Var glad i ålderdomen-liten betraktelse från Lomma

 

Den här kolteckningen gjorde jag som tackkort 1986. Jag hade fyllt 40 år. 

Fest, glam och tjo. 

Nu snart 38 år senare, har jag lyckats med konststycket bli nästan dubbelt så gammal. 

”Var glad. Du lever,” tänker jag. 

I vissa fall mot alla odds, men ändå. Du lever, så var glad och tacksam över det. 

Ser jag mig omkring, blir jag knappast glad. Det senaste året, i åldersspannet 50-75-år, är det allt för många vänner som lämnat jordelivet. 

Det känns tungt, minst sagt. 

Vänliga och trevliga medmänniskor som plötsligt inte finns kvar. Vissa träffade jag ofta på väg ner mot Centrumtorget i Lomma. Vi luftade våra tankar om livet i allmänhet. Alltid behagliga möten. 

Nu borta. 

Andra byttes sladder med på torget. 

Nu är de också borta. 

Det är inget vara glad över. 

Tvärtom.

Döden kom så plötsligt. 

Därför ska man vara extra glad över att man får leva. Visst, ålderdomen är bökig. 

Syn, hörsel, minnet, och mycket annat, checkar sakta ut. Medicinskåpet växer lavinartat. Du blir stamkund på Vårdcentralen och det stora sjukhuset. Vet inte riktigt, om du ska ta till dig sjukvårdspersonalen med läkarkåren i spetsen som dina nya vänner. Det kan i alla fall bli spännande och omtumlande möten. 

Du undrar över varför röntgenpersonalen ofta är tvära människor. Du måste också vara vaksam vid inläggning på en avdelning. 

Får du rätt medicinering? 

Det kan vara lite si och så med det. 

Faktiskt. 

En gång blev jag erbjuden en spruta. 

Nej tack, jag har inte diabetes. 

Fel patient. 

Det var nära, så visst är det spännande att bli gammal. Det är sådant felbeslut man blir glad över hinna stoppa. Om man har förståndet i behåll, vill säga. 

 Påven Franciskus, 87 år, har sagt att ålderdomen i sig är en välsignelse som Gud skänkt. Den lär oss, att vårt liv är avsett gå bortom dödens övergång till evigt liv. 

Fan tro't, sa Relling.

 

Födelsedagsgrisen

 Det är jag som är födelsedagsgrisen. Dessutom en väldigt stolt liten lycklig födelsedagsgris som fyller modiga 76 år idag. Vem kunde tro det? 

Knappast någon. 

Det var med nöd och näppe jag fyllde 10 år levande. Så där har har det fortsatt några gånger i mitt oändligt spännande liv. Därför är jag idag den 11 augusti en stolt 76-åring som hankar mig fram i tillvaron. 

Lycklig och glad över få finnas till. 

Gläds omåttligt över hustrun, barn och barnbarn och kramar mina svärdöttrar. 

Livet, min vänner, själva livet. 

Många-både äldre och yngre-finns inte längre kvar bland oss. De har fått lämna in. Gått till de sälla jaktmarkerna som jag brukar skriva: släkt, vänner, goda grannar, nära och kära. 

Känns för jävligt, rent ut sagt. 

Därför är jag en glad födelsedagsgris(skånskt uttryck, sägs det) som får leva vidare mot alla odds. Jag tänkte allt fortsätta med det. 

Odödlig? 

Naturligtvis. 

Trodde du något annat? 

Avrundar med Hasse Alfredsons oslagbara limerick som är min absoluta favorit:

Det bodde en flicka i Gränna
Som stjärtmuskeln sin kunde spänna
Så hon i detta hål
Kunde strypa en ål
Och till och med vässa en penna

 

 

Bloggen avslöjade världsnyhet-nu får jag den skräddarsydda medicinen

 

Jag har väl sällan varit så glad som i dag. Den 12 augusti 2009 avslöjade jag en världsnyhet på min blogg. 

Ett nytt revolutionerande blodförtunnande medel hade sett dagens ljus. 

Nämligen Pradaxa. 

Medicinen skulle ersätta det farliga blodförtunnande medlet Waran som hundratusentals svenskar behandlades med för sitt hjärtflimmer. 

Nackdelen med Waran är den höga risken för allvarliga blödningar. Över 100 svenskar dör årligen av medicineringen. Bloggens avslöjande om Pradaxa fick ett kolossalt genomslag i hela världen.

Åren gick och det följdes upp med flera andra nya mer riskfria blodförtunnande läkemedel. Samtliga med Pradaxa som bas. Sedan dess har man upptäckt en klar minskning av hjärnblödningar som också kan leda till stroke. Vilket är en befrielse. 

Förra måndagen deltog jag frivilligt i en hjärtundersökning. Hjärtflimmerpatient som jag är. Skrev om det på bloggen. 

Den utomordentliga sjuksköterskan med spetskompetens, Anneli på hjärtat i Lund, tog blodprover på mig m m. 

Anneli är något av min hjärtsömmerska, skulle man kunna säga. I dag ringde hon mig. 

Min skräddarsydda medicin heter Eliquis. Den livsfarliga Waran åker ut redan idag. Jag slipper också i framtiden ränna till Lomma Vårdcentral stup i kvarten, för ett s k PK-prov med tanke på Waranen. 

Det skulle ta mer än 12 år sedan jag avslöjade världsnyheten. Tala om resa.

Nu är jag äntligen där. 

Snacka om glädje. 

Redan i dag åker den hemska Waranen ut. 

Faktisk råttgift.

Jag har stoppat i mig över 10 000(!) piller av varan.

Goodbay!

Bäst säga-Amen-på det.

 

 

Uppdaterad: Tegnell vaccinerad Upprop: Vaccinera er!

 

Här sitter jag. Idag nyvaccinerad och mår finemang. Skulle kunna säga att jag faktiskt mår glad idag. 

I lördags fick jag min första dos med Astra Zeneca på Lomma Vårdcentral. 

Allt fungerade hur smidigt som helst. 

Visst blev det en reaktion under natten. 

Även seg som tuggummi under söndagen. 

Måndagen hela jag skönt urlakad. 

På rätt köl som vi säger, boende ner i Lomma hamn. 

En lättnad. 

Lördagen den 8 maj har det gått tre veckor. Fritt fram krama Gud och envar. Kan åter efter 14 månader börja leva någorlunda vanligt igen. Inte minst få krama om barnbarnen. Jag är med andra ord lycklig över blivit vaccinerad. Tror knappt det är sant. 

Blir däremot olycklig över äldre personer som tackar nej till sprutan. 

Ni kan inte vara riktigt kloka. 

Vad är ni rädda för? 

Ni fortsätter säkert både köra-och åka bil. Något som är oändligt mycket farligare, än en liten vaccinspruta.

Upprop: Vaccinera er!

 Uppdatering: Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog Anders Tegnell, 65 år, blev vaccinerad i fredags med Astras Zenecas vaccin. Ett vaccin som är jättebra för människor över 65, säger han till Östgöta Correspondenten. 

Anders Tegnell är bekymrad över rapporter om att människor väljer att tacka nej till Astra Zenecas vaccin. Så vaccinera er

 

Virusrekord i Lomma: Vadå-jag dyster?

 

Vi lever i en tid, då vi inte ska vara dystra. Läser Folkhälsomyndighetens senaste rapport om covid-19 i landets kommuner. 

Årets första vecka 2021 är ingen kul läsning för oss Lommabor med 1228 sjuka i coronan. Det är 153 fler än årets sista vecka 2020. 

Tänker tillbaka på sommaren. 

Första veckan i juli var siffran noll (0) personer sjuka i covid-19 i Lomma kommun. 

Det har banne mig gott utför. 

Det är nu vi inte ska vara dystra. 

Letar upp ett gammalt blogginlägg från oktober 2015. Mitt barnbarn, Jonathan, smetade in farfars face med raklödder. Vi skrattade gott, både länge och väl. 

Hur tokroligt som helst. 

Ingen orsak alls till galenskapen. 

Bara så kul, liksom. 

Det är precis så här vi måste se på livet. 

Göra kul om det inte finns något kul. 

Vissa ser inget kul alls med en gubbe med raklödder. Då får man väl bli dyster i all sin ensamhet. 

Suck.

 

Sveriges gladaste politiker finns i Lomma-Emma Ahlström Køster

Moderaten, Emma Ahlström Køster, 32 år, leende ansikte dök upp inför allmänheten, för första gången från en husvägg vid Centrumtorget i Lomma. Det var inför valet i höstas. Hon stred för en plats i riksdagen, men hamnade som ordförande för Miljö-och byggnadsnämnden i Lomma kommun. 
Sedan dess har hon med ett brett leende spöat alla andra lokala politiker i Lomma med hästlängder på de sociala medierna. 
Människan är överallt. 
Alltid med ett stort och härligt leende som om livet, precis nu, är det bästa som finns. Jag blir så glad, när jag ser hennes glada nuna dyka upp, än här och än där. 
Av bara farten har hon startat en privat musikskola i kommunen. Lägg till en massa andra aktiviteter. Allt och litet till, redovisas på de sociala medierna. 
Hur denna, minst sagt, glada kvinna hinner med sitt familjeliv är för mig en gåta. Jag har bara träffat henne en gång. Ett kort möte. 
Det var då jag upptäckte hennes leende. Blev också avundsjuk på hennes vackra tandrad. Något att sukta efter för en 70-åring. 
Moderaten, Emma Ahlström Køster, är en av de få kommunalpolitikerna i Lomma kommun som verkligen sticker ut. 
Ja, hon är numera tämligen ensam. Sedan hurtfriske, Anders Berngarn, gick i pension blev allt gråare och tristare. Efterträdaren på kommunalrådsposten, Robert Wenglén, känner inte många till. En tämligen anonym herre.
Tur då vi har Emma. 
Här nedanför hur det såg ut på bloggen, då Emmas leende debuterade från husväggen i höstas. Vilket faktiskt retade upp socialdemokraterna. 
Jo, ni läste faktiskt rätt. 
Det är inget att skratta åt.

Var glad i Lomma-ingen kommun är gladare

Visserligen är det vänliga veckan, men i Lomma är vi glada och nöjda över få bo i kommunen. Mer glada och nöjda än alla andra boende, i hundratals kommuner som ingår i Statistiska Centralbyråns medborgarundersökning 2018. 
Lomma kommun slår fast på sin hemsida, att kommunen är i topp att leva och bo på (i menar man väl).
 Allt är så att säga frid och fröjd. Alla är så glada och nöjda över livet i kommunen, att vi slår nästan på knut på oss av glädje. 
Det ligger en hel del sanning i det. 
Brottsligheten låg. 
Servicen fin. 
Närheten till kvalificerad sjukvård oslagbar. Två Universitetssjukhus (Lund-Malmö) inom en radie av lite över milen. 
Restauranglivet frodas. 
I alla fall dagtid. 
Krögarna kunde varit gladare kvällstid. 
Skolorna hörde en gång i tiden till landets bästa. Ännu håller de hög standard. Så det är bara till att kämpa på med glädjen. 
Vissa dagar är jag själv surmulen. 
Då tittar jag ut. 
Genast kvittrar grannarna glada och förhoppningsfulla tillrop. 
Jag ler igen. 
Glad som ett barn. 
Glöm inte somrarna. 
Då är Lomma oslagbar med sitt sjudande badliv. I somras var vi så glada över solen, att alla förvandlades till glada pepparkakor. 
För inte tala om glatta livet, glad galosch, glad lax och glad som en lärka. 
Kan det bli bättre?

Bildextra: När sillen gick till-Lommas ”sillafiskare” Rune lycklig

Den här historien om Lommasillen började för ca 35 år sedan. Fast först får vi göra ett hopp fram i tiden med ca 20-25 år. 
Jag hade startat bloggen 2008. 
Frågade Rune om han inte hade några bilder från sin tid som fiskare med egen båt i Lomma. Tänkte det kunde bli ett trevligt blogginlägg. 
”Jovisst har jag det,” svarade Rune och stack åt mig ett häfte med bilder från sillfisket hösten 1985 utanför Limhamn i Öresund. 
Sedan blev det aldrig något på bloggen. Jag stoppade undan bilderna för framtida sillreportage. 
Åren gick. 
En dag efterlyste Rune sina bilder. 
Jag letade men fann inga. 
Skämdes. 
Rune började se ut som en ledsen vovve. 
Hemskt. Visste bilderna fanns, frågan bara var i min röra. Till min hustrus stora förtvivlan slänger jag aldrig något (vi män gör ogärna det). 
När jag i veckan beslutade mig för en rejäl döstädning åkte ömma lådor fram. Bara guld, enligt mig, mest skräp, enligt hustrun. 
Si på fan. 
Väl inbäddat bland autografer från Nils Poppe, Sophia Loren och Gunder Hägg (löparen) samt en bild på mig tillsammans med Lennart Hyland och Lars-Gunnar Björklund ombord på ett flygplan(!?) på väg till Tromsö, Norge, fanns häftet med Runes sillfiske från 1985.(Texten fortsätter efter bilden)

Förlåt Sophia Loren, men jag har väl sällan blivit så glad över några sillarumpor, för inte tala om Rune. 
Lyckan total. 
Det var en rejäl fångst också. 
”Gav egentligen inte så mycket i börsen. Däremot om man saltade in sillen, kunde det ge lite pengar,” mumlar Rune och tummar på de efterlängtade bilderna. 
Jag behöver inte skämmas längre. 
Rune är ingen ledsen hund längre. 
Vi ler och skrattar tillsammans igen. 
Jag tror faktiskt Sophia Loren livade upp stämningen mer än sillen. 
Visst är livet bra skönt att leva. 
Jag lovar hälsa till Sophia, Rune.

Dagens glada nyhet i byn: Lomma-Ali får stanna kvar

Ali Burhan som driver Alis frukt och grönt i Lomma centrum gör tummen upp. Meningen var att Alis populära verksamhet skulle försvinna från platsen denna hösten. Förra hösten kom uppsägningen. 
Verksamheten skulle tvingas flytta. 
Frågan var bara var? 
I de framtida kommunala planerna ska området rivas. 
Nytt byggas. 
Tack vara ett drygt arbete med ta fram en detaljplan, har Ali Burhan fått två års förlängning. Snacka om att få pusta ut.
”Jag fick en uppgörelse med kommunen. Får stanna två år till på platsen med min verksamhet. Jag är väldigt glad över det. Det ger mig ytterligare andrum,” berättar en glad, Ali Burhan, för mig. 
Ali kom till Lomma med sina frukter och grönsaker i m itten av 2000-talet (ungefär). Det började i liten skala som torghandel på Centrumtorget. 
Ali driven. 
Lommaborna strömmade till-se min bild här nedanför från september 2007.Verksamheten växte så det knakade på torget. 
Då kom dråpslaget. 
Hela Centrumtorget med byggnader och allt skulle jämnas med marken. 
Nytt byggas. 
Ali flyttade en bit bort när rivningsmaskinerna rullade in över torget. Inte alls världens bästa lokaler, men ändå. 
Han utvecklade också verksamheten med blomsterförsäljning. Det var nödvändigt. Butikerna i Lomma lärde sig snabbt av Ali, att kunderna inte ville ha dålig kvalité i grönsaksdisken. Alis koncept kopierades. 
När Ali Burhan äntligen fick ordning på sitt nya försäljningsställe, med tält och allt, kom ännu ett nytt rivningsbesked. 
”Trist,men nu får jag i alla fall stanna två år till. Det blir viktiga två år,” säger Ali Burhan och gör tummen upp.
En glad nyhet, är alltid en glad nyhet. 

Glad i dag: Mitt hjärta säger ”bumpelibump” till livet

Jag var under förmiddagen och fick en omgång ekokardiografi på Universitetssjukhuset i Lund. Det är en ultraljudsundersökning av hjärtat. 
Hjärtats storlek, rörelse och pumpfunktion samt klaffarnas funktion undersöks. Helt enkelt kollar om ens hjärta är något att ha. 
Sedan 2004 har jag åkt på otaliga hjärtflimmer samt eldkonverterats nio gånger med lyckat resultat. 
Det innebär nedsövning. Några hundra volt skjuts in i ens kropp. Sedan ska ens hjärta i bästa fall ticka rätt igen. 
Lägg därtill, att en annan gång fann en ultraljudsundersökning en ilsken tumör i höger njure. Cancer. 
Akutoperation som tog tio timmar. 
Nära döden upplevelse, men jag överlevde. 
Fasansfullt.
Förstå att jag var rätt skakis i morse, när det skulle till en analys av mitt sargade hjärtats tillstånd. 
För inte tala om min nervflora i hysterisk vårblomning. 
På översta bilden på löpet pekar sjuksköterskan ut tillståndet i vänstra förmaket i mitt hjärta. Perfekt. 
Klaffarna perfekta. 
Pumpfunktionen perfekt. 
Ja, hela mitt ömma hjärta helt perfekt. 
Fan, jag tror knappt det är sant. 
Hur kan det vara möjligt? 
Tack Gud Fader i himlen. 
Jag tror jag sjunger som Björn Skifs: 
"Håll mitt hjärta Håll min själ 
Lägg mitt huvud i ditt knä 
Säg att du menar 
Och vill mig väl 
Håll mitt hjärta Håll min själ"

Lomma-Alis lycka till sorg-två gånger om

Översta bilden på löpsedeln, är från när Ali Burhan drev en framgångsrik torghandel på Centrumtorget i Lomma.  
Understa bilden är från idag. Exakt samma plats.
En öde och tom plats.
Då när det begav sig. 
Lommaborna vallfärdade till de dignande fruktstånden under tältdukarna. Det blev en mötesplats för Lommaborna. En plats få träffa gamla vänner, eller få sig till livs det senaste skvallret i byn. 
Alla log i kapp med en lycklig Ali som snabbt blev populär. En invandrare som lyckats av egen kraft i Sverige. 
Året var alltdå 2007. 
Jag tog bilder medan solen sken. 
Snart nog gick solen i moln.
Säg den lycka som varar. 
Sorgligt nog fick Ali efter några år flytta sin verksamhet. Centrumtorget revs till grunden. Några hundra meter bort fick han hyra en lokal. 
Ali Burhan byggde åter upp sin verksamhet. Snart stod tälten där också, för Ali utvidgade verksamheten med blomster. 
Lommaborna hängde med. 
Lyckan blommade igen. 
Ali kunde till och med köpa sig och till familjen ett hus i Lomma. 
Men åter: säg den lycka som varar. 
Samma visa igen. 
Redan i september förra året skrev jag här på bloggen om Alis nya problem. Han är uppsagd. Hela rasket ska rivas för bostadsbygge. 
Var Ali Burhan ska ta vägen med sin numera omfattande verksamhet, har han ingen aning om. Det är lika ovisst i dag som det var för sju månader sedan. 
Med sorg i hjärtat kan Ali konstatera, att den plats på torget som han drev torghandel på, står tom och öde 2018 (nedersta bilden på löpsedeln).
Innan en ny lokal kan ordnats fram. 
Om det någonsin går. 
Det verkar stört omöjligt. 
Låt Ali flytta tillbaka sin torghandeln till Centrumtorget. Det döda nya torget skulle åter leva upp bland blommor, bär, morötter och palsternackor. 
Det är mitt förslag.

En julpärla-Lomma kommun bjuder seniorerna på julafton

Fantastiskt. 
Först funderade jag på skriva om Melodifestivalen och Edward Bloms kommande sångframträdande med, ”Livet på en pinne”. 
Sedan körde Lomma kommun ut på sin hemsida om ett riktigt liv på en pinne. Eftersom jag har många äldre läsare blev valet enkelt. 
Kan jag hjälpa till sprida denna goda idé, så gör jag det mer än gärna. Jag kopierar hela texten från Lomma kommuns hemsida. 
En riktig julpärla för alla ensamma seniorer. 
Och andra: 
”Välkommen till mötesplats Havsblick i Lomma den 24 december för gemenskap och julstämning. Margareta Thulin (inlagd på löpet, min anm.), samordnare på Lomma kommuns mötesplats Havsblick, är väldigt glad att kunna erbjuda detta till kommunens senior invånare, men som vanligt är alla välkomna.
 - Julafton är kanske den dagen då många känner sig som allra mest ensamma. Och varför skulle inte vi finnas där för dem då? Detta är ju en mötesplats, så det känns helt rätt att göra det. 
Alla är välkomna. 
Det kommer att bli en trevlig gemensam stund med ljus, tomtar, julmusik, fika och självklart sätter vi på tv:n så att den som vill kan titta på Kalle Anka med vänner, säger Margareta Thulin. 
Den som vill kan börja med att äta lite jullunch i restaurang Havsblick och är sedan välkommen till entrén kl. 14.30-16.30 där fikat står uppdukat.” 
Kan inte bli så mycket bättre. 
Så glad jag blir. 
Julpärla-var ordet.

Äntligen-SOLEN!

Egentligen behöves det inte sägas så mycket mer. 
Svensken som legat djupfryst i sex månader tinas upp. 
Det ska grävas i rabatter, målas utomhus, klippas gräs och samtidigt skaffa den första vårbrännan på ryggen. 
Det ska grillas, dricka öl, vin och drinkar i vårsolens glans. 
Svensken blir så där lyckligt galen över solens varma strålar. 
Alla ler. 
Över 100 000 flyktingar som kommit till landet under den här tiden, tror knappt det är sant. Det finns faktiskt en sol som värmer även i det här konstiga landet. 
Fler än vi tror längtar hem till värmen i sina länder. Problemet är att där spränger folk ihjäl varandra. 
I Sverige blir landet de närmaste dagarna sprängfull av-SOL! 
I alla fall i Lomma by the sea. 
Visst är det skönt och bli så där solgalen. 
Äntligen!

Piggelinrevy i Lomma

Jag tänkte i dag skriva om de japanska kamikazepiloterna. Under andra världskriget kraschade de sina plan i amerikanska krigsfartyg. Det var dåtidens form av självmordsbombare. 
Då landade i min famn som glada goda piggeliner, revygruppen Pro-vi-va i ABF:s regi. 
Ett gäng glada pensionärer i Lomma som den 28 november bjuder på en julshow i Pilängskolans aula. 
Jag blev alldeles varm till sinnet. 
I juni skrev jag på BLOGGEN om Bodil Wirèn som drog i gång gruppen-se det lilla löpet. 
Sommarkul blir alltså också julkul. 
Jag tittar på bilden här nedanför. 
Känner igen Bodil, sittande i mitten. Jag känner också igen Lisbeth Andersson, trea från höger översta raden på bilden. 
Storsonen hade Lisbeth som lärare under några år. Bättre lärare än Lisbeth fanns inte: språkligt begåvad som få samt mycket välutrustad mellan pannbenen. 
Nu återvänder hon som glad pensionär till Pilängskolan och spexar som gammal kärring. En gång i tiden spelade hon t o m barnteater tillsammans med Eva Rydberg. 
Det är bara så underbart. 
Det här kändes mycket bättre att skriva om. 
Bort med alla galna självmordsbombare. 
In med en piggelinrevy i Lomma. Det mår man fan så mycket bättre av. 
FOTNOT. Föreställningen börjar kl. 15.00 den 28 november. Biljetter för ynkliga 50 spänn kan köpas på biblioteket.

Jan satte färg på Lomma-GLAD IGEN!

Det här är Jan, 76 år, mera känd i Lomma som ”Färghandlar`n”. 
Under många år drev han sin populära färghandel vid Centrumtorget i byn. Jan satte verkligen färg på Lomma. 
Sedan revs hela torget. 
Jans färgstarka butik gick upp i rök. Själv gick han i pension för leva det goda livet. Skrapade en trisslott i TV. Något måste man ju dryga ut pensionen med. Åkte tillsammans med hustrun till Rostock på julmarknad. 
Mitt bland allt jul tingel-tangel slog en stroke till. 
Den alltid glade Jan blev en dystrare Jan. 
Vi sammanstrålade på Vårdcentralen i Lomma. 
Var annars? 
En dyster Jan hade nu blivit en något gladare Jan, för han överlevde sin stroke. 
Han drog sin dramatiska historia för mig. 
Jag skrev om det på bloggen den 26 september 2012. 
 I går sammanstrålade vi igen. Denna gången mitt i byn. Det blev ett strålande möte med många skratt. 
”Du Calle, du ställde verkligen till det för mig på ett positivt sätt. Det är bara inte klokt så många människor som läste om mitt öde på bloggen. Folk ringde och mailade. Det är helt fantastiskt. Underbart. Idag är jag helt frisk, berättar Jan, före detta Lommas ”Färghandlar`n” som alla känner, för mig. 
Det är sådana möten som gör mig så glad. Tänk att bloggen kan skänka en människa en sådan lycka.
Fast det bästa är onekligen att Jan åter är helt frisk igen. Och kan skratta.
Jan satte verkligen färg på min dag. 
Tack Jan! 
FOTNOT: Blogginlägget med Jan i september 2012. Klicka HÄR!

Allsång Lomma-i duschen

Varje år vid den här tiden förvandlas svensken till en Pavarotti. På en drös platser i landet brakar allsångskvällarna loss. 
I regel är det torsdagskvällar, för inte kollidera med sjunga med TV. Det sjungs både här och där. 
Utom i Lomma. 
Här får vi nöja oss med att sjunga i TV-soffan med Lotta på Liseberg (måndag),  Petra Marklund (tisdag) och norska gränsen (onsdag). 
Men lik förbannat sjunger vi, både falskt och vackert.
I soffan.
Ska det behöva vara på detta viset? 
Lommaborna vill också sjunga allsång. Rakt ut i rara friska luften som är fylld med svensk sommar. Få kramas tillsammans med bedövande toner i regn och sol.
Men nej, inte ett pip. (texten fortsätter efter bilden)

Problemen radar snabbt upp sig. 
Först måste en eldsjäl skakas fram. En dynamo. 
Sedan en programledare. 
På det en lämplig plats, samt det allra viktigaste: pengar. 
Utan pengar blir det Lomma Event och en barnkör. 
Bara ett fel med det. 
Det räcker inte. 
Nej, det är en hel radda med viktiga kuggar som måste till, för att vi ska kunna få sjunga av hjärtats lust utomhus. 
Redan i starten får alltså Lomma problem. 
Jag har grunnat på en lösning hela sommaren, men inte knäckt nöten. 
Jag tror jag går in i duschen och sjunger av mig.

Bloggen gör dig midsommar-GLAD!

Ja, jag vet. Vi överlevde månaden maj. Sköna maj förvandlades nämligen till den elaka maj. Kallaste maj månad sedan 1850-talet eller något ditåt. 
Vi fixade också mer än halva juni som inte var många grader bättre. 
För att själv bli riktigt glad, kördes jag akut ner till Vårdcentralen i morse. 
Öroninflammation. 
Vänster öra, om det nu intresserar.
Fick en dunderkur Amimox, en bred penicillin. 
Barnsjukdom när man snart fyller 69 år. Det är allt något att glädjas åt. 
Faktiskt. (texten fortsätter efter bilden)

Vädret var det, ja. 
Kolla in bilden här ovanför. 
Midsommarafton. 
Plockat från SMHI Lomma torsdag förmiddag. 
Du kan alltså slå dig ner utomhus med sillen, nubben, nypotatisen och jordgubbarna vid sex snåret i morgon (fredag) kväll. För då ska solen börja titta fram. 
Tänk så glada alla Lommabor blir, om det då verkligen blir som SMHI spådde för över 30 timmar sedan. (texten fortsätter efter bilden)

Om inte, får vi vara glada ändå. 
Till och med borta i Holm utanför Halmstad kommer kompis Lennart sluta spika/måla/borra/klättra på sitt nya hus som han bygger om, bygger ut och in, fram och tillbaka, upp och ner, än hit och dit, förstorar, förlänger, drar ner och ut, fram och tillbaka som han redan gjort.
Jag vet också att han sedan kör hela programmet som hör midsommaren till. 
Om han hinner. 
För det ska spikas/målas/borras och klättras-se bilden på Lennart här nedanför. 
En annan sate käkar Amimox till sillen. 
Trevlig GLAD midsommar på er alla!