Här talar jag in våren i Bjärred!

Våren välkomnades i Bjärred med strålande sol och skirande björkar. För min egen del blev det till ett minne för livet. Det var nämligen jag som talade in våren till denna trolska plats. Jag tror hela Bjärred var på benen. Alla var där. Bergakören sjöng smäktande vårsånger. Alte Kamereren spexade loss.  Vi njöt verkligen i vårsolens glans. Jag har upplevt 65 Valborgsmässoaftnar i mitt liv. De första tio har jag av naturliga orsaker, inget större minne av. Aldrig har jag funnit en sådan lycka bland glada människor. Arrangörerna, Bjärred Scoutkår, har all heder av denna afton. Bättre kunde det inte bli. Sköna maj välkommen...

Josefine sätter fyr på Valborgsbrasan!

Det här är Josefine. Hon har något gemensamt med den svenska kungen. Josefine i Bjärred i Lomma kommun är en engagerad scout. Scout är som bekant, kung Carl Gustaf, också. Började som vargunge och kallades Mowgli. Numera hedersmedlem i scoutförbundet. Klär sig gärna som scout. Något mer har de inte gemensamt. För övrigt har Josefine redan en pojkvän, scout, givetvis. Ja, om kungen skulle slå en signal. Bara så han vet.

Det finns få saker här i livet som gör mig så glad, som när jag får träffa unga människor som BRINNER för något i livet. På bilden ser ni Josefine och hennes scoutkompis, Brita. När de inte med liv och lust går in för scoutverksamheten, läser de till landskapsingenjörer på Alnarps lantbruksuniversitet. Jag trodde inte det fanns ett sådant brinnande intresse för scoutrörelsen längre. Tänk så fel man kan ha.

I kväll arrangerar scouterna Valborgsfirandet vid Bjärred Saltsjöbad med Josefine och Brita som primus motor. Runt om i vårt avlång land, ska våren hälsas välkommen med sång, tal och knastrande eldar. Vädret brukar för det mesta vara lite hur som helst. I år vet vi någorlunda säkert. I alla fall vi som bor söder om landsvägen. Det blir sol och hyfsat varmt. Med andra ord, t o m vädret är redo.För övrigt fyller kungen 66 år i dag. Grattis! Med eller utan scoutkläder.

Olycka och skräcken för vattenplaning

Ni vet hur det är. Man kommer i behaglig fart. Någorlunda anpassad, eftersom det regnar kraftigt och risk för vattenplaning på motorvägen. Plötsligt ser du blåa blinkande ljus i fjärran. Det är inga ljus du vill se en söndag förmiddagen kvart i tio. Olycka, fartsänkning och ruggiga tankar far runt i ens huvud. Det var vad jag upplevde i dag.

Vid laxbutiken på södergående vägbana på E6:an utanför Falkenberg: blåa ljus, fartsänkning, bärgningsbil, poliser och en bil som kapat en bra bit av mitträcket och slagit runt. Det vittnar grästorvor på biltaket om. Jag vet inte om bilföraren somnat eller fått vattenplaning. Hur det gick för föraren samt eventuella passagerare vet jag inte heller. Möjligen förde med ambulans till Halmstads lasarett. Det fanns endast bärgningspersonal och polis kvar på platsen. Ni vet hur det är. Man tvingas köra vidare och hoppas på det bästa. Skräcken vilar i ens kropp. När jag passerade Halmstad slutade det regna. Inte längre någon överhängande risk för vattenplaning. Skönt.

Tips till Lomma kyrka: Köp in en storbildsskärm

Här har ni kyrkans senaste grepp för att locka menigheten till kyrkan. Psalmerna körs ut på en storbildsskärm. Det blir lätt som en plätt, att hänga med i texten. Jag vet, för jag har provsjungit nymodigheten. I alla fall för oss som bor i Lomma, för Lomma kyrka har ingen storbildsskärm. Predikningarna kan t o m bildsättas. Skärmen på bilden såg jag i Örby kyrka i Västergötland. Det var konfirmation och det sjöngs för glatta livet. Dessutom en lysande idé för alla äldre och synskadade. Köp genast in en skärm. Hörde prästerskapet i Lomma kyrka det? Jag avrundar med en makalös himmel. Rödare än rödast. Jag tog bilden. Rena rama knallebygden. I dag blir det sol. Bra va?

Jag blev åter förväxlad med Håkan Juholt-tröstades med rårörda lingon

Så har det inträffat igen. En mansperson ropade plötsligt på mig. -HALLÅ! Jag stannade, vände mig om och stirrade in i ett förvånad ansikte. -Nu ser jag. Det är inte klokt vad lik du är den där partiledaren som avgick. -Juholt, kanske, svarade jag försiktigt. -Just det. Samma storlek, samma gråa hår och samma mustasch. -Är du socialdemokrat, undrade jag, för något måste man säga. -Nä, röstar på vänstern. Fast det gör ingenting. Ni är som tvillingar. Senast jag förväxlades med Håkan Juholt var på Julmarknaden i Jakriborg utanför Lomma. Det blev ett uppskattat inslag på bloggen. Denna gången inträffade förväxlingen i centrala Kinna, några mil utanför Borås.

Jag skyndade till lunchstället, Rårörda Lingon, för att stilla nerverna med Magnus rullade köttbullar. Ett alldeles förträffligt litet matställe i Skene, en bit bort: riktig potatismos, pressgurka, gräddsås, lingondricka, rårörda lingon, givetvis, och så då Magnus rullade bullar, stora som svalbon. Alltså äkta mat. Inget hel-eller halvfabrikat. Perfekt för den som vill glömma Håkan Juholt. Nu mår jag bättre.

SKROTEN! Tyg paradiset med SKROTREA!

Det här är Ullared i tyger. Fast det är nästan bättre än Ullared. Det här är Skroten i Skene, 3,3 mil utanför Borås. Kvinnornas eget paradis. Här är det i det närmaste skrotpris på tyger, färdigsydda gardiner, badlakan mm. Alltid rea till skrotpriser, skulle man kunna säga. Det mest fantastiska är att den lilla butiken ligger på en äkta skrot, med förvridna rester av allt möjligt utanför butiksdörren.

-Jo, hit kommer busslaster med köpsugna från hela Sverige. Många är på väg till Ullared. Andra kommer från Ullared. Den värsta köpfesten är i juli, berättar en anställd för mig. Var någonstans skulle man inte hitta denna märkliga butik, om inte i hjärtat av knallebygden. Skene är annars känt för att folkpartiledaren, Jan Björklund, kommer från orten. Han har säkert köpt sina köksgardiner där. Själv köpte jag handdukar stora som bandlakan för 49 kronor styck. Och du. Räkna med att du blir torr, när du torkar dig. 100 procent bomull. Rakt igenom. Inget uppblandat skit, här inte. Jag har testat deras produkter förr, så jag vet.

Vände på ordspråket: Tala är guld men tiga är silver

Den mördade amerikanska presidenten, Abraham Lincoln, hänger på min köksvägg. Det är en krims-krams-tallrik som jag faktiskt köpte på plats i Gettysburg, USA. Platsen för det blodigaste slaget mellan syd-och nordstaterna under det amerikanska inbördeskriget. Den 19 november 1863 kom Abraham Lincoln till Gettysburg. Han höll ett tal som gått till världshistorien. Ett av de bästa, om inte det bästa, talet som någonsin hållits. Han vände på ordspråket, att tala är silver men tiga är guld. Nu blev det i stället, att tala är guld men tiga är silver.

Valborgsmässoaftonen ska jag hålla talet till våren i Bjärreds Saltsjöbad med Sveriges längsta brygga som är 500 meter lång. En vacker plats. Jag ser det som ett hedersuppdrag. Stolt över att blivit tillfrågad. Det är bara trist att mina föräldrar är döda, för de hade fjädrat upp sig. Nu grunnar jag över hur jag ska formulera mitt tal. Varje morgon över kaffekoppen stirrar jag på minnestallriken med Lincoln. Det är som om han vill säga mig något. Jag lyssnar och hör: -Calle, bjud på vårens silverblad på färden mot de guldfärgade ljusa sommarkvällarna. Jo, jo...det är till att ställa krav. Det låter nästan som Ranelid. Man kan bli svettig för mindre.

Deppigt stå staty i Lomma

Det kan ha sina prövningar att vara staty i Lomma. 
Lommakonstnären, Gunnar Nylund (1904-1997), skapade en gång i tiden skulpturen Grodan. Efter diverse irrvägar via Finland, hamnade statyn i Lomma. 
Damen Grodan placerades på Centrumtorget. Fåglar sket ner henne. Rolighetsministrar sprejade henne full med färg och lustigheter. 
Det var ett hårt liv. 
Fast värre skulle det bli. (texten fortsätter efter bilden)

En dag rullade jättestora maskiner in. Målet var förvandla Centrumtorget till en grusgrop. 
I rök och damm lämnades en sorgsen staty kvar. 
Fåglarna slutade t o m att skita på henne. 
Ingen skrev längre kärlekshälsningar på hennes röv.
Rolighetsministrarna tröttnade. Lämnade endast en liten vit klick kvar i baken. På vinjettbilden har jag retuscherat bort den förargerliga vita klicken. Någon måtte får det allt vara. 
Inte ens något vatten i den lilla dammen, hon vackert står hukad över. Det blir en torrlagd sommar. 
Frågan är hur länge denna hårt prövade staty, får stå kvar i sitt utsatta läge? 
Arbetsbodarna kommer allt närmare. 
Snart är damens utsikt endast en liten glipa. 
Maskinerna runt omkring vrålar. Ett nytt centrum växer fram. 
Vem räddar den deppiga statyn i Lomma? 
Ingen mer än jag verkar bry sig. 
Tid för konstföreningens ordförande Jöran J Lindkvist att rycka ut.

Det knoppas för Kärlekslåsen: Helsingfors utmanar Lomma!

Ett par från Lomma har varit i Helsingfors och sett ”Kristina från Duvemåla”. De hamnade också på Kärleksbron i den finska huvudstaden med alla sina kärlekslås. Det blev några kärleksfulla bilder. I bakhuvudet fanns Lommas första kärlekslås på Varvsbron, tidigare Oscarsbro, som jag skrev om i oktober förra året. Ni minns Ingela som kysste låset. En väldigt fin bild, om jag får säga det själv. Nu plockade jag in en pussande Ingela bland alla kärlekslåsen i Helsingfors.

I helgen fick jag så bilderna (tusen tack). Jag gjorde omedelbart om det till en kärlekslåsmatch mellan Helsingfors-Lomma. Ja, så for jag ner till vår egen kärleksbro i Lomma för inspektion av kärlekslåsen. Det fanns åtminstone en nykomling. Ett BLÅTT kärlekslås. Visst ligger vi långt efter Helsingfors. Det ser magert ut. Nu kommer emellertid sommaren med alla badgäster från när och fjärran. Och då, Helsingfors, är jag säker på att Lomma kommer att rycka upp sig betydligt. Banne mig om det inte knoppas för kärlekslåsen i Lomma.

Nytt från Lomma kommun: Onsdagen den 2 maj klockan 18.00- ca 19.30 kommer Brottsförebyggande rådet att genomföra en trygghetsvandring i Lomma. Samling framför Biblioteket Lomma. Inbjudna är följande: Polisen · Räddningstjänsten · Näringslivet i området · Boende i området · Fastighetsägare · Bostadsrättsföreningar · Tjänstemän och politiker från berörda förvaltningar. Läs mer på kommunens hemsida HÄR!
Ett intressant initiativ, säger jag

En hägring mitt i Lund

Nä, men dra på trissor två gånger om. Först en kvarleva från en svunnen tid. EN TELEFONKIOSK! Mitt i centrala Lund på Biskopsgatan stod den där mol allena och tronade (svart pil). Det är knappt man tror sina ögon. Mobiltelefonen har effektivt skrotat landets 40 000 telefonkiosker, så dyker den här upp. Och inte nog med det. En maffig reklamskylt på kiosken gör reklam för Malmö FF (ljusblå pil). Mitt i handbollsnästet Lund. Nu går skam på torra land.

Åter till telefonkiosken. Vi som var med för mer än 50 år sedan, minns jakten efter två 10-öringar som det kostade att ringa ett samtal från telefonkiosken. En gång ringde telefonen i mitt barndomshem. Jag svarade isbrytaren Ymer. Klick, sa det i mitt öra. Det var min kusin Allan som slängde på telefonkioskens bakelitlur. Han trodde han ringt fel. Bilen trasig. Strandsatt på landet. Några fler 10-öringar hade Allan inte. Där rök den hjälpen. Vi skrattade i flera år hjärtligt gott åt historien. Hur som helst. År 2012 i april står en livs levande telefonkiosk mitt i Lund, redo att ta emot kort och bjuda på trådlöst bredband. Supertelefonkiosk. Förstå att jag tvärnitade bilen. Det var som en hägring. Mitt på ljusblåa dagen. För den där reklamskylten om att vi tillsammans gör Malmö bättre, inramat med lirare från MFF, måste få Lundaborna att förvandla blått till rött. Märkligt upplevelse var det. Både telefonkiosken och MFF. På samma gång. I Lund.

Sommarens cykeltrend-FIXIES!

<

Låt oss konstatera det med en gång. Den här modeflugan är inget för oss skraltiga Gubbar eller Gummor. Läs vidare och du förstår vad jag menar. En fixies kostar från några tusenlappar till allt för många tusenlappar. Grejen är den att hojen är helt avskalad på både bromsar och växlar. Inga onödiga prylar. Färgerna kan du själv bestämma. Varför inte en grön kedja? Med andra ord så är hojen lätt att bygga, för en någorlunda händig person. Det var cykelbuden i New York som började med fixies. Nu brakar modet snart över oss alla. Till hösten kommer det t o m en actionfilm som handlar om cykelbud på fixies. Här nedanför kan du se ett klipp från Youtube som över 1,8 miljoner redan sett. Jag tror jag fortsätter trampa mig fram i tillvaron med min mjölkcykel. Säkrast så. I alla fall för Lommaborna. Och mig själv.

Den Stora Längtan

Exakt klockan 15.30 i dag, drabbades jag av Den Stora Längtan. Jag längtade efter Maud Olofsson, så det gjorde ont i mig. Vi glömmer henne aldrig. Minns hennes stridsrop: ”Alla ska ha jobb”! Hon sa det morgon, middag och varje kväll innan hon somnade in: ”Alla SKA ha jobb!” Nu fick inte alla det. Men hon kämpade för saken, för hon var en stridstupp (byt mot höna om det irriterar dig). Det var Maud som sydde samman den krackelerade alliansen med kafferep och bullbak. Hon var dynamon. Ett rivigt fruntimmer som ingen spelade på näsan. Alltid smakfullt uppklädd till tänderna som man säger om finklätt folk. Dessutom glad som en lärka. Alltid. Även när SAAB gick åt helvetet för femtioelfte gången, så log hon med hela tandraden synlig. Hur hon fixade det, begriper ingen, bara Maud can.

Och så gillade hon att sjunga. En källa har berättat för mig, att hon har en mjuk fin röst. Blundade och sjöng.  Ja, så luktade hon också väldigt gott. Alltid. Vad det nu har med saken att göra. Fast det där sista vet jag väldigt lite om. Egentligen ingenting alls, men fräscha fruntimmer brukar dofta gott, så det så. När Maud var partiledare, fanns det 1000 bilder på henne på centerpartiets hemsida. Jag kolla under eftermiddagen. Allt bortplockat. Inte en bild kvar på Maud. Bortsuddad. Förintad. Krossad. Mald. Söndersmulad. Helt osynlig. Då är det tur att jag har sparat några bilder, så ni kan få njuta av Maud som vårgodis. I stället har Annie Lööf tagit över. Fem ynkliga bleka bilder på denna unga dam som saknar all karisma. Vem kommer att minnas henne? Nej, det var annat på Mauds tid. Hon var som en kopp starkt kaffe. Man blev rak i ryggen. En sprucken dröm. Kolla bara in hennes leende. Vem smälter inte? Ett tunnland skog i Ångermanland. Det var så hon såg ut. Nu blir hon medarbetare till Hillary Clinton. I all enkelhet. Bra en sådan sak. Är det fler än jag som längtar efter Maud Olofsson? Du behöver inte vara centerpartist, men måste längta efter Maud. Hör av dig till mig. Berätta om din längtan.

BREAKINGNEWS: Bloggen löser nappmysterium

Nappträdet i Lomma engagerar. I dag damp ett mail ner. Jag ger er slutklämmen: "...vi föreslår att du skriver nappanvändandets historia på din blogg, så att vi får klarhet i när nappningen fick mer allmän spridning i de breda folklagren". Undersökande journalistik, tänkte jag och satte genast i gång. Men för att finna svaret på gåtan, fick jag ge mig ut i den stora vida världen. Så här ligger det till med nappningen. Det var en familj i 1680-talets England som hade en gapig baby. Hur lösa detta delikata problem? Då fick pappa bonden en idé. Varför inte testa en av årets skörd av majskolvar? Sagt och gjort. Den lilla gaphalsen sög och sög på kolven. Och tystnade. Den här majsnappen fick snabbt en god spridning. Man kan gott säga att majskolvsnappningen pågick i otaliga former fram till 1800-talets slut. Fast ska sanningen fram, och det ska den, så stoppades det in både sockertrasor och brännvinstussar i det lilla barnets mun. År 1900 kom den första prototypen till dagens napp. I USA. Se bilden här intill. Majskolvens nappkarriär var därmed slut. Brännvinstussen hängde däremot med länge. När jag var barn på stenåldern, var det inget ovanligt att man fick suga på en tuss, doppad i renat. Bra mot TANDVÄRK! Somna gjorde vi.

Nu till ett annat angeläget problem. Vi har begåvats med en sprillans ny och fräsch grillplats en bit bort från nappträdet. Visst ser det härligt ut. Nu är bara frågan som oroar: När eldar någon dåre upp både grillen och bordet?

Läsning för nördar: Lövåsvallen i våra hjärtan släcker ner

Jag sitter på den gnistna träläktaren. Inte ens något sus från storskogen bakom läktaren. Kompakt tystnad. Jag en nörd bäddas in av nostalgi. Annat var det för 65-66 år sedan. När IFK Norrköping med Gunnar Nordahl i spetsen lockade 5340 åskådare till Lövåsvallen i Billingsfors. Nyklippt gräsmatta. Klubben fick en handdragen gräsklippare när man gick upp i allsvenskan. Stort. Brukssamhället, Billingsfors, i norra Dalsland hade 980 invånare. Ni förstår själva. Alla var där. Nu sorg. I dag finns inte det klassiska fotbollslaget längre. Klubbens hemsida meddelar: Billingsfors IK tvingas dra sig ur seriespelet 2012.

I Billingsfors heter många Bryntesson, så därför heter vaktmästaren som öppnar den heliga klubbstugan för mig, just det, Johnny Bryntesson. Klassiska standar på rad, men det är lukten som fastar i mina näsborrar. ”Cigarr”, säger Johnny plötsligt. ”Lukten sitter kvar”. ”Cigarr”? ”Ja, 46:a Brazil”. ”Putte Kock rökte alltid Brazil. Han lämnade kvar några paket som gåva, när vi gick upp i allsvenskan”. Vi fortsätter till omklädningsrummet. Golvet sviktar. Klubbens gröna färg tycks gått rakt genom väggen. Mögel. Unket. Utanför hänger klubbtröjorna på tork. ”Man kan fortfarande få fotsvamp efter Ingvar Rydell”, fortsätter Johnny. Centertanken Ingvar Rydell, klubbens stjärna. Blev sedan målspruta i Malmö FF. Landslaget. VM 1950 i Brasilien.

Bilparkeringen på bilden påminner om ett bullbak. Det är 1946 och laget kvalar till allsvenskan och möter Landskrona BOIS. Folk kom från när och fjärran med bil, tåg eller cykel. Folkfest. Laget vann och gick upp i allsvenskan. Där skrevs historia med raden 22 0 3 19 28-84 3. Ingen glömmer. Aldrig någonsin. Billingsfors IK det sämsta allsvenska laget genom tiderna. I dag är Billingsfors ett samhälle som kvider i sin dödslinda. Inget finns kvar. Arbetsplatsen, det illaluktande pappersbruket, borta sedan flera år. Skolan, bensinmacken, frisörsalonger, spelbutiken, ja allt, har fått lägga ner. Efter många år i division sex, släcker också fotbollslaget lampan. Det finns inga spelare att få tag på. Bara historien finns kvar. På min blogg. FOTNOT: Jag besökte Lövåsvallen sommaren 2003.