skip to main |
skip to sidebar
Vi blåser ut augusti och tuggar i oss september med hjälp av tuggummit RIFF. Vi som var med glömmer det aldrig, det där gröna, salta lakritstuggummit.
En dag var det bara borta. Tyvärr var det sluttuggat 1985.
En som var med och t o m stod och rörde samman smeten var Hans-Inge Lindulf.
-Min far startade godisfabriken i Alstad, norr om Trelleborg. 1953 började man tillverka tuggummit, efter ett recept han själv hittat på.
-Det blev väldigt populärt. Jag brukade själv stå och röra samman de hemliga ingredienserna på mina sommarlov, berättar Hans-Inge för mig och förtydligar:
-Det gröna var bäst.
Jag håller med. (texten fortsätter efter bilden)
Hästen då?
Jo, pappans stora intresse vid sidan av att ta fram alla sorters godisvarianter, var galopphästar. 1957 kom så ett litet föl till världen. Hans-Inge var 13 år, blåste bubblor med RIFF och döpte den lilla pållen till, just det, RIFF.
Här i berättelsen får jag nästan på en tår i ögonvrån-Hollywood nästa.
Riff växte upp under god omvårdnad av inte minst Hans-Inge. Det två skulle med tiden visa sig bli ett nästan på oslagbart team på landets galoppbanor.
Hans-Inge Lindulf blev som jag tidigare skrivit om t o m svensk championmästare 1964. Han red 1000 lopp under sin karriär och vann otaliga segrar med Riff.
Tyvärr slutar den här sagan inte riktigt bra. Hästen skickades till slakt utan Hans-Inge visste något om det. Fabriken såldes i mitten av 1970-talet. De nya ägarna fortsatte tillverka tuggummit tio år till.
Receptet Hans-Inge?
-Ja, säg det. Det är tydligen ytterst hemligt än i denna dag, svarar han och skrattar, men så har han också i sin militära karriär varit säkerhetschef, ansvarig för vapen och ammunition i södra Sverige.
Hästen då?
-Ja, den har jag målat i olja.
Då ska vi titta på den en annan gång.
Dagens stora medicinska nyhet om ett nytt superpiller för alla oss som lider av förmaksflimmer, en besvärlig hjärtåkomma, avslöjade jag här på BLOGGEN redan den 12 augusti. Det är bara till att scrolla er fram till inlägget den 12 augusti och ni får hela storyn serverad.
När jag avslöjade supermedlet Pradaxa, brydde ingen sig. Trots att det var en riktigt stor världsnyhet. Pradaxa kan komma att rädda 10 000-liv världens runt, bla mitt eget.
Dagens blodförtunnande medel, waran, som vi tvingas äta är skit och livsfarligt.
I dag har alltså Rapport trummat ut nyheten om Pradaxa. Då blir det plötsligt märkvärdigt och viktigt.
Det är skillnad på folk och folk, minsann. Men glöm aldrig att det faktiskt var jag som var först med att berätta om Pradaxa här på BLOGGEN. Inte Rapport.
Här nedanför kör jag åter ut bilden på min hand med de livsfarliga pillren, waran, och mina burkar jag nu hoppas kunna ersätta med avsevärt bättre Pradaxa. Fast först ska det tröskas genom diverse instanser, så räkna med att Pradaxa finns på den svenska marknaden tidigast om två år.
Här kommer Malmö FF:s VD, Pelle Svensson, 53 år, knallades iförd solglasögon. Det är egentligen inte pga solen utan att han har genomgått en transplantation.
Dagen efter Malmö FF spelat 0-0 hemma mot Gefle den 29 april lades han in på Universitetssjukhuset i Lund och fick en ny hornhinna.
Ögonproblemen för Pelle Svensson började för drygt ett år sedan. Synen blev grumligt och allt sämre, främst då det vänstra ögat. Till slut gick det inte längre. Pelle Svensson blev blind på ögat. En transplantation blev nödvändig.
-Jag fick ligga inne några dagar, berättar Pelle Svensson för mig.
Det är i dag en tämligen rutinartad operation. Bara i Lund görs ett 100-tal varje år. Operationen gick bra, men fortfarande är han känslig för starkt solljus och kisar gärna. Då underlättar solglasögonen.
-Jag upplever inga andra problem i dag. Det stör mig inte det minsta och jag kan jobba fullt ut, fortsätter han.
Nu är det bara själva linsen i det aktuella ögat som ska fixas till. Först då får han full syn på ögat.
Det kan nog behövas, med tanke på så knackigt det gått för Malmö FF i årets allsvenska. Laget ligger på tionde plats. Det är inte precis någon succé.
-Ja, det är tur att det är Roland Nilsson som sköter om träningen och laget, säger han och avrundar med:
-Den övriga verksamheten har jag full syn för att klara av.
Fast nu är det Roland Nilsson som får genomföra en operation av laget inför derbyt mot HIF på måndag. Lite ny friska tag krävs.
-Ja, det kan nog behövas. Vi behöver en vinst mot HIF, slutar Pelle Svensson.
Klicka HÄR!
http://callerockbacksmff.blogspot.com
I morse hurrade vi för Lennart!
Han tog nämligen sommarens 50:de morrondopp i Lomma.-Jag bokför mina morrondopp. I dag tog jag nr. 50, berättar han och vrider ur sina badbrallor.
Lennart tillhör sedan många år de trognaste morrondopparna i Lomma. Nästan i ur och skur eller sköna soliga morgnar kommer denna ytterst vänliga man på sin cykel.
-Utan tvekan har det blivit både ett och annat badminne från alla år, fortsätter han.
Vi får väl sätta oss ner när badsäsongen är ett minne blott och minnas tillsammans. I så fall måste vi ha med Jan från Staffanstorp.Till Lennart och min stora förvåning kommer Jan nästan varje morgon i sin bil. Han kör från hemmet i Staffanstorp till oss andra badtokar i Lomma för ett morrondopp.Ja, så har vi då Berits badkråka, men det är en helt annan historia som vi återkommer till.
Grattis säger BLOGGEN till Lennart och sommarens morrondopp nr 50.
Vattentempen i dag på morgonen: 19 grader.
-Ja, det var härligt, säger Lennart (som för övrigt är svärfar till Percy Nilsson, ni vet han superbyggmästaren i Malmö-säg nu inget till någon att jag skvallrat).
Nu ska jag iväg och kolla in när man inviger Lommas nya Systembolag, självbetjäning. Det ni!
För första gången på åratal är parkbänken i den lummiga grönskan på torget i Lomma tom. Det är här som A-laget sitter varje morgon och väntar på att Systembolaget ska öppna.
I dag när den nya fina självbetjäningsbutiken invigdes med röd matta och systemets personaldirektör, Karin Furevik (infällda bilden), klippte bandet, fanns endast två urdruckna pavor öl (7,3 procent, givetvis) på parkbänken. Storkonsumenterna lyste med sin frånvaro. Högst besynnerligt.
Har hela gänget krökat sig sönder och samman?
De borde rimligtvis knallat omkring bland sprithyllorna och dregla av längtan.
Jag fick genomföra en snabb variant av undersökande journalistik. Det jag fick veta slog mig med häpnad:
Boysen och mellan varven också någon trasig kvinna, har själva tagit tag i sina alkoholproblem. De jobbar själva med att bli nyktra. Därför ratades invigningen av Systembolagets nya butik i Lomma.
Det är i all sin enkelhet en fantastisk liten rund och fin nyhet. Lommas A-lag har lyckligtvis havererat.
Fast i eftermiddag kommer säkert Mr R i sin rullstol. Han går-rullar- varje dag på några burkar 10,5 procent.
-Måste du dra i dig så stark öl, sa jag en gång till Mr R.
-För fan, Calle, annars är det väl inte lönt, fick jag till svar.
Skål!
Glöm inte min MFF-BLOGG. Storfrämmande i Täppan:
Den hittar du här: http://callerockbacksmff.blogspot.com
BLOGGEN är som ni vet damernas egen riddare. När så en kvinna från Lomma hör av sig som fått kallelse till Lu Screeningenheten LUND rycker vi ut med pukor och trumpeter.
På kallelsen framgår det att det rör sig om en mammografihälsokontroll. Fast med fet stil stod det alltså LU SCREENINGSENHETEN.
Rena skräckfilmen. Nästa fel-fast rätt- är själva adressen, Lasarettsgatan 26.
Jag ringer sjukhuset och undrade var Screeningen ligger.
-Svar, vet ej, svarar en vänlig dam i växeln. Jag kopplar till portvakten.
-HA, HA, svarar portvakten. Och fortsätter:
- Det ringer mängder varje dag och undrar. Det ligger på blocket, alldeles före den gamla akutmottagningen.
Varför då inte skriva i kallelsen att mammografimottagningen ligger i gaveln till vänster på själva sjukhusblocket? Det står på alla andra kallelser man får från sjukhuset, alltså att dit du ska ligger inne på BLOCKET.
Region Skåne har lagt ut verksamheten till Unilabs AB i Helsingborg. Förr låg mammografin på S:t Lars-området i Lund.
Jag ringer Unilab.
-Vi är nya på det här, så det kan bli lite fel. Det får vi rätta till, säger företaget.
Tack säger jag.
Och God Jul alla kvinnor som läser BLOGGEN. I framtiden kan vi kanske hoppas på vettiga kallelser till Lund från Unilab i Helsingborg.
FOTNOT: Den trevligt hemsnickrade tomten på vinjetten fann jag vila sig mot ett murket staket på en ännu mer murken trädstam uti Lomma. Tomten är husvill, för där Tomten en gång i tiden bodde var det tomt. Tomtens hus ska nämligen rivas.
Är det någon som vet något om denna rara tomte?
Varning utfärdas!
Kanten på Centrumbadets trappsteg i Lomma är nästan rakbladsvassa. Vi är många som skurit oss i sommar när vi klivit ner för ett dopp.
Nu har tydligen kommunen ryckt ut och inspekterat otyget.
Något måste, hur som helst, göras. Annars får väl vi bada med fil.
Det finns mer som gör ont här i livet, tandläkaren tex.
Hur var det då med den där jättekastanjen som finns på gårdsplanen i Brohusområdet, alltså den del som ska jämnas med marken. En gång i tiden var det ett gästgiveri.
Saknad?
Ja, utan tvekan.
Lomma växer så det knakar.
Ryker då detta gigantiska träd?
Jag har ingen aning, men det vore synd. När jag så svänger runt en dyster syrénbuske, springer jag på vännen ”Vita Käppen”.
-Nej, den är kryssad och ska bevaras. Kastanjen planterades av Kurts frus föräldrar för 80 år sedan, förklarar ”Vita Käppen” för mig.
Tack, säger jag.
Vem fan var Kurts frus föräldrar?
Skit samma.
Jag bestämmer mig för gå hem, men först måste jag titta till stensamlingen.
Ja, inte blir man klokare på livet efter det studiebesöket. Jag tog i alla fall en bild så även ni kan njuta av högen.
Det vilar lite spännande stenålder över samlingen. Man kan tänka sig ett kungarike för begravda hövdingar.
Märklig hobby vissa har...
Visst minns ni bilden av Wivis huvud som stack upp ur badbaljan i Lomma. Den publicerades tidigare i somras här på BLOGGEN.
Den gången handlade det mest om ett skönt morrondopp och ett mycket lyckat bildskott från min sida. Jag kröp helt enkelt ner med min lilla kamera i vattnet och fångade Wivis huvud när det stack upp över vattenytan. Där kunde historien ta slut. Det gjorde den inte.
I morse stötte jag på Wivi igen när vi tog våra morrondopp (19 grader). Vi hejade på varandra och så berättar Wivi som precis kommit upp från badet:
-Jag överlevde tsunamin i Thailand.
-Vaaa, svarade jag, mäkta förvånad.
-Ja, jag och min man Kastra låg och solade på stranden, när vi ser hur vattnet drar sig tillbaka. Folk sprang ut och plockade fiskar. Det var egendomligt, tyckte vi.
-Då ser vi plötsligt hur det växer upp en jättevåg. Vi sprang för våra liv.
Wivi tystnar. De hemska minnesbilderna av skräck och fasa tränger sig på. Allt blev till ett kaos. Vågen träffade dom med våldsam kraft, men de lyckades klamra sig fast i en mur som även den till slut gav vika.
Wivi sköljdes ut i havet. Och in igen med skräp och delar av palmer och annat otyg. Hennes sambo var däremot borta.
Wivi fortsätter:
-Men vi båda överlevde. Märkligt nog sammanstrålade vi igen på ett sjukhus. Jag hade endast skrapsår på benen. Min sambo brutet sin ena ankel. Vi hade helt enkelt en otrolig tur.
Jag står blickstilla och lyssnar på Wivi. Det är tidigt på morgonen. Större delen av Lomma sover än. Vädret är emellertid fint, sol men det blåser upp smågäss i vågtopparna.
-Usch ja, det får mig att tänka tillbaka, säger Wivi till mig.
-Men du tvekar inte bada igen, frågar jag för något ska man fråga.
-Ja, det måste man bara. Det var riktigt skönt i dag, trots blåsten, slutar Wivi och cyklar hem.
Jag står kvar med mina tankar och ser Wivi försvinna.
Det finns inget bättre än ett tidigt morgonmöte som slutar med Happy End.
Årets orkansäsong är på G. Orkanen Bill blåser upp sig över Atlanten.
Jan Moller som är journalist på Louisianas största dagstidning, The Times-Picayune, har stor erfarenhet av orkaner. När Katarina drog fram 2005 befann han sig mitt i orkanens öga. Det var helt enkelt hans jobb att skildra förödelsen i New Orleans.
Här ger han Bloggens läsare den här exklusiva rapporten om Bill:
-Allt tyder på att Bill landar i Kanada. Det blir inga problem i Louisiana. Det är vi mycket tacksamma för.
När Jan för en tid sedan var hemma hos mig, var han mycket orolig över den kommande orkansäsongen. Förra årets orkan Gustav, skövlade, mer eller mindre, hans trädgård hemma i Baton Rouge, norr om New Orleans.
Nu har han efter sin rundresa till London, Amsterdam, Lomma, Göteborg och Stockholm, återvänt hem till Louisiana, med en ny orkansäsong på G.
-Man måste datera upp sig varje timme. Det gäller också att ha extra utrustning hemma, tex batterier och elaggregat till strömmen, säger han och fortsätter:
-Vi vet att vi nu går in i den allvarliga fasen med orkaner. Den värsta perioden är alltid sista veckan i augusti och hela september månad ut.
Med Bill gick alltså startskottet för årets orkansäsong. Denna gång verkar alltså Louisiana klara sig från besök av Bill.
Det är vi i Lomma tacksamma för.
Jan, glöm nu inte köpa det där aggregaten du pratade om.
Bilden här nedanför visar hur Bill blåser upp sig över Atlanten.
Plötsligt sticker vännen Eva in huvudet i Täppans buskage:
-Calle jag drömde om din blogg i natt. Jag var på Malmöfestivalen och alla pratade om din blogg, berättar hon och så skrattar vi gott. Tänk så tokigt det kan bli.
Nu har det alltså gott så långt att lommaborna t o m drömmer om BLOGGEN. Jag blir naturligtvis smickrad över genomslaget av lite rara berättelser.
Då ska ni också veta att Eva minsann inte är något dumhuvud. Tidigare i somras höll hon ett bröllopstal-på persiska!
Tack för drömmen, Eva.
Fortsätt gärna dröm om BLOGGEN.
Efter den omtumlande upplevelsen ville jag rensa huvudet. Varför inte titta ner i en av alla dessa gropar i Lomma som grävs upp, fylls igen och grävs upp och fylls igen och..
Jag tittade ner i en grop till höger om det nya centrumhuset. Där höll en man på att såga av Lommas gamla vattenledningsrör. Det nya är det på bilden som står rätt upp på bilden, nerborrat till Kina. Jag fattade ingenting och skyndade mig över den nybyggda Oscars Bro som ännu inte är öppnad för trafik
Då kommer det en liten röd ruffig bil tuffande över den stängda bron. Det blir naturligtvis stopp bland alla väldiga arbetsmaskiner. Bron öppnas inte än på ett bra tag för allmänheten. Jag bevittnade alltså premiärbilen över bron. Ja, nästan i alla fall.
Föraren fick vända och fastnade-se bilden.
-He, He, det blev visst fel det här, sa han till mig.
-Ja, svarade jag. Det blev helt fel...he-he!
Nej, föraren var inte från Lomma.
Jag vilade till slut blicken mot en liten maskin som körde fram och tillbaka. Där har varit helt tomt och tyst under ett års tid. Jag såg framtiden rulla igång igen, rakt över finanskrisen.
Nöjd gick jag hem, rätt så fräsch i huvudet.
För inte så länge sedan kunde vi svenskar resa utomlands och frossa i mat och dricka för en billig peng.
Pensionärerna flyttade ut till Spanien. Ja, hela Europa låg öppet för oss alla.
De som valde Öststaterna kallades för valutasvin.
I dag är situationen omvänd. Spanjorer och alla andra européer kommer till Sverige och rullar hatt. Ingen svensk kallar dessa turister för valutasvin.
Det finns en livboj kvar för oss svenskar. Det är Border Shop i Puttgarden, Tyskland, med en flod av billig, vin, öl och sprit. Ännu så länge, är kanske bäst att tillägga.
Vi drog alltså dit från Lomma. Det blir ca 20 mil samt en kort båttur, sedan ramlade vi in i tusentals kvadrat meter med godis, våning efter våning, rulltrappor upp och ner och hit och dit.
-Jag har då aldrig sett på maken, sa Rolle från Trollhättan och var nära att drunkna i den mäktiga floden.
Kent som driver Eborns Reklambyrå, har jag fiffigt placerat i vinjettbilden. Han såg mer rutinerat på saken.
-Jag ska nästan inte handla något alls, möjligen en flaska vin, sa han och sågs kånka på den ena kartongen efter den andra. För så är det. Man grips av hysteri och drivs med i floden.
Vi tre Amigos sprang som galningar mellan jättepallarna. Jag själv fick till slut luta mig mot ett berg av låder med Grant´s whisky. Jag var på väg att få blodtrycksfall. Hela jävla generalen snurrade.
Om vi tjänade pengar på det här?
Ja, räkna med det. Vi tre drog hem en vinst på över 10 000 svenska darriga kronor. Det kändes skönt.
Nu är man som svensk rädd för att våra nykterhetskämpar i riksdagen hittar på något fanstyg. Till dessa nissar skriker vi:
RÖR INTE VÅR SISTA LIVBOJ!
Basta!
PRESS-STOP-PRESS-STOP
VINSTEN BLEV MINST 14 000 KRONOR!
Kent-se ovan i livbojen-tittade ut och in och sa:
-Min räknemaskin Ulrika, fick vår vinst till minst 14 000 kronor.
Jag darrade av upphetsning-14 000 spänn på ett bräde!
Rolle från Trollhättan slet i glädjen fram sitt kvitto och började räkna som besatt. Möjligen kan han pressa fram ytterligare någon tusenlapp i vinst, fan vet.
Om ni i natt hör någon som mumlar så är det Rolle som kör alla fyra räknesätten på en gång. Fast då måste ni bo i Lomma.
Ja, det är frågan när vi "Tre AMIGOS" i dag intog spritfloden i Tyskland?
En sak är då säker:
Du tjänar tusenlappar på att supa dig full på sprit, öl och vin köpta i Deutschland.
Mina franska nerver drunknade i den goda sörjan.
Vi, de tre AMIGOS var:
Bloggens speciella äventyrare Roland-en friskus med smak för de goda vinerna ( till höger på bilden), vännen Kent (till vänster på bilden) som driver Eborns Reklambyrå och alltid är glad i hatten.
Jag glömde själv t o m hatten. Försmädligt.
Andra sidan. Vem hade inte gjort det en sådan här förtjusande dag?
Har jag kommit hem?
Ja, det återstår att se.
Nu när deckarparet Kepler har avslöjats, kan BLOGGEN avslöja nästa bokmysterium.
I all tysthet har boken "On Hostile Ground: Book One of the Hippo Chronicles författats av pseudonymen B.A. Seloaf, getts ut i USA.
Det är en s k fantasy bok: en avvikande verklighet, där magi eller andra övernaturliga företeelser, spelar en viktig roll.
Det var egentligen megasuccén "Sagan om Ringen" som fick den här typen av böcker att bli heta på bokmarknaden. I USA är marknaden för fantasyböcker enorm.
Varför skriver jag då om Seloafs bok?
Jo, enligt mina välunderrättade källor är den skriven av en svensk. Han eller hon har knåpat samman ett manus på engelska. Det blev en mindre tegelsten på 468 sidor.
Det som fick mig riktigt nyfiken är att den getts ut i USA. Hur många svenska författare har lyckats med den bedriften? Jo, ett ytterst litet försvinnande fåtal.
Kan då B.A. Seloaf vara en lommabo?
Ja, så många spännande människor det bor i Lomma, är inget omöjligt.
Både Bokus och Amazon har boken till försäljning. Det är högst egendomligt. Inte minst utgivningsorten Blairsville, USA, som inte har några som helst likheter med Lomma. Däremot finns det några paralleller med Sverige, vägar tex...
Boken har dessutom mottagits väl. Så här skriver en recensent på boksajten Amazon:
"Boken är både spännande och humoristisk."
Heja B.A. Seloaf! Vem du nu än är.
Bra jobbat.
De nordiska flaggorna smattrar för vinden. Både den norska, danska och svenska flaggan stramas åt när vinden piskar rampen mellan småbåtshamnen och havet i Lomma.
Den första flaggstången är emellertid tom. Där skulle även Islands flagga smattra som en flirp.
Någon måste ha stulit flaggan. Frågan är vem? Och varför?
Visserligen har landet med den lilla befolkningen men med de stora sagorna kört i diket ekonomiskt.
Det kanske är så, att det är någon lommabo som blivit barskrapad pga av Islands ekonomiska krasch och helt enkelt snott flaggan för lidelsefull flaggbränning.
Alltså en form av primitiv hämnd.
Är det någon som vet vart flaggan tagit vägen?
Stången är i alla fall tom som Islands pengapung.
BONUS
Sugen på veta hur mycket stort du gjort i ditt liv? Gå in HÄR!
Vi blåser ut augusti och tuggar i oss september med hjälp av tuggummit RIFF. Vi som var med glömmer det aldrig, det där gröna, salta lakritstuggummit.
Hästen då?
.jpg)
Inlägg
