producerats genom alla åren. 

Det kunde jag inte ens drömma om, då bloggen sjösattes i juli 2008. 

Jag roade mig med att titta på den senaste veckans sju dagar. Det visar på ett dagligt snitt av 7-800 besökare. 

Otroligt. 

Flest besökare till trafikolyckan i Lomma. Inte så konstigt. Annars har det varit en blandad kompott. Listan på de aktuella dagarna: (texten fortsätter efter bilden)

Det har som sagt varit en blandad kompott. Allt från getingbo, vaccinspruta, Britt som fick badad knäna, itusågade damen till den tragiska dödsolyckan. 

Exakt så vill jag mitt bloggande ska fungera. 

Tonen, kära vänner. 

Viktigaste av allt. 

Inget är för litet eller för stort att skriva om. Det mesta fungerar alldeles utmärkt. Fast det bästa av allt är alla ni som läser mina skriverier. 

Utan er är jag noll(0). 

Hur kul är det? 

Jag älskar er alla. 

Nu sluttar vi tjafsa och drar igång en ny spännande vecka. Vad det blir vet jag inte. 

Vi får väl se. 

Om du hänger med.

 

 

Itusågade damen tillbaka på Centrumtorget i Lomma- ont krut förgås inte så lätt!

 Det var mer än fyra månader sedan dådet inträffade. En illvillig person utsatte Krutmaja eller Grodan för sabotage. Sågade helt enkelt av brudens fötter. 

Bedrövligt skåda. 

Det är nämligen ett hårt liv stå staty på Centrumtorget i Lomma. Hon har genom åren utsatts för både det ena och det andra: munskydd, behå, klotter som Love i akterkastellet m m. 

Fast det grövsta har varit sågningen. Det tog också sin tid att återställa damen i fullgott skick. 

Nu står hon åter på plats. 

Gott det. 

Värre saker har hon varit med om, som den gången hon fick den finske presidenten, Urho Kekkonen, bli förbannad.

I Finland kallades Grodan för Krutmaja. Modellen färdigställdes i Paris 1910 av Felix Nylund(1878-1940) som var finländare. Den hamnade vid den finske presidentens sommarbostad, Gullranda. Planerna var att Grodan eller Krutmaja skulle förgylla springbrunnen i den vackra parken. Så blev det inte, för 1956 blev Urho Kekkonen Finlands president. En dag upptäckte Kekkonen den nakna statyn i parken. ”Ta bort kärringen. Jag vill inte ha några nakna fruntimmer i trädgården,” röt Kekkonen.

Efter diverse irrfärder hamnade så till slut Krutmaja i Lomma 1994. Då hade Felixs son, Lommabon och konstnären, Gunnar Nylund(1904-1996), färdigställt skulpturen. 

Nu är åter Krutmaja som jag väljer kalla henne för, hel och fin igen. Fått sina fötter tillbaka. 

Polisen lär ha lagt ner utredningen om sågningen. Ingen blir förvånad. 

Krutmaja-ont krut förgås inte så lätt.

 

Dagens snackis i Lomma-trafikolyckan med dödsoffer

 

Många Lommabor ställer sig frågan till hur det kunde inträffa. Sikten vid olycksplatsen är utmärkt. 

Av någon anledning har bilen som kom från Lundahållet på Södra Västkustvägen vid lunchtid i torsdags, skurit ner i diket. Fortsatt uppför makadamväggen på höger sida. Kraschat in i räcket till järnvägsviadukten. Bilen har sedan vält ner på körbanan. Polis, räddningstjänst och ambulans ryckte ut. Paret i bilen som är hemmahörande i Bjärred fördes till sjukhuset med livshotande skador. Senare meddelades det att den 75-åriga kvinnan avlidet medan mannen 80 år gammal är svårt skadad. Dagen efteråt är allt bortstädat på platsen. Det råder en kuslig tystnad. 

Det enda som minner om olyckan är det demolerade räcket ut efter själva makadamväggen. 

”Möjligen kan chauffören blivit sjuk. Sikten är hur bra som helst. Hur ska det annars ha gått till?” säger en kvinna till mig som stannat till på platsen. 

Sorgligt är vad det är. 

FOTNOT. Den inlagda bilden i vinjetten är ett klipp från Sydsvenskan.

 

Mitt i domedags rapporterna: Ingen hyreshöjning i brf Skrattmåsen i Lomma

 

Den goda nyheten kan vi gott skåla för. Annars haglar domedags rapporterna över oss: höjda räntor, höjda hyror, inflation, höjda matpriser, elräkningar som blivit galna och Gud vet vad. Det är inte nådigt som ryssarna ställt till det med invasionen i Ukraina. Mitt i denna röran kan jag komma med en riktigt god nyhet för de som bor i brf Skrattmåsen i Lomma hamn. 

”Någon hyreshöjning är inte aktuell för de boende i Skrattmåsen. Vår ekonom är bästa tänkbara. Det är ett skönt besked och kunna ge till de boende i våra 70 lägenheter,” bekräftar föreningens ordförande Flax för mig. 

En får tacka, för det. 

Annars befarade man det värsta. Så blir det alltså inte för vår del som bor i Skrattmåsen med Öresund i fonden. Föreningen står ekonomiskt stabil.

Flax och jag skickar symboliskt över en glad blombukett till alla boende i brf Skrattmåsen. 

Det känns extra gott med en positiv nyhet bland alla negativa som inte minst dominerar Rapport. 

Jag tror jag tar en kopp kaffe på det.

Katastrofen i Lomma-handikappade Britt fick badat knäna

 

Den verkliga katastrofen i Lomma är handikappsbadhissen(infälld i bilden här ovanför) vid Centrumbadet. 

Efter premiärsommaren 2014 sällan eller aldrig använd. För det mesta har hissen varit ur funktion. Heller näst intill helt omöjlig begripa sig på. Finns flera röriga informationstavlor. 

Paret Bengt och Britt från Lödde blev en utmaning för både hissen och badare som slöt upp för hjälpa till. Britt har alltid älskat badat. Nu när hon hamnat i rullstol försökte maken Bengt lösa problemet. 

De for till Borstahusens badplats utanför Landskrona. Där skulle finnas en handikappsbadhiss. 

Det fanns det. 

Den var sönder. 

Inget bad för Britt. 

Bengt fick tips om hissen i Lomma. 

Nu då, tänkte Britt. Äntligen få bada. 

Fast först måste Bengt dagen före åka till Lomma kommunhus och låna nyckeln till den speciella och nödvändiga badrullstolen som är fastkedjad i murväggen till själva badbryggan med hissen. 

Äntligen så på plats. 

Då började den verkliga cirkusen. 

Hissen skulle fällas ut och in, fram och tillbaka. Badarna slöt upp. Det diskuterades både högt och länge. Till slut efter mycket om och men placerades en modig handikappad Britt i rätt läge i hissen i sin badrullstol. Nu gällde det få hissen och sänka sig ner i vattnet. 

”Det var då själva fan. Finns här någon med civilingenjörsutbildning?” hörde jag en av badgubbarna skrika. Då plötsligt rörde sig hissen med Britt i ner mot den 23-gradiga vattenytan i Öresund. 

Solen sken skarpt. 

Britt fick blinka. 

Vackert väder var det allt. 

Då nådde hissen världs ände. 

Stopp. 

Hit men inte längre. 

Vilket var Britts knän. 

Kanske lika så bra det. På stället är det ungefär 170 cm djupt. Britt hade riskerat drunkna. 

Besviken fick Bengt rulla hem sin Britt. 

Med ny doppade knä. 

Besvikelsen gick och ta på.

Katastrof var ordet. 

Bildsvep här nedanför.

 

”Jag och min älskling kunde brunnit upp”

 

Livet har sina ljusa och mörka sidor. Det var på vippen det kunde gått käpprätt åt pipan både för mig och min elscooter. Faktum är att vi båda tillsammans under färd kunde börjat brinna. 

Ingen avundsvärd situation, när livet bjuder på den mörka sidan. 

Titta på bilden här ovanför. 

Jag sitter på min älskade elscooter. Inlagd i bilden längst upp till vänster de två slitna kolstavarna som satt i scooterns elmotor. Viktiga för att överhuvudtaget kunna köra med maskinen. Nu halverade på grund av ålder och min körglädje under fem år. Den längre på bilden är en ny kolstav. 

Mina halverade nedslitna rengjordes av Franko på Hjälpmedelsteknik i Lomma med tryckluft. 

Ett jättelikt dammoln svepte in hela verkstaden. Folk flydde ut. ”Ja, det var hemskt. Du har haft tur. Både du och scootern kunde brunnit upp under körning,” sa Franko till mig. 

Ibland ska man som sagt var ha tur. Nu har Franko satt in två nya fräscha stavar. 

Livet fick plötsligt sina ljusa sidor. 

Allt åter frid och fröjd. 

Min älskling du är som en ros, höll jag på sjunga. En elmotor är banne mig inget man slarvar med. 

Komplicerade saker. 

Undrar just om Miljöpartiet har tänkt på den ytterst viktiga koldetaljen. 

Knappast.

 

Covid-19: Idag släpptes bokningen till vaccinationspruta nr 5 för 65-pluss

 

Så här gick det till.

Jag ringde till Lomma Vårdcentral och anmälde mig. En sköterska ringde sedan upp mig. Bokade in mig och hustrun för tid den 6 september för spruta nummer 5.

Bilden här ovanför är från den 17 april 2021. Jag får den första sprutan med vaccin mot covid-19. Jag minns hur glada alla var som fick sin första spruta på Lomma Vårdcentral denna kylslagna lördag.

Alla log från öra till öra.

Ingen kunde ens drömma om att det redan efter några månader behövdes påfyllnadsdos efter påfyllnadsdos. Sedan dök det upp mutationer som inte vaccinet bet på fullt ut. Vi vanligt dödliga fattade nada.

Folkhälsomyndigheten försökte förklara med:

”Att virus muterar, det vill säga förändrar sin arvsmassa, är vanligt och en del av evolutionen. De flesta mutationer leder inte till någon faktisk förändrad funktion eller egenskap hos virus, men det är känt att vissa förändringar ger ökad smittsamhet. Olika mutationer kan också påverka vaccinernas effektivitet, hur sjuk man blir om man blir smittad.”

Jaha. Folk i ens omgivning som var vaccinerade med fyra sprutor däckades i covid. Visserligen en lindrig variant, men ändå. Hur som helst är jag glad över fått bokat in spruta nr 5. Läge damma av en skylt jag körde ut på bloggen, när vi alla var nybörjare i sprutröran.

Vaccinera dig.

Det räddar liv. 

 

Dagens Lommatips: En busenkel getingfälla

 

Kan det verkligen vara så enkelt? Du ser den inringade(jag lagt till) soppåsen på bilden som hänger i taket. En busenkel getingfälla som skrämmer bort augusti månads värsta terrorister: getingarna!

Jag såg påsen hänga i taket på seglarklubbens uteplats i Lomma småbåtshamn. Frågade mina vänner som brukar njuta av sommaren på stället.

”Är det en matpåse som hänger där?”

”Nej det är en uppblåst brun soppåse mot getingarna.” 

”Funkar det?”

"Ja, det fungerar alldeles utmärkt.”

Getingarna tror det redan finns ett getingbo. Dessa små irriterande varelser har ett starkt revirbeteende och försvarar ofta sitt bo. Därför brukar de hålla sig ifrån andras. Inte riskera bli attackerade eller dödade av andra getingar. Svårare än så är det alltså inte. Fyll gärna påsen med papper. Den blir bulligare då.

Det måste banne mig testas.

Tänk så enkelt livet kan bli ibland. Bort med söta slibbiga safter. Häng upp en vanlig brun soppåse och du har plötsligt förvandlats till getingens värsta fiende.

Busenkelt, så säg.

 

Lommatanke: Komikerna vågade inte dra ner byxorna på partiledarna

 

Efter friidrotten satte jag mig sent fredagskväll och såg, Sveriges roligaste partiledare, i SVT. Under en febrig timme som SVT skriver, skulle komikerna Petrina Solange Karlsson, Anders "Ankan" Johansson, Johanna Hurtig Wagrell och Özz Nujen under ledning av Kristoffer Appelquist, bjuda på goa skratt. Våra åtta partiledare skulle manglas. Kläs av och locka till skratt. 

Hur det gick? 

Jag skrattade inte alls. 

Möjligen drog jag lite på läppen när Özz Nujen som var bäst, fick till vänsterledarens namn, Nooshi Dadgostar, som en pakistansk maträtt. 

Nej, det blev en kväll som Jonas Gardell brukar säga i mellanmjölkens land.  

Väldigt tamt och försiktigt. Komikerna vågade inte ta ut svängarna. Helt enkelt dra av byxorna på partiledarna, om Herrskapet förstår vad jag menar. 

Sveriges roligaste partiledare blev ingen. 

Pannkaka.

Kändes egendomligt trist. 

Skämten plågsamt dåliga. 

När jag sedan ser att en av producenterna för programmet är seriösa Folke Rydén förstår jag varför. Åt honom har väl ingen skrattat ihjäl sig åt. 

Det är sådana här stunder man saknar Monty Python. Om de fått sätta tänderna i våra partiledare, hade skratten klingat fram till valdagen den 11 september. 

Sanna mina ord.

 

Börje Salming dödssjuk i ALS-bilden av min hockeyhjälte jag aldrig glömmer

 

Friidrotts-EM går mot sitt slut. Jag har inte missat en sekund av tävlingarna. Det kan vara hur fantastiska prestationer som helst. Hjälper inte. 

Bilden av en dödssjuk Börje Salming på läktaren förföljer mig. Börje applåderar dottern, Biancas, insats i sjukampen. Den bilden sitter som berg i mitt huvud. 

Mondo Duplantis må slå världsrekord i stavhopp i morgon lördag. 

Hjälper föga. 

Det är bilden av min svårt sjuke hockeyhjälte som naglat sig fast. Mannen som lärde hockeyvärlden täcka slagskott med sin kropp. Nu drabbad av den djävulska sjukdomen ALS. 

Drabbas man av den sjukdom så dör man. Kroppen släcks ner. Bit för bit. 

Jag följde min svågers dödskamp i sjukdomen. 

Fasansfullt. 

Inte en chans. 

Du dör. 

Blir i värsta fall totalt förlamad. 

Grönsak. 

Och sedan död. 

En granne till mig tjoade ena dagen, ”Heja di blåe,” till mig. Frisk och fräsch. 

Sedan drabbad av ALS. 

Grönsak och död. 

Finns inte ord för det. 

Och nu Börje Salming med över 1000 stenhårda NHL-matcher i kroppen. 

Den 23 februari 2015 skrev jag om min svåger Bengt på bloggen. Han älskade sin jordfräs. 

Och Börje Salming i Toronto Maple Leaf. 

Länken här!

 

BREAKING NEWS: Sabotage mot sossarnas valaffisch i Lomma

 

Igår-onsdag- strålade oppositionsrådet(S), Per Bengtsson, i ett jätteporträtt mot oss. Per satt fast förankrad mot pallen som stod uppställd på Hamntorget i centrala Lomma. Per lovade också ett Lomma med människovärde. 

En lokal valaffisch, så god som någon. 

Idag när jag hade vägarna förbi, hade någon rivit ner Per Bengtsson från sin upphöjda position. Sabotage både mot vänliga Per och ett Lomma med människovärde. 

Nu är den här inget direkt ovanligt. Folk kan bli som förbytta när valet närmar sig. De flesta lokal partier i landet, har faktiskt råkat ut för den här typen av sabotage. För det mesta polisanmäls ofoget. 

”Tack för du informerade mig om detta. Kan den ha blåst ner? Det regnade också i morse. Kan det vara orsaken?” säger Per Bengtsson till mig.

"Tror knappast det. För du var kruttorr, där du låg ihop skrynklad instucken mellan de båda pallarna. Och du ser inte glad ut. Det hjälpte föga att jag rätade ut dig,” löd mitt svar. Polisanmälan?   

"Vi väntar med den,” slutar en numera uppvikt oppositionsråd(S) i kommunhuset.

 

Lommabon Håkan Brinck i ny TV-serie av Bron-gänget

 

Håkan Binck gör tummen upp åt livet. Vi sprang på varandra i Lommas Las Vegas, spelhörnan på Coop. Jag för hämta ut en Trissvinst på storslagna 60 riksdaler. Håkan bara få finnas till med en glad tumme i vädret. 

Väldigt många i byn känner till Håkan Brinck. En lokal kändis av format. 

Lars-Olof Strömberg skriver i Kvällsposten: 

”Håkan Brinck har jobbat med Eva Rydberg på Fredriksdals friluftsteater och skojat tillsammans med Sven Melander på klassiska Arlövsrevyn. Men han har också rest med Riksteatern, spelat in film, kört egen krogshow och sjungit smäktande gospel i kyrkorna.” 

För inte tala om alla framträdande i Lomma kommun. Populära gigs. 

Vi två har aldrig träffats. Det blev ett möte som slog knockout på oss båda två.

Först berättade Håkan om att han bantar. Fick en spännande roll i en ny TV-serie av Bron-gänget. Fick order äta upp sig. Nu är TV-serien färdig inspelad och väntas spelas upp för en mångmiljonpublik. 

Sedan blev det Elvis Presley för hela pengen. Håkan är en berömd Elvis tolkare. Dock inte i någon pajas kostym och lösperuk. Nej, han är Håkan på scenen och en fena på sjunga Elvis på sitt vis. 

Som Håkan Brinck från Lomma. 

Det har också blivit konserter med Elvis kör i Memphis, Nashville och Jacksonville i den amerikanska Södern. Spelat in en singel, "Mess of blues", i den legendariska Sun-studion i Memphis. 

Ja, så har han naturligtvis varit flera gånger på Graceland. Det har jag också, Elvis Presley Boulevard, Memphis. Det får vi berätta om en annan gång. 

Tummen upp! 

Rock on!

 

Livet bakom en fläkt-kräk och elände

 Bestämde mig idag tillbringa livet bakom en fläkt. Värmen, Gott Folk, inte leka med varken ute eller inne. Tog dessutom min första selfie med fläkten. 

Mitt sällskap i övrigt EM i friidrott i SVT som täckte in vår dag. Kunnigt folk måste sägas. Gamle stavhopparen, Alhaji Jeng, en lysande expertkommentator. 

Tyvärr fastade en svensk kollaps i mitt minne. Jag tillhör nördarna som gillar gångsporten. 

Lärde mig gilla sporten under 1950-talet med gångstjärnan John Ljunggren(1919-2000). Han gick hem med både guld, silver och brons i de olympiska spelen. Skulle egentligen plockat hem guldet även i OS i Rom 1960. 

Det blev inte så. 

Han fick nöja sig med silver. 

En funktionär hällde en hink med isvatten över honom. John höll på bli förkyld i värmen. 

Där rök guldet. 

Sommaren 1971 bevakade jag NM i gång på Slottsskogsvallen i Göteborg. Det var bara jag och journalistlegenden m m Torsten Tegnér(1888-1977) på pressläktaren. Torsten själv gammal gångare gav mig en grundlig lektion i sporten. Rena universitetsutbildningen i snabbformat. 

Det var TT som sa om gångsporten: ”Viska högst.” 

Därför såg jag fram mot vår guldfavorit i EM, Perseus Karlström. 

Kunde han viska högst?

Tyvärr gick då åt helvete. 

Värmen. 

Perseus hade ingen fläkt som jag. Efter 1 timme och 37 minuter fick han ge upp 35 km tävlingen. Magen satte stopp. Fick stanna och kräka. Försökte flera gången(!), men nej, mera kräk och elände. 

Så där satt jag bakom min fläkt och tänkte på livet bakom flötet, fast det är en helt annan historia.

 

Uppdaterad! Jag körde rakt in i det muslimska strandköket i Lomma

 

När vi svenskar håller strandliv med bad, tar vi gärna med oss en liten massäck med några bullar och en och annan macka. Gärna en kaffetermos och O`boy till barnen. 

Det gäller dagtid. 

För när kvällen kommer är det Rapport och Allsång på Skansen eller Lotta på Liseberg som gäller. I stället invaderas i alla fall Centrumbadet i Lomma kvällstid av våra nya medborgare: muslimerna. 

Nu är det helt andra massäckar som gäller. Utan blinka släpar man med sig halva köket ut bland sanddynorna: grytor, kastruller, kryddor, bord och stolar, rejäla kyckling-eller lammbitar. 

Och så då kronan på verket: grillen. 

Grillröken stiger som doftande plymer ut över Lommabukten. En vattenpipa efter maten sitter också fint. 

För få grepp på det här körde jag rakt in i det muslimska strandköket i Lomma med min el-scooter. 

Jag hälsades hjärtligt välkommen, när deras förvåning lagt sig. Det var en märklig svensk som plötsligt dök upp. Vi presenterade oss omgärdade av grillröken från de massiva kycklingbitarna. Ja, männen vill säga. 

Kvinnorna skötte grillningen. 

Kulturkrock. 

I Sverige är grillen männens kungarike. Jag lovar. Det funkar alldeles lysande med kvinnor som grillar.

Vi skrattade och mådde gott. 

Dessutom smakade kycklingen utmärkt.

Det blev till ett möte av sällan skådat slag.

I morse återvände jag till platsen. Jodå, det var städat och fint (bilden längst ner). PEAB sköter kommunens strandstädning, så det så.

  

PRESS-STOP-PRESS-STOP

Ögonvittne berättade för mig: 

”När jag var ute med hunden tidigt i morse, såg där bedrövligt ut på denna s k grillplats: kvarlämnat kött, papper, plastpåsar, barnprylar och trasiga stolar. Tyvärr tog jag ingen bild. Visste inte du skulle skriva om det.” 

När jag kom dit några timmar senare idag, hade alltså PEAB hunnit städa upp som jag också mycket riktigt skrev i slutet av bloggen. 

Skäms på er!

Mitt möte med vandraren med eget parasoll vid Lomma Beach

 

Det är möjligt att du också har sett honom. Vandraren vid Strandpromenaden ut efter Lomma Beach i Lomma. När jag svängde in på Strandpromenaden under lördag förmiddag såg jag honom. 

Vandraren med ett uppspänt parasoll över huvudet som skydd mot dagens vildsinta sol. Väl påpälsad verkade han också vara: stuvad ryggsäck, rejäla vandrarkängor och en promenadkäpp. Man kan lugnt säga att mannen gjorde avtryck. Jag blev nyfiken. 

Vem var han, för det var en mansperson? 

Så jag stannade till. 

Presenterade mig. 

Väluppfostrad som jag är. 

”Och jag heter Kenneth och kommer från Boston, USA,” berättade vandraren på perfekt svenska för mig och fortsatte: ”Jag har vandrat från Utvälinge, söder om Hässleholm till Lomma (ca 9 mil, min anm.) Sov över på Lomma Camping. Nu ska jag vandra vidare till Lund och ta tåget hem till Stockholm.” Sedan log Kenneth. 

Det visade sig att hans mormor från Borås och farfar från Blekinge utvandrade i sin tur till USA och trakterna av Boston, Massachusetts.  

Nu har Kenneth 76 år sedan många år invandrat tillbaka till Sverige. Arbetat som brevbärare av alla yrken. Numera pensionär och en äkta vandrare med ett fungerande eget konstruerat solparasoll som skydd. 

Det är allt tur att världen har sådana udda personer som Kenneth med eget vandrar parasoll. Trevlig är han också, så det så. Fast det verkade trots allt vara i varmaste laget, denna ljuvliga men svettiga dag i Lomma. 

”Får se. Kanske jag tar bussen från Lomma till Lund. Går det någon buss?” 

"Visst gör det det. Kanske bäst så i värmen,” svarade jag och sa lycka till.

 

Födelsedagsgrisen

 Det är jag som är födelsedagsgrisen. Dessutom en väldigt stolt liten lycklig födelsedagsgris som fyller modiga 76 år idag. Vem kunde tro det? 

Knappast någon. 

Det var med nöd och näppe jag fyllde 10 år levande. Så där har har det fortsatt några gånger i mitt oändligt spännande liv. Därför är jag idag den 11 augusti en stolt 76-åring som hankar mig fram i tillvaron. 

Lycklig och glad över få finnas till. 

Gläds omåttligt över hustrun, barn och barnbarn och kramar mina svärdöttrar. 

Livet, min vänner, själva livet. 

Många-både äldre och yngre-finns inte längre kvar bland oss. De har fått lämna in. Gått till de sälla jaktmarkerna som jag brukar skriva: släkt, vänner, goda grannar, nära och kära. 

Känns för jävligt, rent ut sagt. 

Därför är jag en glad födelsedagsgris(skånskt uttryck, sägs det) som får leva vidare mot alla odds. Jag tänkte allt fortsätta med det. 

Odödlig? 

Naturligtvis. 

Trodde du något annat? 

Avrundar med Hasse Alfredsons oslagbara limerick som är min absoluta favorit:

Det bodde en flicka i Gränna
Som stjärtmuskeln sin kunde spänna
Så hon i detta hål
Kunde strypa en ål
Och till och med vässa en penna

 

 

Lommapar flydde från myggen i Norrland

 

Lommabon Peter gör tummen upp mot mitt lilla myggbett jag skrev om på bloggen i förra veckan. 

”Det är blaha, blaha mot vad vi utsattes för i Norrland. Vi vet inte vad mygg vill säga i Lomma,” säger Peter och skrattar gott åt mitt lilla ynkliga myggbett. 

Peter och hustrun Kerstin har turistat i sommar med sin husbil i Sverige. Det blev en fantastisk resa i deras eget vackra land. Målet var Kiruna. Resan tog emellertid slut i Arvidsjaur, ca 37 mil söder om Kiruna. 

Norrlandsfönstret öppet på vid gavel och i Sorsele söder om Arvidsjaur slog mygghelvetet till med full kraft. Lommaparet anfölls på bred front. Rena gottebordet från Lomma bjöds de små satarna på. 

Det gick inte vara utomhus. Myggen surrade även in i husbilen för suga fräscht skånskt blod. 

Resan tog stopp i Arvidsjaur. 

Gick inte längre. 

Kerstin sönderbiten. 

Otaliga myggbett.

Gick inte räkna dem alla. 

Även i huvudet kalasades det.

Tvättade håret med Alsollösning. 

Hjälpte föga. 

Paret valde avbryta i Arvidsjaur. 

Flydde från Norrland. 

Är nu hemma i ”myggfria” Lomma igen. 

Andas. 

Kerstin har vita flickar kvar på kroppen efter alla myggbett. ”Det var helt otroligt. I Norrland kan man verkligen tala om mygg. Det var en fruktansvärd upplevelse. Dit kör vi aldrig mer vid denna årstiden,”säger de och börjar minsann inte Kerstin åter klia sig på benet. 

Jag ska aldrig mer nämna mitt lilla myggbett. 

Lovar!

 

Låt livet blomma-besked idag om jag drabbats av en stroke

 

Ni som hängt med på bloggen minns säkert min kaosartade midsommar. Dagen före midsommarafton hamnade jag på Lomma Vårdcentral. Jag hade drabbats av en galen yrsel. Kunde varken stå eller gå. En fruktansvärd upplevelse. Fick köra med min el-scooter in till läkarens behandlingsrum. Undersökningen fick ske med mig sittande kvar i min racer. Läkaren undersökte mig så gott det nu gick. 

”Misstänker du drabbats av inflammation på balansnerven. Vill skicka dig med en ambulans in till sjukhuset i Lund. Utesluta att du inte fått en stroke,” kom läkaren fram till. 

Jag vägrade ambulansen. 

Det var kanske korkat av mig. 

Jag körde sakta hem i stället. 

Mådde apa.

 Skrev om min vägran till ambulans på bloggen. Årets midsommar blev i alla fall den mest yra midsommar jag upplevt, om Herrskapet förstår vad jag menar. Trots kranvatten i snapsglaset. 

Verkligen inget kul alls. 

Efter någon vecka började yrseln klinga av. Inte hastigt utan plågsamt sakta. 

Jag fick mitt ömma huvud röntgad den 18 juli. Då fanns i alla fall inte mycket av yrseln kvar. 

Idag måndag fick jag så äntligen röntgen beskedet. Läkaren ringde: 

”Rockbäck har ett perfekt huvud. Ingen stroke,” löd det glada beskedet. 

Pust, pust...låt livet blomma.

Securitasvakt mordhotad av Lommabor

 För första gången i mitt oändligt spännande journalistliv i mer än 50 år, har jag intervjuat en bil. Den tillhör en Securitasvakt. Bilen parkerad i viloläge på den stora parkeringsplatsen nere vid småbåtshamnen. Även en populär parkering till själva Centrumbadet i Lomma. 

Så här gick det till. 

Stötte samman under söndagsförmiddagen med en vakt från Securitas på parkeringsplatsen. Vi hälsade artigt på varandra som brukligt är och började samspråka. 

Förmiddagen mulen himmel. En fridens dag. Vädret bjöd inte in varken badare eller seglare, så parkeringsplatsen i det närmaste tom på bilar. Vi fick en tid tillsammans som skakade om mig. Han berättade om de stränga reglerna han hade att följa. Får inte ens ta emot ett glas vatten vid varma heta soliga dagar. Korruptionen stävjas i sin linda. 

Det kan jag förstå. 

Annars skötte sig Lommaborna, tja, så där. Kunde naturligtvis bli bättre. 

Sedan kom det: mordhoten. 

Det fanns alltså Lommabor som hotat honom till livet, när han delat ut parkeringsböter. Skjutas och lemlästad inga ovanliga hot alls. 

Det skakade om mig. 

Folk kan tydligen bli hur galna som helst över få parkeringsböter. 

Nej, det var inte lönt med polisanmälan. De läggs ändå ner utan åtgärd. 

Så var det alltså med det. 

Ställa upp på bild var inte att tänka på. Vaktens namn också anonymt. 

Därför, mina vänner, blev det i stället en intervju med Securitasbilen på parkeringsplatsen. Ren och skär illustration, så god som någon. 

Tänk vad en trist och sömnig söndag en sommardag i Lomma har att bjuda på. 

Mordhot är allvarliga saker. 

Skäms på er.

Jag får väl tacka Securitasbilen för pratstunden.

Tack-där satt den.