Hur ska det sluta för Lommas nya lyxkrog Dykeriet by Pieplow?

 

Damen på bilden famlade i blindo i förmiddags(tisdag) omkring nere vid Lommas småbåtshamn. Hon letade förtvivlat efter en meny till Lommas nyöppnade lyxkrog, Dykeriet by Pieplow. Kvinnan hamnade i ett förråd. 

Fann ingen meny alls. 

Det duger inte. 

Restaurangen öppnade den 1 maj. Då var det givetvis fullbokat, men sedan då? (texten fortsätter efter bilden)

Nu ska vi inte måla fan på väggen. Det kända krögarparet Pieplow med bla Årstiderna i Malmö, måste få en fair chans att överraska mig. 

Lyxkrogen, Oliveras, slog upp portarna 2010. Ett bättre läge med populära Lomma Beach som granne. Det hade man ingen som helst nytta av under vintermånaderna. 

Det blev tomt. 

Ödsligt.

Sommaren(!) 2014 fick man slå igen. Jag bor en bit bort från Dykeriet. Rör mig i området nästan på dagligen. Vintertid finns här ingen människa alls. Sommaren hänger på vädret. Blir det en sommar med sol och bad, kan det fungera. Annars vet jag inte hur det ska sluta. 

Se i alla fall till och få upp en meny utomhus. Om inte annat, så hade damen på vinjettbilden blivit glad. 

Sedan var det priserna. 

Lommaborna är priskänsliga. 

Kan alltid vara bra att veta. 

Jag vill verkligen inte se löpsedeln jag tillverkade efter Oliveras fall 2014. 

Det blir tufft, men försök stå ut. 

Jag hoppas jag har fel.

 

 

Mest värdelös i Lomma-sparkstötting

 

På nätet kan du köpa hur många sparkstöttingar som helst. En ny fräsch på Jula kostar 1499 pistoler. En begagnad på blocket för 150 riksdaler. 

Dessutom måste du ha gott om snö. Det får du be vår Herre om. Gratis är bönen också. 

I bästa fall hårt packad på gångvägarna, för ge sparkens skenor bästa glid förmåga. Då kommer Salt-Lasse farande som en oljad blixt med sina saltsäckar. 

Så är den dagen förstörd. 

I Lomma är sparkstöttingen den sämsta vinterinvesteringen. Den kommer bara stå i vägen i förrådet/garaget, år ut och år in. Senast vi hade en riktig snövinter i Lomma var för 12 år sedan. Inte ens då såg jag röken av några sparkar i byn. Däremot tömdes butikerna på snöskyfflar. 

Jag vet, för jag har genom åren följt snöläget i byn. Skrivit om det på bloggen. Finns noga dokumenterat. 

Den 3 februari 2010 såg det ut så här på bloggen. Sug på den. Utan sparkstötting. (i fjärran till höger på bilden, skymtar kommunhuset)

 

Lommas Glass-Ola kollar isläget i hamnen-blev mest isglass!

 

Vintern håller Lomma i ett tufft grepp. I natt var det på sina håll över 10 minus i byn. 

Det hör inte till vanligheten. 

Väldigt ovanligt vill jag påstå. 

Isen börjar till och med lägga sig i hamnen. 

En som for ut med sin båt för kolla in isläget var Glass-Ola och dottern Felicia.

Glass-Ola känner de flesta Lommabor till. En känd profil.

Sommartid driver Ola glasskiosken nere vid Centrumbadet. Ni kan se på bilden här ovanför. 

Till vänster Glass-Ola hackar och tester isen i hamnen. Fast troligen är det dottern som fått den delikata uppgiften.

Till höger bland isflaken, har jag lagt in en sommarbild med Ola och glasskiosken. 

Snart är vi där igen. 

I coronatider flyger nämligen tiden fram. Då ska vi alla också vara vaccinerade. 

Fan tro't, sa Relling. 

Hur gick det då med isläget? 

Tja, det blev mest isglass av hela klabbet. 

Det gällde naturligtvis också vara väl påpälsad i kylan, med en vind fylld med isglassar. 

Smaskens på er, far och söta dotter.

Tack för israpporten.

 

Lommavinter: Köra el-scooter rena rama Nordpolen

Så tog då myset slut. 

Till vänster på bilden är jag behagligt sommarklädd. Det är super fräsa omkring i byn i topphastigheten 10 km/tim. Oftast nöjer jag mig med mindre än så. Njuter för fullt i sköldpaddsfart. 

På stränderna coronaträngs glada stojande glasslickande barn och badande medborgare. Jag sitter coronasäker på min el-scooter. 

I farten snappar jag upp en och annan nyhet som gör både bloggen och Lommaborna glada. 

Livet är faktiskt gemytligt. 

Så kommer vintern med sina minusgrader. Igår-söndag-klockan 21:00 föll första snön över Lomma. 

Bilden här ovanför till höger sitter jag inpackad i vinterutrustning. 

För nu stundar bistra tider. 

Om du promenerar, springer eller cyklar håller du ångan uppe som skänker kroppen värme. På en el-scooter sitter du absolut stilla. 

Rör inte en fena. 

Ganska snabbt känns det som om du sitter limmad i en frysbox. Rena rama Nordpolen, faktiskt. 

Satan så kallt det blir. 

Vinterkylan biter sig in obönhörligen rakt igenom dina förstärkta vinterkläder. 

Inget hjälper. 

Du är förlorad. 

Det påminner mig om hockeymatcherna på utomhusrinken med Malmö FF på 1950-talet. Fötterna kändes som isklumpar i gummistövlarna. 

Nej, jag längtar till sommaren: först ska coronajulen fixas, sedan vaccinet. 

Tack för kaffet som Sven Melander brukade säga.

 

Lomma Vårdcentral redan köldhåla

 Jag var i förmiddags ner till Lomma Vårdcentral. Min högra stortå har sprungit läck. Omläggning hos de duktiga sköterskorna är vad som gäller. 

Inget märkvärdigt med det. 

Nej, det märkvärdiga var höstens första köldmorgon med endast 7 grader. Visserligen sken solen, men vad hjälper det när kylan biter i sommarskinnet. 

Folk som väntade på sin tur utanför frös. 

Vissa satt och tryckte i sin varma bil. 

Resten fick stå där de stod.

Eller sitta på en ranglig pinnstol.

I bästa fall.

Coronan har satt oss i vänteläge utanför Vårdcentralen. 

Det har inte varit något problem under sommaren som raskt pep förbi. Med 7-10 grader i nordvästlig vind blir läget ett helt annat. 

Människosläktet fryser. 

Då är vi bara i början av något ännu värre. Smällkalla vintern med i värsta fall snöstorm. 

Folk som väntar riskerar frostskador. 

Inget kul alls. 

Hur det här skall lösas vet ingen idag. 

Jag rekommenderade ett militärtält med värme som en lösning på problemet. 

Annars får vi väl bylsa på oss hela garderoben, för inte frysa ihjäl när vi ska besöka doktorn. 

Sicket öde.

FOTNOT.Bilderna är illustration.

 

Hur blir det i vinter? Sjuka väntar fortfarande utanför Vårdcentralen i Lomma

 Ja, hur blir det i vinter som inte alls är långt borta? Lurar faktiskt bortom hörnet tillsammans med hösten. 

Ska sjuka människor i smällkalla vintern fortfarande få vänta i snö och kyla utanför landets Vårdcentraler? 

Det kan naturligtvis ingen ge något svar på. Det är det där förbannade coronaviruset som bestämmer takt och ton. 

Frågan är hur länge till? 

Världen har för första gången en gemensam huvudvärk: covid-19. 

Den 16 mars drogs avspärrningsbandet utanför Lomma Vårdcentral. Jag skrev på bloggen om den trista premiärdagen-se översta bilden här nedanför. 

Vårdsökande fick vackert vänta utanför på sin tur. Det har fungerat utmärkt. 

Jag har själv varit där ett antal gånger. 

Personalen vänliga och professionella. 

Snart sex månader senare knallade jag i sakta mak förbi Lomma Vårdcentral med min el-scooter. 

Gott om folk som väntade utomhus på sin tur-se vinjettbilden. Andra bilden här nedanför visar avspärrningsbandet. Fortfarande på plats snart sex månader senare. 

Frågan är hur det blir i vinter? 

Ska sjuka människor tvingas vänta utomhus i snö och kyla på sin tur? 

Mycket talar för det. 

Trist men sant.

Lommas saltaste man-Lasse laddat för vintern

En säck med 25 kg salt, är inte något man bollar med hur som helst. Inte ens som snöröjare i Lomma och heter Lasse. 
Hur man än vänder och vrider på tidens gång, så är det 1 oktober på måndag. Vi närmar oss vintern. Även om det ännu är med små, små steg. 
Vintern går att undvika. Om du väljer flytta till ett varmare land.  Det kan också ha sina aviga sidor.
Av en händelse sprang jag på Lommas saltaste man igår. 
”När kommer vintern, Lasse,” tjoade jag. 
”15 till 20 november,”svarade Lasse som den naturligaste sak i världen Under många vintrarna har han plogat snö och saltat våra gång-och cykelvägar. Från tidiga morgnar till sena kvällar. Lasse-om någon-borde alltså veta. 
För att riktigt stryka under sitt påstående om den annalkande vintern, visade han upp förrådet med saltsäckar. 
De ligger där och ruvar. Känns på något vis hotfulla. Väntar bara på få släppas loss. Inget vi direkt ser fram mot.
Ett annat år uteblev nästan vintern med snö och kyla helt. Då bad jag Lasse ringa upp Kung Bore själv. Det blev ett klassiskt inslag på bloggen. 
Nu väntar vi med spänning på om Lasse får rätt i år. Vintern med snö och kyla kommer altså  den 15-20 november. 
Den som lever får se.
Fram till dess, får vi nöja oss med salt på morgonägget. 

Så många ton salt har besegrat isfläckarna i Lomma

Det här är Salte-Lasse i Lomma. 
Välkänd och omtyckt i byn. 
Utan Lasse hade säkert en och annan Lommabo åkt på ett eller annat ben-eller armbrott. I värsta fall både ock. 
Vintern kom plötsligt till Lomma. 
Gröna Lomma blev över en natt vita Lomma. 
Isigt värre. Livsfarligt ge sig ut. Då fick Salte-Lasse äntligen gå loss med sin plog-och saltmaskin. 
Innan tuppen gal har han farit omkring till långt fram på dagen. Kvällarna med om det krisat. För inte tala om nätterna. 
Det blev ett sjukhelvetiskt saltande av gång-och cykelbanor. 
Vilket verkligen behövdes. 
I morse var det åter glashalt. 
Jag tog mig med viss möda fram till garaget. Då körde jag ändå med min el-skoter. Vips kom Salte-Lasse med sin saltbomb. 
”Det har gått åt 3,5 ton salt. Det har varit nödvändigt”, berättar han för mig. 
Bra att du finns. 
Tack för vi har ben och armar hela.

Häng med på en sjuårig grön vinterresa i Lomma

Löpsedeln om en grön vinter i Lomma publicerade jag på bloggen i januari 2015. Nästan på dagen för två år sedan. 
Vintern den gången blev lika snöfattig som årets vinter 2018 är i Lomma kommun. Mycket bättre har det inte varit de senaste sju åren. 
Mest gröna gräsmattor. 
Jag vet, för jag har de snöfria vintrarna i mitt bloggarkiv. Skrivit om det varje vinter. (texten fortsätter efter bilden)

En januaridag 2013 fick alla barn i Lomma något lystet i blicken. Det kom plötsligt lite snö. Inte mycket alls. Endast några flingor. 
”Lite vitt på marken”, som man säger i snörika Norrland. 
Snön låg kvar ungefär så länge som det tog för mig och läsa tidningen i Täppan. Vintern värmde faktiskt mina nakna ben. 
Och så var Lomma åter en grön vinter. (texten fortsätter efter bilden)

Januari förra året var kall som attan med Lomma mått mätt. Det blev plötsligt 15-20 grader kallt. 
Då pep kylan i Lommabornas bröstkorg. 
Men snön lös med sin frånvaro. 
Den envetna kylan fick mig tillverka en mörkblå löpsedel som illustration. 
Lomma visade åter vem som är bäst i grenen, ”Sveriges grönaste vintrar”. (texten fortsätter efter bilden)

För så här, har det också sett ut i Täppan denna snöfattiga vinter. Ännu så länge, är kanske bäst tillägga. 
En grön januari brukar i regel även bjuda februari på frodiga gröna gräsmattor. Nu till ett litet bekymmer, av annan kaliber. 
Lommas bostadsrättsföreningar i hamnen har en liten plogbil. 
Den lider och rostar. 
I all sin nöd. 
De närmaste dagarna kan det bli upp emot 10 grader. 
Varmt. 
Naturligtvis. 
Annat var det vintern 2010/2011. 
Då var det vinter. 
I månader. 
Jag har bildbevis på det också. Fast det är en helt annan historia. 
Mina ispikar till kryckorna får 2018 vila i frid. (hoppas jag)

Lommatest: Jag förvandlas till en iskub

Mitt under den svenska högsommaren skaffade jag mig en el-scoter. Den förvandlade mitt liv från stugsittare i Lomma till deltagande medborgare ute i samhället. 
En enastående befriande upplevelse, efter över tre tunga år. Jag blev åter rörlig. 
Min el-skoter gör 10 km/tim. En perfekt gånghastighet för uppleva och se livet omkring ens ringa person. 
Det blev många härliga möten. 
Bloggen fylldes. 
Sedan kom hösten. Temperaturen sjönk. 
Sedan kom höstregnet. 
Sedan kom en vass vind. 
Sedan kom vintern med minusgrader. Dock ingen snö. Det räckte mer än väl till för att jag skulle se min el-skoters begränsningar. 
Gnäll?
Visst.
Det var inte roligt längre. 
I söndags genomförde jag en test för en morgonutflykt i fem minusgrader. Förberedde mig noga som jag skulle ge mig ut bland polarisarna: underställ, mössa, halsduk, Helly-Hansen vantar, farfars undertröja med långa armar osv osv i all oändlighet. 
Jag till och med hoppade över min viktiga morgondusch. Inbillade mig få behålla ett extra skydd för huden. 
Det blev också en perfekt vinterdag med strålande sol. Ingen vind som är el-skoterförarens värsta fiende. 
I solen nere vid Centrumbadet i Lomma träffade jag på Monika som vinterbadade. Då rös jag, fast jag ändå redan börjat frysa. 
Monika skrattade åt mig.
Det värmde faktiskt, för efter en halvtimme hade jag förvandlats till en iskub. 
Längre än så gick det inte.
En halv timme.
Om du bet samman, vill säga.
Problemet med en el-skoter vintertid, är att du sitter alldeles stilla. När du går eller cyklar, så rör du dig och får upp en viss värme i kroppen. 
En avgörande skillnad. 
På en el-skoter förvandlas du snabbt till en isbit i frysen. 
Där har du skoterns svaga punkt: vintern. 
Här nedanför en bild på min utrustning. Den klädhögen räckte alls inte till. Inte på långa vägar. 
Nu ser jag fram mot våren. 

Lommatjejen Monika punkterade mitt köldtest med vinterbad

Det här är Monika. 
Hon är en alldeles speciell Monika. 
Här for jag ut grymt påpälsad i vintersolens minusgrader med el-scootern. Uppgiften var att ta reda på hur många lager med kläder behövs, för hålla kylan ute när man fräser omkring i 10 km/tim. 
Då punkterade Lommatjejen Monika hela projektet. 
När jag kom fram till Centrumbadet i Lomma som badade i skarpt solsken, steg Monika upp ur det iskalla vattnet. 
Där tvärdog mitt köldtest med en rejäl högersmocka. Jag skakade tänder medan Monika skrattade. 
Vi har verkligen tuffa brudar i Lomma. 
Sedan klädde hon på sig-se bild. Då blev vi genast mer jämlika. 
Se där-en söndag som inte blev som den var tänkt, men ändå blev bättre än vad som var tänkt från början. 
Vem kunde räkna ut det? 
Sommaren med Monika, heter en berömd svensk Bergman-film från 1950-talet. Nu blev det  i stället vintern med Monika.
 Inte alls så dåligt alls.
Tvärtom.
Succé.

Här sitter jag som Årets Julkruka

Ni kan själva se bildbeviset här ovanför. 
Jag fullt påpälsad på min el-skooter i den varma goa hallen. På skulten en äkta Stenmarks-mössa från 1970-talet. 
Det hjälpte föga. 
Längre än så här kom jag inte. 
I dag, vill säga.
Ville helt enkelt inte komma längre. 
Julens väder med några grader och den ständiga blåsten, förvandlade mig till Årets Julkruka. Ordet badkruka känner ni igen. 
En riktig badkruka, badar inte ens i 23-gradigt varmt badvatten utomhus. En julkruka stannar kvar i hallen. 
Sticker inte ens nosen utanför dörren. 
Gjorde så för en tid sedan. Stack nosen utanför dörren.
Trots underställ och allt som där hör till, frös jag häcken av mig. Topphastigheten 10 km/tim fick mig hacka tänder. 
Vinden svepte lätt som en plätt rakt upp i rockens allt för vida armar. Resultatet som en smältande glass i frysen.
Jag blev snabbt djupfryst. 
Skakade tänder. 
For snabbt hem till värmen och tryggheten i hallen. 
Nu jagar jag ett par kraghandskar på blocket.
Skam den som ger sig. 

För kallt för en bastu

I dag har det varit för kallt, att skriva något. Därför kör jag med SMHI:s färg för sträng kyla på löpsedeln. 
I Lomma har det varit -6 grader under eftermiddagen. I vinden -14 grader. Det räcker till för en stackare ska gå i baklås. 
Tänker med fasa på Norrland. 
Där har det visst varit över fyrtioett (-41) grader. 
Stackars människor. 
För inte tala om alla flyktingar på diverse asylboende i Norrland. De måste begrunda nitlotten de drog med viss svårmod, när de valde Sverige till sitt nya hemland. 
Inte har jag någon bastu heller. 
Läste om en undersökning i Finland. Bastubad lär stoppa alzheimer. I alla fall var det fler åldringar som slapp sjukdomen om de badade bastu, än de som struntade i att bada bastu. Hoppas jag fattat det rätt nu. Annars skrev jag fel.
Orsaken i så fall enkel. 
Jag har inte badad bastu sedan jag vet inte när. Det måste ha varit på Bosse Larssons tid. Fotbollsspelaren inte allsångsledaren.
Det är inte precis någon tröst i kylan, då man verkligen skulle behöva en bastu. 
Heller inte.
Hur var det nu?
Får väl trösta mig med, att det är för kallt för en bastu.
Det är inte bara kylan som knäpper.
Fattar ni den då? 

Lommas bryggor avstängda

Det hör numera inte till vardagen, att jag tar en promenad i hamnen. Fram till för två år sedan tog jag nästan dagligen under många år en trivsam runda. Jag bor trots allt drygt 100 meter bort. 
I veckan rullade jag emellertid ut med rollatorn för andas in lite frisk vinterluft. 
Hamnen med sina långa bryggor låg kvar. Båtarna ännu så länge i vinterdvala på uppställningsplatsen vid den norra infarten till Lomma. 
Utan båtarna kändes hamnen nästan naken i all sin tomhet av mörkt vatten. 
Då upptäckte jag något alldeles nytt för mig. 
Aldrig tidigare har bryggorna varit avstängda vintertid. 
Varning för såphala bryggor. 
Ett väldigt klokt beslut. 
Själv har jag varit på väg slå en och annan frivolt vid tidigare bryggvandringar vintertid. Min promenad i hamnen med avstängda bryggor blev på så vis händelserik. 
Det är inte mycket man kräver av livet numera. 
Privilegierad? 
Japp.

Vinterfötter

Mössa? 
Hårmanen får räcka.

BILDEXTRA: Julsnö i Lomma-för fem år sedan

Den 21 december 2010 glömmer jag aldrig. Det var 18 tappra minusgrader i Täppan. Tomten som stod där i snön, frös nästan skägget av sig. 
Vi glömmer så lätt, men det är faktiskt fem år sedan vi hade julesnö i Lomma. 
Massor med snö. 
Låg kvar också. 
I minst två månader. 
Det snöade faktiskt på själva julafton. Stilla snöflingor som sakta svävade ner mot den rikligt snötäckta marken. Det var julafton det. 
I dag, samma dag den 21 december, är det just nu 10 grader varmt ute. 
Tomten svettas. 
Täppans gräs borde egentligen klippas. 
Annat var det för fem år senast. 
Då var det riktig JUL!

Vintersportlov med förhinder

Snön i Lommas pulkabacke lyser med sin frånvaro. Här skulle det varit fullt race med pulkor, barn, mammor och pappor med saft och bulle. 
I stället sitter barnen i backen och spanar efter det som inte finns; snö. Det är med andra ord en typisk skånsk vinter i Lomma. 
En GRÖN vinter, när det är vintersportlov denna veckan. 
”Trist”, tycker alla barn.

Även om det inte finns någon snö, händer det att kylan räcker till för att skapa is på dammarna i Lomma. 
I år räcker inte kylan alls till för trolla fram någon is till barnen att åka skridsko på. 
Övermåttan trist. 
Läser i Sydsvenskan om att i Lund fick man skrapa is från Ishallen, så barnen fick något att åka skidor på. 
Dubbelt övermåttan trist. 
Nu ska ingen tro att detta är en högst ovanlig vinter i Skåneland. 
När jag var liten gosse upplevde jag mängder av den här typen av vintrar i Malmö. Det har alltså inte alls något med klimatförändringen att göra. Men trist är det för alla barn. 
Snacka om vintersportlov med förhinder. Visst tycker man synd om ungarna som sitter på toppen av Lommas pulkabacke och spanar efter snö.

Lommas exotiska vinter

Det är inte många som minns det. Även förra vintern hade vi en grön vinter i Lomma. Först den 27 januari kom snön 2014. 
Hur jag minns det? 
Jo, jag skrev om det på bloggen. Det är bara till och klicka sig fram och läsa om det. Den första snön övergick för övrigt rätt snart till slask. Sedan blev det inte mycket mer än en grön vinter.
I år har vi samma snölösa vinter på gång. 
Möjligen det kan komma lite snö i nästa vecka, men det är bara möjligen. 
För övrigt åskade det också i går. Det kändes mer som en dålig sommardag i juli, än en blek vinterdag i januari.

För att få lite ordning och reda på den svenska vintern, kallade jag in Erika Palovaara som är bosatt i Sangis i Norrbotten. 
Erika är också välbekant för bloggläsarna genom Magister Tutnäsa. 
Det är Erika som illustrerar min son Johans omtyckta barnböcker om Tutnäsa, på ett fantastiskt sätt. 
Vad tycker då snö och ismänniskan (hmp) Erika om Lommas gröna vintrar? 
”Det låter exotiskt i mina öron”, blir Erikas korta kommentar, medan skotermaskinerna brummar i bakgrunden. (det sista med skotern plockade jag in, för att få till en liten stämningspärla i texten)
Titta på bilden här nedanför. 
Exakt 09.30 i dag på förmiddagen bad jag Erika ta en bild av hur Sangis såg ut just då. 
Ja, ni ser själva; mörker, snö och 13 minusgrader. 
Samtidigt tog jag en bild av Lommas gröna vinter; fullt dagsljus, snöfritt, plus 4 grader. Vårlökarna har t o m börjat spira i rabatten. 
Se där-avlånga Sverige kortades en bit. Fast ändå inte. Kändes det som.

Snön faller över Lomma-Pulkatime!

Så kom den då till slut. Gröna 
Lomma blev faktiskt VITA Lomma i dag. 
Snön faller så sakta över byn. 
Vinter. 
För så är det. Det blir aldrig riktig vinter förrän snön faller. I år tog det ovanligt lång tid för oss Lommabor, men nu så är den här. 
En riktig vinter. 
Barnen står beredda. 
Äntligen.
PULKATIME! 
Mitt i allt detta så har bloggen slagit ett personligt rekord. Den ligger numera på bronsplats på ToppBlogg. Alltså en tredje plats bland 8922 listade bloggar. 
Det är hur stort som helst. 
Jag fattar endast att det snöar ute. 
Grattis får jag väl säga till mig själv.
Och tager mig ett glas VITT vin. 
Något får man allt fira med.

Gröna Lomma blir VITA Lomma

Gröna Lomma blir vita Lomma. 
Medan Karesuando, ca 180-170 mil norrut, haft över 42 minusgrader och massor med snö, har vi i Lomma, kunnat skryta med gröna gräsmattor samt endast några få minusgrader. I bästa fall. Fast endast, i stort sett, i veckan som gick.
I förmiddags kvittrade t o m fåglarna i min Täppa. 
I veckan som kommer lovar emellertid vädertjänst rikligt med snö och is i Lomma. Alltså första riktiga vintern, för vår del. 
Gröna Lomma blir vita Lomma. 
Senast det begav sig ordentligt var skarven 2010/2011. Det är från den vintern bilden på löpsedeln är hämtad. 
Och så såg det ut i Täppan som på bilderna här nedanför. 
Fram med snöskyffeln. 
FOTNOT: Ordet "vickan" på löpet är skånska och betyder veckan, om nu någon i Karesuando undrar.