skip to main |
skip to sidebar
Mycket ska man då behöva vara med om.
Titta på de båda matchprogrammen från Malmö FF:s hemma matcher mot Olympiacos och Atlètico Madrid i Champion League.
Det är samma program. Nej, jag skojar inte.
Och det har man mage att ta 20 kronor för vid varje matchtillfälle.
Jag har då aldrig upplevt något liknande.
Tänk er om Sydsvenskan eller Kvällsposten gav ut samma tidning, dag efter dag. Och tog betalt för den.
Sicken skandal, det skulle bli.
Det är precis så MFF eller Uefa har gjort i sina matcher i Champion League på Swedbank Stadion.
Den 1 oktober mot Olympiacos och 4 november mot Atlètico Madrid. Precis samma matchprogram.
Och det har man mage att ta 20 kronor för vid varje matchtillfälle.
Här ovanför ser ni klubbens ordförande, Håkan Jeppsson, med samma krönika i de båda matchprogrammen.
Så där ser programmen ut. Sida efter sida. Samma text och annonser. Exakt lika. Man tror inte det är sant, men det är det.
Snacka om besvikelse när jag upptäckte fadäsen. Den här typen av program har ett stort samlarintresse.
Om det blir samma mot Juventus på onsdag, vet jag inte.
Befarar det värsta. I så fall blåser MFF eller Uefa publiken på ytterligare 20 riksdaler. Programansvarig i matchprogrammet står Malmö FF. Därför behåller jag löpsedeln.
Börjar också misstänka att det är Uefa som indirekt stoppat tidningen Metro. Det är nämligen Uefa som styr och ställer med precis allting, i samband med CL-matcherna. Man har t o m skickat hit en egen arenachef och döpt om Swedbank Stadion.
Atlètico Madrid visade på ett övertydligt sätt, vilken avgrund det råder mellan allsvenskan och högsta fotbollsadeln ute i den stora vida världen.
Den första halvtimmen kände de spanska spelarna lite försiktigt på laget från norden.
De hade givetvis hört talas om MFF-tränaren, Åge Hareide, överraskande taktiska drag. Nu ville man se vilka hemliga ess Malmöspelarna sprang omkring med.
Efter den där halvtimmen, insåg man att det fanns inga hemliga ess alls. Då ökade Atlèticospelarna tempot.
Trummade på lite snabbare med benen.
Lät den fina tekniken vinna mark.
Malmöspelarna såg plötsligt stabbiga ut. Lyckades trots det få 0-0 i halvlek.
Framgång.
Några tusen supportrar på plats jublade.
Vi framför TV:n jublade.
Grabbarna i studion med Lagerbäck i spetsen, jublade väl inte, precis. Fast de var imponerade över MFF:s spel.
Atlèticos tränare, argentinaren Diego Simeone, hade sett klart.
”Fortsätt som ni slutade. Fast öka tempot ännu mer”, sa han kan tänkas till sina spelare i halvtidspausen.
I andra halvlek började karusellen.
Kattens lek med sin lilla mus.
Efter tre minuter gjorde Koke 1-0. Ja, sedan snurrade det på till 5-0. Trots att spanjorerna märkbart slog av på takten efter 3-0.
MFF-supportrarna på läktaren slutade jubla.
Hemma i TV-soffan satt vi tysta som om vi plötsligt fått sorg.
Vi såg vilken enorm klasskillnad det var mellan ett allsvenskt lag och ett topplag i Champion League.
Bråddjupet öppnade sig.
De svenska spelarna var i princip sämre i allt. Möjligen spelade vi jämt skägg vid själva slantsinglingen före matchstart.
Om Atlètico Madrid hade gått för fullt under hela matchen, hade det t o m kunnat bli tvåsiffrigt.
Robin Olsen är en bra allsvensk målvakt. Här hade det krävs en insats i världsklass med överskruv.
Vi hade bevittnat en mardröm. I verkligheten.
Vad experterna sa efter matchen i TV?
Det vet jag inte.
Jag släckte ner och tänkte för mig själv:
”Vänta bara, när ni kommer till Malmö och returmatchen på MFF:s hemmaborg.
DÅ!
FOTNOT. Bilderna är hämtade från respektive lags hemsidor.
Calle Rockbäck
Fotnot. Under en filt i Madrid, är en berömd text av Claes Eriksson i Galenskaparna.
Längst fram på löpets bild, höjer Peter en bägare för en MFF seger i kväll.
Peter är en känd basketprofil i Lomma.
Bor i byn sedan alltid.
Har båt och fiskar.
Plus tusen andra intressanta saker till.
Ja, sedan är han MFF:are.
Givetvis finns Peter på plats med kompisarna i Madrid, för att heja fram Malmö FF till stordåd i kvällens Champion League-match mot Atlètico Madrid på arenan, Vicente Calderón. Givetvis sprang grabbarna också på en äkta flamenco böna, fattas bara.
Den ena efter den andra vackra MFF-tröjan började dyka upp på Plaza Mayor de Madrid i centrum.
Det dracks god spansk öl, hurrades och drogs diverse kampsånger.
Spänningen och humöret inför kvällen match är naturligtvis på topp.
Kan MFF än en gång göra det omöjliga och ta en poäng med sig hem inför returmötet?
Vinna finns knappast på kartan. Fast MFF har lärt oss i år, att aldrig räkna ut himmelsblått. Så vem vet?
Går det riktigt åt helvete som för Roma.
I går fick italienarna stryk med hela 7-1 hemma i Rom mot Bayern München.
Om så blir fallet, får väl Peter och hans kompisar gömma sig under en filt i Madrid-fritt efter Claes Eriksson, Galenskaparna.
SKÅL BOYS!
Allt för vinsten.
När jag var en liten rar gosse, blev jag fascinerad av MFF:s motståndare i Champion League, Atlètico Madrid.
Det var inte bara den fräcka matchdräkten som lockade.
I laget spelade nämligen också en svensk, Henry ”Garvis” Carlsson (1917-1999), ”Raka spåret” kallad. Vilket var väldigt märkvärdig för 60 år sedan.
Jag lyckades komma över en lagbild på Madridklubben från Rekordmagasinet. Hur, minns jag inte.
Nu hittade jag den i en av mina underbara samlingspärmar. Tidens tand hade börjat äta upp bilden. Skam på en sådan klassisk lagbild.
Photoshop blev min städgumma.
Jag pillade och pillade och PILLADE.
Till slut var jag klar.
Lagbilden på Atlètico Madrid blev fin som en nykonfirmerad brallis (Rit-Olas favorituttryck). Nostalgin flödade.
Jag blev en liten rar gosse på nytt. Det kändes väldigt bra.
Frågan är om Malmö FF lyckas lira av laget deras fina skjorta?
En annan gång ska jag berätta om den gången 2010 en Atlètico-supporter skickade två bilder till mig. I utbyte ville Louis ha diverse uppgifter om MFF.
Den ena bilden var Antonio Duràn, en gång i tiden guldtränare i MFF samt f d spelare i Madridklubben.
Den andra bilden var på just Henry ”Garvis” Carlsson. Det blev raka spåret ut på bloggen. Snacka om att man ryser.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inlägg
