Vinterns mest efterlängtade reprisbild!

Nu är det tid igen.
Sedan jag startade bloggen i juli 2008, har jag frestat er med läckra badbilder från Lomma.
Antingen har det varit det livliga badlivet vid mitt eget bad, hamnhusen med T-bryggan, eller som på bilden, Lomma Beach.
Sommar ut och sommar in. Alltid samma bilder från badlivet i Lomma.
Nu är det åter trängsel om utrymmet. Det är så trångt att folk får spränga ner ett badlakan. Invasionen på G.
Därför kör jag ut en efterlängtad reprisbild. I vintras trånade vi efter badbilden.
Därför kanske det också kan vara skönt, att få svalka av sig med med en helt annan badbild.
Mina tuffa amazoner som tog ett julaftonsdopp i Lomma. Jag var med. Fast jag stod i snö upp till knäna. När jag publicerade bilderna här på bloggen, väckte det stor uppmärksamhet.
Kan den isiga badbilden komma att bli sommarens mest efterlängtade badbild? Ja, det beror alldeles på hur hett om öronen vi får det. Gott folk, vi är bara i början på sommaren 2011.
Själv väljer jag mera is till punschen.

TUT I LUREN: Premiär för ”Änkeman Jarl” i Halmstad-och cittran kommer ut ur garderoben!

Det här är Lennart. Han ser uppblåst ut. Det är han också. Av sina darrande franska nerver. För i kväll är det stor gala premiär på Halmstad slott, där Scendraget ger Vilhelm Mobergs komedi, ”Änkeman Jarl”.
Lennart Eriksson är inte vem som helst. I Halmstad är han den verkliga teaterveteranen med otaliga nyårsrevyer och folklustspel bakom sig. Han är också en begåvad textförfattare.
I kväll spelar han upp som träskomakaren Mandus, som lägger sig i äktenskapsplanerna mellan änkeman Jarl och änkan Gustava.
-Det har varit mycket jobb, men det ska nog gå vägen, säger han.
Så här var det.
Lennart ringde mig i början av året och undrade om jag hade min cittra kvar.
-Jo, svarade jag. Den har stått i garderoben i 50 år.
-Då är det hög tid att den kommer ut, sa Lennart.
Sagt och gjort. Min slitna cittra transporterades av Åke Jönsson (tack, Åke) från Lomma upp till Halmstad.
Lennart stämde och stämde och stämde igen. Till slut slog han en signal och spelade en trudelutt i luren för mig. Det lät pling-plong-fint.
Naturligtvis skrev Lennart samman en visa, ”Björkens fågelsång till Gustava”.
Så nu vet ni varför min cittra gör teaterdebut i kväll tillsammans med Mandus. Frågan är bara om den vill spela med.
-Stämningen. Den vill för det mesta spela en helt annan melodi än vad jag vill, säger Lennart Eriksson och vrider några varv extra med stämnyckeln (mitt stavningsprogram vill att jag ska skriva skiftnyckeln).
Det blir spännande i kväll på Halmstad slott.
Om bara mitt diskbråck bär, så kommer jag.
Säg den sträng som brast...


MERA LENNART
Per Kågström på Hallandsposten skriver inför kvällens premiär så HÄR om Lennart Eriksson.

Nostalgiresan: Min ”Grisastation” ska rivas!

Härifrån reste jag med en halv styckad gris i resväskan. Det är mer än 40 år sedan. Då var det liv och rörelse kring Rävlanda järnvägsstation i Härryda kommun, Västergötland.
I dag står stationshuset tomt och öde. Nerlagt sedan många år. Banverket vill nu riva min ”Grisastation”.
Nostalgin klampar omkring i ens bröstkorg. Ögonen slutar blinka. Vill ta in alla gistna brädlappar. Öronen spetsas. Lyssnar på tystnaden.
Den annars så karakteristiska järnvägslukten: en blandning av tågskenor och läderväskor och fuktiga människokroppar, har ersatts av, ja, vadå?
Det är sådana bilder som gör ont.
Jag hade varit hemma hos svärfar. Småbrukare. Julslakt. Det var därför jag kånkade på en halv styckad gris i resväskan. På den tiden åkte man tåg. Även med en styckad gris som resesällskap.
När jag efter diverse tågbyten kom fram, tog jag en taxi hem till bostaden. Taxichauffören slet tag i resväskan.
-Det var en tung rackare, sa han.
-Ja, det är en halv styckad julgris, svarade jag.
Och så skrattade vi gott.
-Skämtare där, sa till slut taxichauffören som för övrigt hette Åke.
Det är sådana minnen som gör gott.
Det gör också den märkliga vägskylten här nedanför:
Varning för lågt flygande flygplan.
Jag fann den några kilometer från den dödsdömda järnvägsstationen.
Det är sådana bilder som gör en glad.



Känner du igen denna damcykel?
Det kanske rent utav är din egen hoj?
I så fall hör av dig till mig.
I natt var nämligen cykeltjuven framme i Lomma. Han stal vännen Peters damcykel. I stället dumpade han cykeln på bilden. Den fräcke fan bytte helt enkelt ut cyklarna.
Stöld på stöld.
Vet du vem som äger cykeln på bilden?
Maila mig: callerockback@rocketmail.com

Räcket som räddar Lommaborna nu på plats

Jag har plockat midsommarblomster på ett helt annat håll i landet än i Lomma. Batteriet urladdat. Utan pardon bytte jag ut havets brus mot skogens sus.
När jag återvände hem till Sveriges bästa kommun, hann jag knappt sätta mig, innan telefonen ringde.
-Calle, har du sett att man satt upp ett räcke utanför apoteket, undrade vännen Eva.
-Nej, det har jag inte. Jag kom precis hem efter en midsommar i sus men inget dus, svarade jag.
Eva har som många andra följt mina skriverier om den där förargliga trappavsatsen utanför byns apotek.
När bygget stod klart för några år sedan, beslutade någon vis person att ”här ska minsann inte vara något räcke”.
Ja, vad hände?
Jo, Lommaborna föll som klubbade oxar utför den förargliga trappavsatsen.
Jag skrev om Maj-Britt (bilden till vänster) som slog sig sönder och samman. Någon hjälp från kommunens sida fick hon inte.
I slutet av april i år körde Rolf med sin rullstol rakt ut i det fria. Ambulans tillkallades. Av en händelse kom jag precis förbi och tog bilden (till höger).
-Förbannade bloggare Rockbäck. Jag tänkte fel, måste ”här ska minsann inte vara något räcke”, ha tänkt, för nu finns där ett lååångt och säkert räcke på plats.
Tack för det. Och tack Eva för att du hörde av dig.
I bland hjälper bloggen till på sitt lilla vis.
Trevlig fortsättning på sommaren.

Midsommar-vår skönaste tid

Väckarklockan: Squashplanta invaderade TÄPPAN!

Egentligen hade jag inte tänkt skriva något i dag. För det stundar en tung dag mitt i ljusa midsommartider. På onsdag skall min mamma begravas. Sådant är övermåttan dystert. All inspiration är som bortblåst. Lusten har sinat som sur mjölk.
Då brakade det till i hallen. Där stod plötsligt en stor squashplanta. Bakom grönskan tittade min svägerska fram.
-Squash på er, tjoade hon med bondmorans skälmska blick.
Märkligt. Livet kändes genast mycket lättare. Plantan blev en väckarklocka till ett ljusare och förhoppningsfullare liv.
Nu återstår frågan:
Vad gör man med en squashplanta?
Stor blir den också. Täppan blir full med squash.
Grannarna blir säkert avundsjuka.
OK, jag får väl bjuda dom på squashmarmelad.
Om nu plantan överlever, vill säga.
Har någon ett bra tips?
Inte nog med det. Lådan ni ser på bilden är en gammal fin potatislåda. Jodå, den hade hon också med sig. Arvegods, minsann.
Min goa svägerska fick ett glas vin, så allt är egentligen frid och fröjd.

The Big Man-Clarence Clemons-död

Sommarens gladaste dop i Lomma

Mina minnen av fartygsdop, är de spektakulära tillställningarna för 40 år sedan, när supertankers sjösattes på de svenska varven. Det var ingen måtta på grannlåten.
Champagneflaskor krossades. Folket hurrade. Mistluren tjöt. Överspel.
I dag var jag med om det moderna dopet i Lomma hamn. Caroline och Mikael döpte sitt nya storslagna segeltyg till Mathilda.
Champagneflaskan miljövänlig. En symbolisk handling. Folket HURRADE. Små goda snittar. Champagne i glasen. Jag fläckade ner skjortan, alltså precis som det ska vara.
Det fina med den här familjen, är att de inte är några bryggseglare. Varje sommar kastar de loss i veckovis för äventyr på de sju haven.
Jag gillar när jag möter Mikael efter dessa spännande seglatser. Hans hud i ansiktet är läderbrunt. Tänderna benvita. Skäggstubben nästan på vidbränd. Denna forskarhjärna ler av långseglarens friskhet, som får en annan att skämmas. Batterierna laddade med havssalt. Mina för alltid tömda, så känns det.
Nu har man en klart större båt, Mathilda, en riktig vacker snäcka och sjöjungfru.
Jag undrar vart det bär av i sommar?

HURRA för baden i Lomma!

Våra njutningsfulla badplatser finns inte med på EU:s röda lista, som text Sandhammaren och Saltsjöbaden i Ystad.
EU gör tummen upp för baden i Lomma. Tja, kanske inte fullt ut, men nästan.
Den senaste badvattenundersökningen i förra veckan, ger en viss anmärkning åt Habo Ljungs camping och Lomma Norra (Lomma Beach). Långa Bryggan i Bjärred och min badplats, Hamnhusen med T-bryggan, är helt OK.
Fast säg den glädje som varar. Funkar baden, så funkar inte vädret.
Ta med en paraply i böljan den grå.
Jag bryr mig inte.
Jag är en badkruka. Av den ädlare sorten.
Först efter midsommar brukar herr Rockbäck till alla badflickors förtjusning, doppa sin lekamen-med eller utan paraply.
Och hatt!

På tal om regn. Ett 80-tal pensionärer från Lomma bussades i går upp till Helsingborg. Det var generalrepetition på Eva Rydbergs ”Viva la Greta” på Fredriksdalsteatern. Magnus Härenstam och Eva Rydberg hade knappt hunnit börja, förrän regnet började vräka ner.
Bryt.
Publiken uppmanades sätta på sig regnkläder. Det var en hel del som missat ta med den viktiga detaljen. Mina vänner, Rolf med hustru, till exempel. Himlens portar öppnade sig på vid gavel under hela föreställningen. Det blev till att bada med kläderna på. I bänkraden.
Deras kläder har ännu inte torkat.
Snuva på måndag?
Nej, jag kan trösta Rolf med att förkylning får man genom en virus, så simma lugnt.

PS: Maud Olofsson avgår som ledare för Centerpartiet. Hon vill plocka svamp.DS

ALARM! MUSARM!!!

Efter 1281 inlägg här på bloggen, har jag fått MUSARM. Visst har jag hört talats om åkomman, men inte tagit den riktigt på allvar.
Nu är jag där.
MUSARM.
Visserligen en struntsak i jämförelsevis med alla andra maffiga sjukdomar och stora operationer, jag gått igenom de senaste 30 åren, men ändå.
MUSARM.
Musarmen slog inte till vid datorn. Under en natts orolig sömn levde höger armbåge rövare med mig. Värken strålade också ner i underarmen.
-Vad fan är det nu, tänkte jag på morgonkulan.
MUSARM, tänkte jag definitivt inte på. Jag måste ha legat fel på armen.
I helskotta heller. Värken satt som fastnaglad. Hela dagen. Hela nästa natt. Fortsatte. Morgonrakningen. Hyvel och lödder. Höll på att skära näsan av mig.
Numera springer man inte i första taget till doktorn. Man googlar. Där stod:
"Musarm-tennisarmbåge. Om du går ut i kylen och lyfter ett mjölkpaket och det gör ont i armbågen. Inflammation i muskelfästet. Musarm-tennisarmbåge."
Jag lyfte mjölk. Jaha. Det är priset jag fått betala efter 1281 blogginlägg sedan starten den 8 juli 2008.
MUSARM.
Och vidare:
"Låt armen vila en till två veckor, så går det över."
Vila?
Jag har redan skrivit inlägg 1282. Det senaste läste du precis.
Vad gör man inte för konsten.

Nämen, dra på trissor-EN HYBRIDGÅS!

Så har då en ny gås landet på gråstenen i Lomma. Hokus-Pokus, så bara fanns den där. Blåmelerad. En hybridgås. Dessutom, ögonblickligen accepterad av den växande gässfamiljen.
Det var i början av maj jag skrev på bloggen om den märkliga företeelsen i Lomma.
Plötsligt en dag för drygt två är sedan, landade Herr Gås på gråstenen. Det skulle dröja både länge och väl, innan familjen började växa. I dag råder full trängsel på gråstenen. Det senaste tillskottet är alltså en blåmelerad gås.
Hur fenomenet med gässen gått till, är det ingen som vet. De populära raringarna bara finns där.
Reporter Anders Sandström på Sydsvenskan ryckte också ut med fotograf. Men även Anders spelade gässen ett spratt. Bilden på familjen hamnade nämligen i Sydsvenskans upplag som kom ut i Vellinge (?).
Den numera så smått berömda gässfamiljen i Lomma, tyckte säkert att det fick vara nog med berömmelse.
Anders lär ligga vaken av ruelse.

...och glöm inte att AXEL har namnsdag i dag.

Lomma-här finns flest häckar i Sverige

Det här är Marcus, 20 år.
Han klipper min häck (förlåt). Marcus är professionell häck klippare, jobbar för Malmöföretaget, MAFAB.
Min bostadsrättsförening, Skrattmåsen, har hyrt in Juan Naranjo, and his boys and girls, för att få ordning på våra häckar (suck).
Det kan verkligen behövas. Det är samma visa varje år när midsommarblomster närmar sig. Vi Gubbar smattrar med våra klippare. Resultatet kan bli lite hit och dit-mest dit, för egen del.
Annars kan vi i Lomma det där med häckar. Jag tror att om man lägger ut alla våra häckar (oj-igen) i en lång rad, räcker det säkert med råge jorden runt.
Det här är Alexandra, 19 år. Hon påminner mig om någon.
Frågan är bara vem?
Alexandra gör sin första häck säsong som krattare. Det är nämligen så man får lära sig yrket-häckklippare. Marcus började själv en gång som krattare. Det blir vansinnigt mycket löv att ta hand om.
Nu svingar han det långa svärdet med bravur. Blicken är tränad. Det gäller att få häcken jämn och fin. Veta precis var skäret ska sitta, inte för djupt och inte för högt.
Hoppas, nu kom jag på vem Alexandra påminner om. Världens mest lovande kvinnliga stavhoppare, Angelica Bengtsson, 18 år.
Jag pekar på en av mina paradisbuskar, men tankarna är på stavhopp och häck (!).
-Nja, svarar Marcus. Den rör vi inte.
Hans tankar är helt inne på paradiset.
Mina tankar är någon helt annanstans. Det blir lätt rörigt med både stavar och häckar.
-Fast, säger jag till slut samlat. Det är skönt att slippa klippa själv.
Senast det begav sig gick mitt diskbråck upp. Blodtrycket for upp i hatten. Ambulansen redo. Sönerna har sedan dess fått ta över. Nu slipper vi hela röran.
Tack Marcus och Angelica, förlåt, Alexandra. Och Anki, ordförande i min bostadsrättsförening.
Det är krut i den kärringen...utan både stavar och häckar.

Grattis Lommabor! I dag lyfter vi på hatten till byns nya mattempel!

När jag för en tid sedan avslöjade här på bloggen, att Coop Extra ska etablera sig i Lomma centrum, slog det ner som en bomb. På Coop. Lommaborna jublade.
I dag var det meningen att man skulle avslöja de storstilade planerna på en presskonferens. Den fick ställas in.
Därför bestämde jag mig för att visa lite bilder, på hur den nya superbutiken i Lomma kan komma att se ut, när den invigs till julen 2012. Märk väl att jag skriver kan.
Först trodde jag att man skulle flytta över konceptet rakt av från sina tidigare butiker, Coop Extra. Typ butiken på Värnhemstorget i Malmö.
Då blev det lite nya fräscha "viskningar och rop" i mitt öra. Nej, i stället vill man föra över mycket av konceptet som finns i den nyöppnade Coop Forum på Gunnebo-området i Lund.
Alltså åkte jag dit och tittade. Och fotograferade.
Ack, sicken butik. Mumma för köpgalna. Stora breda gångar. Finns ALLT och då menar jag precis ALLT.
Lomma Centrum kommer t o m att få en toalett. I dag finns det ingen. Tomt. Gubbarna får tömma i buskarna.
Kolla in mina bilder. Och hattarna i vinjettbilden. Dessa tillverkade jag av köttdisken och grönsaksberget.
Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas: det stundar goda tider för oss Lommabor.

Studenten-dagen efteråt!

Det här är Simon. Det är lördag. Mitt på dagen. Simon sover. Han tog studenten dagen innan. För sakens skull fick han flänga 40 mil:
från hemmet i Skene, utanför Borås, till skolan utanför Varberg, hemmet igen, fest och mera fest i Halmstad (!). Och hem igen. Körd av farmor. På morgonkulan.
Det är alltså inte konstigt att Simon är trött.
Vem hade inte varit det?
För att inte tala om farmor.
Och så behöver Simon vila sig i form. Han är nämligen en högst ovanlig student.


Korvståndet i Tvååker. Läckert skyltat. Och så då naturligtvis kor i Tvååker, samhället i Halland som en gång i tiden var Sveriges kotätaste ort. Det var i Tvååker som Simon tog studenten. På Munkagårdsgymnasiet som ligger vackert inbäddad i grönskan. Hallands Nyheter fanns på plats. Stort.
Fast själva kortegen genom samhället, var det bara jag som hakade på. Därför fick jag bilder på korvståndet och kossorna. Tvååker i ett nötskal.
På bilden här nedanför, vinkar Simon glatt åt mig. Yrkesutbildning inom bla trädgård, naturbrukarprogrammet, har gett honom jobb direkt.
Simon fick hela tre olika erbjudande. På måndag börjar han arbeta. Därför är han ovanlig student.
Näringsminister Maud Olofsson borde varit där och skakat tass med Simon.
Lycka till med jobbet och livet, Simon!