skip to main |
skip to sidebar
Alla bilder, de små prickarna ni ser på löpet här ovanför, är en del av de löpsedlar jag skapat under 2015.
Textmassan med övriga bilder blir sammanlagt 413 ark, A-4, om Herrskapet förstår vad jag menar. Det blir som en bok med 413 sidor.
Samtliga sidor med helt olika innehåll.
Jojomensan.
Precis så många som 413 är nämligen inläggen på bloggen i år.
Nu laddar vi för 2016.
Då ska jag berätta om en riktig bok som kommit ut i Finland: Flykten från Lapplandskriget. Onerva Hintikkas bok berättar om kriget mot tyskarna i norra Finland 1944-45. Calle Rockbäcks BLOGG är nämligen med i boken.
Då ska jag också berätta om sonen Johans nya spännande bokprojekt. Det finns långt mycket mer än den galne Magister Tutnäsa i Johans huvud.
Värt att vänta på.
Jag lovar.
Till slut presenten jag fått av Gunilla af Halmstad, 1960-talets hetaste strippa. Det är en mycket originell gåva.
Den markerar på sitt sätt bloggens sprängning av en magisk gräns i december:
1 000 000 besökare!
GOTT NYTT ÅR, till er alla.
Det här är hjälpens gudinna. En indianmask som skyddade prärieindianerna mot svält, sjukdomar och döden i alla dess former.
En gång i tiden målade jag den hjälpande masken i olja och gav den till min ena son som var dödligt sjuk.
Det hjälpte. Han fick behålla livet.
Indianmasken blev från den stunden familjens symbol för överlevnad.
Nu lämnar vi 2015 bakom oss.
För bloggens del noterades en historisk milstolpe: 1 000 000 besökare.
I min lilla värld något alldeles enastående. Nästan på obegripligt stort.
Vi blickar nu fram emot nya spännande äventyr 2016.
Hjälpens gudinna följer med oss under hela den ovissa resan.
I glädjens stund, kan den också bli mycket vacker.
Vill ni ha en riktig tråkig figur till er nyårsfest, så ska ni bjuda in mig. Något så dystert går knappt att uppbringa i levande tillstånd. Bortsett från mig då, vill säga.
Jag kan snabbt plocka ner den mest lyckade nyårsfesten till en stillastående stämningsfull gravkammare.
Jag skrev på Facebook om det kommande nyårsfirandet. Erkände hur genuint tråkig jag är.
Jag ogillar roliga små hattar, folk som inte kan sjunga sjunger, sönderstekt oxfilé, supa, raketer samt mycket annat som nyårsfirare gillar men som jag alltså ogillar.
Då svarade en annan tråkig figur, Greger:
” Jag är som du. Vi kanske kan bilda Tråkmånsarnas Riksförbund, få statsbidrag, anställa ombudsmän och bli remissinstans?”
Det där är en lysande idè, Greger.
Problemet är att jag tycker sammanträden är dystert in till döden. Förfärligt tråkigt sitta i möten dagen lång och diskutera stadgar, förordningar, välja ordförande, sekreterare, slå av motioner, feminism och fondspara.
Däremot höja styrelsearvodena är inte så tråkigt.
Jag avrundade på Facebook med:
”I stället för oxfilè blir det skånsk kalops kl. 16.30. Missar tolvslaget. Amerikaklockan tickar sommartid. Jag-en genuint tråkig människa."
Tråkmåns (Gregers fina tråkiga namn) är ett finare ord.
Kör på det.
FOTNOT. Skyltarna har jag tillverkat själv. Det var roligt.
Diagrammet från Migrationsverket här ovanför talar sitt tydliga språk. Det är en klart nedtrappning av flyktingströmmen till Sverige.
Nedgången började på självaste julaftonen.
Då kom 253 flyktingar.
Sedan har kurvan sakta men säkert gått ner. I söndags, den 27 december, kom 153 flyktingar.
Ni kan då tänka er hur det kommer att se ut efter att id-kontrollen införs den 4 januari 2016. Det blir inte många stackars satar som tar sig igenom den formen av nålsöga.
Regeringens hårt kritiserade åtstramade flyktingpolitik börjar ge resultat. Vill man hårdra det-och det kan man inte låta bli-kan man säga att regering Löfven fick hjälp av jultomten.
Diagrammet som lagts i löpsedeln motsvaras av följande siffror. Hämtat från Migrationsverket:
Filmen med Rolf Lassgård som Ove har jag inte sett. Boken om Ove har jag däremot läst. Eftersom allt pekar på en stor filmsuccé, kommer grannar runt om i Sverige i smyg studera sina grannar.
Granne på granne, så att säga.
Vem är som filmens Ove?
Bor det någon Ove i min villaförening?
Finns Ove i vår bostadsrättsföreningen?
Vi är många som mött en Ove i våra liv. Utan haft något namn på honom: en vresig ordningsman som pekar med hela handen som områdets egen polis.
Ove en man i övre medelåldern.
Kan också vara en pensionär som plötsligt inte har sitt jobb att gå till. Förvandlas lätt till en vresig Ove.
Ogräs i rabatterna kan få Ove att spåra ur.
Årsmötena förvandlas gång efter annan till gräsliga rabalder om ogräs.
Just den typen av Ove har jag mött en och annan gång i mitt oändligt händelserika liv. En annan gång gick det mycket vilt till.
Jag minns för några år sedan när vi tömde min avlidna mors lägenhet i Lomma. Med ett släp till bilen blockerades gångbanan för en kort stund.
Då kom verklighetens Ove ångande med sin permobil.
Han blev fullständigt galen.
Gapade och skrek.
Fick tokspel.
Backade sitt åkdon. Tog sats för omkörning, trots det inte fanns plats för någon omkörning. Full gas framåt.
Med ett brak fastnade Ove i en Ölandstok, en flerårig buske.
En kvist kilade sig också in under skjortkragen.
En annan kvist med gula blommor, piskade Oves ena kind röd.
Token tog den tokige fan, skulle man kunna säga.
Permobilen med Ove satt fast som i ett skruvstäd.
Resten är historia.
När mina söner var små, kallade de verklighetens Ove för Dysterkvist.
Så se upp för Ove.
Han finns.
Alldeles i din närhet.
Det har aldrig varit en lätt uppgift, att smälla samman en säljande kvällstidningslöpsedel. Inte ens få till en etta-se löpet.
I dag med de sociala medierna svårare än någonsin.
Allt har redan tuggats till leda när Expressen/GT/Kvällsposten och Aftonbladets papperstidningar landar i butiken.
Årets julhelg har dessutom varit tämligen mager på sensationella nyheter.
Juldagen sög Aftonbladet ut det sista av Arne Weise. Det är bara Arnes död som återstår. Expressen/GT/Kvällsposten satsade på en annan lösnummer häst, nämligen Anne Lundbergs tårar.
Inga kioskvältare precis.
Annandagen dammade man av Leif GW Perssons Palme-pistol för 1000-gången, kändes det som.
Aftonbladet tog till ett känt kvällstidningsknep.
Mellandagsrean.
Ett genom alla år mycket berömt sätt när nöden är som störst på nyhetsfronten..
Det är alltså inte alls konstigt att papperstidningarna är i kris.
Själv skapade jag nedanstående löpsedel:
KUNGEN SKILJER SIG FRÅN DROTTNINGEN.
Det, mina kära vänner, är en riktig kioskvältare. Folk hade köpt tidningen som galningar. Fast besvikelsen blivit stor.
Det visar sig att de åker på uppdrag i tjänsten som reklampelare för Sverige. Kungen till Asien och Drottningen till Amerika.
Så var det alltså med den skilsmässan.
Rena rama Hänt i Veckan.
Så kan det också gå till.
Var god skölj.
Under 1970-talet exploderade hembränneriet i Sverige som aldrig förr. Det puttrade hemtrevligt i många röda stugor med vita knutar.
Fler våghalsar än vad som gick att räkna, byggde egna hembränningsapparater. Resultatet blev ofta som dricka kattpiss. Ja, som det nu kan tänkas smaka.
Finkeldoften låg tät över Sverige.
Ännu fler valde den snällare varianten.
Brygga eget vin.
Allt provades: från maskrosor, äpplen, julbordets fikon samt tusen andra-kända, okända-frukter och bär.
Det smakade inte mycket bättre är den dåliga spriten.
Surt sa räven om rönnbären.
I Bohuslän satte fiskarna en-tum-två-tum. Gäst och vatten i en hink. Fick jäsa över alla bredder.
Smakade som döden själv.
Folk svalde skiten.
Nådde målet.
Blev kanonpackade.
Själv fick jag en julklappsbok om att brygga eget öl. Betyget i kemi borde räcka långt. Helt lagligt, dessutom.
Jag körde igenom ett recept.
Fyllde dåtidens back med 24 ölflaskor.
Kork på.
Ställde backen för en jämn och fin jäsning hemma i svärmors svala källare.
Tiden gick.
Backen med den skummande ölen glömdes bort.
Så en kväll satt svärmor och tittade på Rapport. Det var något om skjutningar mellan katoliker och protestanter på Nordirland.
Plötsligt brände det av 24 skott i snabb följd under svärmors fötter. Saluten från källaren höll på skrämma livet ur världens bästa svärmor. Hon stammade om den, "förskräckliga upplevelsen", i flera år.
Ölsörjan var det bara till att hälla ut.
Flaskorna höll, i alla fall.
Jäsningen naturligtvis formidabel. Inte helt fel med källaren.
Nej, då var det roligare denna julaftonen.
Ett av barnbarnen fick inte en spik genom foten, utan genom pekfingret.
FOTNOT. Illustration. Ölboken på löpsedeln är en annan bok, än den jag sprängde i luften.
Ingen tror tomten har humör.
Där tar ni fel.
Efter farit runt som en jävla idiot och delat ut klappar till höger och vänster till dyngraka gubbar, sura kärringar samt bortskämda ungar som hela tiden försöker dra av mig skägget, blir jag torsk på julen.
En gång kom jag mitt i lutfisken.
En annan gång klev jag rakt in i Kalle Anka.
Sicket liv det blev.
”Tomten kommer,” skrek barnen av lycka.
”Kommer du nu? Mitt i Kalle Anka. Årets bästa TV-program. Jag sa ju åt dig, först efter fem-tiden, kan du komma, ” fräste en man som doftade av sill, skinka och brännvin. En stor fet fläck satt också som stoppljus på julslipsen.
”Jamen...”
”Jamen och jamen. Gunnar! Tomtehelvetet kommer nu. Mitt i Kalle Anka. Det var då en jävla tomte.”
”Far svär åt tomten”, tjoade ungarna som tröttnat på Kalle Anka redan innan programmet börjat.
”Nej, jag svär inte.”
Far försökte rädda vad som räddas kunde.
”Det gjorde du visst det. Far svor åt tomten,” tjoade ungarna för glatta livet.
”Ja, det gjorde min Herre. Svor åt tomten, ” sa tomten och fick något i blicken som endast ledsna tomtar kan få.
”Nu får vi allt ta och lugna ner oss. Visserligen är det mitt i Kalle Anka. Men man kan tro att Kalles tomteparad klev rakt ut ur TV-skrället, in till oss. Det är bara så underbart. En riktig Kalle Anka-tomte”
Kvinnfolk är det ordning och reda med. Bättre fredsmäklare finns inte på denna jord. Bara ordet Kalle Anka-tomte fick alla att stanna upp.
”Seså, nu tar tomten lite glögg. Det kan behövas efter den långa resan,” fyllde mor i huset på med.
Jodå, det blev glögg samt något som Gunnar kallade för åka jultåg som fick fart på andedräkten.
Allting ordnade sig till det bästa.
Alla blev glada.
Det var bara Gunnar som spårade ur och ville leka stins med käresta.
Själv tog jag tåget hem till Sösdala.
Tror jag.
Det blev inte alls som det var tänkt. Här försöker jag sätta fast en klädnypa över näsan som illustration.
Det gick inget vidare.
Det gick inte alls.
Den moderna klädnypan har blivit mindre. Vill inte alls fastna i kranen. Tänk så smått allting ska göras i dag.
”Smått? Din kran har blivit större. Det ser du väl. Näsan påminner mer om en ångvält än en vanlig liten rar normal näsa,” snäste hustrun, sådär som bara kvinnor kan.
Kranen är i alla fall kranen.
Klädnypan är i alla fall klädnypan.
Gick inte alls att få fast på näsryggen.
Där rök den illustrationen till luktstöten över Lomma kommun.
I går ringdes det mest in klagomål från Bjärredsborna. I dag körde jag rakt in i stanken som från ett brustet avloppsrör i byn.
Jag sneglade på hustrun som skrek:
”Det var inte jag. Skäms.”
Vi män får våra törnar.
Nåväl, jag bestämde mig för att gå till botten med stanken.
Ringde Jimmy som jobbar med kommunens avloppsnät.
Han om någon borde veta.
”Alla avloppen i kommunen är hela och fina. De förbereder sig för ett tungt julfirande just nu. Inga som helst problem. Det är tången från havet som stinker”, lyder hans lugnande besked som fick hustrun genast att ta itu med Janssons frestelse.
Julfrid råder alltså över avloppsnätet i Lomma kommun.
Kan alltid vara bra att känna till.
En mycket liten klädsam lokal julnyhet.
För dig och mig.
Asch, skit samma med klädnypan.
Den var ändå för liten.
Straxt efter nio i förmiddags kom det magiska omslaget:
999 999 slog om till 1 000 000 miljon besökare till bloggen.
Det var som jag skrev:
MAGISKT!
Det är utan tvekan en unik milstolpe inom bloggvärlden. Bra jobbat av en pensionär, om jag får säga det själv.
Det har aldrig under resans gång varit blod, svett och tårar, utan endast stor glädje att få skriva.
Skapa något alldeles eget. Knixa till den ena storyn efter den andra som bevisligen uppskattats av många.
Egen löpsedel i full fart har jag också hittat på.
Det har blivit över 1000 löpsedlar.
Inte mindre än 3130 inlägg på bloggen.
Det tog mig 7 år, 5 månader och 14 dagar, att nå fram till 1 000 000 besökare. Jag är (förlåt) jävligt stolt över min bedrift.
Vem som var besökare 1 000 000 miljon?
Jag har spårat.
Det var till ett inlägg jag skrev om Rock-Ragge den 11 april 2011.
Passande.
Be Bop-A-Lula!
Rock`n`roll.
Läser du detta, hör av dig till mig.
Jag lovar inga guld och gröna skogar. Däremot kan jag lova att du kommer hyllas på bloggen.
Tack till alla mina bloggbesökare som gjorde 1 000 000 möjligt.
FOTNOT. Google+ kan visa upp 9 582 586 visningar av Calle Rockbäcks BLOGG. Det går över mitt förstånd.
Den 21 december 2010 glömmer jag aldrig. Det var 18 tappra minusgrader i Täppan. Tomten som stod där i snön, frös nästan skägget av sig.
Vi glömmer så lätt, men det är faktiskt fem år sedan vi hade julesnö i Lomma.
Massor med snö.
Låg kvar också.
I minst två månader.
Det snöade faktiskt på själva julafton. Stilla snöflingor som sakta svävade ner mot den rikligt snötäckta marken. Det var julafton det.
I dag, samma dag den 21 december, är det just nu 10 grader varmt ute.
Tomten svettas.
Täppans gräs borde egentligen klippas.
Annat var det för fem år senast.
Då var det riktig JUL!
Cary Grants och Ingrid Bergmans kyss i Alfred Hitchcocks ”Notorious”, anses vara filmvärldens längsta kyss. Det är nästan så publiken till slut börjar gäspa.
Hollywood har producerat åtskilliga andra klassiska filmkyssar. Vi har sett de flesta.
Fast den mest klassiska julkyssen står i mitt hem.
Tomtemor och Tomtefar ömt omslingrade i julens hetaste kyss. Kyssarnas kyss, finns alltså på riktigt.
Jag fann det pussande paret på en loppis för många år sedan.
”Det är mysigare om ni pussas hemma hos mig”, sa jag.
”Så snällt av dig. Här är så dammigt”, svarade Tomtemor.
”HO-HO", sa Tomtefar och nös.
Till slut blev det också en liten tomteorkester. Så nu kan det pussande tomteparet t o m ta sig en svängom.
Julen kan knappast bli vackrare än så här.
Puss, på er alla.
Fredagen blev topp 1.
Farfar och farmor invaderas av fem barnbarn i åldersspannet 3-12 år.
Föräldrarna på bio.
Star Wars.
Barnbarnen fungerade hur bra som helst. De bjöds på köttgrotta (favorit) i ugn, glass, julmust, cola och godis. Sedan blev det hoppa och studsa under några timmar.
Inte farfar som mest satt förvånad och kollade in Raketen. I uppdraget ingick nämligen också ”vårda” en liten hundvalp modell snart stor.
Raketen for verkligen fram som en raket.
400 km/tim.
Utan paus.
Där hängde inte ens barnbarnen med.
Det var något alldeles enastående krut i den valpen. Ändå har farfar haft egen jycke under många år.
Mattfransarna rök i 400 km/tim.
Ja, det var en upplevelse.
Tyckte farfar och barnbarnen.
Inte farmor som fick städa upp spillrorna av hemmet.
Lördagen blev topp 2.
Farfar röntgades på Ellenbogen i Malmö.
Roligaste var värdeskåpet.
I varje bås säkrades nycklarna med en sked, stekspade eller en visp.
Rätt fyndigt, faktiskt.
Farfar hamnade i skåpet med vispen.
Röntgen gick bra.
Man fann att farfar i stort sett var sjösatt på torra landbacken.
Sedan bar det av ut till Swedbank Stadion.
Hämtade ut årskorten till MFF säsongen 2016.
Det regnade.
Det gjorde inte så mycket. Farfar redan full med vatten.
PLING!
På dörren.
Raketen.
Familjen med barnen (2 stycken) på julfest.
I dag var Raketen mycket trött. Inte ens mattfransarna, ja, de som var kvar, vill säga, lockade. Rak lång somnade Raketen.
Dagens avfyring på sparlåga.
Soppatorsk.
För hur länge då?
Åsnan Ior bor i sjumilaskogen i en liten koja. Nalle Puh, Tiger och de andra djuren är Iors kompisar.
”Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre.”
Lyder ett av Iors berömda citat.
I dag känner jag mig som åsnan Ior: grå och trött, men förvånansvärt lycklig.
Omtumlad.
Bloggen som jag startade den 7 juli 2008 har nu haft över 999 064 besökare. Snart 1 miljon! Inte nog med det.
Google redovisar 9 572 101 visningar av Calle Rockbäcks BLOGG. Det blir sammanlagt 10 572 101 som kollat in bloggen.
Jo, ni läste rätt.
10 572 101!
Det är helt enkelt otroligt.
Jag säger som Ior: fattar man inte genast, gör man det sedan.
När jag startade upp bloggen fanns inte sociala medier. Tidningarna skrev om mitt bloggande. Uppmärksamheten ett trevlig inslag i mitt liv och leverne.
I dag är konkurrensen stenhård. Helst bör man sälja ut sig till den kommersiella marknaden. Kränga läppstift, puder, mode samt annat bjäfs.
Det vägrar jag. Har tackat nej till både det ena och det andra. Aldrig sälja ut sin heder.
Väldigt många svenska bloggar har också säckat samman.
Uppslagen sinar fort för många. På Facebook behövs oftast knappt mer än en mening.
Jag är som Ior.
Envis.
Tar mig gärna genom eld och vatten.
Fira?
Nej.
Bloggen har fått en lysande present av f d strippan, Gunilla af Halmstad. Denna sköna kvinna som i dag är något äldre än vad jag själv är, gav mig en del av sitt hjärta.
Kommer vad det lider på BLOGGEN.
Hoppas vi två kan få träffas och äta ”håning” som Nalle Puh säger.
Lund behöver tydligen pengar för sin omvårdnad av tiggarna. För det kan väl inte vara på det viset, att man annars medvetet skinnar handikappade.
I dag lyftes blicken och färden gick till Nova. Lundabornas eget köpmecka.
På fredag ska farfar och farmor pyssla om fem barnbarn, samt en VÄLDIGT glad hundvalp. En liten julklapp så här i förtid, sitter alltid fint.
Om man är barnbarn, vill säga.
Så farfar svängde in på parkeringsplatsen, där man kan stå gratis i tre timmar.
Ja, om du inte är handikappad.
För då får du allt betala.
Lundaspexarna är berömda för sina lustigheter. Det är en sak, men att handikappade får betala för en parkeringsplats för handikappade är en nyhet. Alla andra som är friska och sunda får alltså stå gratis i tre timmar.
Farfar körde vidare.
Jodå, det blev trots allt klappar åt barnen.
Tack för den julhälsningen, Lund.
Alliansens förslag om JAS-gripen i kampen mot IS/daesh i Syrien, blev i stället transportflygplan. Till våren 2017 ska också skickas ett Herkulesplan för Minusma-insatsen i Mali.
Med andra ord.
Det blev den käcka Dumbo av hela historien.
”Det var det dumbaste vi hört.”
Alliansen med major Björklund (L) i spetsen skakar av vrede.
Alliansen ville alltså på allvar, att lilla Sverige med en tanks att försvara Gotland med, skulle luftvägen ge sig på IS/daesh i Syrien?
Jag har väl aldrig hört på macken!
”Magen, heter det väl, dumskalle,” som Hasse Alfredson sa i den där roliga monologen med Martin Ljung på stenåldern.
Tack och lov öppnade regeringen mjukt i dagens besked. Givetvis är man väl medvetna om trängseln i luftrummet över Syrien. Dessutom är inte stridsflygplan Miljöpartiets starkaste sida, om Herrskapet förstår vad jag menar.
USA började bomba på allvar i början av september. Efter det har drös med länder skickat bomber över IS/daesh i Syrien.
Hur många länder som deltar är en väl bevarad hemlighet, men det är Kanada, Australien, Frankrike, Ryssland samt många, många fler.
OBS.
Även arabländer deltar.
Sägs det.
Terroristorganisationen, IS/daesh, borde vid det här laget lagts i grus.
Varför är man då inte i grus?
Ja, svara på det, den som kan.
Mitt tips: stryp vapenleveransen till IS/daesh.
Disneys Donald har i alla fall samma förnamn som den amerikanske politikens upp-och-ner, Trumps Donald.
Övriga likheter överlämnas till varje enskild person att lista ut.
Hur som haver, skorna skaver.
Ingen räknade med miljardären i starten. Nu leder Donald Tramp skyhögt i alla opinionsmätningar över de republikanska presidentkandidaterna.
I kväll-natt svensk tid-är det sista TV-debatten mellan kandidaterna.
Alla undrar givetvis vad Trump ska toppa sitt skarpaste inlägg med. Han har redan spelat ut diverse kort som inte ens Disnyes Donald Duck klarat av. Någon hjälp av Mimmi eller Långben, hade inte heller räckt långt.
Den republikanska politiken är just nu upp-och-ner.
Kan den bli värre efter kvällens/nattens sista debatt?
Ja, det kan det.
Mycket värre.
Ankeborg rustar.
Alla har vi varit förkylda. Vuxna drabbas två till fem gånger varje år. Förkylning är en infektion i de övre luftvägarna och rhinoviruset är den vanligaste orsaken till förkylning (Wiki).
En vanlig sketen förkylning kan ställa till mycket elände för den drabbade. Det finns få sjukdomar som är så irriterande.
Det bästa med en förkylning är trots allt att den går över efter en tid. Dödligheten får betraktas som obefintlig. (texten fortsätter efter bilden)
Däremot finns det avsevärt många fler sjukdomar som kan leda till döden. Har under mitt oändligt spännande liv hunnit avverka några stycken.
Liemannen har vakat vid sjuksängen, för vidare färd till de sälla jaktmarkerna.
Redan som liten rar gosse blev det en brusten blindtarm. En liten kusin hade avlidet något år innan av sin brustna blindtarm.
För egen del opererad akut av biträdande lasarettsläkaren Fredrik Koch (1907-1983) vid Allmänna Sjukhuset i Malmö. Se bilden här ovanför. (texten fortsätter efter bilden)
Den erkänt skicklige kirurgen blev sedermera gift med den berömda skådespelerskan, Gaby Stenberg (1923-2011)-se bilden. Fast det är en annan historia.
Jag överlevde däremot med en hårsmån.
Varför?
En skicklig kirurg i kombinationen med stark livsvilja.
I slutet av 1990-talet cancer. Den stora skräcken.
Operationen på Universitetssjukhuset i Lund tog tio timmar. Jag var borta från den här världen under 4-5 dagar. Snittet som lagts började i ryggen och slutade en bit förbi navelgropen framme på magen. 63 cm långt. Personligt rekord. Det blev en tuff kamp för att överleva.
Fick slå tillbaka flera attacker från Liemannen.
Gick segrande ur den matchen.
Överlevde.
Varför?
Åter en skicklig kirurg i kombination med stark livsvilja. Cancern t o m besegrad. (texten fortsätter efter bilden)
Tredje gången gillt, kom i början april 2014.
Parkerat bilen i garaget.
Tappade balansen.
Föll handlöst rak lång ner i asfalten med ansiktet före.
Allvarliga inre skador.
Det har blivit några blogginlägg om den resan.
Däremot inte om dagarna i akutrummet på avdelningen. Ett stort läkarteam kämpade dygnet runt för rädda ett trasigt liv.
I minnet fastade två suddiga bilder: den tomma känslan av hur livet rann bort, en MYCKET sorglig tanke om färden in i döden.
Liemannen kröp ner i sängen. Det var själva helvetet på jorden. Säkert. När döden kommer, är den precis så kuslig som den låter.
Jag ville inte alls följa med.
Styrkan kom från min älskade familj.
Med de sista krafterna knuffades fanskapet (Liemannen) ner på golvet.
Mot alla odds.
Så kändes det.
Ingen lättnad.
Bara en kamp.
Jag överlevde, men var i stället trött.
In till döden trött
Överlevde? Än en gång.
Duktiga läkare i Lund i kombination med ett eget jävlar anamma.
Och familjen.
Tummen upp på det. (memoarer i kortform-det finns mera, mycket mera)
Kim Novak dök upp som en produkt av Hollywood i mitten av 1950-talet.
Hon upptäcktes som den sötaste hissflickan och demonstratrisen av kylskåp som någonsin existerat.
Snabbt förvandlade Hollywood Kim till glödhet filmstjärna.
Vi rara gossar gick i spinn av denna söta uppenbarelse. Samlarvärdet stort. Hon var som en hel karamellburk med sött godis.
Aldrig såg vi några filmer med Kim Novak. De var ofta barnförbjudna. Dessutom var hennes skådespelarkonst inte mycket att hurra åt. Det räckte gott med att ha henne som filmstjärna.
En dag tröttnade Kim Novak på Hollywood.
Drog sig tillbaka till ensamheten. Fyllde stugan med djur.
Kim Novak blev något av en eremit.
Åren gick.
Jag glömde snart bort denna söta slickepinne till filmstjärna.
Efter nästan 50 år klev hon åter fram i rampljuset.
Oscarsgalan i mars i går.
Kim Novak var prisutdelare.
Hollywood höll andan, om man nu kunde det.
Plastikkirurgin hade fördärvat den sötaste hissflickan på jorden.
Kim Novak, 81 år, var faktiskt någon annan 2014, men ändå inte.
Jag tittade mig i spegeln.
Jo, jag själv kanske skulle behöva en och annan lyftning.
Jo, det är sant.
Den populäre artisten, Darin, kommer hem till mig och sjunger, Last Christmas, låten jag valt.
Det är nämligen så Com Hem säljer ut Darins julshow.
Fast det är säkert rätt många av de över 1,7 miljoner som har Com Hem-abonnemang som också valt just den låten.
Com Hem blandar sig nämligen nu med full kraft i den allt mer expansiva TV-marknaden, Webb-TV.
Jag och fler med mig som är Com Hem-kunder, kan alltså på måndag klockan 20.00, bänka oss framför datorn. Vi bjuds då på en exklusivt livekonsert av Darins julshow, serverad med våra önskade låtar.
Jag blir nyfiken.
Kommer säkert koppla upp lappen till den min avsevärt större vägg-TV. Då blir det framtidens TV som faktiskt redan är här.
Spännande utveckling för en annan som var med på den tiden, då vi i Skåne endast kunde titta på dansk TV.
En grusig bild i svartvitt.
Nedräkningen kan börja.
Välkommen hem till mitt enkla käll, Darin
.jpg)
Inlägg
