Lommas kommunhövding talar ut om ”snytningen”

 

Det var i samband med invigningen av Lommabanan i lördags som Lommas kommunalråd, Robert Wenglén(M), plötsligt tog upp en maffig näsduk i den digitala direktsändningen. 

Och snöt sig, skrev jag i ett blogginlägg. 

I dessa tider med coronan, kan en viftande näsduk få folk ta till flykten. 

Vi har lite till mans blivit överkänsliga för omgivningens agerande. Vilket naturligtvis kan ha sina fördelar i kampen mot covid-19. 

Överlägset flest av bloggläsarna höll med mig. Vissa tyckte till och med det var festligt. 

Sedan finns det alltid gnällspikar. 

Någon ansåg det naturligt med rinnande näsa i kylan. En annan tyckte jag inte skulle skriva alls. En tredje ansåg att kommunalrådet nog torkade sina tårade ögon. 

Det är självklart att man som gammal journalist reagerar i coronatider, när kommunens ledande politiker plötsligt halar fram en näsduk i direktsändning och tycks av allt att döma snyta sig. 

Hur var det då i verkligheten? 

Jag kontaktade, Robert Wenglén, för reda ut historien: 

"Jag är inte förkyld och snöt mig inte. Jag torkade näsan vilket jag ofta behöver göra när jag är utomhus. Året runt,” svarade Robert Wenglén mig, utan det minsta sur över det inträffade. Har man efterträtt, Anders Berngarn, på posten måste man ha lite humor. 

Även i dystra tider. 

Det bästa av allt: kommunhövdingen är frisk. 

Avrundar med en överkurs. Ett löp med Anders Berngarn från bloggen den 31 maj 2013. 

Var god skölj.

 

En Lommagubbes skrynkliga ansikte

Det här nyllet har karaktär. Borde kunna gett utdelning till en tyngre karaktärsroll i Hollywood. 
För skaffa dig ett sådant här ansikte, måste du ha levt länge. 
Det svarta håret har blivit grått. 
Errol Flynn-mustaschen yvig och grå. 
Påsarna under ögonen. En samlad livserfarenhet som påminner om terrassodlingarna av te på Sri Lanka. 
Ögonen har under en mansålder sett glädje, sorg, smärta och tårar. Fast fortfarande blänker ögonen av nyfikenhet. 
Näsan har växt sedan 10-års åldern. 
Leendet är däremot detsamma som när ansiktet på gubben var 10 år. 
Alltid något.

BILDEXTRA: Ryssen som fick en amerikansk Tomahawk-robot på näsan

”Vad har har hänt med din näsa”, frågar reportern som är från Anna News (Abkhazian Network News Agency), den ryske militären vid den bombade flygbasen i Syrien. 
”Attacken från USA”, ungefär svarar mannen och kämpar med sin skadade näsa. 
Andra sidan kan mannen med näsan vara från Mellanöstern som fått träning i att prata ryska. Donald Trump bestämmer sig för att markera mot Assads gasattack mot civila människor. Inte mindre än 59 Tomahawk-kryssningsrobotar slog ner på flygbasen i Syrien. 
Det var i fredags. 
Alltså samma dag som Stockholm drabbades av ett förfärligt terrordåd. 
SVT körde därefter med full kraft i ett dygn. TV4 hakade på. Kvällstidningarna gick upp i pappersformat och bantade sportbilagorna. 
Terrordådet lade sig som en kall hand över Sverige. Några andra nyheter existerade inte. Därför försvann den amerikanska robotattacken på radarn. 
Jag hittade emellertid i morse ett reportage från TV-bolaget, Anna News. Fast jag tog inslaget för vad det var: propaganda. 
Därför fäste jag mig vid mannens näsa. 
Annars meddelades det att 7 personer omkom samt 13 blev skadade. Samtliga militärer. Sant eller inte? 
Ja, säg det. 
Rysslands modernaste närskyddsluftvärn, SA-22 Greyhound (rysk beteckning Pantsir S1) klarade inte av att försvara den syrisk-ryska flygbasen mot amerikanska Tomahawk-kryssningsrobotar. 
Tvärt om finns nu film på sprängda SA-22 Greyhound. 
Hur som helst. 
Näsan var bäst.

Julfrid råder över avloppsnätet i Lomma kommun

Det blev inte alls som det var tänkt. Här försöker jag sätta fast en klädnypa över näsan som illustration. 
Det gick inget vidare. 
Det gick inte alls.
Den moderna klädnypan har blivit mindre. Vill inte alls fastna i kranen. Tänk så smått allting ska göras i dag. 
”Smått? Din kran har blivit större. Det ser du väl. Näsan påminner mer om en ångvält än en vanlig liten rar normal näsa,” snäste hustrun, sådär som bara kvinnor kan. 
Kranen är i alla fall kranen. 
Klädnypan är i alla fall klädnypan. 
Gick inte alls att få fast på näsryggen. 
Där rök den illustrationen till luktstöten över Lomma kommun. 
I går ringdes det mest in klagomål från Bjärredsborna. I dag körde jag rakt in i stanken som från ett brustet avloppsrör i byn. 
Jag sneglade på hustrun som skrek: 
”Det var inte jag. Skäms.” 
 Vi män får våra törnar. 
Nåväl, jag bestämde mig för att gå till botten med stanken. 
Ringde Jimmy som jobbar med kommunens avloppsnät. 
Han om någon borde veta. 
”Alla avloppen i kommunen är hela och fina. De förbereder sig för ett tungt julfirande just nu. Inga som helst problem. Det är tången från havet som stinker”, lyder hans lugnande besked som fick hustrun genast att ta itu med Janssons frestelse.
Julfrid råder alltså över avloppsnätet i Lomma kommun. 
Kan alltid vara bra att känna till. 
En mycket liten klädsam lokal julnyhet. 
För dig och mig. 
Asch, skit samma med klädnypan. 
Den var ändå för liten.