Gubbvarning för tunna isar

 

Den här löpsedeln tycker jag är rätt så träffande. Jag har skapat den själv. 

Rätt stolt och skrytig över skapelsen, faktiskt. Vet alltså hur det är vara en 70-årig gubbe. Bara lyssna på sig själv, så är saken biff. 

Den senaste tiden har min gubbvärld skakats om rejält. I ett nafs har minst åtta gubbar gått igenom svag is och drunknat. Inte bara i Sverige utan även i Norge. 

Förbannat sorgligt. 

Pimpelfiske på för tunna isar är boven i dramat. 

När man kommit så långt i livet, att man kvalar in som gubbe (70 år), vill man gärna tro på odödlighet. Man har sett, hört och varit med om det mesta. 

Tror man och känns det som. 

Utom just då svaga isar som nonchalerats. 

”Ah fan, en gång pimplade vi in i april månad.” 

Det är i bästa fall då man fyllt 80 år som gubben får se upp med demensen. Det är inget ovanligt att 80-åringar kör på fel sida av motorvägen. 

Ja, det är ett tufft liv bli gubbe. 

Allt för många vandrande apotek. Det är alltså inte bara coronan som hotar. 

Vi får lära oss av 40-åringar. 

Går en 40-åring man genom tunn is, handlar det om ett vattendjup på knappa 25 cm. 

Bilderna här nedanför är från en av Lommas isbelagda dammar. Allt slutade lyckligt.

Blöt om fossingen.

Andra sidan kan inte en 40-åring rapa, fisa, pusta, gäspa, gnälla och harkla sig som vi gubbar. 

Alltid något vara rädd om.

 

Mina unika minnen från månlandningen för 50 år sedan

Månlandningen den 20 juli 1969, upplevde jag i Strömstad. Jobbade där som en ung (22 år) turistchef för Ångbåtskontorets Resetjänst. Nästan på lika spännande som när Neil Armstrong (1930-2012) tog mänsklighetens första steg på månen. 
Det skrevs världshistoria. 
Jag följde allt på ångradion med Arne Thorén och det lilla som nu TV kunde förmedla. Bilderna suddiga, men ack så spännande. Det var makalöst stort. Knallade in till tobaksaffären nere vid hamnen. Bad ägaren lägga undan Expressens löpsedel av den unika händelsen. Köpte den för en billig peng med ram och allt. Direkt från tobakshandlarens gathörn. En god investering för framtiden, tänkte jag. 
Av bara farten snabbproducerades ett minnesalbum med äkta bilder från NASA. Stereobilder tagna av astronauterna. Stereokikare (skräp-dåtidens teknik). En LP-skiva med originalinspelningar från NASA. 
Arne Thorén slog samman hela paketet. 
Det här var guldkornet i framtiden. 
Givetvis köpte jag ett sådant minnesalbum. 
Ännu en god investering inför framtiden. Fast större än Expressens löpsedel, tänkte jag vidare. Hur gick det då med mina drömmar om en förmögenhet på den historiska månlandningen? Lite sköna tudenlappar? 
Nu 50 år senare kollade jag marknaden. Mitt minnesalbum-se här nedanför-kammade noll. Inte värt ens ett korvöre.
LP-skivan kan jag inte ens lyssna på. Skivspelaren försvann för många år sedan.
Bättre upp för Expressens löpsedel som hänger på vår gästtoalett (kompromiss med hustrun). Det ligger just nu ett bud på Tradera på 550 kronor. 
Inte min. 
Den är inte till salu.

Lomma bästa cykelkommunen-hur gick det sedan?

En löpsedel i löpsedeln, så att säga. 
Den 19 november 2013, alltså för snart fem år sedan, höll jag ett kåserande föredrag i kommunhusets plenisal. På plats fanns både medborgare och kommunala representanter. Jag drog Lommas historia på mitt sätt sedan 1200-talet fram till 2013. Det blev uppskattat, om jag minns rätt. 
På slutet presenterade jag min löpsedel. En illustration med en damcykeln av den ädlare modellen. Rejäla saker. Inte sådant smäck som säljs idag. 
Cykeln. Det var själva uppslaget till min idé om att förvandlar Lomma kommun till Sveriges bästa cykelkommun. 
Här fanns alla förutsättningar, att hitta på något som gav eko över Svea Rike. Kommunen är platt som en pannkaka. Nästan tillverkad för att cykla omkring och njuta av hav, grönska och skånska sädesfält. 
Ni som har bott i Bohuslän, vet vad jag tänker på. 
Berg och backar. 
Lomma kommun har inga backar att tala om. Nej, det är perfekt platt. Det finns alltså alla förutsättningar och hitta på något spännande med cykeln i högsätet. Förslaget mottogs av tacksamhet. 
Sedan den där novemberdagen för fem år sedan har följande hänt. 
Lomma kommun har fått en cykelkarta som är ett komplicerat dragspel att dra upp när man cyklar. 
I kommunens informationstidning, Lomma aktuellt, till oss boende, presenteras den senaste cykelnyheten från socialförvaltningen. 
Stort uppslagen. 
En parcykel som man skriver, ”ska göra livet lite rörligare och roligare för personer med olika funktionshinder”. 
Visst en bra grej, men jag hade nog förväntat mig lite mer krut i Lomma som Sveriges bästa cykelkommun. 
En parcykel. 
Tablå.

Tiggare i Lomma attackerade mig

Tiggaren på löpsedelsbilden kallar sig Pedro. Berättar med nästan ett tandlöst leende, att han kommer från Spanien. 
Utanför Hemköp i Lomma har han enligt egen uppgift suttit och tiggt i fyra år. Bor annars i Lund. 
Längre en så kom vi inte i vårt minst hackiga samtal under onsdagsförmiddagen. Jag tog bilden av tiggaren som sa sig heta Pedro. 
Då blev han plötsligt rasande. Rusade fram mot mig som satt i min el-skooter. Upplevde det helt klart som en attack. Var beredd på få mig en smocka. Mitt läge något prekärt där jag satt. Jag valde tala lugnande med mannen som var mycket upprörd. Lovade att inte fotografera honom mer. 
Den spanske (tror jag inte på) tiggaren drog sig tillbaka till sin position utanför Hemköp. Jag upplevde det hela som mycket otrevligt. 
Nej, rädd var jag aldrig, men ytterst förvånad över mannens häftiga reaktion. Jag trodde vi kommit på talefot med varandra. 
Så var icke fallet. 
Nu förstår ni varför jag maskat mannens ansikte på löpsedelsbilden. Han vill inte vara med på bild, helt enkelt. 
Om han helt lugnt avböjt sin medverkan, hade jag respekterat honom, men inte nu genom hans agerande. Någon jävla ordning får det allt vara. 
Annars har vi inte så mycket tiggare i Lomma längre, t o m den vita stolpen utanför Lidl var tom i dag. 
Fast det räcker och blir över med en tiggare som attackerar en. Varning för den mannen är på sin plats.

Lomma mitt bland brandinfernot i Kalifornien

Så känns det faktiskt. 
Brandinfernot i Kalifornien ha hamnat i mitt knä. 
Den minnesgoda läsaren av bloggen, kanske minns ett blogginlägg från mars 2014. 
Den berömda fotografen, Nina Prommer, ståtar med Lomma kommuns logga mitt band alla filmstjärnor på , Walk Of Fame, i Hollywood. Det gick att ordna, då Nina är en vän till mig. 
Det blev då en kul löpsedel som väckte uppmärksamhet. 
I dag har Nina Prommer hamnat mitt i eldinfernot i Los Angeles-se löpsedel. För några dagar sedan evakuerades Nina från sitt hem i Symar. 
Den rasande branden närmade sig med stormstyrka bostadsorten. Det var bara till fly hals över huvudet. 
Nu har hon fått återvända hem igen. 
Grannarnas hus ligger i aska, medan Ninas hus har mirakulöst klarat sig. Det enda som vittnar om branden är välkomstskylten som pepprats med sotflagor. 
”Jippi! Mitt hus står kvar.” 
Nina Prommers glädjetjut när hon kom hem igen. 
Det var lätt ta åt sig den glädjen. För det kändes som Nina placerat eldinfernot på andra sidan jordklotet i mitt knä hemma i Lomma. 
Lycka till med livet, Nina.
Jag är glad för din skull. 

Krigskorrespondent Magda Gad slog mig med 5000 meter

Två bilder på löpsedeln som visar på journalistikens drivkraft. Även om döden står för dörren, drivs några av oss journalister få berätta och visa på bild det dramatiska läget.  Det är i alla fall så både jag och Magda tydligen fungerar.
Översta bilden på löpet är från några år sedan. 
Jag har på grund av en neurologisk skada fallit handlöst baklänges och slagit bakhuvudet i en stentrappa. 
Det blev iltransport med en ambulans från Lomma till det stora sjukhuset i Lund. 
I mitt halvt medvetslösa tillstånd FOTOGRAFERARAR jag takets insida på ambulansen. 
Publicerade bilden på min blogg. Du som var bloggläsare på den tiden minns det säkert. 
Understa bilden på löpsedeln. 
Den makalösa krigskorrespondenten för Expressen, Magda Gad, som lever sitt liv mitt i kriget i Mellanöstern evakueras med ambulansflyg till Turkiet. 
Hennes tillstånd är inte avundsvärt. Den vältränade kroppen har tagit mycket stryk. Nu är hon fylld av bakterier och kristaller i njurarna (förstadiet till njursten). 
Hon mår alltså skit, minst sagt, men FOTOGRAFERARAR/FILMAR ambulansflyget från sin bår i planet-se bilden längst ner på löpet. 
Sedan publicerar hon bilden och en lång berättelse på Facebook. 
Det hör inte till vanligheten att journalister gör så, när de själva är halvt döda.  Det är högst ovanligt.
Fast Magda slog mig med bilden som togs 5000 meter upp i luften i ambulansflyget. Det måste jag få tugga i mig. 
I Lund fick jag en krage, medan Magda dropp i alla former på ett turkiskt sjukhus. 
Givetvis fortsatte vi fotografera vårt bisarra läge. 
Och publicera. 
En gång journalist. 
Alltid en journalist. 
Heller hur Magda Gad?

Auf Wiedersehen juni-Willkommen juli

Det ni ser här ovanför är de löpsedlar jag producerat till mina blogginlägg under juni månad. Lägg därtill ett antal inlägg utan löpsedlar. 
Jag är själv förvånad över min faktiskt höga produktionstakt under snart 9 år jag drivit min blogg. 
Ni ska veta att det görs inte av sig själv. 
Det är ett envetet gnatande. 
Sju dagar i veckan. 
Året runt. 
Eftersom jag kör annonsfritt, tjänar jag inte ett rött öre på bloggen.
Tvärtom.
Det bästa av allt: det är vansinnig roligt fortfarande (nu tog jag allt i). 
Det bästa av allt är nog min mångsidighet. 
Det framgår tydligt på löpsedelns alla löp under juni månad. 
I dag riktar jag min strålkastare mot Malmö FF som hemma möter bottengänget, AFC United som överraskande slagit ner sina klubbpålar i Eskilstuna. En riktig historielös klubb och på så vis är unik i den svenska sportvärlden. 
En sak är då säkert. 
Jag fortsätter med Gott och Blandat i juli månad. Andra sidan tar jag numera en vecka i taget. Bäst så. 
Blogg på er.

Calle Rockbäck kåserar om det obegripliga utan begripa något alls

Längst upp till vänster på löpsedeln har jag lagt in en en muslimsk man som studerar Koranen. Han lever tänk-och klädmässigt kvar på medeltiden. 
Bilden på den vackra muslimska kvinnan, har jag gett ett avsevärt större utrymme. Hon bär modern muslimsk fashion av bästa snitt. 
Det skiljer mer än 1000 år mellan bilderna. Det obegripliga är att båda bilderna är från vår moderna värld. Kunde varit tagna med några minuters mellanrum. 
Det är det som gör allt begripligt obegripligt. Det finns bara ett aber med den vackra muslimska kvinnan. 
Visar hon för mycket hud? 
Delar av armarna och händerna syns på bilden.
Det här kan trigga den gamle koranmannen så till den milda grad, att Viagra blir helt onödigt. Han kan nämligen bli så fullständigt till sig, i sina vida haremsbyxor som ska föda fram näste profet, att han tappar tråden helt i den helga skiften. 
Mannen med den turban liknande huvudbonaden, vet med andra ord inte längre vart han ska ta vägen med sina vida byxor som ska föda fram profeten, men som nu också står rakt ut som en strut. 
Det är nu som jag inte begriper något alls av det helt obegripliga. 
Däremot begriper jag hur vackra muslimska kvinnor det finns i modern fashion.

"Kära Örebroare-jag tankade i Arboga"

(vi syns på matchen)

Kvällspressens nödrop i jultider

Det har aldrig varit en lätt uppgift, att smälla samman en säljande kvällstidningslöpsedel. Inte ens få till en etta-se löpet.
I dag med de sociala medierna svårare än någonsin. 
Allt har redan tuggats till leda när Expressen/GT/Kvällsposten och Aftonbladets papperstidningar landar i butiken. 
Årets julhelg har dessutom varit tämligen mager på sensationella nyheter. 
Juldagen sög Aftonbladet ut det sista av Arne Weise. Det är bara Arnes död som återstår. Expressen/GT/Kvällsposten satsade på en annan lösnummer häst, nämligen Anne Lundbergs tårar. 
Inga kioskvältare precis. 
Annandagen dammade man av Leif GW Perssons Palme-pistol för 1000-gången, kändes det som. 
Aftonbladet tog till ett känt kvällstidningsknep. 
Mellandagsrean. 
Ett genom alla år mycket berömt sätt när nöden är som störst på nyhetsfronten.. 
Det är alltså inte alls konstigt att papperstidningarna är i kris. 
Själv skapade jag nedanstående löpsedel: 
KUNGEN SKILJER SIG FRÅN DROTTNINGEN. 
Det, mina kära vänner, är en riktig kioskvältare. Folk hade köpt tidningen som galningar. Fast besvikelsen blivit stor. 
Det visar sig att de åker på uppdrag i tjänsten som reklampelare för Sverige. Kungen till Asien och Drottningen till Amerika.
Så var det alltså med den skilsmässan.
Rena rama Hänt i Veckan. 
Så kan det också gå till. 
Var god skölj.

Firades med Rock-Ragge: En miljon (!) besökare till Calle Rockbäcks BLOGG

Straxt efter nio i förmiddags kom det magiska omslaget: 
999 999 slog om till 1 000 000 miljon besökare till bloggen. 
Det var som jag skrev: 
MAGISKT! 
Det är utan tvekan en unik milstolpe inom bloggvärlden. Bra jobbat av en pensionär, om jag får säga det själv. 
Det har aldrig under resans gång varit blod, svett och tårar, utan endast stor glädje att få skriva. 
Skapa något alldeles eget. Knixa till den ena storyn efter den andra som bevisligen uppskattats av många. 
Egen löpsedel i full fart har jag också hittat på. 
Det har blivit över 1000 löpsedlar. 
Inte mindre än 3130 inlägg på bloggen. 
Det tog mig 7 år, 5 månader och 14 dagar, att nå fram till 1 000 000 besökare. Jag är (förlåt) jävligt stolt över min bedrift. 
Vem som var besökare 1 000 000 miljon? 
Jag har spårat. 
Det var till ett inlägg jag skrev om Rock-Ragge den 11 april 2011. 
Passande.
Be Bop-A-Lula!
Rock`n`roll. 
Läser du detta, hör av dig till mig. 
Jag lovar inga guld och gröna skogar. Däremot kan jag lova att du kommer hyllas på bloggen. 
Tack till alla mina bloggbesökare som gjorde 1 000 000 möjligt. 
FOTNOT. Google+ kan visa upp 9 582 586 visningar av Calle Rockbäcks BLOGG. Det går över mitt förstånd.

Star Wars-pappas plåga

Upptäckte till min förskräckelse, att Star Wars-figurerna säljs ut på flotta auktionshuset, Sotheby`s, den 11 december. 
Priserna för dessa små figurer som jag fyllde mina söners rum med när de var små, är hiskeliga. 
Då vet jag som ”grand old pappy”, vad som kommer: 
en ny mobbning runda från mina idag vuxna söner. 
De blir nämligen aldrig för stora för dessa små plastfigurer. Mina barnbarns lekrum fylls numera av Star Wars-monument i Lego. 
Filmerna plågas familjerna med. 
Om och om igen. 
Pappa, numera farfar, mobbas. 
En mobbning som ökar till orkanstyrka, när det är något nytt på gång inom Star Wars eländet. Därför har jag redan nu mardrömmar om den där förbannade auktionen. 
Allting började nämligen med den numera heliga första filmen, ”Stjärnornas krig”, som kom våren 1977. 
Jag såg halva filmen under hösten. 
Sedan reste jag mig och gick. 
Det blev för mycket med plåtfigurerna. 
Pling-Plong-Prat.
Sönerna växte upp. Fick höra talas om detta avskyvärda brott.
"Pappa reste sig och gick. Mitt i filmen. Stackars "Stjärnornas krig".
Resten är som ni förstår: mobbning historia. 
Mitt i allt detta lär en ny Star Wars-film vara på gång. 
HJÄÄÄLP!

Memoarflik:Mitt liv

Mitt liv har till stora delar bestått av papper, papper och sedan än mer papper. På löpsedeln bilden av pappershögen när pinnsoffan i köket tömdes. 
”Soffan måste tömmas på dina papper. Annars sprängs pinnsoffan, där min farmor en gång i tiden drog sin sista suck”. 
Hustrun lät som en kompaniofficer från en svunnen tid. 
Kompromisslös. 
Det är då som mannen känner sig som en strykrädd hund. 
Man gnäller inte ens. 
Papper, papper och så ÄNNU mera papper: vart jag än mig i världen vänder, ser jag endast pappershögar. 
Mitt liv i papper. 
Pinnsoffans rensas från pappershögarna. Staplas i ett av rummen. Nu är det meningen att jag ska hyvla av högarna. 
Papper för papper. 
Hustrun kan inte förstå hur jag har kunnat samla på mig så mycket papper under 46-års äktenskap. 
”Tänk på våra barn och barnbarn. Ska de ärva alla dessa värdelösa papper? Stackars människor.” 
”Papperna är inte alls värdelösa”, försöker jag. 
Tar sats.
”Där kan finnas guld”. 
”Guld? Jo du, pyttsan. Bara skräp. Seså sätt fart. Sortera. Det mesta går säkert att slänga. Vi får mala”. 
Jag tänker på flyktingarna. 
De har sitt liv i kånken på ryggen. Några kalsonger, trosor, t-shirt, samt i bästa fall en banan. Men inga papper. 
Det har däremot jag. 
I drivor. 
Mitt liv.
Var skall jag börja?

Bloggens aprilskämt en HIT!

Riddaren på bilden förutom Kalle Anka, är Lommas högste politiske ledare, kommunhövdingen Anders Berngarn (m). 
Han har för vana och dra en lans för bloggens aprilskämt. 
Om gårdagens första aprilskämt, Lomma-ett nytt Ankeborg, där jag för övrigt hittat på hövdingens uttalande, säger han: 
”Underbar historia. Lite mer av Kalle Anka humor i kommunen hade inte skadat. Även om idéen är ett aprilskämt, så finns ju i alla fall Kalle Anka brandposterna som en del av Lomma hamn projektet,” Säger alltså Anders Berngarn till mig så här dagen efter skojfesten. 
Själv ska jag inte klaga. Massor av besökare till bloggen. Uppskattande kommentarer, både här och där. 
Det var väl endast Sydsvenskans aprilskämt som havererade. Ingen kom med hink och spade till Swedbank Stadion för gräva upp MFF:s gräsmatta. 
Värre ändå. 
Det verkar inte som man fattat sin groda. 
Hallå Sydsvenskan. 
Vakna! 
Fattat har i alla fall Lomma kommun. Förvandlingen till Ankeborg. Kalle Anka brandposten här nedanför fann jag i hamnen. 
Vi möts igen om ett år. Kanske, är bäst att tillägga. 
Skoj på er!
FOTNOT. Anders Berngarn är egentligen ett Tintin-fan, men säg det inte till någon. 

Vackert i höstrusket

Nästan en klarblå himmel, men bara nästan. Längst ner på löpet syns några otrevliga molnbankar som läses Mjällby, AIK, Elfsborg, BP och Åtvidaberg. Det är matchprogrammet MFF har kvar i allsvenskan. 
Visserligen leder man med hela 8 poäng, 53 mot Elfsborg på andra plats som har 45 poäng. 
Molnen oroar. Det går nämligen inte att ta något för givet innan guldet är säkrat. 
Mjällby hemma på lördag blir en nyckelmatch. Vinner MFF den matchen, KAN det mycket väl vara klart. Det allsvenska GULDET går knappast att missa.
Den sista matchen mot Åtvid spelas borta i Östergötland. 
Hur tänkte förbundet som spikade årets matchprogram i allsvenskan? 
MFF borde fått avsluta hemma. Ta emot Lennart Johanssons pokal på Swedbank Stadion och laget föras i triumf till Stortorget i Malmö får att hyllas. 
Rött kort åt Fotbollförbundet. 
Men visst är löpsedeln vacker i höstrusket. 
Den tål en repris.  Hur många gånger som helst. Jag är mer än nöjd.
Se och njut.

Semesterstund

Larmet gick. Bort från den heta Täppan. Ut i världen. 
Semesterstund. 
Då jag ännu icke är i körbart skick, lastade hustrun in mig i bilen. 
Tid för ett lufthål. 
Färden gick till parkeringskaoset i Lomma. Skynda, skynda, bråttom, bråttom. 

Där satt jag i bilen och skådade bad djävlarnas jakt efter en ledig parkeringsruta. 
Ett liv och kiv. 
Också ett osande lufthål. 
Skynda, skynda, bråttom, bråttom. Bort, bort.

Flykten gick en bit utanför Lomma. Lufthålet kröp samman i stilla frid. 
Inte en bil. Inte ens i fjärran. 
Inte ens en badboll. 
Inte ens skådisen, Claes Malmberg, som brukar lufta sin vovve utefter denna stilla väg. 
Synd. 
Annars kunde man alltid stannat och språkats vid.

Så målet för dagen. Den makalösa pilen vid Lilla Byvägen som jag skrivit om tidigare på bloggen. 
Kan fortfarande inte förstå hur pilen kan överleva. Absolut en raritet. 
Mitt ute på den skånska landsbygden lever den sitt hårda liv, t o m krokigare än vad jag själv är. 
Kan den, så kan jag. 
Jag hade fått mitt lufthål. 
På hemvägen passerade vi för säkerhets skull under motorvägen mellan Malmö-Göteborg. Biltomt undertill. 
Ensam Herre på Täppan. 
Tala om en semesterstund med lufthål.

Lommas framtida torghandel: Allt tingel-tangel bort-tre stånd på parad

Svensk ordning och reda. 
Där har ni Lommas nyuppförda Centrumtorg i framtiden. 
Borta är en torghandeln med charmigt sunkiga presenningarna, fladdrande tältdukar och små rickiga bord under svajiga solparasoller. I stället har man byggt tre stabila stånd i trä som står emot regn och blåst. 
”Det blir en satsning på dagligvaruhandel. I ett av stånden kan man tänka sig ekologiska grönsaker, berättar kommunens projektledare, Jan Jonasson, för mig.
 

Svensk ordning och reda. 
Glöm billiga kläder, korgar och lådor med saker för en tia. 
Glöm också att du måste ta dig hem för gå på toaletten. En bristvara på det gamla torget, alltså en toalett för allmänheten. 
Nu kommer det t o m att finnas en handikappstoa att tillgå. Fräscht och efterlängtad, inte minst av mig själv.

Svensk ordning och reda. 
Coop har t om fått upp skylten till den nya butiken vid torget. Annars är två banker klara samt en Thailändsk restaurang. 
Bara vi för Guds skull slipper mäklarkontor. Det har vi så det blir över av ändå i Lomma. Framtidens torghandel i Lomma står alltså på parad. Allt tingel-tangel blir ett minne blott. Charmlöst, kanske du tycker. Jag kallar det för svensk ordning och reda.

En riktig fotbollssupporter

En riktig fotbollssupporter bär alltid ljusblåa kalsonger, när MFF spelar match. Allt annat vore tjänstefel. 
En riktig fotbollssupporter bär aldrig mask. Kastar inte bomber eller annan skit. 
En riktig fotbollssupporter analyserar sönder varje spark, nick, hörna, frispark m m och blir gravt störd om domaren missar blåsa för en given straffspark. 
Då känns en omhuldad psykvård bra.

En riktig fotbollssupporter äter aldrig på Kunglig Dansk Porslin. Royal Copenhagen är mycket störande för supportern. 
Nej, det ska vara tallrikar av hårdpapp med lagets klubbsköld på. En råbiff före match ger stimulerande blodsmak. På papp.
Hårdpapp.

En riktig fotbollssupporter sover allra bäst under täcke med den magiska och vackra klubbskölden. 
Mardrömmar finns inte. 
Endast drömmar om guld och stenhårda volleyskott från 25 meter rakt upp i nättaket. I krysset. Stolpe in, funkar också. 
Amerikanska budgetstup endast USA har. 

En riktig fotbollssupporter har naturligtvis odlat hemmaplans egna grässtrån hemma i bersån. 
Sköra strån, precis som en lovande debutant. Vårdas därför bäst som bebisar. 
Fast. 
En riktig fotbollssupporter kan också som nybörjare i sin karriär som fotbollssupporter, ha gått vilse. 
Läs vad Johan Orrenius skriver i Offside om Calle Rockbäck (mig, fatta) och GAIS. 
Skrolla en bit ner i Orrenius text. 
Klicka HÄR!