skip to main |
skip to sidebar
För att rensa upp i träsket, borde man kalla in Clintan. Helt klart värt en handfull dollar.
Ta en titt på listan här nedanför. Det är spam jag fått under dygnet den 30 oktober.
Även det sista som noterades för den 29 okt, 13 stycken.
Så här ser det alltså ut. Ofta är det många fler. Allt kastas utan att öppnas. Det är en självklarhet.
Den här gången gjorde jag ett undantag. Det spam som jag ringat in undersökte jag.
Howard G. Buffett Foundation.
Namnet Buffett.
En klocka ringde.
Det visade sig vara sonen till Warren Buffett, en av jordklotets rikaste personer.
Jag skrev om familjen Jultomte på bloggen i går.
På grund av min trevliga uppenbarelse skulle jag få 1 500 000 dollar. Jag behövde bara skicka in person-och bankuppgifter osv.
Ja, ni känner igen bluffen.
När jag grävde vidare, visade det sig att familjen Buffett blivit kapad.
På Howard G. Buffett Foundations hemsida fick jag upp ovanstående varningstext.
Citerar slutklämmen:
”Denna e-post eller liknande kommunikation är inte på något sätt kopplade till Howard G. Buffett Foundation eller Howard G. Buffett.
Svara inte på e-post eller klicka på länkarna.
Vidarebefordra alla bedrägliga e-postmeddelanden till Internet Crime Complaint Center (IC3), ett samarbete mellan Federal Bureau of Investigation (FBI) och National White Collar Crime Center (NW3C) genom att besöka http://www.ic3.gov/default.aspx.”
Så var det alltså med den saken.
Det där med att koppla in Clintan kanske inte är så pjåkigt. Han kanske ställer upp för några få dollar mer?
Det är inte lätt att vara en Joakim von Anka på nätet. Nätkaparna vädrar morgonluft.
Warren Buffett, 84 år, är god för 534 400 000 000 miljarder.
Hans tre vuxna barn är inte precis lottlösa. Var och en kan lätt kalla sig för Joakim von Anka.
Familjen är också känd för att vara världens största jultomte. Mitt eget ord för filantrop.
Bara i somras donerade pappan, Warren, 19 miljarder kronor, till fem välgörenhetsorganisationer.
Familjen, tre vuxna barn, är alltså rena ram godiset för nätkapare.
Mellansonen Howard G Buffett som fyller 60 år till jul, har gått i sin fars julspår (förlåt, det bara kom).
Howard G. Buffett Foundation stödjer projekt inom områdena jordbruk, näring, vatten, humanitära, bevarande, och konflikt / ensamkommande personer.
Stiftelsen fokuserar mycket av sin finansiering på samhällen i Afrika och Centralamerika. (Wikipedia).
Jag ställde in kikarsiktet från Lommaperspektivet till organisationens hemsida. Klickade på knappen kontakt och upp kom:
Bedrägeri Alarm (fast på engelska).
På så vis kan jag spana in från Lomma, och avslöja att världens rikaste familj är kapad.
På vilket vis, återkommer jag till.
Kanske redan i morgon.
Håll utkik!
Sedan jag startade bloggen för mer än sex år sedan, har jag grovt räknat fått närmare 15 000 spam som mail.
Jag har förpassat samtliga dit där dom hör hemma.
I skräpkorgen.
Oöppnade.
Registret är brett. Allt från erbjudande av presentkort, lotterivinster, galanta damer som behöver pengar till sin bror som lider av cancer, till s k Nigeriabrev.
Spam.
Rakt i skräpkorgen.
Bort.
Absolut inte öppnat skiten.
Nu har emellertid spamdårarna tryckt på gasen. Vad sägs om ovanstående spam från ökenlandet Niger?
” CENTRAL BANK AV NIGER ÄR DU DÖD?? KONTAKTA OSS MED NÖDVÄNDIG INFO”
Ja, vad säger man?
Någon i mörkaste Afrika vill alltså dödförklara mig.
Visserligen har jag varit på väg, ”over the hills, några gånger. Senast i våras. Men fortfarande lever jag allt väldigt gott, så det så.
Mig stör det alltså inte. Mer än jag blir förbannad.
Jag tänker mer på mina ömhudade medmänniskor som får den här typen av spam. De kan bli nog så omskakade.
Till alla er vill jag säga.
”Bry er inte. Öppna inte skiten. Låt det gå i skräpkorgen direkt.”
Så var det med den döden.
Vi tänder ett ljus, för en riktigt stor fotbollsspelare.
Klas Ingesson.
Klas tränade Boråslaget Elfsborg in i det sista. Han somnade in i dag på morgonen.
Frid över hans minne.
Så här skriver Elfsborg nu på förmiddagen på sin hemsida:
Barnbarnen utrustade farfar med 3d-glasögon. Påminde om en knarkbaron i Marseilles tyngre kvarter.
Det skulle visas en Piff och Puff-film. Nej, det var inte om Juholt och Löfven det skulle handlar om. Utan en Disney.
På riktigt.
En helt vanlig förmiddag en tisdag i oktober.
Ute sken solen.
Tala om mys.
I bland har det sina ljusa sidor att vara pensionär.
Barnbarnen var också mycket noga med 3D-glasögon. Rumsperspektivet förändras och det blir kuligare och titta. Märkvärdigt värre. Svårt för en åldring att begripa sig på.
Visst minns man barndomens Piff och Puff. Mest från serietidningen Kalle Anka.
Tecknad Disneyfilm på stenåldern var exklusivt.
Om de två skojsiga jordekorrarna råkade dyka upp på en fladdrig filmduk, tjöt vi barn rätt ut av förtjusning.
I dag tjuter farfar inte.
Mest problem med de märkliga glasögonen.
Inget i rummet blev varken längre, bredare eller djupare.
”FARFAR,” tjoade plötsligt ett av barnbarnen.
”Ser du olika på höger och vänster öga?”
”Nä, det är samma. Hur jag än stirrar.”
”Då är det ingen 3d-film. Vi ser Tom och Jerry i stället.”
Då gjorde vi det.
Hör ni ett muller ute, så är det farfar som fortfarande skrattar.
Finns det något bättre än tisdagsmys?
Pensionärsliv med spets.
Jag vill påstå att årets guldfirande från min sida, är väldigt unikt.
Normalt brukar jag stå på läktaren och applådera Malmö FF när guldpokalen delas ut.
När slutsignalen gick mot Brommapojkarna (2-0), jublade över 13 000 åskådare på läktaren. Ja, det jublades, applåderades, hyllades och sköts festraketer.
I år fick jag sitta hemma i TV-soffa och vifta med tårna.
Bittert.
Mycket bittert.
Under årets säsong har jag sett MFF på plats en futtig gång. Mot Falkenberg den 30 mars, seger med 3-0.
Jag som alltid brukar finnas på plats. Alltid samma plats. År ut och år in.
Den 3 april råkade jag ut för den där allvarliga olyckan som höll på sänka mig för alltid.
När tex MFF mötte IFK Göteborg, seger 3-0, den 7 april, kämpade jag för mitt liv på sjukhuset.
Ingen susning om någonting.
Borta.
När MFF mötte Häcken hemma (1-2) den 4 maj, var jag visserligen hemma, men så sjuk att jag inte ens orkade ta mig ur sängen och sitta i TV-soffan och följa matchen.
Jag försökte allt, men fick snabbt kasta in handduken.
Därför är jag egentligen inte så bitter som jag skrev.
I dag kan jag trots allt sitta i TV-soffan, jubla och vifta med tårna.
Heja Malmö FF!
Grattis till GULD nr. 18.
Till nästa säsong, hoppas jag åter kunna sitta på läktaren och försvara guldet.
Ja, fan ta mig, så ska jag det.
Fast andra sidan, så hade jag nog det roligare hemma i TV-soffan, än Brommapojkarnas ensamma supporter.
Fick bilden från sonen Daniel under matchen.
Nej, det behövdes inga polisinsatser.
Han skötte sig fint.
Det är minsann inte varje dag som man får brev från musikern, författaren, konstnären m m, Ulf Lundell.
I samband med lördagens vernissage på Ulf Lundells konst på Lomma bibliotek, läste hans hustru upp ett brev från sin man.
När han inte själv kunde komma skrev han samman brevet i lördags morse.
Så här ser originalet ut:
Problemet är att det går inte att läsa texten.
Fast det går ändå att tyda ut ett och annat, tex att Ulf Lundell arbetar med en gammal hederlig skrivmaskin. Ingen dator här alltså.
Det framgår också av de rättelser han gjort i texten.
"Kladd", som vi sa förr i tiden på redaktionerna.
Inte nog med det.
Ulf Lundell borde också byta färgband. Omedelbart. Ett krux i dag, då det inte längre säljs några färgband. Då gäller det att spara på den lilla färg man har. Lundell har knappast någon färg alls kvar på färgbandet. Färgen har han lagt på sina tavlor.
Jag försökte göra texten mer tydlig med den moderna tekniken, Photoshop. Det gick så där. Men han skriver personligt om sina vedermödor med olja, akryl, kol osv.
Hur är då Ulf Lundells konst?
Det är Lomma konstförening med motorn, Jöran Lindkvist som ligger bakom att Lundell ställer ut sina konst i Lomma. Ett förtjusande initiativ.
”I lördags såldes sex av verken. I dag hade en kvinna åkt från Jönköping för att köpa en Lundell.
Förmodligen ligger det mycket ångest bakom hans måleri. Det är inte lätt att måla på det sättet," säger Jöran Lindkvist till mig.
Jöran är själv ett Lundell-fan.
I alla fall när det gäller musiken.
FOTNOT. Ångest. Se tavlan som är åtstramad med snören. Längst upp i den s k bannern. Akryl. Kollage. Pris 13 500 kr. Jag gillar den.
I bland gör man rätt saker här i livet. Utan att egentligen förstå förrän efteråt, så rätt det kan bli.
Tokrätt blev nämligen mitt blogginlägg om Kongoläkaren, Dr Denis Mukwege, som var gäst hos Skavlan.
Här hade jag förberett ett helt annat blogginlägg i god tid med Baywatch-stjärnan Pamela Anderson. Till och med trixat samman en löpsedel-se ovan.
Bakgrunden är den här:
Tidigt i höstas fabulerade jag en historia på bloggen med Pamela i huvudrollen. Jag hittade på att bönan skulle komma till Lomma och dela ut ett fint kulturpris.
Självklart kopplade jag in kommunens starke man. Kommunhövdingen själv, Anders Berngarn.
Det blev hur skönt galet som helst.
Fast allt var ett skämt. Tryckte själv det var rätt så kul.
En överraskning i underhållningsbranschen.
En tid senare trumpetas det plötsligt ut att Pamela Anderson verkligen kommer. Fast till Sandviken av alla ställen.
Dessutom som gäst hos Skavlan.
Jag tyckte naturligtvis att jag borde hänga på med ett blogginlägg. Följa upp min egen lustighet.
Då dyker den här Kongoläkaren upp i programmet. Det vänder upp och ner på alla mina planer.
Hans starka berättelse om de brutala våldtäkterna i Kongo skakade om mig i grunden.
Jag spolade tramset om Pamela Anderson.
Skrev i stället ett blogginlägg om läkarens kamp för att rädda Kongos kvinnor och barn.
Nu i efterhand har det visat sig; jag tog rätt beslut. Mitt hjärta fick styra mig. Inlägget blev nämligen en stormande succè.
Så många bloggläsare under en och samma dag till ett inlägg, är ytterst ovanligt.
Spik rakt i topp bland över 2653 inlägg på bloggen. Dessutom en lördag. Normalt går alltid bloggbesöken ner under helgerna.
Jag blir alldeles varm.
Tack alla ni.
Nu vet jag att jag verkligen fick ut mitt lilla rop till omvärlden:
Stoppa de brutala våldtäkterna i Kongo!
Det kan inte bli så mycket bättre.
Läs också Magda Gads artikel i Läkartidningen. Klicka HÄR! Genom Läkarmissionen kan du ge ditt bidrag. Klicka HÄR!
Plötsligt satt han där hos Skavlan, Dr Denis Mukwege.
Mitt bland berömda namn som filmaren, Roy Andersson, och Baywatch-stjärnan, Pamela Anderson, stoppades Kongoläkaren in i programmet.
Det han sedan berättade, gav mig en sömnlös natt.
Varje dag kommer tiotalet kvinnor och små flickor som har våldtagits till dr Mukweges Panzisjukhuset, Bukavu i Kongo.
Våldtagna på det mest sadistiska vis. Med bajonetter, gevärs-pipor och kolvar och många andra grymma sätt. Vissa t o m skjutna i vaginan. Söndertrasade tarmsystem, ja, alla tänkbara system som en kvinna är utrustade med sönderslitet.
Ett ofantligt lidande.
Ofattbart.
Jag googlar och plockar ut detta bland allt hemskt som jag hittade; enligt FN har 27.000 sexuella övergrepp rapporterades under 2006 i Södra Kivu-provinsen.
Siffrorna lär inte vara mindre i dag, snarare tvärtom.
Några timmar efter programmet går jag och lägger mig.
Försöker somna.
Det går inte.
Dr Denis Mukweges berättelse bränner.
Det är fullständigt vansinnigt.
Vad kan jag göra?
I stort sett ingenting, mer än att gå upp och skriva denna text. Inte för att det hjälper några kvinnor i Kongo, men i alla fall. Jag piper till av vreda, ut över världen.
Dr Denis Mukweges har nu fått EU:s Sacharovpriset för sitt enorma arbete på Panzisjukhuset. Nu får han mitt hjärta med.
Jo, så ska jag beställa boken om honom som kom ut i september förra året. Skriven av en svensk journalist. Jag visste inte ens om att boken fanns. Släpptes på Weylers förlag.
Jag skäms och går och lägger mig.
Sova känns inte precis så viktigt längre.
Läs också Magda Gads artikel i Läkartidningen. Klicka HÄR!
Genom Läkarmissionen kan du ge ditt bidrag. Klicka HÄR!
Fler valaffischer från det danska valet flyter i land i Lomma.
Lommabon Tommy var ute och knallade bland sanddynerna. Plötsligt ser han den danske politikern, Jacob Rørdam Holm-Jørgensen, ligga där som valaffisch.
I vanliga fall är han biträdande professor i nuklearmedicin.
Jag skrattade faktiskt gott åt det hela.
Senast jag skrev om de danska valaffischerna som flöt i land i Lomma, var i november 2013. Den gången var det ingen mindre än Helsingörs borgmästare som seglande i land som valaffisch.
Jag minns också att Ekstrabladet hörde av sig och skrev om det lustiga vrakgodset.
Den gången visade Lommabon Benny upp troféerna. Benny hamnade t o m i bladet och blev något av en kändis i Danmark.
Visserligen är det snart Halloween, men ändå.
Döm om min förvåning, när jag besökte min mammas grav i veckan på Lomma kyrkogård. Gravstenen hade spänts fast med en variant av ett spännband samt stagats upp med en stör liknande föremål.
Det såg inte klokt ut.
När jag såg mig omkring, hade de flesta gravstenarna på den annars så fridsamma kyrkogården, samma utrustning.
Jag kan inte hjälpa det.
Jag kom och tänka på monstret Hannibal Lecter.
Ni vet det där fasansfulla människoätande monstret i Anthony Hopkins tappning. Filmen blev i början av 1990-talet en världssuccé.
Orsaken till att kyrkogårdsförvaltningen i Lomma församling spänt upp/fast riskfyllda gravstenar, beror på att det har inträffat olyckor med gravstenar som vält.
För några år sedan inträffade t o m en dödsolycka i Bollebygd. En gravsten välte över en liten flicka som dog.
I brevet från förvaltningen som jag fått, står det att mammas grav saknar dubbning.
”Där finns dubbningar, men vi sätter dit lite extra lim,” säger GRF Gravvårdar som satte upp stenen till mig.
Liknelsen med Hannibal Lecter är inte alls fel.
Gott Folk!
Halloween nästa helg.
"Bus eller godis?"
"Lim. Tack!"
Dagens ROS:
ger jag till dr Annika Widerberg på Handkirurgen i Malmö. Tack för din stora omsorg och att jag fått ta del av din kunskapsflod. Nu kan jag åter peka finger, t.ex. åt ubåtsjakten.
Johnny Stamming är en framgångsrika journalistkollega till mig.
Så här berättar han själv om den dramatiska kraschen med en allt för stor fågel.
”På motorvägen mellan Rödby och Köpenhamn inträffade den hjärtskärande olyckan. Den hårdaste smäll jag under mina 50 bilår upplevt.
För en tusendels sekund täcktes vindrutan av en stor fågel.
Första tanken; hoppas fågeln dog direkt.
Sedan; att vindrutan höll.
Tredje; kanske har fågeln fastnat mellan takboxen och taket.
Stopp på närmaste P- plats och ut och titta. Då faller fågeln stendöd ner framför mina fötter. Det är alltid lika jobbigt att köra ihjäl djur.
Är det en Berguv eller duvhök eller vad?
Fågeln är närmare en meter mellan vingspetsarna”.
Johnny hade alltså tur. Det hade faktisk kunnat gå käpprätt rakt ut i den danska jordbruksmyllan.
På Nationella Viltolycksrådet fann jag ovanstående dystra statistik.
Fram till den 13 oktober i år, visar polisrapporter på hela 31 563 viltolyckor: rådjur 24 604, älg 3644 och vildsvin 2136.
Skrämmande siffror.
Jag grävde vidare och fann otaliga viltolyckor i vår trafik med allt från vargar till örnar. Frågan är då vad det är för fågel som kraschade in i Johnnys framruta på bilen?
Någon örn är det inte.
Jag kontaktade Tobias Christoffersson. En av södra Sveriges skickligare skådare.
När Tobias studerat bilden på den döda jättefågeln, kom svaret blixtsnabbt: ormvråk-se den lilla bilden här till höger.
Johnny kom till slut välbehållen hem till Skanör.
Ormvråken med 120 cm mellan vingspetsarna, fick änglavingar. Frågan är om inte även Johnny hade det.
Änglavingar, alltså.
I bland är det skönt att ha tur här i livet.
Tack för storyn, Johnny.
Atlètico Madrid visade på ett övertydligt sätt, vilken avgrund det råder mellan allsvenskan och högsta fotbollsadeln ute i den stora vida världen.
Den första halvtimmen kände de spanska spelarna lite försiktigt på laget från norden.
De hade givetvis hört talas om MFF-tränaren, Åge Hareide, överraskande taktiska drag. Nu ville man se vilka hemliga ess Malmöspelarna sprang omkring med.
Efter den där halvtimmen, insåg man att det fanns inga hemliga ess alls. Då ökade Atlèticospelarna tempot.
Trummade på lite snabbare med benen.
Lät den fina tekniken vinna mark.
Malmöspelarna såg plötsligt stabbiga ut. Lyckades trots det få 0-0 i halvlek.
Framgång.
Några tusen supportrar på plats jublade.
Vi framför TV:n jublade.
Grabbarna i studion med Lagerbäck i spetsen, jublade väl inte, precis. Fast de var imponerade över MFF:s spel.
Atlèticos tränare, argentinaren Diego Simeone, hade sett klart.
”Fortsätt som ni slutade. Fast öka tempot ännu mer”, sa han kan tänkas till sina spelare i halvtidspausen.
I andra halvlek började karusellen.
Kattens lek med sin lilla mus.
Efter tre minuter gjorde Koke 1-0. Ja, sedan snurrade det på till 5-0. Trots att spanjorerna märkbart slog av på takten efter 3-0.
MFF-supportrarna på läktaren slutade jubla.
Hemma i TV-soffan satt vi tysta som om vi plötsligt fått sorg.
Vi såg vilken enorm klasskillnad det var mellan ett allsvenskt lag och ett topplag i Champion League.
Bråddjupet öppnade sig.
De svenska spelarna var i princip sämre i allt. Möjligen spelade vi jämt skägg vid själva slantsinglingen före matchstart.
Om Atlètico Madrid hade gått för fullt under hela matchen, hade det t o m kunnat bli tvåsiffrigt.
Robin Olsen är en bra allsvensk målvakt. Här hade det krävs en insats i världsklass med överskruv.
Vi hade bevittnat en mardröm. I verkligheten.
Vad experterna sa efter matchen i TV?
Det vet jag inte.
Jag släckte ner och tänkte för mig själv:
”Vänta bara, när ni kommer till Malmö och returmatchen på MFF:s hemmaborg.
DÅ!
FOTNOT. Bilderna är hämtade från respektive lags hemsidor.
Calle Rockbäck
Fotnot. Under en filt i Madrid, är en berömd text av Claes Eriksson i Galenskaparna.
Längst fram på löpets bild, höjer Peter en bägare för en MFF seger i kväll.
Peter är en känd basketprofil i Lomma.
Bor i byn sedan alltid.
Har båt och fiskar.
Plus tusen andra intressanta saker till.
Ja, sedan är han MFF:are.
Givetvis finns Peter på plats med kompisarna i Madrid, för att heja fram Malmö FF till stordåd i kvällens Champion League-match mot Atlètico Madrid på arenan, Vicente Calderón. Givetvis sprang grabbarna också på en äkta flamenco böna, fattas bara.
Den ena efter den andra vackra MFF-tröjan började dyka upp på Plaza Mayor de Madrid i centrum.
Det dracks god spansk öl, hurrades och drogs diverse kampsånger.
Spänningen och humöret inför kvällen match är naturligtvis på topp.
Kan MFF än en gång göra det omöjliga och ta en poäng med sig hem inför returmötet?
Vinna finns knappast på kartan. Fast MFF har lärt oss i år, att aldrig räkna ut himmelsblått. Så vem vet?
Går det riktigt åt helvete som för Roma.
I går fick italienarna stryk med hela 7-1 hemma i Rom mot Bayern München.
Om så blir fallet, får väl Peter och hans kompisar gömma sig under en filt i Madrid-fritt efter Claes Eriksson, Galenskaparna.
SKÅL BOYS!
Allt för vinsten.
.jpg)
Inlägg
