Annie Lööf-en fläkt av Zlatan i svensk politik!

Här stormar en ung fräsch kvinna in som partiledare för centerpartiet. Annie Lööf är "bara" 28 år gammal. Fast när jag lyssnat på henne i dag, så utstrålar hon en livserfarenhet som om hon vore dubbelt så gammal. Minst.
Hon säger sig ha lång erfarenhet av att vinna val. Under hela dagen målar hon med en bred pensel. Självförtroendet är det då inget fel på. Lite Zlatan, så där, fläkt, fläkt.
Gubben med käppen till höger på vinjettbilden är Axel Pehrsson-Bramstorp. Han var 51 år 1934 när han blev partiledare för Bondeförbundet, sedermera Centerpartiet.
Han ses än i denna dag som en förgrundsfigur inom bonderörelsen.
Gubben till vänster på vinjettbilden är Gunnar Hedlund. Han efterträdde tungviktaren Bramstorp 1949. Då var Hedlund 49 år, men outslitlig. Han satt på posten till 1971 och var då 71 (!) år gammal.
Det är inte utan man grunnar över vad dessa båda bondeorakel skulle tänka och tycka om Annie Lööf. Jag tror de kört fast på hennes unga ålder.
Fast de var inga Zlatan typer, direkt.
Det är däremot miljöpartiets ledare, Gustav Fridolin. Och, hör och häpna, även han är "bara" 28 år. För att bli en riktig Zlatan, bör nog Gustav lägga på sig ca 20 kg muskler.
Hur som helst, så det blir en spännande tid i svensk politik.
Ut åker alla tröttande traktorer. In kommer ungt friskt blod med en fläkt av Zlatan.
Grattis Sverige.

De är finanskrisens feberkurva i Lomma!

Britt Bergström har varit mäklare i Lomma sedan snart 30 år tillbaka. Numera ingår också sonen Marcus i mäklarverksamheten. Jag känner Britt sedan många år.
Men först Amerika.
Det var där-var annars-som allting började. I mitten av augusti var det amerikanska underskottet i handelsbalansen gigantiska 53 miljarder dollar. President Obama tvinnade sitt skägglösa ansikte.
Rapport malde ner det obegripliga. Det blev en domedagsanalys som stänkte ut över Svea Rike-och träffade till slut Lomma.
I alla tiders finanskriser är det alltid mäklarna som träffas först. Från en het bostads-och villamarknad till en sval och nästan kylig.
Lomma har för vana att stå emot in i det längsta. Det är poppis att bo i kommunen. Köpare brukar stå i kö till objekten. Både villor och insatslägenheterna brukar gå åt som smör i solsken.
Mäklarna är samhällets temp, så även i dag när det amerikanska budgetunderskottet stänker in över Strandvägen i Lomma.
-Ja, så är det. Det märks tydligt att folk blivit försiktigare. I dag är det inte helt enkelt att skaffa köpare till de lediga objekt som finns i orten. Priserna sjunker också. Det märks tydligt och klart, säger Britt Bergström som trots allt är optimistisk.
-Det är något som man får leva med som mäklare. Det går upp och så går det ner och så går det upp igen, fortsätter hon.
Fast själv hade jag tur. Britt sålde min mors lägenhet fem i tolv, alltså alldeles innan det amerikanska budgetunderskottet brakade in över oss med hjälp av Rapport i TV.
Jag borde kanske börja spela på hästar?

Reseminne: När jag skämde ut mig i Danmark (berätta det inte för någon)

Normalt sett är väl det jag ska berätta, sådant som man helst vill glömma. I vart fall absolut inte berätta det för någon. Orsaken är enkel: man vet att man blir utskrattad. Bortgjord och förnedrad. Skam. När jag tex testade händelsen på vännen Lennart i Halmstad, skrek han av skratt, så Per Gessle ute vid Tylösand fick sand i drinken.
Hur roligt är nu det?
Nu är jag inte riktigt funtad som andra, utan bjuder mer än gärna på mig, så då kör vi.
Den 20 augusti berättade jag här på bloggen om Maribo på Lolland-Falster. Vid mitt besök uppfattade jag den lilla staden som döende. Tom på nästan allting.
Nu kommer del II.
Det skulle visa sig, att det inte var så lätt att finna en dansk kro i Maribo, att hygge sig i. Därför blev jag glad när jag plötsligt stod framför en uppdukad buffé. Det var bara till att ta för sig av alla de egendomliga rätterna med inläggningar på längden och tvären. Ivrigt förevisade av stället ägare, en variant av John Cleese i Pang i Bygget.
Alldeles i ena bordsändan stod ett batteri med soppor-se bilden. Jag slevade upp av den gula curryvarianten, gick och satte mig och skulle börja skyffla in.
Då dyker John Cleese upp igen, bugandes och tvinnande sina händer. Väldigt högt. Alldeles för högt skulle det visa sig, säger han.
-Undskyld, men det är bearnaise sauce. Du er velkommen til at spise suppen.
Jag är alltså på väg att sätta i mig béarnaisesås som soppa!?
Nu borde det stannat med denna fadäsen, men icke.
Ett avgrundsvrål som skulle föreställa skrattanfall exploderade.
Vid ett bord på andra sidan buffén satt en tjock dansk i svettig undertröja med sin hustru. Paret skrattade så till den milda grad åt den”dumme svensk”, att hustrun satte i halsen och fick världens hostattack.
Jag var krossad. Bortgjord, Förintad som människa. Skämdes på något vis. Tappade tråden. Ville bli osynlig, men först trycka ner hela jävla skålen med béarnaisesås i halsen på den skrattande dansken.
-Jag avstår ”soppan”, sa jag rodnande till John Cleese, för jag är en civiliserad människa.
Pang i Bygget-och John Cleese skrapade av min ”soppa” i skålen med béarnaisesås. Bara en sådan sak är en pärla som måste bevaras åt eftervärlden.
Nästa morgon hade jag punktering på bilen.
Aldrig mer Maribo.

Toner vid Borgeby Slott-till riddarspel!

Nästa helg, Gott Folk, blir det konserter, Marianne Mörck m m och medeltidsmarknad till riddarspelets klang i Harald Blåtands slott i Lomma kommun.
Boka in. Här hittar ni programmet:
http://www.lommaevent.se

Så gick det till när jag fick Tumbas autograf

Läser i Kvällsposten och Aftonbladet om hockeylegenden Tumbas kamp mot döden. I dag fyller han också 80 år.
Jag bugar mig djupt för min första riktiga idol. Respekt. Ni som inte var med på den tiden det begav sig, kan inte förstå vilken JÄTTEIDOL Sven "Tumba" Johansson som han hette då, var för oss ungdomar. Det rådde Zlatan-hysteri, och mer därtill, när Tumba visade upp sig.
1958 fick jag uppleva honom livs levande, både på isen och utanför rinken. På isen kvaddade han MFF med 7-3 inför över 7000 åskådare på Månskensrinken i Malmö. Över 1000 personer plankade in. Det var med andra ord mer än fullspikat.
Alla kom i smällkalla vintern för att se TUMBA. Det var isande kallt. Ens fötterna blev till klumpar i gummistövlarna. Efter matchen var det bara en sak som gällde: Tumbas autograf.
Direkt efter slutsignalen skrinnade han ut till oss ungdomar. Och där stod han med svettpärlor i ansiktet. Vi ungar stormade honom under vilda indiantjut.
-STOPP DÄR, röt Tumba. Ska det bli någon autograf, får vi ha lite ordning och reda.
-BILDA EN SNYGG KÖ, röt han vidare.
Vi formerade oss som små militärer. En lång rak och fin kö bildades.
-Och, fortsatte vår idol. Jag skriver inte på några kola-eller tuggummipapper. Det ska vara riktigt papper, helst autografblock.
Vissa tog ändå chansen. Och fick nobben samt en utskällning. Ordning och reda, som sagt var.
Jag hade ett nytt fint autografblock, så för min del var det inga problem. Jag stod 15 cm nära min idol. Lycka var att få uppleva Tumbas svettlukt i näsborrarna.
-Varsågod och lycka till, sa Tumba till mig.
Jag var så upphetsad att jag glömde tacka.
Det gör jag nu.
Lycka till själv, Tumba. Tack för autografen. Du är säkert snart på benen igen.
Och grattis på 80-års dagen.

Bilden av Kävlinge kommuns huvudvärk

Här skulle det råda köphysteri. I stället står den jättelika parkeringsytan tom. År ut och år in. Handelsplats Center Syd-Kävlinge kommuns ständigt malande huvudvärk.
Det var väl inte så här, det var tänkt att bli. När Center Syd växte upp som ett framtidens köpcentrum för ca 30 år sedan, var det med klang och jubel i de kommunala korridorerna.
Läget utefter motorvägen mellan Malmö-Göteborg, det bästa tänkbara. Kävlinge kommun med centralorten placerad offside någon mil inåt landet, skulle få en guldåder.
Då kom Smart. En norsk kedja med färskvaruförsäljning.
Smart satsade storslaget. En enorm bunker på 14 000 kvadratmeters försäljningsyta byggdes upp i röda rappet. Parkeringsytan större än vad Swedbank Stadion med plats för 24 000 åskådare i Malmö har att erbjuda sin publik i dag. Politikerna jublade:
Nu jävlar!
Det fanns bara ett allvarligt problem med Smarts norska affärsidé. För att handla i templet måste man köpa ett medlemskort för 100 kronor.
Svenskarna nobbade. Även jag spolade den smarta affärsidén
I februari 2001 fick man slå igen.
Sedan dess har jätteladan stått tom. De styrande i kommunen skjuter in högar med pengar. Nya storslagna framtidsplaner skissas. I höst skulle tex Sveriges största outlet öppnat i den tomma bunkern. Ännu en havererad dröm?
Nya ägare har kommit och gått, problem, problem och åter problem. I stället har de båda köpcentren, Nova utanför Lund och Väla utanför Helsingborg, sopat hem kunderna mitt framför näsan på Center Syd.
Butiker slår igen. Kundunderlaget räcker inte till. Center Syd sprattlar i dödsångest.
-Hela området är vanskött. Politikerna i Kävlinge kommun är amatörer, säger jag och knäpper dom på näsan-se där, mitt i prick direkt!

Lilla Vovven opererad igen.

Så var det tid igen. Nya knutor slog upp som popcorn på vovvens rygg. Det blev till att åka till veterinär Kerstin Svensson på Prima Liv i Löddeköpinge.
Senast det begav sig var i november förra året. Den gången opererade Kerstin bort en stor knuta på vovvens rygg. Ni som läser bloggen kunde följa dramat som utlöste stor oro.
Cancer?
Tack och lov, visade sig det vara en helt ofarlig talgkörtel.
Denna gången var det, emellertid, väldigt många knutor. Och de poppade upp väldigt fort. Ny operation, fast ännu mer omfattande denna gången.
-Det ser positivt ut, sa Kerstin efter ingreppet till husse och matte som skalv av oro.
-De skickas till analys, men ser ut att vara av samma art som förra gången, tröstade hon med.
Ja, husse var t o m så orolig, att när han kom hem så åkte han på influensa med stigande feber.
Nu sitter husse och skriver i feberdimma. Vid hans fötter ligger "Lilla Vovven" och mår bättre än förra gången. Detta tack vare nyheten:
en skyddskrage som påminner om en badring.
Den hatade plasttratten är ett minne blott. "Lilla Vovven får absolut inte slicka på såret. Därför badringen.
Medan vovven får sin medicin inpackad i leverpastej, får husse knapra på torr Alvedon.
Om man ändå vore hund.

Så här gick det till när journalisterna släpptes i Tripoli

Länk till CNN HÄR!
Expressen HÄR!

Journalisterna frisläppta!

CNN:s Matthew Chance är en av de inspärrade på lyxhotellet Rixos i Tripoli. Hans dramatiska rapport. Länken HÄR!

Journalisterna blev senare i dag frisläppta. Expressen HÄR!

Lommas miljöstrateg uppmanas ta ett bad: Det blåser upp till SOPSTRID!

Så här såg det ut på bloggen den 20 oktober 2009. Bo-Göran och jag gav oss ut på skattjakt bland tången på Lomma Beach. Här visar vi upp delar av fynden som förvandlade vår expedition till en skrattjakt.
Jag skrev:
”Kanske vi kunde hitta flaskpost från en vacker flicka från Pampas höjder, eller hur det nu var Evert Taube sjöng.”
Det gjorde vi inte. Däremot en massa skit som dumpats i Öresund som sedan har landat på den under sommaren så populära badstranden.
I dagens Sydsvenskan ger kommunens parkchef, Lennart Persson, följande förklaring:
-Bukten är som botten på en soppåse.
Lennart Persson menar att mycket av det som dumpas kommer från de stora fartygen som trafikerar Öresund.
En nog så riktig iakttagelse.
Lommas miljöstrateg, Helena Björn, fyller på med.
-Danmark har skärpt sig-fram till rätt nyligen släppte Köpenhamn ut sitt avlopp orenat i Sundet.
I dag gick så signaturen Lawe och flitig seglare i Sundet i mer än 30 år till motattack. Han skrev ett argt mail till miljöstrateg Björn som även jag fått ta del av.
-Skyll inte på Köpenhamn, skriver han och uppmanar Helena Björn till ett studiebesök på Lynettenverket i Köpenhamn. Ta gärna ett bad i hamnbassängen också, uppmanar han Lommas miljöstrateg.
Hur det nu blir med ett dopp i Köpenhamns hamnbassäng, återstår att se. En sak är då helt klar.
Sedan jag och Bo-Göran gjorde vår lilla men naggande goda sk(r)attjakt för snart två år sedan, har absolut inget hänt.
Miljöstrateg Björn fastslår till slut i Sydsvenskan:
-Detta är inte ett problem som försvinner.
Vi får alltså fortsätta leva med bajskorvar och trasiga skor på Lomma Beach.
Nöden har ingen lag som det också mycket riktigt heter.
FOTNOT: Utanför Köpenhamn ligger de två reningsverken, Lynetten och Damhusåen. Tillsammans behandlar anläggningarna omkring 100 miljoner m3 spillvatten om året från industrier och hushåll, vilket motsvarar en belastning av ca 1,1 miljoner människor.


Länken till Sydsvenskan HÄR!

ÖPPET BREV till kvällspressen: Sluta skriv om Kikkis sunkiga liv!

Redan för ett år sedan var Laila Bagge Wahlgren tröttare än tröttare på Kicki Danielssons liv och leverne i pressen. Jag började kräkas för mer än tio år sedan. Då fylldes veckotidningarna mfl med "Banta med Kikki" och hennes reumatism som är allvarligt nog.
Nu håller ni i kvällspressen på att slå ert eget rekord, om alla femtioelva tragiska turer med Kikki Danielsson soppiga liv.
Dag ut och dag in: Kikki Danielsson vänds ut och in.
USCH OCH HALLÅ!
Vi läsare orkar inte längre. Låt denna lilla människa få vara i fred med sina tusen sjukdomar och drogproblem.
Den förtjusande, Christina, bilden till höger, skrev så här på Facebook i dag:
"Nämen snälla, nu har väl Kvällsposten/Expressen gått helt över styr. Inte en dag utan ett uppslag med den nya Riksgråterskan-tyck-synd-om-mig-K-Danielsson."
Vännen Monica fyllde på med att lägga ut en länk till Ugglas "Jag mår illa".
-Jamen, hon kommer nu ut med en bok, lyder säkert ert försvar.
Skit i den. Hon kommer aldrig att få Nobelpriset ändå. Dessutom är den garanterad spökskriven av en flyhänt kvällstidningsjournalist. Hon har nämligen aldrig någonsin skrivit en rad på sin blogg. Den är tom så det ekar.
LÅT MÄNNISKAN FÅ VARA I FRED!

Kräftskiva hemma hos Rita Hayworth och Orson Welles

Jag har varit hembjuden på kräftskiva till Rita Hayworth och hennes make, Orson Welles, fast utan skägg.
Det finns nog ingen som kan slå Ritas vackra dukning till en trevlig kväll i kräftans vänkrets. Goda kräftor, kylda snapsar och källarsval öl. Allt inramat med all den trivsamma tingeltangel som hör en kräftskiva till.
Glada strupar stämde också upp i god sångövning.
Då bröt Harrison Fords hustru in och berättade, när hennes hjälte hela dagen, led av en våldsam diarré genom Spanien, Frankrike, Tyskland och Danmark.
Bilfärden förvandlades till ett flytande dass.
Därmed var kvällens nivå spikad med ett annorlunda Indiana Jones äventyr.

Kärt barn har som bekant många namn. Lös i magen heter ungefär på spanska ”deposiciones sueltas”. Det var alltså i Spanien som Harrison Ford kände att han var, deposiciones sueltas.
Ja, ni förstår själva, hur det då är att ta sig igenom fyra (!?) länder med en mage som en fontän. Fru Ford körde som en biltjuv. Det fick bli en hel del stopp, om herrskapet förstår vad jag menar.
-Fy fan, summerade Harrison Ford och sörplade i sig ännu en kräfta.
Usch, ja, själv har jag erfarenhet av både det ena och det andra. I Mexico förvandlades jag till en mexikansk trasa av Montezumas Hämnd.
Annars var kräftskivan en ljuvlig tillställning.
Tack, Rita Hayworth och Orson Welles.
Och Harrison Fords hustru för en god story som motionerade våra skrattmuskler.

Maribo-där hygger man sig om man är döende

Det finns två tre skäl till att åka till domkirkebyen Maribo på Lolland-Falster.
1. Klosterkyrkan med delar kvar från 1400-talet. Kultur för svenska resenärer. Så fort svenskan lämnar landets gränser, flyger fan i han/hon. Minsta lilla ruin ska skärskådas. Kyrktak inspekteras. Jag blir bara trött. Och får ont i huvudet.
2. Prästen och motståndsmannen Kaj Munk föddes i byen 1898. Han mördades av Gestapo 1944. Frid över denna urkraft som vågade stå upp mot nazismen.
3. Jag åkte dit för att läska strupen med Danmarks billigaste öl, Maribo.

Jakten efter det goda ölet ”Den Blå”, skulle visa sig bli till en märklig upplevelse.
På det storslagna hotellet fanns det inte. Det blev till att ge sig ut i byen. I stället för en ölpump, landade jag i affären ”Morfars Minne”. Här kunde skådas förslag till uppdukning av begravningsmiddagen efter morfars bortgång.
Är man då farfar, fladdrar man lite extra med blicken. Det infinner sig en knottrig ruelse.
Snart insåg jag att det fanns ingenting i byen. Inte ens ett litet mysigt inrökt och inkrökt krypin, där man kunde hygge sig med smörrebröd och "en lille en".
Däremot tomma affärslokaler. Ingen ölpump men drösvis med lokaler att hyra eller köpa. Dessutom alldeles tomt på folk. Var alla döda? Maribo är alltså ett ställa att hygge sig i om man är döende.
Till slut fastnade jag för en rolig fönsterreklam. Något kul måste man ändå få ha. Skylten Pitten. Skratt. Skratt.
I jakten på en ölpump med skummande Maribo, gick emellertid vidare. Det slutade med rena rama Pang i Bygget med John Cleese. Fast i verkligheten.
Livet soppades till på ett högst besynnerligt vis. Om detta ska jag berätta om en annan gång, så håll utkik.
Det finns mer än Pitten att skratta åt i Maribo.
Och sucka över.

Äntligen-skylten på plats!

Det är säkert fler än jag som gått i väntans tider-PÅ SKYLTEN! Äntligen är den på plats vid Lomma kommuns gränser. Kanske för mycket text, men ändå.
Det var i slutet av maj som nyhetsmagasinet Fokus, presenterade sin gedigna undersökning av landets 290 kommuner.
Lomma kommun utsågs till landets bästa kommun att bo i 2011. Det är något att vara stolt över. Det är vi boende också.
Ljusnarsberg i Bergslagen slutade på plats 290. Sämst i landet. Det är något att vara ledsen över. Om man nu bor i kommunen, vill säga.
En kul detalj är själva bildpresentationen i Fokus. Lomma slogs upp stort med en dragarbild över ett s k falsk mittuppslag (journalistiskt yrkesjargong).
På bilden står Sofie Blomberg med hästen Domino. Vad den goda redaktionen missat, är att Sofie har adligt fotbollsguld i sina ådror.
Hennes farfar var, Inge Blomberg, svensk mästare i badminton, otaliga allsvenska matcher för IFK Malmö, allsvenskans vassaste straffskytt 1960, spelande tränare för, Nike, ortens fotbollslag, stor ledarprofil i MFF under många år.
Jag missade givetvis inte en sådan pärla.
Jag missar högst ogärna de roliga skorstenarna som jag upptäckte på ett nybygge i Lomma Hamn.
Visst påminner det lite om en engelsk bebyggelse.
Ner i kolgruvan...

Mystiska gässfamiljen i Lomma blev med anka

Kalle Ankas brorsöner, Knatte, Fnatte och Tjatte, känner vi alla till. De har för vana att stöka till det hemma i Ankeborg för morbror Kalle.
En dag gick allt överstyr. Kalle Anka tog sina brorsöner i hampan. Nu fick det en gång för alla vara slut. Tid för omplacering till ett familjehem av de vilda pågarna. Det blev till den numera berömda stenen med gässen i brf Skrattmåsen i Lomma. Integrationen, kära vänner, integrationen.
Det var den 5 maj i år jag skrev om den mystiska gässfamiljen som bara växer till antalet. Sydsvenskan ryckte genast ut och skrev också om gässfamiljen i Lomma.
När jag kom hem från min vidunderliga karusellresa till Tyskland, mötte jag en upphetsad Flax och hans hustru, Lena Evelyn, utanför garageporten.
-Calle har du sett att gässfamiljen utökats?
Mystiken tätnade. Ett tag tänkte jag t o m koppla in Leif GW Persson på fallet. Polisen i Ankeborg visste emellertid att ge besked. Nej, det var inte Björnligan som varit i farten, utan lurifaxen Kalle Anka själv, i egen hög person.
Emellertid, infann sig snart ett annat problem. Kalle Anka hade i sin vrede tappat bort Tjatte. Därför står endast Knatte och Fnatte i dag på stenen.
Om någon hittar Tjatte, se då till att även han kommer till sitt nya familjehem på gråstenen i Lomma.
Yes, blev till en anka, eller hur man nu ska få till ett fyndigt slut.