Varje dag står han där
så vackert och tutar i luren. Min älskade Kinagubbe med sin egen
hylla i mitt hem i Lomma. Naturligtvis inte alls något svindyrt från
Ming dynastin. Utan förmodligen massproducerat kitsch som en
trädgårdstomte. Tänk då om jag har fel?
Min gubbe tutar guld och
gröna skogar och är min kompis. En kinesisk Dalahäst, sanna mina
ord. Vi möttes i en av Pekings väldiga flygplatser med ständigt
pågående kaos. Sugen på ett magsår?
Flyg då från Peking eller
Beijing som denna väldiga huvudstad numera heter.
Om du har tur
hittar du din gate.
Mitt i människohavet en glasmonter. Bara liksom
så där, hastigt och lustigt, stod min Kinagubbe där och tutade i
sin lur. Helt ensam. Ingen brydde sig utan skynda, skynda mot
evighetens helvete.
Jag tryckte näsan mot glasmontern. En vacker
kinesiska kom fram och frågade på kina-engelska om jag ville köpa
gubben. För några yuan (några kronor) blev gubben min. Sedan fick
jag magsår(skämt).
Förstå att jag älskar min Kinagubbe.
Idag 31
januari håller Uppsala Auktionskammare värderingsdag i Malmö.
Söker efter kinesiska skatter med Knut Knutsson i spetsen.
Min
kinesiska dalahäst är icke till salu. Han får fortsätta i all
stillhet tuta i sin lur.
Visst kan man älska en sådan person.
Snacka om minne.
Och min egen skatt.