Kärt MFF-minne bubblade upp i åldermannen

Den 19 augusti 1965 är en mörk dag för Helsingborgsklubben, HIF. MFF spelade ut HIF efter alla konstens regler på Olympia och vann matchen med 10-1, inför 12960 åskådare som tunnades ut i samma takt som målen rullade in. 
Till slut stod jag och min kusin, Allan Odestål (1943-1976), ensamma kvar på läktaren på ena långsidan. Helsingborgarna som vi hamnat bland, häcklade oss två blåa före matchen började. Det tog snabbt slut i samband med att MFF-målen trillade in i lagom takt. 
Det här är en stund jag aldrig någonsin kommer att glömma. 
En ofattbar upplevelse. 
I HIF målet stod en allsvensk debutant, Rolf Marinus, 17 år. Denna lovande målvakt knäcktes. Flydde sedan till Sandvikens IF och hamnade till sist i Sirius i Uppsala. 
Den 26 september 2019, spelades samma känsla upp i TV-soffan. MFF:s första halvlek (3-0) mot HIF hemma på Stadion spelade upp samma eufori som för 54 år sedan. Det var en mäktig känsla som jag idag är tämligen ensam om, att kunna koppla samman. Fast det fanns en skillnad. 
För 54 år sedan med Lasse Granström och Bosse Larsson i spetsen, körde laget för fullt även under andra halvlek. 
I torsdags lade man av. Nöjde sig med 3-0 och spelade av matchen i andra halvlek. Synd på så rara ärtor. 
Det hade faktiskt kunnat sluta med 10-0, 54 år senare. 
Skit också. 
Man blir aldrig nöjd. 
Jo, 1965 var Allan och jag mer än nöjd. 
När domaren blåste av matchen, stod vi ensamma kvar på läktaren och tjoade och skrek ut vår glädje. Bosse L och Lasse G kom fram och tackade oss. 
Se på fan. 
Det är stunder i ens fotbollsliv som man aldrig glömmer.

Snacka om fiskelycka-Lommabo drog upp humrar för en kvarts miljon

Från glass-Ola

till hummer-Ola

Veckans första hummer som drogs upp i premiärfisket gick för 52 000 kronor kilot. På plats i hummer vattnet utanför Fjällbacka fanns glass-Ola från Lomma med sina burar. Ni vet Ola som driver populära Centrumkiosken, med den äran nere vid badet. 
När hummerpremiären närmar sig i Bohuslän, lägger Olas sin lilla framgångsrika glasskiosk i vinterdvala. 
Nu är det hobbyn fiske som gäller. 
Årets premiär startade minst sagt lovande, med 8 humrar till en vikt av 5 kilo. Med tanke på kilopriset 52 000 kronor, kunde det blivit en rejäl hacka. 
Andra sidan sjunker priset för hummer som en sten, när första hummern väl är såld. Nu kan Ola smörja kråset själv med sina humrar. 
Det lär bli en rejäl fest, sanna mina ord.
Undrar om det blir glass till efterrätt? 
Bra jobbat Ola Åkesson. 
Vi Lommabor är stolt över dig.

Efterlysning: Texten till okänd Lommalåt!

Det började med att en vän till mig hörde av sig på Facebook. En person hade i sin tur hört av sig till honom. 
Han ville ha hjälp med hela texten till en Lommalåt. Det enda textraden som fanns var den här: "Himma i Lomma, där ladorna aldrig stå tomma, Himma i Lomma ja, där är det härligt att bo!" 
Där satt jag och stirrade på himma i Lomma och fattade nada. 
Textraden fanns inte på Youtube. 
 Märkligt. 
Där som allting annat som går och sjunga poppar upp, men icke så himma i Lomma. Textraden fanns faktiskt ingenstans på nätet. 
Jag tryckte örat mot marken. Förvissade mig om någon Lommabo hört talas om himma i Lomma. 
Inget napp alls. 
Helt okänd låt och text. 
Därför denna lilla efterlysning på bloggen. 
Känner någon igen låten och texten? 
Hör av er till mig. 
Nu ska vi sjunga, minns jag sångboken hette vi hade i skolan på stenåldern. Låt oss sjunga hela, "Himma i Lomma, där ladorna aldrig stå tomma, Himma i Lomma ja, där är det härligt att bo!" 
Min vän på Facebook skulle bli så här glad!

Staffan Tapper till attack mot Henok Goitom i AIK

Blogginlägget som skakade om ordmatchen mellan MFF-AIK. I veckan skrev jag om när TV5:s expertkommentator, Henok Goitom, på sitt vis sågande MFF:s framtida satsning på egna ungdomar. 
”Det håller inte om laget ska ta nästa steg i den Europeiska toppfotbollen.” 
Och så broderade Goitom om att yngre och bättre talanger från tidigare Jugoslavien måste köpas in. 
Kvp:s eminente sportreporter, Jan Peter Andersson, hakade på med en uppföljning som det ryker om. 
Jan Peter lät den tidigare storspelaren i MFF, Staffan Tapper, gå loss på Henok Goitom utspel. ”Tänk om Markus Rosenberg skulle vara expertkommentator och sågat AIK. Vilket liv det blivit,” sa Staffan Tapper, bland annat. 
Jag skrattade gott när jag läste Tappers sågning av AIK-Goitom. Nåde den som vågar kritisera MFF. 
Så har det alltid varit. 
Den som började styra upp det var MFF:s legendariske ledare Eric Persson. En gång i tiden åt reportrarna direkt från Eriks hand. 
All kritik mot klubben såg Eric som skjutas bakifrån. Det gick inte för sig alls. Den reporter som avvek, var icke välkommen in i MFF-familjen. Alla bugade och bockade inför hövding Persson. Precis så var det. 
Det där sitter kvar i klubbväggarna än i denna dag. Staffan Tapper är ett lysande exempel på det. 
Här nedanför starten av mitt blogginlägg som drog igång hela ruljansen. Jag visste det var som svära i kyrkan.
Tyvärr fegade webbsidan, Alla vi som älskar MFF, på Facebook ur. De vågade inte publicera mitt blogginlägg. 
Bilden längst ner, avslut, med Markus Rosenberg som hyschar från deras Facebook-sida, säger en hel del, faktiskt.
Ja, så måste MFF slå Elfsborg borta i Borås i kväll. Absolut nödvändigt. Basta!

Greta-glöm inte kärnvapenhotet

Effekten av Greta Thunberg skolstrejk för klimatet världen runt gör mig stum. Jag är inte blind. 
Ser på nätet bilder av enorma folkmassor som väller ut över världen i Gretas anda. I Sverige borrar vi hellre i Gretas psykiska tillstånd, än tar åt oss Gretas enorma genomslag, inte minst bland världens barn. 
Bara i New York gick 250 000 människor ut i en jättelik demonstration för Greta och hennes klimatkamp. Skolorna höll stängt under gårdagen i New York. 
I Lomma var det noll som på de flesta platser runt om i Sverige.
 Märkligt. 
Jag frågade mina barnbarn om Gretas kamp gav några spår i deras skolor. ”Inte mycket alls,” fick jag till svar. 
Själv tänker jag väl mer på kärnvapenhotet än klimatet. Ett kärnvapenkrig kan utplåna oss alla på några sekunder, medan klimatet har miljoner år på sig. 
För världens ledande politiker är Gretas kamp perfekt. Deras kärnvapenupprustning kan få pågå i det tysta, medan världens folk skriker om klimatet. 
Inte nog med det. 
Världens ledande underrättelsetjänster pumpar säkert på i smyg bakom denna enorma klimatmanifestation. Så var det tex under Vietnamdemonstrationerna på 1960-talet. Sovjetunionens KGB styrde och ställde bakom kulisserna. Bidrog frikostigt med både pengar, kunskap och uppmuntran. 
Det fick vi reda på 35-40 år senare. 
Det är alltså så det går till. 
Heja Greta, men glöm för allt i världen inte bort kärnvapenhotet. Det dödar på sekunden. Många gånger värre än plast, avgaser och kor som fiser.
Tack för kaffet.

Svära i kyrkan: En lirare jag beundrar-Henok Goitom i AIK

Jag trodde väl aldrig jag skulle lyfta en AIK:are till skyarna. Det känns nästan som ett majestätsbrott mot min klubb Malmö FF. 
Ändå lyfter jag in en lysande fotbollsspelare från en ärkefiende. Henok Goitom, fyller 35 år på söndag. 
Ingen ungdom, precis, men ack så klok, både på planen och inte minst utanför. Strösslar intressanta analyser, när TV-rutan så erbjuder. 
Numera får vi också ta del av Goitoms begåvning som expertkommentator i TV5:s fotbollssatsning. 
I går-torsdag-sa han (ungefär) så här i samband med EL-matchen mellan Dynamo Kiev-MFF 1-0. 
”Malmö måste genomföra en generationsväxling. Laget har en snittålder på 30 år och är i stort sett lika bra i år som förra året. De har inte höjt sig. 
För ta nästa steg måste de börja titta på talanger ute i Europa som är 20-21 år, i text Serbien och Bosnien. Unga spelare som kan utvecklas och sedan säljas för 200 miljoner. Den typen av talanger finns inte i Sverige. 
Det skulle naturligtvis slå på den egna ungdomsverksamheten. Unga spelare som fostrats i klubben, får det ännu svårare ta en plats i laget. 
Jag tror det är den vägen MFF måste gå, för att kunna ta nästa steg, ett högre steg för kunna mäta sig mot de bättre lagen ute i Europa i framtiden.” 
Intressant sagt av Henok Goitom. 
Det ligger en sanning i den analysen av det rådande läget. I MFF har alltid ungdomsverksamheten varit en omhuldad helig ko. Allt för trimma fram egna talangfulla spelare. 
Vad Henok Goitom menar, räcker det inte i dagens moderna internationella toppfotboll om man ska hänga med ute i Europa. 
 Det har han helt rätt i. 
Frågan är om MFF:s sportchef, Daniel Andersson, håller med den begåvade Henok Goitom. Jag tror knappast det. 
Slakta den egna ungdomsverksamheten? 
Ett adelsmärke MFF alltid varit stolt över. 
I dag köper man in gamla etablerade spelare. Vissa på nedgång. Heller spelare som man redan har, typ Felix Beijmo. 
Då blir resultatet därefter. 
Släpar efter i allsvenskan och får stryk av lag som befinner sig ett steg högre upp i den europeiska klubbfotbollen. 
Något att fundera över. 
Faktiskt. 
Även om det gör ont. 
På något vis träffar Henok Goitom rätt.
Synpunkter på det.
Tack. 

Mount Everest North Base Camp-Rolle på väg med sin MC

Sent i går kväll fick jag kontakt med äventyraren, Rolle af Trollhätta, via WhatsApp. Bloggens egen pensionär äventyrare befann sig i Lhasa, Tibet. 
Det var ett helvete köra motorcykel från Kathmandu. Vägen i stort sett obefintlig. Bergmassiv som rasat över vägen. Totalstopp. Fick rensas upp av bybor. 
Nej, den här motorcykelfärden är ingen semesterutflykt på något vis. 
Hur orkar människan? 
Rolle har ändå fyllt 75 år. 
Det mesta som ska kallas väg ligger så högt som på 3700 meteri Himalaya-masssivet. Från Lhasa går nu färden vidare till Mount Everest North Base Camp (Tibet) som är sista utposten på 5200 meters höjd. 
Här vilar klättrarna ut eller vänjer sig vid höjden, för slippa höjdsjuka. Det är också sista utposten för vanliga turister som orkar, vill säga. Vägen eller vad den nu kan kallas för tar slut vid denna North Base Camp-se bilden. 
Det är alltså dit Rolle af Trollhättan nu är på väg på sin motorcykel. Om han lyckas, kommer han kontakta mig från denna exklusiva plats. 
Spännande, minst sagt. 
Och som sagt var. 
Håll alla tummar och tår för Rolles unika äventyr. 
Må han överleva.

Rolle-75 år-kör motorcykel till Tibet-var är han?

Ni som följt bloggen under åren, minns säkert bloggens egen äventyrare, Rolle af Trollhättan. Det har blivit en hel del. 
Minns när han som pensionär liftande tog sig fram i Afrika. Ofta har Rolle kört motorcykel. Både här och där i världen. 
Inte minst på Mount Everest trånga farliga s k vägar. Hala som korvskinn mellan stup på några tusen meter. 
Det är minst sagt ett vågstycke av rang. 
För en tid sedan gav han sig iväg igen. Nu skulle han köra motorcykel mellan Kathmandu (Nepal)-Lhasa (Tibet). 
Och tillbaka. 
En sträcka på några hundra mil, men med vägavsnitt så högt som över 5000 meter. Inget under 3700 meter. Bara en sådan sak.
”Hej”, sa han till mig. 
”Nu drar jag. Flyger in till Kathmandu. Sedan börjar äventyret.” 
Sedan dess har jag inte hört ett jota. 
Självklart är både jag och hustrun oroliga. 
Hur ska det här sluta? 
Människan är ändå 75 år gammal.
Tala om pigg pensionär.
Bilderna jag publicerar är från en tidigare tur till Mount Everest, världens högsta berg. Ja, du milde min tid.
Vi får hålla alla tummar och tår. 

Lena PH på toa i sin sommarhit-jag rasar samman

Egentligen är det en skitsak, men ändå. Lena Philipsson har äntligen fått en ny hitlåt med låten, ”Maria Magdalena”. 
Jag gillar låten skarpt. 
Den tar mig med fart snart 60 år tillbaka i livet. Det var då Costa Del Sol öppnade upp den spanska solkusten för oss svenska ungdomar. 
Allting som var förbjudet för oss ungdomar i Sverige, blev fritt fram med hålligång i solen. Gärna natten lång. 
Vi lärde oss dricka cuba libre. 
Glas fyllda med rom samt lite cola på toppen. Den billigaste groggen-vi sa grogg, inte drink-drack jag i Malaga för 75 öre (!). 
Snacka om att bli på röken. 
Vi spanade in vackra spanjorskor. Musiken var som Lena PH:s, ”Maria Magdalena”. Ack du saliga tid. 
Därför tindrar mina ögon extra, varje gång jag hör låten. 
För fylla på glädjen gick jag in på Youtube, för se hennes officiella video till låten. Det var då allting sprack. 
Lena PH ligger i sin säng. 
Lena PH borstar tänderna. 
Lena PH dricker kaffe i köket. 
Lena PH provar skor i en skoaffär. 
Lena PH handlar med en kundvagn i en butik. 
Värst av allt. 
Lena PH sitter på muggen-se bilden här ovanför. 
Ursäkta, men vilken skitvideo.
Billigt mög.
Denna läckra 53-åring med en härlig låt rasar samman. 
Jag fick ångest. 
Det var plötsligt inte Costa Del Sol, utan mer en rivningskåk på söder. 
Ack ja, du flydda ungdom.

Lomma: Lokaljournalistiken öppnade dammluckorna på Facebook

Jag har under de senaste åren sett det förr. 
När jag avslöjat en lokal nyhet som berör boende i Lomma kommun, har dammluckorna på Facebook öppnats på vid gavel. 
Flödet av besökare in på bloggen från Facebook enormt. 
Ta bara veckans story om det stora strömavbrottet. Omkring 5300 hushåll berördes i Lomma samt flera platser. 
Det är en sida av saken. 
När jag sedan följde upp med att avslöja orsaken till strömavbrottet (1 tim 35 min), öppnades dammluckorna på Facebook. 
El-leverantören, Kraftringen, bekräftade för mig, att det berodde på ett tekniskt fel. Jag skrev ett blogginlägg om orsaken. 
Flera tusen personer strömmade in på bloggen som galna forsrännare. Det kallar jag för god hantverksmässig lokaljournalistik som vi knappast har längre. 
En annan sida av saken, är den om orsaken till strömavbrottet. 
Tekniskt fel? 
Visst, men när jag tog mig upp till transformatorstationen i Lomma som håller på byggas om, upptäckte jag en glad grävmaskin som grävde och stod i. 
Vi som följt den väldiga ombyggnaden av Lomma sedan början av 2000-talet, vet också att samhället släckts ner några gånger på grund av avgrävda kablar. 
Tekniskt fel? 
Okej, kör för det då. 
Risken är stor att det kan komma mera.
Än kan gubben...
FOTNOT. Annars blir det fram mot kvällnigen matchen, Malmö FF-IFK Norrköping. En klassiker. MFF måste bara vinna. Nog. 

Lomma: Lokaljournalistiken det slår gnistor om

Alla dessa löpsedlar här ovanför är endast en bråkdel av allt jag producerat på bloggen under mer än 11 år. 
Det har ofta rört sig om lokaljournalistik. 
En liten enkelt form av information som nyheter nära dig, underhållning och mellan varven lite tingeling, för förgylla vardagen. 
När alla våra tidningar lagt ner sina lokalredaktioner, har jag hållit fanan högt: det lokala främst om än aldrig så litet. 
Nu har fel folk tänkt om. 
Politikerna. 
Inte journalisterna. 
Politikerna har beslutat sig för satsa pengar. Miljonregn för få fart på den döende lokaljournalistiken. 
Tidningsmakarna vaknar upp yrvakna. Fan, det finns tydligen också något som heter lokaljournalistik?
Draken Aftonbladet ska öppna portarna för en redaktion i Malmö med 6-7 nya medarbetare. Deras uppgift blir att plocka fram lokala nyheter. 
I Malmö? 
Bland skjutningarna och sprängningarna? 
Lokaljournalistik?
Hur galet som helst. 
I Lomma rullar jag ut med min el-maskin. Lätt handikappad möter jag berättelserna-stort som smått. Saker och ting som berör oss alla som bor i Lomma. Ofta, i alla fall. Kanske något som kan får oss alla att dra på på smilbandet. 
Denna egensinnade lokalredaktör mitt i världen stoppas lite då och då av sjukdomar. Då skiter jag i det och går in i vila. 
Men-glöm aldrig-jag försöker alltid skapa min egen journalistik. För dig. Helt gratis, är den också. Kostar enbart reportern svett och möda och tömda apotekshyllor.
Och pengar som naggar pensionen.
Annars får det gärna slå gnistor om lokaljournalistiken. 
Då är jag och bloggläsaren som mest nöjd. 
Tack för att ni finns.

Därför gick strömmen i Lomma

Lomma med flera orter i vårt närområde, släcktes som bekant ner i onsdagskväll. Under 1 timme 35 minuter, tände över 5300 hushåll upp levande ljus, för få ljus i sitt hus. Det var kul till en början med. 
Spred visserligen en alldeles för tidigt julstämning, men vad göra? Rätt snart blev folk irriterade. 
Levande ljus i all ära, men det får inte igång en strömlösa platt TV. 
Levande ljus i all ära, men det hjälper inte en stendöd kaffehurra. 
Spekulationerna om orsaken till det kraftiga strömavbrottet flödade som regnet på rutan. För få reda på varför, ringde jag till presschefen, Mattias Brage, på Kraftringen som ansvarar för vår elförsörjning. 
”Orsaken berodde på ett tekniskt fel i vår transformatorstation som finns i Lomma. Vi håller just nu på och bygger om den. Det är sådant som inträffar, men inte får hända. Vi beklagar,” bekräftar Mattias Brage för mig. 
Vi får väl se. 
Det kommer en kväll i kväll igen. 
Jag har rustat upp ficklamporna. Sett över våra överlevnadskit som vi inte har, men borde kanske skaffa oss. 
Bilden här ovanför texten, är från just den aktuella transformatorstationen i Lomma. Vi håller tummarna för dig i kväll. 
Bara så du vet.

Tusentals drabbade Lommabor tände ett ljus i mörkret

Det kändes som om julens stämning tittade in i våra hem. 
Plötsligt gick strömmen. 
Exakt kl 18.16 på onsdagskvällen. 
Hela Lomma med flera platser släcktes ner. TV:n som precis brummat färdigt Rapports 18-sändning slocknade. 
Utanför fönstret laddade ett stressat höstmörker upp. Regn på väg inöver byn. Det var som om själva livet tog en välbehövlig paus. 
Det blev märkvärdigt tyst och mörkt som om vi levde på 1800-talet. Koll med grannar. Nej, ingen ström någonstans. 
Det skulle visa sig bli ett stort strömavbrott, med över 5300 hushåll drabbade. Det ger över 15 000 människor, om man räknar med den vanliga normen med ett snitt av tre personer i varje hushåll. 
Få av dessa drabbade satt still. 
Jag såg för mitt inre hur medborgarna rusade omkring och letade ljusstumpar, någon ficklampa med halvtaskigt batteri åkte fram. 
In i rummet skred hustrun som en annan lucia med levande ljus i famn. Sedan satt vi där som andra fånar och glodde på en ”död” TV-ruta. 
Tiden gick. 
Och gick. 
Ingen ström.
Bara ett tilltagande mörker.
Fler ljusstumpar letades fram. 
Så sårbara vi är: ingen spis som fungerade och oro över maten i frysen. Plattan och datorn i vila. 
För strömavbrottet skulle ta en lång tid. 
På pricken 1 tim 35 min. 
Jag klockade som en tränad sportreporter. 
Sedan lika plötsligt som när strömmen slogs av, slogs den på. Det blev det åter ljus i vårt hus. Rapports huvudsädning på väg avrundas. 
Vi applåderade och satt där med vår julstämning mer än tre månader kvar till julaftonen. Det första vi gjorde var att koka kaffe. 
Det smakade faktiskt extra gott. 
FOTNOT. Jag mailade vår kraftleverantör, Kraftringen. Något svar har jag inte fått. Man vill veta.